Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Konst

Det enkla är ofta det svåra – rapport från utställning av Tilpo (Hans Eriksson)

by

Hur många gånger har man inte gått på en konstutställning och tänkt ”Det här var ju riktigt bra men … Det är något som fattas”. Tilpo (Hans Eriksson) är just en sådan konstnär där man nästan i procent kan säga vad som är genialt och vad som kunde vara bättre. Allt finns ju egentligen där så som ljuset och den varma blicken för det mänskliga i alla sin skröplighet och storhet. Det är bara något för rappt utfört med lite för snabba penseldrag.

Men i verken på hans senaste utställing Stalker in India hos Galleri Niklas Belenius känns det plötsligt som om alla bitarna fallit på plats. Ett reflekterande lugn och ett slags vila har infunnit sig i bilderna.

Det är som om man stiger in i verken och det är lätt att låta tankarna vindla iväg i torr ökensand med palmer eller vid en indisk flod med elefanter som värdigt kommer vandrande genom en stad.
Till viss del är bilderna fabler där elefanter blir stolta kvinnor eller där kor ligger och läser morgontidningen, precis som vem som helst.

Allra bäst tycker jag om bilden på de rikas cocktailparty, men där serveringspersonalen har en egen ö där de umgås friskt, och gör allt möjligt … De verkar ha det betydligt trivsammare än de rika som de passar upp och som högdraget står och samtalar med varandra.

Nästan som ett slags kuriosa ser jag på den bild som mest liknar ett tidigare lite för snabbt målat verk av Tilpo. Det föreställer en man som lägger benet bakom huvudet i något slags yogaställning. Bilden talar till mig men nuet, närvaron, saknas och den vill inte riktigt fastna.

Det är möjligt att inte så mycket förändrats i grunden i Fruls Tilpos måleri. Ändå känns det som om allt är förändrat.

Utan att vara konstkritiker (men väl författare och gift med en konstnär) vill jag varmt rekommendera utställningen. Det är inte varje dag man ser konst som känns som en del av livet.

David Ericsson
Författare

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kändisars bildidéer tolkade av Göteborgs-konstnär ställs ut i Stockholm

by

Den 12 mars är det vernissage för Göteborgs-konstnären Mattias Christensons utställning Bildrör på Galleri Hagman, som ligger på Hornsgatspuckeln på Söder.

Det speciella med utställningen är att idéerna till tavlorna kommer från 35 kändisar, bland annat Stellan Skarsgård, Magnus Härenstam, Susanna Alakoski, Gustav Fridolin, Alice Timander, Åsa Waldau och Claes Eriksson. Mattias Christenson skrev under 2006 varje månad brev till tolv kända personer och gav dem möjlighet att få sin egen personliga bildidé tolkad i en tavla. Av dessa 144 personer var det 35 som nappade på idén.

Resultatet blev alltså dels 35 konstverk i skiftande storlekar och tekniker, dels en bok. Efter utställningar av Bildrör på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg och på flera platser i Sverige har turen kommit till Stockholm. Nu är tavlorna också för första gången till salu.

Utställningen äger rum på Galleri Hagman, Bellmangatan 9, den 12-16 mars 2011.

Läs mer på bildror.se

Bild: Susanna Alakoskis bildidé ”Ordens betydelse för människorna och världen – orden som ett ozonskikt över jorden”, tolkad av Mattias Christenson.

Vill Gud att man ska vara olycklig? – chans att se Elisabeth Ohlson Wallins fotoutställning om hbt-personer i Jerusalem

by


Om du inte sett Elisabeth Ohlson Wallins fotoutställning ”Jerusalem”, om hbt-personer i den heliga staden, har du chansen nu. Södra Teatern i Stockholm förlänger utställningen på grund av publiktrycket. Från den 17 januari finns nya chanser att se den på Södra Teatern. Den 18 januari hålls också samtalet ”Vill Gud att man ska vara olycklig?” Om religion och sexualitet, om konstens ansvar och frihet. Till grund för samtalet ligger en bild som Elisabeth Ohlson Wallin själv tidigare censurerat.

