• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: ”La prima cosa bella”

7 juli, 2011 by Rosemari Södergren


Titel: La prima cosa bella
Betyg: 3
Premiär: 1 juli 2011

La prima cosa bella är ett vackert filmat italienskt familjedrama med duktiga skådespelare om konsten att försona sig med sitt liv och dess förutsättningar. Filmen har varit en publiksuccé i Italien och var landets Oscarsbidrag.

Anna Nigiotti är en vacker italiensk ung mamma som vinner en skönhetstävling där den vackraste mamman ska koras i Livorna i Toscana i Italien under 1970-talet. Männen i juryn flockas kring Anna och hennes lille son och hennes man blir båda illa berörda. Hennes make, Mario, klarar inte av alla mäns lystna blickar på Anna och i synnerhet är det hennes bakdel som drar klåfingriga pilska mäns fingernyp. Ganska kort tid efter tävlingen bryter stora grälet ut mellan Mario och Anna. Anna tar de båda små barnen med sig och lämnar maken, mitt i natten.

Anna och barnen, Bruno och Valeria, lever på alla möjliga håll därefter, på hotell, i en stuga på ett slottsområde, i en kemtvätts lokaler. Men var de än bor dras männen till Anna. Hon har ett sådant sensuellt utseende och en sådan lagom rundad kropp att många män vill ha sex med henne. Hon är en lättsam person, som vill leva livet fullt ut – och inte är rädd för att pröva nya saker.

Kanske är det inte den mest trygga uppväxten. Efter separationen bråkar föräldrarna också en del om vem barnen ska bo hos. Sonen, Bruno, tar mest illa vid sig, som vuxen är han drogmissbrukare.

Filmen skildras utifrån Brunos synvinkel och den handlar om flera tidsepoker som går i varandra. I nutid ligger Anna, mamman, på sjukhus med svår cancer och förväntas inte leva länge till och de två barnen samlas hos mamman. Filmen skildar olika händelser under deras uppväxt, minnen som tar tag i Bruno när han är vid sin mammas dödsbädd.

Den skildrar syskonens relation och hur de har olika roller i familjen och hur de också har helt olika relationer till mamman.

Skådespelarna är duktiga och det är skönt med filmer från icke-amerikanska filmbranschen, för då möter vi ansikten vi inte redan förknippar med en mängd andra tidigare rollkaraktärer. Visserligen spelas Anna av Stefania Sandrelli som haft roller i flera av Ettore Scolas filmer, men det stör inte upplevelsen av hennes rollkaraktär nu.

Varför jag inte gav önnu högre betyg beror dels på att mycket ändå var förutsägbart. Ett plus är att så svåra ämnen som försoning och livets alla trasiga människoöden kan skildras med värme utan att bli överdrivet humorflåsigt och inte heller för sorgligt sentimentalt.

Sonen, Bruno, framställs som att han har drogproblem. Han funderar på allvar till och med att ta av mammans smärtlindrande morfin. Men jag har svårt att köpa den delen. Han ser inte så nerkörd ut, ser inte så lidande ut. Han jobbar som lärare på en högskola men är mest på jakt efter droger för att lindra sin inre förtvivlan och för att slippa se den tomhet han känner. Den delen av berättelsen har jag svårt att tro på. En svårt missbrukande person kan ofta inte engagera sig så mycket i andra, som Bruno ändå gör. Men som helhet är filmen absolut sevärd, annars skulle den inte få betyg 3, och det är en stark trea.

Filmen fick betyg 4 i DN av Kerstin Gezelius som skrev:

Det är romantiskt. Det är italienskt. Det är starkt. Fingertoppskänslan i dialog och regi håller alltid koll på hur människor egentligen reagerar på saker och ting, när de filtreras genom deras överlevnadsstrategier, än på hur de borde reagera. Förloppen är drastiska men bildberättandet är så smidigt och situationerna så vardagliga att man inte märker när falluckorna öppnas och tårarna börjar spruta. Att allt det här hinns med på två timmar är också konstigt. Det hade lätt kunnat vara en dramaserie i tre, fyra delar och filmen påminner i sin känsliga väv mellan det moderna och det förflutna om tv-serien ”De bästa åren” (”Il meglio gioventù”) men är betydligt roligare och mer nostalgisk.

Regi: Paolo Virzì
Med: Micaela Ramazzotti, Stefania Sandrelli, Valerio Mastandrea, Claudia Pandolfi, Sergio Albelli mfl
Italien, 2010 (122 min)

Mer info om filmen på Folkets bios hemsida.

