• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

A Beautiful Friend: We were heading for the Sun, höstens feelgoodskiva

18 september, 2011 by Rosemari Södergren


Artist: A Beautiful Friend
Titel: We were heading for the Sun
Betyg: 4
Release: 21 september

We Were Heading For The Sun är titeln på det nya albumet med A Beautiful Friend. Här presenteras en delvis ny och mer omedelbar sida. Bakom namnet A Beautiful Friend döljer sig Pelle Ekerstam, låtskrivare, sångare, gitarrist, arrangör och producent.

Att Pelle behärskar många instrument märks med allt finlir som finns att upptäcka då du lyssnar om och om igen på spåren. ”We were heading for the Sun” är absolut ett feelgood-album med mjuk musik och positiva texter.

På debutalbumet var hans låtar mer storslagna med romantiskt anslag och orkestrering som fick folk att dra paralleller till neo-crooners som Rufus Wainwright och Richard Hawley.

Nya albumet har enklare, mer omedelbara poplåtar med också en hel del av eftermiddagsjazz i sig. Inte så konstigt eftersom acid jazz och soul länge varit en del av Pelles musikaliska vokabulär, innan han flyttat till Stockholm hade nästan bara spelat sådan musik.

Några av spåren, för övrigt de som gör att jag ger albumet betyg 4, är spår som Love Finds A Way, Ordinary Faces och titelspåret We Were Heading For The Sun som känns nästan som 80-talsdisco.

Titelspåret We Were Heading For The Sun är mitt favoritspår, det glad pop men ändå stråk av vemod i det.

Lite kul är också att Pelles gamle hjälte Mark Olson (The Jayhawks), sjunger duett i Soul To Body. De träffades av en slump i hemmamiljö. Pelle var på middag hemma hos sin bror tillsammans med föräldrar och fästmö.
– Gitarrbyggaren David Sundberg var inbjuden och undrade om han kunde ta med en vän. Det visade sig vara Mark. Vi hade en trevlig kväll, om än lite bisarr.
Det slutade med att Pelle frågade om han ville sjunga på nästa skiva. Sagt och gjort. När Mark kom till Sverige nästa gång hörde han av sig och sa att han hade en lucka, och så fick Pelle producera sin gamle favorit.
– En speciell upplevelse. Han hade just varit hos tandläkaren och dragit ut en tand och gick på smärtstillande.

Pelle flyttade för 15 år sedan från hemstaden Värnamo till Stockholm. Han har sedan dess kunnat höras och ses i en rad olika sammanhang. Bland annat har han turnerat som gitarrist med en rad etablerade svenska artister, frontat i alt-countrybandet Yukon AK (tillsammans med bland andra Jennie Abrahamson) och släppt sitt första soloalbum som A Beautiful Friend. Debuten (You’ve Already Passed) This Moment, som kom 2008 fick ett fint mottagande i media. 8/10 i Sonic bland annat.

Han har sedan dess turnerat flitigt, både ensam, med förinspelat komp på rullbandspelare, med stråkkvartett och med elektriskt band. I samband med debutalbumet turnerade han både själv och som uppvärmare åt The Perishers, Elin Ruth Sigvardsson och John Hiatt. De som följt hans MySpace-sida har kunnat förbluffas av några läckra omarrangemang av ett antal mer eller mindre förvånande covers som avslöjar att han både har fantasi och självdistans (eller vad sägs om att ge sig på I Surrender av Samantha Fox?). En av dessa covers, Robyns Keep this Fire Burning, har till och med smugit sig in som avslutningsspår på det nya albumet.

Lite extra information om Pelle som vi fick i ett pressmail:
Parallellt har han skrivit stråkarrangemang åt andra och läst en roman i veckan under hela det gångna året.
– Jag älskar ju att läsa – jag inspireras nästan mer av litteratur än musik. Känslan som hänger kvar efter att jag har läst nåt bra är otroligt närande om jag sätter mig ner och skriver just då. När jag märkte att jag snittade på ungefär en bok i veckan blev det lite av en sport att hålla den statistiken året ut, erkänner han.
Ekerstam kunde därför regelbundet ses på puben Oliver Twist djupt försjunken i en bok medan hans Bedarö Bitter på fat blev avslagen. Vissa av dem i alla fall.
Mitt i allt bokslukande har han också hunnit skriva en mängd låtar.

