• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dans

Burlesque med Cher och Christina Aguilera så dålig att den är rolig

27 januari, 2011 by Rosemari Södergren


Burlesque
Betyg: 2

Burlesque

Cher och Christina Aguilera tillsammans i en film med mycket dans och en hel del musik, det kommer så klart att locka biopubliken. När dansen dessutom är lättklädd, snuddande nära striptease, kommer det att vara ytterligare något som drar publik.

Filmens handling: Christina Aguilera har rollen som Ali, en ung tjej i en landsortshåla i USA som tröttnar på elak chef på baren där hon jobbar och därför säger hon upp sig och drar till Las Vegas för att kunna förverkliga sin dröm att bli berömd sångerska och danserska. I Las Vegas trillar hon genom slumpen in på en ruggig klubb där lättklädda damer mimar till berömda sånger. Ali blir helt tagen och inser att detta är hennes dröm. Hon vill stå på scen där. Fast ingen tror på henne att hon kan dansa – så hon flirtar in sig hos bartendern och tar jobb i baren.

Cher spelar Tess, ägarinnan till klubben The Burlesque Lounge, som verkligen är på fallrepet och har sett sina bästa dagar. Nedläggningshotet hänger över klubben. Förstås.
Tess jagas av en affärsman som vill köpa klubben.

Har ni hört berättelsen förr? Javisst, det är samma historia som berättats i amerikanska filmer många gånger om och om igen. Pojke eller flicka från landsorten kommer till stora staden fylld av stygga människor. Oskyldig liten pojke eller flicka kämpar på. Någon vill förstöra allt. Pojken/flickan kämpar på och vinner ära och kungariket.

När filmen Burlesque hade premiär i USA fick den förödande kritik. Hollywood Chicago gav Burlesque betyg 0,5 av 5 möjliga:

I worry that some impressionable youth will see Steve Antin’s horrendous “Burlesque” and be turned off musicals forever. This is not a musical. This is a music video; an ego piece for two fading stars that is one of the most creatively bankrupt pieces of cinema in years. Actually, most music videos are better.

Cher har flera gånger tidigare visat att hon är en duktig skådespelerska. Nu har hon nog lyft sitt ansikte i skönhetsoperation en gång för mycket: hennes ansikte är stelt och orörligt. För att vara ärlig är väl rollen som Tess den sämsta skådespelarprestationen Cher gjort. Största behållningen av Cher är mitt i filmen när hon för sången ”You Haven’t Seen the Last of Me”.

Christina Aguilera är en duktig sångerska. Hon filmdebuterar i Burlesque. Hon ska nog hålla sig till musiken.

Självklart finns det en romantisk historia också, ett litet dubbelt trippeldrama. Ska inte berätta mer för att inte förstöra för den som ser filmen.

Okey: filmen har snygga foton, kameramannen kan sitt jobb. Filmen vimlar av vackra skådespelare och den som ansvarar för kostymer och dräkter har gjort ett bra jobb. Musiken är självklart bra. Handlingen är helt förutsägbar handling och skådespelarna spelar typer vi sett förut och det tänder sällan till på riktigt mellan dem.

Newsweek har dock en rolig recension där filmkritikern menar att filmen är så dålig att den blir bra och måste ses.:

The critic on my left twitched so much during Burlesque, I thought she was having a seizure. The one on my right bolted for the door early. As for me, I just had one question: when can I see it again?
Sorry, Harry Potter, but Burlesque is the event of the holiday season, like the drunk aunt who shows up late to Thanksgiving dinner and falls into your mashed potatoes. The acting is almost nonexistent—Cher’s face can’t move because of Botox, and Christina Aguilera’s moves even less (she can’t emote). The audience I saw it with laughed at the serious lines, and I could hear crickets during the jokes. But Burlesque is so bad that it’s good: over-the-top, ridiculous fun. As with a Taylor Swift concert or a stick of Velveeta, you can’t resist the cheese.

