• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Deckare

I slutet av januari kommer Gengångare, den nionde boken om Harry Hole, av Jo Nesbø

17 januari, 2012 by Redaktionen

Deckarförfattaren Jo Nesbø är på gång med en ny bok i Sverige. Gengångare utkommer den 25 januari. Det är den nionde boken om kriminalkommissarien Harry Hole.

Piratförlaget, som ger ut böckerna på svenska, bjuder på ett filmklipp kring boken.

Böckerna har översatts till 45 språk, fått mängder av priser och utmärkelser och sålts i tolv miljoner ex. Nyligen kom nyheten att Martin Scorsese filmar Snömannen.

Om Gengångare:
I Gengångare är Harry Hole kommer tillbaka från Hongkong efter tre år. Han återvänder med ett enda ärende: att undersöka ett i praktiken uppklarat mord i narkotikamiljö eftersom han vägrar tro att polisen gripit rätt gärningsman. Han får snart träffa den misstänkte mördaren. Det är en pojke på arton år som han inte har sett på länge och knappt känner igen ? Oleg, sonen till Harrys stora kärlek Rakel.

Det som från början såg ut som ett vanligt drogrelaterat mord växer till en omfattning som Harry inte kunnat förutse. Ett välorganiserat, våldsamt och väldigt farligt nätverk styr Oslo med järnhand. Ingen vill komma i deras väg och ingen vill avslöja något om dem eftersom det sker med livet som insats.

Men alla spår pekar i en riktning mot mycket högt uppsatta personer i staden.

Du har väl inte missat vår intervju med Jo Nesbø

.

Läs även andra bloggares åsikter om Jo Nesbø, deckare, boknytt, Piratförlaget

Arkiverad under: Scen Taggad som: boknytt, Deckare, Jo Nesbø, Piratförlaget

Bokrecension: Dewey Decimal

1 december, 2011 by Redaktionen

Titel: Dewey Decimal
Författare: Nathan Larson
Förlag: Voltaire Publishing

Dewey Decimal är en dystopisk och postapokalyptisk skildring placerad i en nära framtid. Sjukdom, terrorattacker och börsens kollaps har decimerat New Yorks befolkning och förstört infrastrukturen.

Dewey Decimal bor i ett allmänt bibliotek och har till uppgift att katalogisera böckerna där. När han inte utför mord på uppdrag av den skumme  distriktsåklagaren i New York.

Deweys minne är dåligt och det han minns litar inte på. Han vet inte vem han är och vill inte veta. Han gör sitt jobb och återvänder sedan till böckernas trygga värld.

Dewey Decimal är en slipad mördare men också tvångsmässigt renlig ach kan bara ta sig fram genom vänstersvängar. Allt annat förstör hans ”system”. Mer får vi inte veta om honom i den här boken men två till är utlovade.

Det är modigt att debutera i en genre där storheter som Phillip K. Dick (Blade Runner) har satt sitt avtryck. Även om det är Nathan Larsons första bok måste jag jämnföra. Hans berättande har inte flytet och inlevelsen som ett sådant här scenario kräver. På sina håll hänger historien helt enkelt inte ihop. Det är lite irriterande när huvudpersonen i en mening har händerna fängslade bakom ryggen men sedan stoppar en hand i fickan. Av fortsättningen framgår att han ännu har händerna bakom ryggen. Dialogen blir för ordrik och mycket av den potentiella spänningen försvinner i alltför mycket snack. Som därmed förlorar sin tuffhet. Kanske beror detta på översättningen, den känslan får jag ibland. En genomläsning på  engelska skulle kanske ge besked men jag har bara läst på svenska.

Trots dessa brister höll historien mig intresserad och jag läste ut boken ganska snabbt. Min nyfikenhet på vart den här historien bär är tillräckligt stor för att ge Nathan Larson fler chanser. De rent narrativa bristerna (som möjligtvis har med översättningen att göra) gör inte nödvändigtvis Nathan Larson till en dålig författare. Kanske bara oerfaren.