Betyg 3 i Expressen och betyg 4 i Göteborgsposten.
Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, filmrecension, La prima cosa bella

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, La prima cosa bella, Recension, Scen

Recension: The Deer Tracks – The Archer Trilogy Pt.2

7 juli, 2011 by Redaktionen

Artist: The Deer Tracks
Titel: The Archer Trilogy Pt.2
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 5 juli 2011

Den svenska duon som består utav David Lehnberg & Elin Lindfors har funnits sedan 2008, då deras album ”Aurora” slog igenom i hela världen. Stora tidningar som NME, The Guardian hyllade albumet. Att en utav bandets låtar hörs i fullängd i den populära tvserien ”Grey’s Anatomy” gjorde dem ju inte mindre populära, utan där ökade deras antal anhängare storartat. Deras nya album, ”The Archer Trilogy Pt2” är det andra, av totalt tre som tillsammans en fantastisk triologi. Och jag väntar ihärdigt på det tredje. Musiken går under namnet Elektronica, men är ett alldeles eget pottpurri av passion, noggranhet, harmoni, romantik och tidlöshet. Elin Lindfors söta, men ack så sköra röst blandas perfekt med den underbara musiken och gör mig berörd, minst sagt. I sorlet av ”The Deer Tracks” kommer hela tiden nya överraskningar när du minst anar det, vilket gör att det aldrig heller blir tråkigt. Överraskningarna kan vara allt från ett vackert, dämpat piano, till munspel eller en vacker sångslinga, men i bakrunden finns den där typiskt stabila elektronika/ambient-pulsen. Resultatet av alla element som blandas perfekt i ”The Deer Tracks”-dimman erhåller endast ett ord. Magiskt är ordet.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, recension, musik, The Deer Tracks

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Recension, skivnytt, The Deer Tracks

Robin Hood på Kastellet i Vaxholm, rapport från premiären

6 juli, 2011 by Rosemari Södergren

Några minuters båtfärd från Vaxholm ligger Kastellet, en liten ö med en borg. Där spelas i sommar ett äventyrsspel i musikalformat om Robin Hood och hans vänner, om deras kamp mot en tyrannisk, makthungrig och girig prins. Föreställningen passar utmärkt att ta med sig hela familjen till, både gammal och ung blir road.

Robin Hood hade premiär tisdagskvällen den 5 juli. Det var en härlig kväll med perfekt väder. Produktionsteam och skådespelare hade vädrets makter på sin sida.

Borgplatsen på ön är som gjord för ett spel av typen Robin Hood med borggården som scenplats med stora lummiga träd som ramar in scenplatser och måsar som flyger över scenen och vågornas skvalp i bakgrunden. Regissör och skådespelare har också sett till att utnyttja platsens alla fördelar, just för en berättelse som utspelar sig i en tid då prinsar levde i borgliknande hus.

Berättelsen som spelas upp har hämtat sitt stoff från olika legender om Robin Hood. Manusförfattaren har valt att låta Robin Hood vara Robert av Locksley, en storbonde som står på de fattigares sida och som protesterar mot prinsens förtryck av folk och orättfärdiga skatteindrivningar. Han tvingas från sin gård och lierar sig med laglösa i Sherwoodskogen.

Föreställningen har alla de obligatoriska karaktärerna som Lady Marion, sheriffen av Nottingham, Lille John och Broder Tuck men också nya karaktärer, som några starka kvinnoroller.

Robin Hood blir en rolig äventyrsberättelse med musikalnummer och trots att den är rätt lång, två timmar och tjugo minuter plus paus hörde jag inga uttråkade suckar från något av alla de barn som var med på premiären. Några scener flirtade med Disneys tecknade version av Robin Hood vilket gav en hel del igenkännande skratt.

Nu håller jag tummarna att vädrets makter bjuder på riktig sommar och i alla fall avhåller sig från att vräka ur sig värsta ovädret. Den här föreställningen och dess skådespelare är definitivt värda att få spela under acceptabla väderförhållanden.

Bakom produktionen står Wall scenproduktion som består av Anna och Stefan Wall. Med Robin Hood blir detta fjärde året på Kastellet för paret. Stefan Wall har regisserat föreställningen, Anna Wall debuterar som manus- och sångtextförfattare. Musiken till föreställningen är skriven av Kristofer Eng Radjabi.

Robin Hood spelas av Jakob Stadell som bland annat medverkat i musikaler som Avenue Q, Guys and Dolls och Jesus Christ Superstar. Han har dessutom fått Guldmasken 2001 för sin roll som Mark i Rent på Göta Lejon. Han är en duktig sångare och gör en Robin Hood som en riktig hjälte, tagen direkt från en klassisk äventyrsfilm från förr.

Ett praktiskt tips till alla som planerar att se föreställningen: Tänk på att det kan bli kyligt fram emot kvällen, ta med en tjock tröja.

I premiärvimlet såg vi förresten flera kända artister, som Martin Stenmarck, Sarah Dawn Finer och Nanne Grönwall.

Medverkande: Jakob Stadell, Johan Wennerstrand, Jessica Olsson, Henrik Norman, Marit Eriksson, Erik Norén, Henrik Hugo, Helena Larsson, Daniel Greyer, Lars Henry?Larsson,  Niklas  Jarneheim, Thomas  Olofsson samt nio staterande.
Regi:  Stefan Wall,  Manus: Anna Wall, Musik: Kristofer Eng, Koreografi: Adrienne  Åbjörn, Kostym: Jenny Linhart, Scenografi: Marcus Englesson.