Här berättar Södra Teatern mer i ett pressmeddelande:
Fotoutställningen ”Jerusalem” förlängs på grund av publikintresset. Den plockas tillfälligt ner för ljudkonstfestivalen Arts Birthday Party som äger rum lördag 15 januari. Men från den 17 januari kan man se ”Jerusalem” igen. Den pågår till och med den 21 januari.
Efter sejouren på Södra Teatern i Stockholm kommer ”Jerusalem” att visas i Växjö från den 31 mars och en bit in i augusti, i Skövde från månadsskiftet september-oktober. Flera städer är på gång.

Samtal om ett borttaget fotografi, religion och sexualitet
Tisdag den 18 januari hålls samtalet ”Vill Gud att man ska vara olycklig?” Om förhållandet mellan de tre abrahamitiska religionerna och sexualitet, om konstens ansvar och frihet.
– I samtalet vill vi sätta ett förstoringsglas framförallt på våra egna innersta föreställningar om vad kärlek och tolerans är. I en hård och förvirrad värld är det lätt att rädslan blir den styrande kraften och då behövs motpoler som manar till mildhet och respekt. Vi ser Jerusalem som en sådan motpol, säger Anette Taranto, producent för satsningen ”Guds bakficka” som inleds med ”Jerusalem”.

Till grund för samtalet vilar en bild som Elisabeth Ohlson Wallin tidigare beslutade sig för att inte ha med i sin utställning.
-Jag tog bort bilden för att jag var rädd för att den skulle stjäla för mycket uppmärksamhet från de andra bilderna och för att jag kände att den kunde tolkas fel och såra troende muslimer, säger Elisabeth Ohlson Wallin.
Men ibland får man anledning att ändra sig. Hon berättar att hon möttes av motsatta reaktioner vilket fått henne att ta sig en ny funderare.
– En homosexuell muslim sa till mig att han tyckte det var tråkigt att jag tog bort bilden. Det var första gången han har sett en bild som visar att en troende muslim kan vara homosexuell. Detta är något jag har fått höra ända sen Ecce Homo-tiden från kristna, att en del kristna inte tror att homosexuella kan vara kristna eller troende, berättar Elisabeth. Och tillägger hon, nu när ”Jerusalem” hänger på Södra teatern och startar satsningen ”Guds bakficka” om alternativ andlighet, känner jag att det är just här som ett samtal om bilden kan ske.
Medverkande: Elisabeth Ohlson Wallin, konstnär, Lars Gårdfeldt, religionshistoriker och präst i svenska kyrkan, Ardeshir Bibakabadi, ursprungligen från Iran och ordförande för hbt- organisationen Homan i Göteborg, enligt honom själv är han den enda öppet homosexuelle muslimen i Sverige samt Wilo Abdulle, socionom, verksam inom Feministiskt Initiativ och Afrosvenskarna där hon bl.a. drivit hbt-frågor (fler namn tillkommer…)

”Jeusalem” inleder Södra Teaterns satsning ”Guds bakficka – en alternativ andlig arena”. Södra Teatern tar under 2011 på sig utmaningen att bli en alternativ andlig arena. En plats där ateister, vilsna, tvivlare eller troende kan mötas. En yta där de existentiella frågorna kan dryftas bortom religiösa dogmer. En envis liten motpol av gemenskap till den ensamhet som blivit en del av vår tids nya religion; individualismen.
Vi tror att det behövs fler aktörer på den andliga arenan än de traditionella. Var finns ytan och sammanhanget där det faktiskt är okej att prata om livet utan att det blir en politisk eller ideologisk bekännelse? Var finns stället dit människor kommer, inte för att arbeta eller konsumera varor eller kultur, inte för att visa upp sig eller prestera utan för att hämta kraft, få tröst, fundera över livet och prata om existentiella frågor?
”Vill Gud att man ska vara olycklig?”
Tisdag 18 januari kl 17:30, Södra Teatern

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Lady Warhol på Fotografiska plus Andy Warhols Exploding Plastic Inevitable

by


Andy Warhol iklädd olika peruker, sminkad och med läppstift. Warhols vän, fotografen Christopher Makos, fotograferade honom när han lekte med könsroller och identitet. Dessa bilder togs 1981, nästan 30 år före Lady Gaga. Vissa av bilderna, när Andy Warhol har rufsig kvinnoperuk, är som ett förebud av Lady Gaga, nutidens största popstjärna.

Fotoutställningen med bilderna på Andy Warhol har fått namnet ”Lady Warhol” och visas för första gången i Sverige på Fotografiska. Kulturbloggen var på en förhandsvisning av utställningen.