När han inte skriver dystopiska deckare är Nathan Larson musiker, känd som medlem i musikgruppen A Camp. Ytterligare två böcker om den tvångsmässige yrkesmördaren Dewey Decimal är planerade.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Bokrecension, deckare, litteratur, debutroman

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, debutroman, Deckare

Mörk jord av Belinda Bauer, en deckare med litterär kvalitet: lägg författarens namn på minnet

4 november, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Mörk jord
Författare: Belinda Bauer
ISBN: 9789186629519
Förlag: Modernista
Originaltitel: Blacklands
Översättare: Ulla Danielsson

Mörk jord är en spänningsroman som är så välskriven att jag njuter av språket och dess rytm. Vi är inte bortskämda med deckare av litterär kvalitet, de flesta deckarförfattare är duktiga på att berätta och att hålla uppe spänningen men att de behärskar språket som ett konstnärligt uttrycksmedel är inte så vanligt.

Belinda Bauer fick 2010 års Golden Dagger, kriminallitteraturens mest prestigefyllda pris för romanen. Förvånansvärt nog är det hennes debutroman, fast hon är van skribent som journalist och manusförfattare.

Mörk jord handlar om tolvårige Steven som bor i en liten brittisk stad. Han bor tillsammans med sin mamma, sin mormor och sin lillebror, femårige Davey. Familjen plågas av en stor sorg. Arton år tidigare dog Stevens morbror Billy som då var elva år. Billy blev kidnappad och mördad av en pedofil. Billys kropp har inte hittats även om mördaren fångats in och sitter fängslad för flera sexmord på barn.

För mormodern var Billy favoritbarnet och hon står varje dag i fönstret och kikar ut för att hon väntar att Billy ska komma hem igen. Mormodern är bitter och sur och det mår hennes dotter, Stevens mamma dåligt av. Steven längtar efter att leva i en normal och frisk familj. Han är trött på att vara så fattig och att aldrig få kramar och aldrig känna att hans mamma och mormor tycker om honom. Han har därför börjat gräva ute på heden där flera av barnliken hittats. Han hoppas att hitta Billys lik. Då ska mormor kunna släppa sorgen och familjen ska bli normal, tänker Steven.

Efter att ha grävt och grävt varenda eftermiddag under lång tid och ändå inte hittat något barnlik kommer Steven på att han ska kontakta seriemördaren. Han skriver till mördaren och ber om hjälp att hitta Billys lik.

Boken är spännande och läskig. Steven är så ensam och det är så typiskt att vuxna inte ser vad barnen har för sig. Han leker en livsfarlig lek och ingen vuxen förstår vad som är på gång, alla är så inbäddade i sina egna problem.

Bokbloggaren på Snowflakes in the rain berömmer också boken och därifrån får jag veta Belinda Bauer har en ny bok på gång. Bra. Lägg namnet Belinda Bauer på minnet. Där har vi en deckarförfattare som kommer att räknas in bland de största. Det är jag säker på.

Mörk jord är mer än en deckare, det är en roman om en pojke och en familj i sorg – och den är både så skickligt sammanvävd och så språkligt vacker att om vi hade satt betyg på böcker vi recenserar hade det blivit högsta betyget här. Det är få deckare som når upp till en sådan nivå.

Läs även andra bloggares åsikter om Belinda Bauer, bokrecension, författare, deckare

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Belinda Bauer, Bokrecension, Deckare, författare

De sammansvurna av David Baldacci, inte riktigt min typ av agentroman

9 oktober, 2011 by Rosemari Södergren


De sammansvurna
Författare: David Baldacci
Översättare: Jan Risheden
Förlag: Bra Böcker
Serie: Kamelklubben 5
Utgiven: 201108
ISBN10: 9170029288
ISBN13: 9789170029288

De sammansvurna är en agentroman med FBI, CIA och andra amerikanska och brittiska agent- och polisorganisationer inblandade i handlingen, till och med presidenten och premiärministern är med på några ställen.

