• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Premiär för Mefisto på Uppsala stadsteater

16 oktober, 2011 by Redaktionen

Titel på föreställning: Mefisto
Var den spelas: Uppsala Stadsteater
Premiärdatum: 15 oktober

Mefisto bygger på Klaus Manns roman som kom ut 1936. Under 40 år var den förbjuden i Tyskland. Klaus Mann är son till nobelpristagaren Thomas Mann

Hendrik Höfgen är verksam på en liten landsortsteater men drömmer om att får spela på de stora scenerna i europa. I början av pjäsen är han radikal och tycker att de borde spela mer engagerad teater på den lilla teatern Stormfågeln.

Hendrik Höfger spelas av Victor Trägårdh och Eli Ingvarsson. Ett starkt grepp för att samtidigt gestalta två sidor av huvudpersonen. Stundtals spelar de mot varandra i Hendriks försök att tygla sin kreativa, lustfyllda sida som protesterar mot  kompromisserna och sveken.

Föreställningen är våldsam med sexuella inslag och vi konfronteras med nazismens tilltagande grepp om Tyskland och människorna. Vi finns inga marscherande soldater eller poliser på scen. All kontroll och våld utövas av de medverkande själva. Nazismen finns som en styrande kraft som de medverkande själva anpassar sig till. Hendrik offrar allt under sin anpassning. Han sviker vänner, mentor, älskarinnan och sin fru. Till slut är han ensam med en roll som han inte vet hur han skall spela.

Jag blir både förskräckt och imponerad av den här föreställningen. Den är utmanande i sin våldsamhet. Andriy Zholdak gör här sin första uppsättning på svensk mark och det verkar som han är bestämd på att lämna ett bestående intryck. Skådespelarna får ligga i med mycket fysiskt krävande roller och gör det med glans. Ljud, ljus, scenografi och kostym är på samma höga nivå. Läs mer om föreställnignen här.

På samma sida hittar du länkar till Uppsala Tidnings reportageserie om hur föreställningen växte fram. Det är spännande läsning.

Mefisto på Uppsala Stadsteater är en teaterupplevelse utöver det vanliga. Rekommenderas!

 

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Uppsala Stadsteater, Mefisto, scen, premiär, recension

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Mefisto, premiär, Recension, Scen, Uppsala Stadsteater

Bilderboksretro 50-tal, början på en nostalgiresa genom barnböckernas historia

15 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Bilderboksretro 50-tal
Författare: Susanna Hellsing
Författare: Lisa Bjärbo
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: September 2011
ISBN10: 9129677572
ISBN13: 9789129677577

Bilderboksretro 50-tal är den första delen av fyra som går igenom hur barnböcker såg ut under fyra decennier, från femtiotalet fram till åttiotalet.
I första boken finns Mumintrollet, det är väl en bok som många läst eller fått läst för sig som liten. Historien om någon känns kanske också igen, där bilderna där vi för följa garntråden är spännande för de minsta.

Tonvikten i den här första boken, om barnböcker från femtiotalet, ligger på svenska bidrag men några utländska exempel som satt starka avtryck i svensk barnbokslitteratur har också kommit med.

Visst känns det nostalgiskt att öppna boken, att bläddra runt, se bilderna och läsa. Men jag föddes i mitten av femtiotalet, så jag kan tänka mig att nästa del i serien – om sextiotalet och som släpps i januari 2012 kommer att tala ännu mer direkt till mig.

Att läsa texter och se bilder som jag första gången närmade mig som liten sätter igång minnen och tankar. Det var runt både i känslor och i hjärnan.

Ur ett pressmeddelqnde om boken:

Årets nostalgikick – frossa i bilderböcker och formspråk från femtiotalet. Här är boken som väcker minnen!

Kommer du ihåg ditt första möte med Mumintrollet? Eller hur rysligt och spännande det kändes att följa den röda tråden i Historien om Någon – vem var det som hade vält mjölkkrukan i köket och ätit upp lunchströmmingen? Minns du Trulsa hos mormor i den svartvita fotobilderboken?