Mer om Wall Scenproduktion på deras hemsida.
Mer om föreställningen Robin Hood hittar du här.




Läs även andra bloggares åsikter om musikal, Kastellet, teater, recension, Vaxholm

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Kastellet, Musikal, Recension, Teater, Vaxholm

Roffe Ruff – Barrabas: Tung göteborgsrapp från hemlig profil

27 juni, 2011 by Redaktionen

Artist: Roffe Ruff
Titel : Barrabas
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-05-27

Roffe Ruff från Majorna i Göteborg är ett lokalt rappfenomen. Han har hela tiden hållit sig hemlig, uppträtt bakom mask och undvikit intervjuer och promotion. Hans verk har spritts via ordets makt. Och internets.

När offentligheten började krypa närmare valde Roffe Ruff att sluta snarare än att avslöja vem han är. ”Ni skulle låtit mig va.” rappar han i Monster på den nya skivan, en skiva som om han fortsatt hade kunnat kallats för hans genombrott. Tidigare har han deltagit på en mängd mixtapes och släppt två egna skivor, den senaste Ormar i Gräset 2009.

Texterna är socialrealistiska om livet i förorten. Om polisen, om knark, sprit och våld. Ibland när svenska rappare skildrar förorten blir det lite larvigt, men Roffe Ruff har pondus. Visst kan en stockholmare som jag själv tycka att den utpräglat göteborgska dialekten ibland inte känns så äkta som Mohammed Alis stockholmska. Men samma sak gäller nog vice versa. Det är en vanefråga.

Flera av spåren är dancehallbetonade men som bäst är det när han saktar ner. I Jag är din får vi en tung kärlekslåt av bästa DMX-rullande snitt. I Fröken Anderberg går sorgen och vemodet över en anhörigs död rakt in i hjärtat.

Huvudsaken är att Roffe Ruff var en enormt begåvad artist som inte backade för att skildra sin verklighet. I svängiga mediekritiska Så är det rappar han att ”kidsen inte längre dricker GHB-tvål” och att ”vi borde jaga dem med fallskärmsavtal istället för att jaga apatiska barn”. I Anticimex köper polisen Roffe Ruff-tröjor vid dörren samtidigt som han försöker ta reda på vem han ska hämnas på för angreppen på sin familj. ”Jag lovar dig här och nu, att dansa på din grav”

Roffe Ruff var vad man slentrianmässigt brukar kalla äkta. En egenskap som är viktigare inom hip-hopen än någon annan genre. Att han inte orkade fortsätta, inte orkade den offentlighet hans talang gjorde oundviklig är en förlust för musiksverige.

Det har släppts oförskämt många bra svenska hiphopskivor i år, Barrabas är ännu en i raden.

Läs även andra bloggares åsikter om Roffe Ruff, recension, hiphop

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hiphop, Recension, Roffe Ruff

Uno Svenningsson på Karön i Ronneby, bjöd på kanske sommarens mysigaste konsert

27 juni, 2011 by Redaktionen

Den 26/6 befann sig Uno Svenningsson på Karön i Ronneby för att bjuda på en av kanske sommarens mysigaste konserter.

Framför ett glittrande hav med ständigt förbipasserande segelbåtar, som säkerligen ångrade att de inte befann sig på ön, tog Svenningsson plats på scen. Med sig hade han musikerna Christoffer Nilsson, Lasse Svensson och, som Uno själv presenterade killen på keyboard, lokalhjälten Svenne.

”Med solen i ryggen och vinden i sitt hår” bjöd de 200 besökare på välkända låtar som fantastisk, vågorna och under ytan. Varje låt fick en kort presentation om vad de handlade om. Ibland var inspirationskällan hans morfar och farfar, ibland var det en artikelserie om ungdomar som låg bakom – vilket resulterade i låten ”andas genom mig”.
Jag vill påstå att Uno Svenningsson är en av Sveriges mest begåvade sångare, och även en helt makalös låtskrivare. Visst finns det så många fler som nästan når upp till hans nivå, fler som skriver musik som med fördel framförs i somrig utomhusmiljö någonstans i Sverige; såsom Lars Winnerbäck, Mauro Scocco och Tomas Ledin. Men inte går de väl att jämföra med Svenningsson. Djupa texter som många kan relatera till – och som dessutom alltid faller i god ton med musiken, en röst som inte går att beskriva på ett sätt som gör den rättvisa – den måste upplevas, och att han är så mycket bättre live än på skiva övertygar mig mer och mer om att han är Sveriges okrönte vispopskung.

Nog för att jag hade längtat efter Winnerbäcks traditionsenliga konsert i Ronneby detta året, och nog för att jag blev besviken när jag fick reda på det – men detta funkar minst lika bra. inte bättre!

Läs även andra bloggares åsikter om Uno Svenningsson, konserter, recension, Ronneby

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Konserter, Recension, Ronneby, Uno Svenningsson

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 147
  • Sida 148
  • Sida 149
  • Sida 150
  • Sida 151
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in