Läs även andra bloggares åsikter om A Beautiful Friend, musik, recension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: A Beautiful Friend, Musik, Recension

Balanescu Quartet – bara ett geni återskapar Kraftwerk i stråkform

16 september, 2011 by Redaktionen

Artist: The Balanescu Quartet
Titel: This Is Balanescu Quartet
Betyg: 5
Utgivningsdatum: 2011-08-29

Stråkar är inte min melodi, egentligen. Men liksom Balanescu Quartets skiva från 1992, Possessed närmare bestämt, finns ett flertal Kraftwerklåtar med på augustialbumet ”This Is Balanescu Quartet”. Det är nog främst den inbitne Kraftwerkentusiasten som blir exalterad och upprymd av att höra violiner, och diverse stråkinstrument, lirka fram Autobahn och Model. Men det går inte att undkomma att det nog är minst sagt både spännande och intressant för de som faller i god ton med klassisk elegans.
Jag må säga att det är ett riktigt genidrag att som stråkkvartett framföra några utav de mest uppmärksammade låtarna från ett av de forna, men främsta, banden inom elektronisk musik. Det är nytänkande och fullkomligt Genialiskt, och för att använda ett mindre snitsigt ord som kanske hade gjort sig bättre i en recension avsedd för hiphop eller popmusik, men som var det första som dök upp i huvudet när jag hörde Balanescu’s version av Model: Skithäftigt.

Hur som helst: This Is Balanescu Quartet.
Skivan innehåller en varierande skara låtar från deras fyra utgåvor på Mute.
Enligt min mening så är inte alla låtar lika bra som de jag tycks tjata om – Kraftwerks förstås. Men det är minst lika intressanta, nytänkande och lätta att lyssna på. Alla borde lyssna, alla borde fastna. Alla borde ge fem av fem om de får chansen.

Nog för att musik, liksom hantverk och fotografi, är en konstform. Men, för många, kan det ibland tyckas föga oförståeligt att man är en del av konsten när man inte håller en pensel i handen. Kanske är det bara så att man inte vill hålla med, bara för att. Vad vet jag? Men om violinist och kompositör Alexander Balanescu skulle få för sig att göra ett uttalande i stil med: ”This Is Art”, eller något åt det hållet, då skulle nog de flesta hålla med.

Läs även andra bloggares åsikter om Balanescu Quartet, recension, skivnytt, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Balanescu Quartet, Musik, Recension, skivnytt

Helt underbar bok om Olle Ljungström: Jag är både listig och stark

15 september, 2011 by Rosemari Södergren

Jag är både listig och stark – biografin om Olle Ljungström är en stor bok på flera sätt. Redan formatet: 32 cm hög och 28 cm bred – stor som en del i en samlingsvolym av konstböcker.
Känns rätt underbart att en artist som inte stryker någon medhårs eller fjäskar för någon uppmärksammas med en så dyr utgåva. Hurra för bokförlaget.

Boken är rikt illustrerad med fotografier av världskända fotografen Pieter Ten Hoopen och illustrationer och konstverk av Olle Ljungström själv. Dessutom medföljer en dvd med nyinspelade versioner av nio låtar med video art. Dvd:en är värd att skaffa för sig själv också. Nio låtar, bland annat ”En förgiftad man”, ”En vanlig man” och ”Marrakesh” med Olle Ljungströms livsfinurliga texter och videoklipp med motiv från svensk natur.

Biografin består av en mängd olika texter av olika personer. Musikjournalisten Jan Gradvall berättar om när han som 15-åring lyssnade på Olle i bandet Reeperbahn, Olle Ljungtröms mamma berättar om uppvväxten. Olika vänner från skoltider berättar minnen. På gott och ont.
Det känns som en lagom brokig samling av berättelser för att de verkligen ska förmedla något.
Biografier kan annars kännas väl tillrättalagda.

Upplägget av boken gör att den är perfekt att ta fram en stund då och då och bläddra i. Alltid hittar jag något nytt om Olle och hans funderingar och det i sin tur säger ofta en hel del om hur Sverige och samhället fungerar. Hur det är att inte vara en i mängden.

Jag tänkte låta boken ligga framme i vardagsrummet – så våra gäster kan bläddra i den när vi fixar fika eller något. Det är en bok att återkomma till och som jag vill att många ska få tillgång till.

Ett pressmeddelande berättar om boken:
I Jag är både listig och stark framträder Olle Ljungström i helfigur – som musiker och som privatperson. Här skildras hans liv, från uppväxten i Stockholms skärgård till dagens tillvaro på landsbygden i Västergötland. Han berättar naket och rakt på sak och med omisskännliga olleljungströmska formuleringar om tiden med Reeperbahn och om solokarriären, turnéerna, missbruket och konsten. Från musikkarriärens start i tonåren och medverkan i kultförklarade ungdomsfilmen G till samarbetet med Heinz Liljedahl och det hyllande nittiotalet.