Det här är den första i en serie av retroantologier som bygger på bilderböcker.
Tonvikten ligger på svenska bidrag, men några utländska som satt starka avtryck finns också med. Här hittar du både återgivna korta texter och minipresentationer av älskade karaktärer. Tillsammans med information om författare och illustratörer, och redaktionella kommentarer om årtiondets fenomen och titlar. Boken ger ett starkt visuellt intryck av femtiotalet.

Ur innehållet: Krakel Spektakel köper en klubba, Pippi Långstrump på kafferep, Klåfingerdagen, Plupp, Eloise, Kriktor, Trulsa och Mumin.

Serien kommer att omfatta fyra delar, en för vardera femtio-, sextio-, sjuttio- och åttiotalen. Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing står för urvalet. Alla fyra har omslag av Lotta Kühlhorn och tidstypisk formgivning.

Relaterat:
Recension i DN:

”Bilderboksretro 50-tal” lyfter fram så många genomtänkta och välgjorda bilder. Mycket är aptitretande. Inte minst avsnittet om vad man på sätt och vis kan kalla föregångaren till de yngre läsarnas ”En bok för alla”, nämligen utgivningen av FIB:s gyllene böcker. Det är ingen överdrift att kalla detta en barnkulturgärning. Låt vara att långt ifrån alla de över 200 titlarna som gavs ut varken var politiskt eller genuskorrekta. Men de gav möjlighet för många barn att själva äga en bok. Priset var överkomligt, formatet sympatiskt och illustratörerna ofta några av de bästa.

Relaterat:
Bilderboks Retro 60-tal, Intervju med Lisa Bjärbo, om boken hos Bokus.

Läs även andra bloggares åsikter om barnlitteratur, bilderbok, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Barnlitteratur, bilderbok, Recension

Deus Ex: Human Revolution, cyberpunk i sitt esse

14 oktober, 2011 by Redaktionen


Titel: Deus Ex: Human Revolution
Utvecklare: Eidos Montreal
Betyg: 4
Format: Playstation 3, Xbox 360, PC

Adam Jensen drömmer att han har stålvingar. Han flyger upp mot en gyllengul himmel men kommer för nära solen. Vingarna smälter och han faller skoningslöst mot marken.

Den grekiska mytologins historia om Icarus används som en tydlig metafor för den värld som Deus Ex: Human Revolution porträtterar. Där året är 2027 och den transhumanistiska forskningen har nått sin kulmen. Företagen besitter högre makt än de globala regeringarna, de sociala klyftorna är enorma och de ideologiska motsättningarna har aldrig varit så tydliga. I detta kaos axlar du rollen som Adam Jensen, säkerhetschef på SARIF Industries, en av världens största företag inom transhumanistisk forskning.

När spelet tar sin början ska företaget avtäcka en revolutionerande upptäckt som kommer föra människan till nästa evolutionära steg. Men passande nog blir forskningsanstalten anfallen, den viktiga informationen bortrövad och Adam Jensen i ett försök att rädda situationen lämnas till att dö. Sex månader senare vaknar Jensen upp som hälften människa hälften maskin. SARIF har räddat hans liv under premissen att han räddar företaget.

I Human Revolution är det inte bara mänskligheten som riskerar att bränna sina vingar i sin transhumanistiska färd mot solen – utvecklarna Eidos Montreal gör nämligen samma resa. När Deus Ex släpptes år 2000 revolutionerade det en hel bransch tack vare dess samhällskritiska cyberpunksteman, det för sin tid avancerade narrativet och spelarens möjlighet till påverkan. Uppföljaren Invisible War fick ett ljummet mottagande och nu har turen kommit till Eidos Montreal att visa att de kan föra serien vidare utan att vingarna smälter.

I det stora hela är Human Revolution inte Deus Ex, däremot är det Deus Ex som man minns det. Utvecklarna har skickligt lyckats bevara stämningen, gameplayet och det nostalgiska skimret utan att förvanska originalet, utan snarare för det till samtiden. Det tar inte lång tid förens jag välbekant smyger omkring bland ventilationssystem med min armborst och dödligt infiltrerar fiendebaser. När jag inte gör det är jag upptagen med spelets välregisserade och varierande sidouppdrag. Till en början känns Human Revolutions spelmekanik som en gyllene kombination av Mass Effect och de senare Fallout-spelen.