Relaterat:
Recension i Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Cher, Christina Aguilera, film, dans, striptease, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Cher, Christina Aguilera, Dans, Recension, Scen, striptease

Dansens Hus firar 20 år

18 januari, 2011 by Redaktionen

I år är det 20-årsjubileum för Dansens Hus.  Vårens program kombinerar välkända, återkommande namn som Cullbergbaletten med nyare artister som Eliisa Erävalo som uppträder för första gången på Dansens Hus i maj. Dansens Hus har en vision om att göra dansen tillgänglig för alla och det hoppas man på att kunna med vårsäsongens blandade innehåll.

– 20 år är kanske inte så lång tid för en kulturinstitution, men inom europeisk samtida dans så har det hänt mycket under den här perioden och vi är glada över att få ha varit en del av den utvecklingen, säger Virve Sutinen, som är chef för Dansens Hus.

För det kompletta programmet, se vidare på Dansens Hus hemsida.

Charlotte Engelkes hade 2006 premiär för sin soloshow Miss very Wagner, som lyfte fram hjältinnorna ur Wagners operor och har haft stora framgångar världen över. Nu kommer del 2, Siegfried – the Very Wagner hero hour, som spelas på Dansens Hus från den 18 mars.

– Redan i samband med att jag spelade Miss very Wagner började jag drömma om att också lyfta fram Wagner-männen, men jag har inte förrän nu hittat den rätta mannen för att spela alla rollerna, berättar Charlotte Engelkes.

Den utvalde är Lindy Larsson som kommer att gestalta pojken, tonåringen, kvinnan-i-pojken, mannen-i-pojken, pojken-i-mannen och hjälten-i-människan. Föreställningen belyser frågor kring vad en hjälte är – i det stora och i det lilla.

Den 6-7 maj uppförs This is not a love story av koreografen Gunilla Heilborn. Hon har haft premiär på ett flertal av sina stycken på Dansens Hus, men det här är första gången det sker på stora scenen. Gunilla Heilborn har skapat denna föreställning för och tillsammans med dansarna John Thelander och Kristiina Viiala. Repetitionerna började redan i januari 2009 och stycket har vuxit fram på olika platser i Norge, Portugal, England, Ungern och Sverige. Gunilla Heilborn kallar det för en ”Road movie dance”.

Läs mer i Teatermagasinet.

Bild ovan: Dansarna i This is not a love story – John Thelander och Kristiina Viiala. Foto:  Gunilla Heilborn.

Bild nedan: Lindy Larsson i Siegfried – the Very Wagner hero hour. Foto: Mats Bäcker.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, gästspel, Dansens Hu

Arkiverad under: Scen Taggad som: Dans, Dansens Hus

Från premiären på Tombola Tragique på Orionteatern

29 december, 2010 by Rosemari Södergren

Visuellt, kroppsligt, fartfyllt, humoristiskt men alltid med något viktigt att säga: Salong Giraff är tillbaka på Orionteatern med en varietéföreställning – ”Tombola Tragique” – om en varietéteaters uppgång och fall.
Fast egentligen handlar det om kulturens uppgång och fall och föreställningen ställer viktiga frågor om kulturens värde.
”Tombola Tragique” hade premiären planerad till annndag jul, 26 december, men snökaoset och inställda flyg sköt upp premiären till 28 december. Men som väntar på något gott … Salong Giraff bildades 2004 och har med sin nattvarieté dragit fulla hus på Orionteatern och gästscenen Folkoperan. Gruppen behärskar och utvecklar denna varietéform på en intressant sätt och självklart var det fullsatt på premiären. Salong Giraff har många fans som uppskattar deras akrobatik, dans och nycirkus-blandning.

Till formen består föreställningen av en mängd kortare nummer, som ändå binds samman i en berättelse.
Några av numren var helt underbara: jag fastnade så klart för den lindansande och fiolspelande ninjan.