Få svenska artister är så dyrkade som Olle Ljungström. Hans fans är trogna år efter år, och som sångare och textförfattare har han påverkat och inspirerat svenska musiker under flera decennier. 2008 valde ett gäng svenska musiker – till exempel Eric Gadd, Jocke Berg och Tomas di Leva – att göra en hyllningsskiva till Olle Ljungström där de spelat in hans låtar. Plattan blev en succé. 2009 visades En film om Olle Ljungström, en film som berörde även långt utanför fanskaran.

I Jag är både listig och stark bidrar även ett stort antal vänner, till exempel Anna Ternheim, Ernst Billgren och Michael Nyqvist, med tankar kring och bilder av möten med honom.

Boken är rikt illustrerad med fotografier av världskända fotografen Pieter Ten Hoopen och illustrationer och konstverk av Olle Ljungström själv. Dessutom medföljer en dvd med nyinspelade versioner av nio låtar med video art. Hos Bokus och Akademibokhandeln säljs en begränsad upplaga som förutom boken även innehåller ett numrerat blad av Olle, allt förpackat i en exklusiv box.

Olle Ljungström, född 12 augusti 1961, är en svensk artist och målande konstnär. Hans genombrott som musiker var som sångare och gitarrist i kultbandet Reeperbahn, men sedan många år tillbaka är han soloartist.

Anna Hellgren i Expressen är däremot kritisk till frånvaron av kvinnor i boken:

Det är mycket manligt romantiserande anekdoter om fylleupptåg, om hål i själen som behöver fyllas, beundrande återblickar på den alltid charmigt opålitlige Olle. Ett slags sturm und drang-drömmar för medelålders och numera skötsamma kulturkarlar. De kvinnor som levt med och varit nära Olle Ljungström är så gott som osynliga.
Jag har helt enkelt lite ­tråkigt.

Om det beror på Olle eller på redaktören vet jag inte. Fast å andra sidan: om det vore en bok om en känd kvinna, skulle vi då efterlysa mer om männen i hennes liv?

Jag är både listig och stark
Författare: Olle Ljungström
Norstedts
ISBN10: 9113031821
ISBN13: 9789113031828

Läs även andra bloggares åsikter om Olle Ljungström, bok, recension, Jag är både listig och stark

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Jag är både listig och stark, Olle Ljungström, Recension

Sabaton: World war live – Battle of the Baltic Sea: hade nog varit bättre om de väntat några år

13 september, 2011 by Redaktionen

Band: Sabaton
Titel: World war live – Battle of the Baltic Sea
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 24 september 2011

Sabatons nya album är nästan en och en halv timme långt och som titeln antyder är World war live ett livealbum. Ofta kanske de brukar släppas med mer än fem studioalbum i bagaget men World war live är ändå en ganska bra samling. Jag gillar inledningen The march to war som är ett bra och spänningsskapande intro men följande Ghost Division kunde flyttats, eller tagits bort helt, för den är i ärlighetens namn inte så fängslande. Följande låtar – Uprising, Aces in Exile och Cliffs of Gallipoli är mycket bättre.

Det är en del mellansnack mellan låtarna och det är ju förstås helt okej om man verkligen har någonting att säga men slumpmässiga ”Hej, här är vi och den här låten ska vi spela” tycker jag kan klippas bort på en live-CD för de är mest roliga om man är där.

Mest kraft finns bakom den härliga Wolfpack i mitten på skivan. Flera bra framföranden sticker ut men ganska mycket låter också som utfyllnad och är ganska slätstruket. Jag hade hellre sett att Sabaton väntat några år med en liveskiva och haft bättre material och fler turnéer att välja mellan.

Läs även andra bloggares åsikter om Sabaton, recension, hårdrock, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hårdrock, Musik, Recension, Sabaton

Dream Theater – A Dramatic Turn Of Events, recensionen

11 september, 2011 by Redaktionen


Artist: Dream Theater
Titel: A Dramatic Turn Of Events
Betyg: 4
Releasedatum: 2011-09-15

Läste att även de största banden och artisterna maximalt har ett eller högst ett par mästerverk i sig. Resten av produktionen är mediokra försök och på sin höjd godkända övningar, blandat med rena bottennapp.

Undantaget skulle vara David Bowie som förvandlar allt han rör vid till guld.

Ändå är det mästerverk vi vill ha. Och det är mästerverk banden vill skapa. Ingen nöjer sig med lagom. Band och publik letar milstolpar. Banbrytande verk som går till musikhistorien.

När Dream Theater startade 1986 var de pionjärer. De var ett av de första banden som på allvar plockade upp element från sjuttiotalets progressiva rock och blandade den med traditionell metall. Resultatet blev en spännande mix som kändes nydanande. Att bandets recept fungerade utmärkt stod klart på Awake (1994). Efter detta album växte gruppen med varje platta fram till, ja just det, mästerverket, Metropolis Part 2: Scenes from a Memory (1999). En temaplatta om en tidigare liv-regression där ett kusligt mord kommer i dagen. Albumet var helgjutet och fungerade på alla nivåer. Text, idé, dramaturgi och musik hängde ihop och skapade en övertygande helhet.