Huvudpersonen är agenten John Carr som egentligen lagt av men nu mer eller mindre mot sin vilja tar ett uppdrag. Den som följt den här serien vet att det är bok nummer fem i serien om Kamelklubben, som består av just denna superduktige agenten John Carr och några av hans vänner som är rätt säkra de med.

Böckerna i serien om Kamelklubben är skriven av David Baldacci, vars böcker är översatta till fler än 40 språk och är utgivna i över 80 länder. Samtliga av hans titlar har legat på New York Times bästsäljarlista.

Allvarligt talar har jag rätt svårt att förstå hur dessa böcker kan sälja så mycket. Grundhistorien i ”De sammansvurna” är rätt onödigt tillkrånglad och väldigt svår att tro på. En park alldeles bredvid vita huset blir utsatt för skottlossning och en bombattack samtidigt som den brittiske premiärministern är på besök i Vita huset. Det visar sig att egentligen skulle premiärministern tagit vägen genom parken till sitt hotell men en vrickad fot ändrade dessa planer. Därmed blir det superviktigt för såväl de amerikanska som de brittiska säkerhetstjänsterna att hitta de ansvariga för skottlossning och bomb.

Jag har svårt att känna något engagemang för huvudkaraktärerna. De är allt för ytligt tecknade, det är svårt att tro på dem som människor av kött och blod. Handlingen är rörig och det dyker upp personer långt in i boken som förändrar handlingen. Nej, deckaren var lite av en besvikelse för mig. Den är inte min typ av agentroman i alla fall.

Från bokbutikens hemsida:

John Carr, även känd som Oliver Stone och en gång USA:s skickligaste lönnmördare, står i Lafayette Park framför Vita huset, kanske för sista gången. Presidenten har personligen bett Stone att tjäna sitt land igen genom ett riskfyllt hemligt uppdrag. Trots att han har kämpat i decennier för att lämna sin tidigare karriär bakom sig, har Stone inget annat val än att säga ja.

Men Stones uppdrag förändras drastiskt innan det ens har börjat. Samma kväll som den brittiske premiärministern gästar Vita huset detonerar en bomb i Lafayette Park, en uppenbar attack mot både presidenten och premiärministern. I de kaotiska efterdyningarna får Stone ett nytt, mer brådskande uppdrag: att hitta de ansvariga för bombdådet.

Den brittiska MI-6-agenten Mary Chapman blir Stones partner i sökandet efter de okända angriparna. Men deras skugglika motståndare visar sig vara fullt kapabla till mord och, värst av allt det verkar som om bombdådet i parken bara var inledningen till någonting mycket större. Stone ber om hjälp från de enda han vet att han kan lita på: Kamelklubben. Men det kan visa sig vara ett stort misstag

”Baldaccis senaste roman är som vanligt skickligt konstruerad och omöjlig att lägga ifrån sig.”

– Booklist

”Thrillerfansen kan glädja sig över att ha ett nytt fartfyllt och spännande politiskt mysterium att lösa.”

– Library Journal

Läs även andra bloggares åsikter om agentroman, David Baldacci, Kamelklubben, deckare, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: David Baldacci, Deckare, Kamelklubben, Recension

Camilla Läckberg: Änglamakerskan – ännu en storsäljare förstås

5 september, 2011 by Rosemari Södergren

Camilla Läckberg har släppt en ny deckare i serien om Erica Falck och hennes polisman Patrik. Som vanligt är det en deckare med nya mord och spänning som utspelar sig i det bohusländska samhället Fjällbacka.

Läckbergs böcker säljer som smör i solen och är Sveriges just nu bäst säljande författare. Rättigheterna till hennes böcker är sålda till trettioen länder över hela världen. År 2010 var hon dessutom den sjunde bäst säljande författaren i Europa. Änglamakerskan är den åttonde delen i den enormt populära Fjällbackaserien.