Tyvärr uppenbarar sig en rad skönhetsfläckar med spelets gång. Att smyga visar sig vara en redig utmaning trots att poängsystemet uppmanar till det. Tanken på att agera likt ett dödligt spöke är tilltalande men i praktiken frustrerande och flera uppdrag avslutas med att jag frenetiskt skjuter min väg igenom. I Deus Ex löser våld alla problem – tyvärr.

Bosstriderna går under samma paroll och tvingar spelaren att döda bossarna utan andra möjliga utgångar. Det blir väldigt komplicerat om man utvecklat en karaktär vars specialitet är att smyga. Striderna är dessutom uselt designade och saknar finess. Spelaren tvingas i de flesta fall att förlita sig på klassiska fegtaktiker som att skjuta, gömma sig, ladda upp liv och upprepa processen tills man vinner. Plötsligt känns det som att man spelar Doom från -93.

Dessa designmissar påverkar i sin tur rollspelsinslagen negativt eftersom spelaren är tvungen att anpassa karaktären efter svårighetsgraden. För varje nivåpoäng du får kan Jensens förmågor uppgraderas. Eftersom Human Revolution uppmuntrar en smygande karaktär satsar man till en början på stealth-egenskaper. När det visar sig vara lönlöst lägger man poängen på egenskaper som gynnar en aggressiv spelstil samt några essentiella hackeregenskaper. Resultatet blir en snarlik karaktär hur du än väljer att spela och möjligheten att ta sig an äventyret som man själv önskar saknas.

Frustrerande stridsscenarion till trots är Eidos Montreals porträttering av år 2027 en värld att slukas in i och det är uppenbart att mycket hjärta och tanke har lagts ner i arbetet. Det känns trovärdigt när jag ser de välbärgade medborgarna klädda i neorenässansmode och boendes i futuristiska arkitektunder medan de fattiga lever i förfallna tegelbyggnader. Den stämningsfulla estetiken och världens detaljrikedom fick mig att vilja utforska varje hörn av spelets världsmetropoler. Grafiskt lämnar spelet inte mycket att önska. Röstskådespelarnas enastående prestationer, det välskrivna manuset och spännande handlingsförloppet bidrar till inlevelsefaktorn och resultatet är en värld och ett äventyr som du med motvilja kommer lämna bakom dig.

Läs även andra bloggares åsikter om Deus Ex: Human Revolution spel, recension
Det går däremot inte att bortse från de stora bristerna i actionmomenten och det är svårt att inte dra en suck av uppgivenhet över att ett spel med sådan enorm potential misslyckas med något så viktigt. Förhoppningsvis får vi se mer av Eidos Montreal och Human Revolution snart igen. Då kanske allt bitar lyckas falla på plats. Men att påstå att de bränt sina vingar – det vore att vara för hård.

Text: Aldo Sartori

Arkiverad under: Recension Taggad som: Deus Ex: Human Revolution spel, Recension

Marilyn Monroe – Fragment – det handlar om att förstå henne

13 oktober, 2011 by Redaktionen

”Marilyn Monroe – Fragment”
Redaktörer: Stanley Buchtal och Bernard Comment
Översättning: Marianne Öjerskog
Förlag: Norstedts, Stockholm 2011
ISBN: 978-91-1-303719-6

De allra flesta vet vem Marilyn Monroe var. Eller rättare sagt, de allra flesta tror sig kanske veta vem Marilyn Monroe var. Joyce Carol Oates ”Blonde” som kom ut år 2001 är visserligen en roman men det är en bok som lämnade mig, och kanske även andra, med känslan av att man fick lära känna Marilyn. Genom den boken fick man komma närmare den fattiga flickan som växte upp till en kvinna som fascinerade med sin charm. En ensam och funderande kvinna som inte stod ut och begick självmord då hon inte längre kunde leva i en värld som denna. Även de som inte läst boken kanske har en liknande bild av Marilyn.