Sedan kom kreativiteten av sig. Musikalsikt slirade man hit och dit. Man samarbetade med en symfoniorkester, nosade på growl och ägnade sig åt monsterriff a la Metallica. Vissa plattor kändes fullödiga, andra onödiga.

I ett försök att återfinna den förlorade glöden föreslog gruppens trummis Mike Portnoy ett tvåårigt uppehåll. En paus som skulle kunna ge ny inspiration och skapa förutsättningar för en återkomst med mer glöd och nya grepp. De andra i gruppen tyckte detta var en dålig ide´ och sparkade Portnoy. Mike Mangini tog över trumstockarna.

A Dramatic Turn Of Events är gruppens första album med denna nya ny lineup.

Albumet inleds med On The Backs Of Angels och Build Me Up, Break Me Down. Två inte alls oävna låtar, om än utan nämnvärda överraskningar.

Det är i tredje låten, tiominutaren Lost Not Forgotten som den dramatik albumtiteln antyder börjar märkas. En suggestiv låt där allt fungerar. Den slirar och kränger och det händer massor. Gitarrsolot är njutbart och det följs av ett syntdito på samma våglängd. Snyggt arrangerat. Det märks att bandet har kul.

Tillsammans med Outcry (11.24) så är Lost Not Forgotten albumets starkaste. De båda är faktiskt varken mer eller mindre än progressiv metall när den är som allra bäst. Händelserik, oförutsägbar, dramatisk, rolig och uppfriskande.

Bridges in the Sky, som handlar om en shamanresa, börjar med strupsång som övergår i en sakral kyrkokör. En finstämd inledning som brutalt bryts av ett vildsint gitarriff och strax fullt ställ från hela bandet. Här visar Mangini att han är en värdig arvtagare till Portnoy. Även Bridges in the Sky innehåller flera stimulerande instrumentala åkturer med stor fallhöjd.

Det är dock ett störande stort avstånd mellan dessa händelserika låtar och albumets smäktande ballader. Även dessa får godkänt, mycket tack vare James LaBries sång, som kanske aldrig varit bättre. Men har jag någon invändning mot detta album så är det just detta glapp. Det hade känts ännu fräschare om man förmått plocka in bara lite mer av progressiv lekfullhet även i balladerna. Inte nödvändigtvis de sedvanliga instrumentala excesserna. Det hade räckt med några udda pianoackord och lite extra finurlighet i arrangemangen (syntsolot i Beneath The Surface är på rätt väg). Som det nu är så luktar balladerna mainstream lång väg.

I stort är det ett lättare, mjukare och lekfullare och kanske rentav ”snällare” Dream Theater vi möter på A Dramatic Turn Of Events. Petruccis gitarrspel är mer återhållsamt och bluesaktigt. LaBries röst är mjukare och mer harmonisk.

John Petrucci (som ensam producerat albumet) håller till och med gitarrsolofingrarna borta från balladerna Beneath The Surface och Far From Heaven. Det är låtar som tigger om svidade gitarrsolon, men som faktiskt blir ännu starkare utan Petrucci.

Det är svårt att tänka sig att det är nye trummisen Mike Mangini ensam som är orsaken till gruppens nytändning. Snarare är det frånvaron av Portnoy. Det tycks ha varit han som stått för de tyngre, hårdare och mer fyrkantigt metalliska idéerna i gruppens musik.

Jag befarade inför denna recension att jag skulle bli tvungen att skriva att gubbarna blivit trötta och blasé. Men det är faktiskt tvärtom ett pånyttfött Dream Theater vi hör på detta album.

Det är inte ett mästerverk i klass med Scenes from a Memory. Men betyget fyra är utan tvekan rättvist.

Tracklist:
1. On The Backs Of
Angels (8:46)
2. Build Me Up, Break
Me Down (6:59)
3. Lost Not Forgotten
(10:11)
4. This is the Life
(6:57)
5. Bridges in the Sky
(11:01)
6. Outcry (11:24)
7. Far From Heaven
(3:56)
8. Breaking All
Illusions (12:25)
9. Beneath The Surface
(5:26)

Läs mer om progressiv rock på bloggen Universum Noll.

Läs även andra bloggares åsikter om Dream Theater, proggressiv rock, rockmusik, recension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Dream Theater, proggressiv rock, Recension, Rockmusik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 141
  • Sida 142
  • Sida 143
  • Sida 144
  • Sida 145
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in