Det finns skäl till det att böckerna säljer så bra. Konceptet följer samma mall som hennes föregångare inom den svenska deckarvågen, genom att skildra händelser kring ett brott berättar deckarförfattaren något om samhälle. Det Läckberg gör är att ersätta den traditionella huvudkaraktären, en sur, grinig och ofta skild polisman i övre medelåldern med en ung kvinna. Därmed kan hon på ett naturligt sätt placera sina huvudkaraktärer i situationer som många unga kvinnor känner igen: gräl med sambo/make om vem som ska passa barnen, griniga svärmödrar som lägger sig i, gnälliga ungar som stör och konflikten mellan av vilja ägna sig åt sina barn och att vilja få tid för sin karriär.

Camilla Läckberg kan berätta en historia. Texten är snabbläst och det är spännande att läsa, svårt att slita sig. Precis som i tidigare böcker låter Camilla Läckberg två historier löpa parallellt, en från nutiden och en från en händelse med start för mer än 100 år sedan som i sin tur utvecklas genom några decennier.

Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt? Gåtan har aldrig fått någon lösning.

Patriks äldre poliskollega Gösta var inblandad i det fallet, både som polis och med ett personligt engagemang eftersom han och han fru tog hand om den övergivna ettåriga flickan ett tag.

Den övergivna ettåriga flickan, Ebba, återvänder till ön i bokens nutid. Hon och maken Mårten har förlorat sin lille son, och i ett försök att övervinna sorgen och gå vidare har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.

När Erica Falck får höra om parets planer blir hon både överraskad och nyfiken. Hon har förstås forskat en del i mysteriet med den försvunna familjen. Hon tar vara på chansen att få veta mer och söker upp Ebba.

Ganska snart händer otäcka saker, Ebba och Mårten utsätts för en försök till mordbrand och Ebba får ett hotfullt brev.

Erica Falck är givetvis Camilla Läckbergs alter ego. Det är lite roligt när Erica i boken tänker på att många av hennes vänner lite avundsjukt bruka säga att hon har det bra som kan försörja sig som författare och som kan bestämma själv över sin tid. Det förstår inte att Erica många gånger gärna skulle vilja byta med dem. Hon jobbar ju sju dagar i veckan, är aldrig ledig. Hon har alltid något hon måste göra, hon är alltid upptagen med boklanseringar och annat.

Jag kan tycka att boken är lite spretig och personteckningarna är inte särskilt djupa. Några karaktärer är väldigt skissartat skildrade, som typer. Det är å andra sidan på det sätt de flesta deckare fungerar, inte bara Läckbergs Fjällbackahistorier.

Upplösningen i slutet kan jag också ha lite svårt att tro på. Det är en del trådas som ska knytas ihop, vilket väl görs lite väl snabbt. Fast å andra sidan, verkligenheten överträffar många gånger de värsta deckarromaner.

Ett tema i boken tycks vara föräldrar som förlorar sina barn. Det är flera som på något sätt förlorat ett barn. Ericas syster Anna har förlorat ett barn, liksom Ebba och Mårten. Också Gösta och hans fru förlorade ett barn när de var unga.

Ett annat spår i berättelsen är mammor som inte orkar ta hand om sina barn. Detta är tätt sammanknutet med hur ett samhälle stöter ut människor och hur detta utanförskap går i arv i flera generationer. Detta har nyligen också skildrats i Majgull Axelssons senaste roman Moderspassion. Det är huvudtemat också i Änglamakerskan.

Camilla Läckberg är en storsäljare och alla som redan gillar hennes deckare kommer så klart att läsa den här också. Om jag ska placera in den på en rankingskala bland delarna hennes Fjällbacksvit blir det någonstans på övre delen.

Titel: Änglamakerskan
Författare: Camilla Läckberg
ISBN: 9789137137728
Förlag: Bokförlaget Forum

Läs även andra bloggares åsikter om Camilla Läckberg, recension, deckare, Änglamakerskan, Fjällbacka

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Änglamakerskan, Camilla Läckberg, Deckare, Fjällbacka, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 30
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in