När jag läser i ”Marilyn Monroe – Fragment” får mina tidigare bilder av legenden, myten och sexikonen ett nytt perspektiv och kvar står jag med en samling fragment av en kvinnas liv. På en sida har Marilyn skrivit ”min kropp är min kropp, varje liten del av den” och det är en mening som etsar sig fast. Det här är Marilyns bok.

Redaktörerna Stanley Buchtal och Bernard Comment ger allt utrymme åt Marilyn och lämnar sig själva utanför så när som på inledningen boken. Boken består av Marilyns egna anteckningar, brev och dikter. Upplägget är mycket simpelt och tilltalande, med fotografier tagna på sidorna från hennes anteckningsblock samt icke kommersiella bilder på Marilyn i vardagliga sammanhang.

Att få läsa hennes egna spretiga handstil innehållande många felstavningar är likväl njutning som ångest, så till den grad att jag lägger ned boken då jag slås av känslan att jag inkräktar i hennes privatliv. För det finns en viss olustighet i att bläddra igenom sidorna.

Jag inser snart att det inte är att gotta sig i hennes privatliv utan att det snarare handlar om att försöka förstå henne. Jag håller en del av Marilyns liv i mina händer och jag fortsätter att bläddra vidare. Sidorna som är fyllda med hennes känslor, tankar och funderingar väcker nyfikenhet.

En av anledningarna till att Marilyn Monroe blev en ikon är kanske just att nyfikenheten över henne fascinerade och lockade många. Hon var en mångfacetterad människa och själv beskriver Marilyn sig som en dubbelnatur: ”Jekyll och Hyde, two in one”. Att den ena sidan – den naiva blondinen, har tagit större plats än den intellektuella kunskapstörsterskan har med tiden blivit ett blekt minne.

Utöver de texter som ingår i ”Marilyn Monroe – Fragment” tror man att det säkerligen finns fler texter att hitta. Vem vet, kanske kommer vi få se fler sidor av legenden i framtiden och kanske blir dessa publicerade i ännu en bok.

Marilyn Monroe lever vidare genom fragment.

Text: Vilma Ahlén

Fler recensioner: Dagens Nyheter, Aftonbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Marilyn Monroe, recension, biografi, böcker

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Böcker, Marilyn Monroe, Recension

Recension av Svensson Svensson – I nöd och lust

11 oktober, 2011 by Redaktionen

Titel: Svensson Svensson – I nöd och lust
Betyg: 2
Premiär: 14 oktober 2011

Svensson Svensson – I nöd och lust är ett försök att förnya Svensson Svensson-konceptet men tyvärr håller det inte. Svensson Svensson bygger på vardagskampen mellan Lena (Suzanne Reuter) och Gustav (Allan Svensson) med bidrag från de två barnen. Flytta dom till en annan scen så blir det som i den här filmen, det funkar inte.

Lena och Gustav går i familjeterapi och får rådet att resa bort och jobba med sin relation. Gustav försöker men faller förstås och försöker slingra sig ur diverse besvärliga situationer. Resultatet blir en romantisk (?) förvecklingskomedi som aldrig blir riktigt rolig. Vitsen med att ha med Suzanne Reuter är väl att hons skall vara slagkraftig och elak men hon lyckas inte nå fram dit. Tempot är inte heller vad vi är vana vid och inte ens Peter Dalle (i rollen som Tommy Franzén) blir särskilt rolig. Att plocka bort barnen fungerar helt enkelt inte. Svenssons är ju en familj som alla andra fast mycket knäppare. Nästan inget av det som brukar göra Svensson Svensson roligt är med.

Det hade fungerat bättre om filmen fokuserat på Lena och Gustav relation (som ju är det roliga i Svensson Svensson) i stället för att låta den blomma ut i alla bihandlingar. Det känns som om filmmakarna inte heller tror på Svensson Svensson längre. Det är kanske dags att låta Svenssons gå i pension.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Svensson Svesson – I nöd och lust, Suzanne Reuter, recension, film

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Recension, Scen, Suzanne Reuter, Svensson Svesson - I nöd och lust

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 138
  • Sida 139
  • Sida 140
  • Sida 141
  • Sida 142
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in