Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Göteborg

Bring Me The Horizon och Arch Enemy till Metaltown

by

 

Efter att precis ha klarat av tre utsålda och fullkomligt galna Sverigekonserter, står det nu klart att brittiska Bring Me The Horizon i sommar återvänder för en spelning på Metaltown. Klart är även att Arch Enemy gör en av sina mer sällsynta spelningar på svensk mark när de nu är klara för festivalen.

Kulturbloggen träffade Bring Me the Horizon när de var i Stockholm, läs intervjun här.

Och alla fans till nya kultbandet Bring Me The Horizon har nu chansen att se dem igen på svensk mark på Göteborgsfestivalen Metaltown i sommar.

Här är pressmeddelandet från Metaltown:

Bring Me The Horizon
På bara några år har Bring Me The Horizon blivit en av de främsta krafterna för världens moderna metalscen. De har närmast blivit ett fenomen, som fått en ny generation att falla för den brutala musiken. Något alla fick kvitto på då de skapade kaos på sina nyss avklarade Sverigespelningar.

De släppte sitt första album ”Count Your Blessings” 2006 och röstades bland annat fram som årets brittiska nykomlingar av Kerrangs läsare. Ett par år senare kom den hyllade uppföljaren ”Suicide Season”.

Nu aktuella med sin tredje platta som toppat listorna i flera länder. Ett verk lika gigantiskt som dess titel, ”There Is a Hell, Believe Me I’ve Seen It. There Is a Heaven, Let’s Keep It a Secret”. Precis som förra skivan spelades den in i Göteborg tillsammans med producenten Fredrik Nordström, känd för sitt arbete med bland annat In Flames.

Arch Enemy
Trots sitt extrema sound har de blivit ett välkänt namn på bred front i metalvärlden. Bildat i mitten av 90-talet efter att gitarristen Michael Amott hoppade av legendariska Carcass.

Sedan Arch Enemys internationellt framgångsrika album ”Wages of Sin” från 2002 har bandet turnerat världen över och spelat med storheter som Machine Head, Slayer, Megadeth och till och med Iron Maiden. I Sverige har det varit svårare att uppleva gruppen på scen.

Efter plattor som ”Doomsday Machine” och ”Rise of the Tyrant” arbetar nu bandet med sitt kommande album ”Khaos Legions”. Enligt medlemmarna själva innehåller det några av de snabbast låtarna de någonsin spelat in, och skiftar från melodiskt till det extremt hårda. Något som bådar gott inför spelningen på Metaltown i sommar.

Klara artister:
System Of A Down, Volbeat, Korn, At The Gates, Cavalera Conspiracy, Cradle Of Filth, Soilwork, Bring Me The Horizon, Watain, Deicide, All That Remains, Arch Enemy, Doctor Midnight & The Mercy Cult, Ghost, Khoma, Parkway Drive, Raubtier, Black Dahlia Murder, Graveyard, F.K.Ü.

Festivalinfo:
Metaltown 2011
Göteborg Galopp, 17-18 juni
www.metaltown.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Från Göteborgs Filmfestival – Love like poison

by

Love like poison
Betyg: 3

Anna (Clara Augarde) är hemma från internatet p.g.a. ett lov. Hon har just fått reda på att hennes pappa har lämnat dem. Kvar i huset är hennes något förkrossade mamma och hennes sjuke farfar. Mamma Jeanne (Lio) är kyrkan trogen och hon tyr sig till den lokala prästen. Anna, 14 år, ägnar delvis sitt lov åt att konformera sig och delvis åt att upptäcka sig själv och sin kropp. Hon träffar Pierre, en jämnårig kille som försöker ta henne med storm.

Love like poison är den franske regissören Katell Quillévérés långfilms debut och jag måste säga att hon har gjort ett klart godkänt arbete. Hon väver samman tre generationers lustar och fårhållningssätt till dem, om än med glimten i ögat när det gäller farfar Jeans (Michel Galabru), som är lite av filmens lutigkurre. Dock hålls han på jämn nivå och det största fokuset ligger på en osäker Anna som stundtals visar på en märlig relation till sin farfar.

Jag kan tycka att den var lite ljummen och man hade gärna fått dra ut lite mer på svängarna. Då tänker jag främst på de lite mindre rollerna, där jag tyckte mej se stor potential. Men en stor eloge till musiken i filmen. Jag tycker Katell vid flera tillfällen lyckas pricka med hjälp av den och det i samverkan med stora kyrksalar. Det är bland annat amerikansk folkmusik och även ett härligt litet uppträdande av den unge Pierre (Youen).

Relaterat: Mer från filmfestivalen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Coldplay klara för Where The Action Is 2011, som flyttat till Göteborg

by


Är Göteborg den bättre festivalstaden? Where The Action Is arrangaredes 2008 och 2009 i Stockholm, fast trots enormt bra bokade artister blev det ekonomiskt inte så lyckat, framförallt för att regnet bara öste ner.
Stockholm kanske inte fungerar bra som festivalstad? Nu flyttar festivalen Where The Action Is till Göteborg. Första namnet som släpps dit är inget mindre än Coldplay.
Wow, jag vet att det blir en Göteborgsresa för mig i slutet av juni. Helt klart. Coldplay är ett band jag bara måste höra live med jämna mellanrum. De är nog världens bästa liveband. Räkna med att biljetterna till Where The Action Is kommer att sälja slut blixtsnabbt.
Datum för Where The Action Is 2011: 28 juni.