Ett återkommande moment var bingoutroparen som kom in med en mest färgsprakande sidenkonstym, hopklippt av långa smala remsor med olika mönster och glänsande blå skor var rolig och bisarr, tillsammans med sin gäst en kort kvinna med en riktigt säljande amerikansk svada.

På Orionteaterns hemsida finns en kort beskrivning av föreställningen, som sammanfattar dessa innehåll ganska bra:

Ett sällskap maniska bergochdalbaneentusiaster som cyklar på väg till sitt livs åkupplevelse blir startskottet för en räcka märkliga händelser. Vi möter en steppande dam i en popcornlåda, en telepatiskt pianospelande kaninherde och ett brudpar som fastnat i sin ram. Alla har de en gång dragit lotter ur samma tombola och nu möts de på nytt i en popcornstorm.

Tombola Tragique är en bisarr Salong Giraff produktion inspirerad av kaosteorin. Ett drömspel fyllt av komik och poesi med cirkusartister, dansare, mimare och skådespelare till nyskriven livemusik framförd av Sthlm Hamsters.

Som alla föreställningar av varietétyp med kortare delmoment är en del nummer helt fantastiska och andra känns mer som ett sätt att fylla tiden till nästa bra nummer. Fast det där med humor är så individuellt. Det nummer som jag kan tycka är lite tristare kan vara en annans höjdpunkt.

Visuellt är föreställningen fantastisk med dräkten så fantasifulla, med kostymer och kavajer sydda på snedden och uppochner, det går knappt att beskriva, måste ses.

Musiken höll hela föreställningen, var så genomtänkt och gav hela tiden en extra dimension till handlingen.

Att de medverkande är fysiskt oerhört duktiga både som nycirkusartister och dansare behöver jag väl knappast nämna?

Det är häftigt med Orionteatern också. Den är inrymd i en stor gammal industrilokal med högt, högt i tak och sittplatser som byggts på metallställningar. Färgsprakande varietéföreställningar och cirkusnummer passar som hand i handske i lokalen.

Fotograf Sanna Lindberg

Relaterat:
Expressens recension

Läs även andra bloggares åsikter om Orionteatern, teater, recension, Tombola Tragique, nycirkus, dans, varieté, Salong Giraff

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dans, nycirkus, Orionteatern, Recension, Salong Giraff, Teater, Tombola Tragique, varieté

Hercules and Love Affair till Stockholm

8 december, 2010 by Redaktionen

2 mars – Stockholm, Debaser Medis

I många fall har dansmusiken en aktualitet som en dagsslända; det som var hett idag är definitivt inte det nya svarta imorgon. Men i Hercules and Love Affairs fall så cirkulerar fortfarande deras två år gamla klassiker ”Blind” på radiostationers playlists och den spinner på många virtuella skivspelare även år 2010. Det säger faktiskt en hel jävla del om Hercules and Love Affairs avtryck på scenen!

Hercules själv heter egentligen Andy Butler och har hållit på med diverse dj-projekt sedan han kunde gå upprätt. Love Affair är den in-och-ut-genom-dörren-grupp av artister som Butler övertalar att vara med på sina inspelningar och liveshower. Till denna nobla skara hör Antony Hegart, känd som mannen med den silkeslena rösten och med kompbandet The Johnsons. En annan känd artist som lånat ut sina stämband är Kele Okereke i Bloc Party, men celebriteter till trots så är det allt Butler det här projektet handlar om. Med fötterna djupt nergrävda i sjuttiotalets kokainglittriga disco och den tidiga NY-housen har han med Hercules and Love Affair skapat en puls som tränger sig genom dagens dj-myller och lätt sätter kroppar i spastiska attacker. Signad till DFA (LCD Soundsystem, The Rapture, The Juan Mclean) gör inte saken värre.

Om någon månad eller så kommer Hercules and Love Affairs andra album ”Blue Songs” och med den följer en turné som sträcker sig längs med meridianerna på globen och mycket snart hamnar dom tacksamt nog i Skandinavien och vi känner redan svetten rinna ner i pannan.