Fotografen, Christopher Makos, var på plats och visade runt bland bilderna och berättade hur han och Andy Warhol länge pratat om att de ville göra ett särskilt projekt tillsammans. Deras utgångspunkt var det kända fotografiet från 1921 där Man Ray porträtterade Duchamp, iklädd kvinnohatt och klänning, ett samarbete kallat ”Rrose Sélavy”.
Warhol och Christopher Makos hade samarbetat sedan 1971 och var goda vänner. De ville inte kopiera Man Rays och Duchamps projekt rakt ut utan mer se det som en inspiration att vidareutveckla.

Bilderna i ”Lady Warhol” är tagna under några dagar 1981, 50 porträtt är kärnan i serien där en blek Andy Warhol är fotograferad mot en vit vägg, på flera bilder iklädd vit skjorta och slips. Men med olika peruker, hårt sminkad och olika poser blir han annorlunda personer.

– ”Lady Warhol” är ingen dragshow utan en serie fotografiska verk som diskuterar könsförvirring, den alternativa och icke konformistiska livsstil, som utvecklades under 1980-talet, säger Michelle Roy, Chief Curator Fotografiska.

Christopher Makos stannade längst framför ett foto där Andy Warhol var iklädd en ljus, mansperuk med bena, lite av David Bowie-frisyr. Men eftersom Warhol än sminkad och har skarpa fylliga läppar på grund av mörkt läppstift blir bilden ändå androgyn.

– Se honom i ögonen. Här ser ni ögonen på en konstnär. Ingen bild i världen visar lika mycket den sanna bilden av en konstnär. Här ser ni en konstnär, sade Christopher Makos.

Makos påpekade flera gånger att han var mycket nöjd och imponerad av hur bilderna satts upp på Fotografiska. En orsak till den lyckade uppsättningen är att inget dagsljus släpps in i lokalen och det gör att bildernas egna ljus framstår starkare.

Utställningen visas tillsammans med ”Andy Warhols Exploding Plastic Inevitable eller EPI” som är en legendarisk multimediashow skapad av Andy Warhol under det sena 1960-talet. EPI inkluderade visningar av Andy Warhols filmer såväl som konserter med Velvet Underground, förutom dans och uppträdanden av konstnärerna som återkommande besökte Warhols Factory.

Kul är att Fotografiska valt att låta dessa två utställningar kompletteras av att Piren, ett svenskt gatukonstprojekt från Malmö, visas samtidigt.
Piren är ett gatukonstprojekt där ett hålrum en bit under en pir förvandlas till ett vardagsrum, allt dokumenterat i film och stillbilder.
Skaparna av Piren är Nils Petter Löfstedt och Erik Vestman.
Piren är en berättelse om att allt är möjligt och att det mest fula och ogästvänliga kan förvandlas till det motsatta.

Jag tycker om att det sätts i samband med utställningarna av och med Andy Warhol. Det är lätt att konst som skapats tidigare får en slags finstämpel på sig, så vi glömmer att konstnärerna ville ruska om och säga något. Risken kanske inte är så stor med ”Lady Warhol”-bilderna, de är nog provocerande i en del sammanhang fortfarande.

Fotografiska har mer information om utställningen.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Tänk att hitta en tavla av Michelangelo bakom soffan hemma

by


Tänk att hitta en tavla av Michelangelo bakom soffan hemma. Det gjorde antagligen en amerikanska familj. Om det stämmer kan den vara värd hundratals miljoner.

Aftonbladet berättar:
När barnen kastade en tennisboll på tavlan så att den rasade i golvet ställde familjen Kober den bakom soffan.
Där stod den i nära tre decennier och samlade damm.

Konstkännaren och historikern Antonio Forcellino har bland annat skrivit en biografi om Michelangelo.Han kallades dit och New York Post berättar att han var minst sagt skeptisk och inte alls väntade sig hitta något annat än en kopia.

Här berättar New York Post

”I had assumed it was going to be a copy,” Forcellino said.

Still, Forcellino skeptically visited Kober’s home outside Buffalo to view the painting, and the trip left him a bit breathless.

”In reality, this painting was even more beautiful than the versions hanging in Rome and Florence. The truth was this painting was much better than the ones they had. I had visions of telling them that there was this crazy guy in America telling everyone he had a Michelangelo at home,” Forcellino said.

Läs även andra bloggares åsikter om ,