Här är pressmeddelandet:

Vi har kommit Göteborg väldigt nära med Way Out West, vi har funnit en ny hemstad och ett nytt kall. Som när Alf Robertson fann Bobby Bare.

Nu kommer vi därför till staden med packningen på ryggen. Vi knackar försiktigt på dörren igen och med oss har vi vår kompis, Where The Action Is. I sällskap har vi också ett av världens just nu största popband, Coldplay. Vi hoppas att folk från hela Sverige sluter upp med oss den 28 juni i Göteborg.

Coldplay har som, på riktigt, inget annat band nått till den breda sfären men samtidigt behållit trovärdighet och integritet. De är superstjärnor och varenda dates självklara soundtrack, arenarockens krönta konungar och balearicans banemän och fanbärare i samma skrud. Chris Martin med vänner dragit fram med både världssamvete och show som får de flesta andra att framstå som bleka. Nu är det dags för Coldplay att spela sin första festival i Sverige någonsin och Where The Action Is blir deras enda stopp i Norden denna sommar.

– När Coldplay bjuder upp till dans så tackar vi inte nej, och att få dansa en sommarkväll i Azaleadalen känns som en dröm. Det är oerhört stort att Coldplay äntligen gör en festival i Sverige. Vi gjorde Coldplays första Sverigespelning år 2000 inför ett par hundra pers på Kägelbanan i Stockholm och nu åker vi tillsammans till Göteborg för en endagsfestival där vi samlar 30 000 människor. Det blir en bra fest säger hela gänget på Luger.

– Detta visar att Göteborg vill och vågar pröva nya vägar i utvecklingen som evenemangs- och musikstad. Framgången med Way Out West har visat att Slottsskogen fungerar bra för musikfestival. Nu vill Luger pröva ytterligare ett koncept och det är vi glada för, säger Sabine Söndergaard, vd för Göteborg & Co.

Resten av programmet för Where The Action Is kommer att offentliggöras inom de närmaste veckorna.

En titt på Röhsska

by

För ett par veckor sedan var jag på Röhsska för att bland annat titta på Fronts utställning (pågår till och med 27 februari 2011).

Den svenska designgruppen Front fick Torsten och Wanja Söderbergs pris 2010. Sofia Lagerkvist, Charlotte von der Lancken och Anna Lindgrens berättelser och samarbeten med till exempel magiker och deras experiment med bilder och material presenteras i en utställning i det rum som tidigare innehöll Röhsskas museibutik.

”The Animal Thing” från Moooi (2006) fascinerar: Horse lamp, Pig table och Rabbit lamp är samtidigt både möbler och skulpturer. Är grisar verkligen så stora? Jo, tydligen. Rått-tapeten, Swarowski-filmen där glas och kristaller blandas likt sirap i julkolan och byrån Divided från Kreo 2007 får mig att stanna upp och tänka efter. Om man fyller byrån med allehanda ting, faller den då? Antagligen inte. Illusionstricket med de svävande, blanka lådorna eggar fantasin och gör att betraktaren inte kan låta bli att undra över: Hur går det till – egentligen?

Front page för Kartell (2010), Midas glasses för Skitsch (2010) och Bookshelf Cupboard för Skitsch (2009) fångar också min uppmärksamhet. Den gömda bokhyllans imaginära front får tankarna att röra sig kring vad som finns där bakom. Andra böcker? Inga böcker?

Bredden i utbudet är en av Fronts styrkor. Att allting görs gemensamt likaså. Fantasin och kunnigheten i processen är intressant att studera och många av föremålen ger ett omedelbart habegär. I vilket fall: passa på att se utställningen medan ni kan.

Illustration: Mikael Biström efter foto av Knut Koivisto

Läs mer: SvD, svt.se, DN, Kulturnytt i Sveriges Radio, Chef.se, GT

Göteborg: Peer Gynt på Stadsteatern

by

Foto: Ola KjelbyeFoto: Ola Kjelbye

Göteborgs Stadsteater visar nu Peer Gynt. Att följa Peer på hans resa från skrävlande, utstött och modersbunden till rik, självuppfylld och någonstans med en gnutta självinsikt är omtumlande på både gott och ont.

Första delen förbluffar med snyggt ljus, suggestiv musik och coola scenlösningar. Samtidigt gör otydligt levererade repliker och förhållandevis platta rollprestationer, med Per Sandbergs Peer som undantag, att innehållet i texten kommer i skymundan. Det växlar mellan medömkan med Peers karaktär, som i jakten på att få vara med blir allt mer marginaliserad, och hisnande vacker scenografi, till tröghet i textläsandet och billiga fniss. Då Peers fantasier får spelrum fungerar texten som bäst. Det är dessutom fascinerande med plastens sprödhet som svävar över scenen och tar allt mer plats.

Andra delen är annorlunda – till det bättre. Scenografin, musiken och ljuset är lika bedövande vackert som i första delen. Jag vill speciellt nämna de fallande tankeljusen, Peers drömmar och misslyckanden kring allt det där han borde gjort men inte hunnit/velat/kunnat ta tag i. Den av självförakt och självgodhet uppfyllde Peer får här, tillsammans med sina medkaraktärer, till stånd en aktualitet i texten som gör den levande. Havsscenen där de drunknande slåss om att hålla näsan över vattenytan är oerhört vacker och sorgligt rolig på samma gång.

Avslutningen, när Knappstöparen till slut får med sig Peer och då Solveig förlåtande visar sig i bakgrunden, knyter ihop en ständigt aktuell diskussion om skillnaden mellan egoism och att förverkliga sig själv. Om att vara sig själv nog, eller vara den man är.

Fler recensioner finns här.