Läs även andra bloggares åsikter om Debaser, dans, musik, Hercules and Love Affair

Arkiverad under: Musik Taggad som: Dans, Debaser, Hercules and Love Affair, Musik

Världsberömda ballerinan Sylvie Guillem i Stockholm för samarbete med Mats Ek

6 december, 2010 by Redaktionen

En slags tidigt julklapp för dansintresserade kom dag med pressmeddelandet om att den ärldsberömda ballerinan Sylvie Guillem kommer till Stockholm för tre föreställningar i mitten av december.

Här är pressmeddelandet:

Ajö” heter det solo som koreografen Mats Ek just nu skapar för den världsberömda franska dansaren Sylvie Guillem. Verket ska ingå i en kommande helaftonsföreställning med urpremiär i London, men förhandsvisas exklusivt på Dansens Hus den 16, 17 och 18 december under en delad kväll med Cullbergbalettens ”xspectacle” av Crystal Pite. Biljetter släpps imorgon tisdag.

Det här är första gången som Sylvie Guillem uppträder i Sverige. ”Ajö” ska ingå i en kommande helaftonsföreställning som produceras av Sadler´s Wells och har världspremiär i London i juli 2011. ”Ajö” är det första verket som skapas just nu på Dansens Hus och som förhandsvisas den 16, 17 och 18 december.

Den engelska titeln är ”Bye” men det rör sig inte om ett definitivt avsked.
– Verket är inte centrerat kring Sylvie Guillem som person. Det handlar inte om en äldre dansare som skall dra sig tillbaka, utan om en kvinna som tar adjö av ett visst stadium i sitt liv. Det har en handling men är inte en episk berättelse. Det är ett samtal, som hon för med sig själv och som leder vidare mot nya erfarenheter, säger Mats Ek.

Sylvie Guillem är född i Frankrike. Redan som 19-åring utsågs hon till premiärdansös vid Parisoperans balett, kort därpå även upphöjd till ”étoile” (stjärna) av dåvarande balettchefen Rudolf Nurejev. 1985 lämnade hon Paris för Royal Ballet i London. På båda scenerna har hon dansat alla de stora klassiska rollerna. Redan under de tidiga åren på Parisoperan kom hon i kontakt med koreografer inom den samtida dansen, såsom William Forsythe. I dag skapar hon egna samarbeten med koreografer som Akram Khan, Robert Lepage och Russel Maliphant.

”Ajö” är det fjärde samarbetet mellan Mats Ek och Sylvie Guillem. Tidigare har de gjort ”Wet woman” för teve och duetten ”Rök”, som Sylvie Guillem dansade tillsammans med Niklas Ek. Vidare gjorde hon ”Carmen” när Mats Ek satte upp den med Royal Ballet i London, en roll han ursprungligen skapade för Ana Laguna i Cullbergbaletten. Musiken till ”Ajö” är den tjugo minuter långa andra satsen i Beethovens sista pianosonat, nummer 111 i inspelning av solisten Ivo Pogorelich. Scenografen och kostymören Katrin Brännström skapar en video som medagerar. Erik Berglund ljussätter verket.

De tre förhandsvisningarna på Dansens Hus delas med Cullbergbaletten som framför det hyllade verket ”xspectacle” i koreografi av Crystal Pite. Det visades för första gången på Dansens Hus 2009 i det delade programmet ”Up close” när Cullbergbaletten gjorde entré i ett intimare format på Dansens Hus Lilla scen. Programmet blev en publikframgång och spelades för fullsatta salonger även våren 2010. Crystal Pite skapade ”xspectacle” ursprungligen för det kanadensiska danskompaniet BMJ Danse i Montréal 2004.

Cullbergbaletten / Mats Ek & Sylvie Guillem
xspectacle/ Ajö
Dansens Hus Stora scen
16-18 dec

Läs även andra bloggares åsikter om Sylvie Guillem, dans, Mats Ek

Arkiverad under: Scen Taggad som: Dans

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 22
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in