Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dramaten

Bergmans Såsom i en spegel i ny skepnad på Dramaten

by

KonstABs och Ingmar Bergmans Såsom i en spegel

Göteborgsbaserade konstkollektivet KonstAB tar sig an Ingmar Bergman och sätter för första gången på scen upp hans Såsom i en spegel. Det blir en maxad, bisarr och explosiv föreställning, hälsar Viveka Benke, internlogistik- och kommunikationschef för KonstAB.
Premiär för KonstABs och Ingmar Bergmans Såsom i en spegel den 22 september på Målarsalen, berättar ett pressmeddelande:

På frågan om varför KonstAB vill sätta upp Bergmans Såsom i en spegel från 1961 svarar Ossian Melin, som regisserar:
–KonstAB har på uppdrag av Dramaten genomfört en granskning av Bergmans registeranalyser för att bedöma ändamålsenligheten i inköpsfunktionen samt följsamheten mot lagen om offentlig upphandling (LOU) och konstvärldens egna riktlinjer.

Ingmar Bergmans film Såsom i en spegel skildrar den självupptagne författaren David, hans två vuxna barn och en svärson under ett dygn på Fårö. Filmen belönades 1962 med en Oscar för Bästa utländska film.

KonstAB är ett Göteborgsbaserat produktionsbolag som skärskådar samtiden och som ofta blandar videokonst, ljudverk och dramatik. De gästspelade på Dramaten 2021 med Shakespeares Stormen (2021), en uppsättning som bland annat hotades med stämning för varumärkesintrång av ett tobaksbolag. KonstAB har även släppt två filmer i år, långfilmen Vernissage hos Gud, en surrealistisk komedi om Gud och dadaism samt kortfilmen Jörgen Hyltes svåger. På Göteborgs Stadsteater har de spelat trilogin Total trilogi bestående av Total trygghet, Total fräschhet och Total strukturalitet, som även spelades på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm, 2019.

Av: Ingmar Bergman. Regi: Ossian Melin. Medverkar gör: Elin Skarin, Anton Hellström, Danilo Bejarano, Elin Klinga, Johan Holmberg, Adam Axelsson och Filip Aladdin.

Teaterkritik: Europeana – något att ta med sig och reflektera kring

by

Foto: Sören Vilks

Europeana
Av Patrik Ouředník
Bearbetning och regi Mattias Andersson
Scenografi och kostym Ulla Kassius
Musik Christian Gabel
Video Johannes Ferm Winkler
Ljus Charlie Åström
Ljud Johan Blixt
Peruk och mask Johan Lundström, Moa Hedberg
Dramaturg Irena Kraus
Översättning Mats Larsson
Medverkande Rakel Benér Gajdusek, David Book, Kicki Bramberg, Electra Hallman, Christoffer Lehmann, Marall Nasiri, Rebecca Plymholt, Carla Sehn, Nemanja Stojanović, Christoffer Svensson, Joel Valois, Pierre Wilkner.
Urpremiär på Stora scenen på Dramaten den 2 september 2023

Att avhandla 1900-talet, ett helt århundrade, på lite drygt två timmar är förstås en omöjlig uppgift. Det blir en snabbspolning där de flesta av oss kommer att ha synpunkter på någon som fattades eller som beskrevs mer subjektivt än objektivt. Europeana bygger på en bok av exiltjecken Patrik Ouředník som bearbetats för scen av Dramatenchefen Mattias Andersson. Jag har några ställen i föreställningen där jag definitivt tycker att det som sägs inte alls är objektivt färgat och rent av felaktigt. Men det stör inte, för föreställningen måste ändå ses som något att fundera vidare kring, något att diskutera om.

Det är en rolig föreställning där mycket händer samtidigt, det är tumultartat av och till. En till största delen ung ensemble (helt fantastiska skådespelare) med endast två äldre skådespelare, Pierre Wilkner och Kikki Bramberg (både så bra och helt rätt val) tar sig runt på scenen, dansar, byter kläder, drar barnvagn, sitter och äter, välter bord, mer mera, med mera. Jag skulle tippa att flera av de unga skådespelare knappt var födda på 1900-talet.

Det rör sig nästan hela tiden, det är aldrig stillhet. En bra symbolisk rörlig bild för livet som ju hela tiden pågår. Det är en föreställning fylld av rytm, bilder, musik och färger. En spännande del av många i denna brokiga föreställning är kläderna. Skådespelarna byter många gånger kläder och de har ofta kläder från olika tidsperioder samtidigt på scen. Det betonar att detta inte är en berättelse i tidsföljd utan en betraktelse lite på avstånd, efter att seklet passerar. Spridda minnen, tankar och åsikter. Som det står på Dramatens hemsida: >em>Ett storhetsvansinnigt försök att i en enda teaterföreställning omfatta hela Europas 1900-tal.

Ouředníks bok har iscensatts på flera teatrar runt om i Europa. Att göra teater av en bok som denna är förmodligen en större utmaning är många andra att bearbeta mer berättande romaner för scen. Ouředník har en tydlig tolkning av 1900-talets politiska historia. Han ser kommunism, fascism och religion som lika farliga för det mänskliga, att alla tre strävar efter en slag renhet som inte är mänsklig. Detta är en del av såväl boken som scenföreställning Europeana som förenklar problem och sopar bort djupet i dessa frågor. Det går mig inget, för dels är det omöjligt att sammanfatta hundra år på drygt två timmar och jag ser föreställningen som något att utgå från och sedan tänka och prata kring det.

Mattias Andersson har valt att låta en del av boken läsas högt. En skådespelare står på en ena sidan av scenen och läser högt ur boken medan andra skådespelare går över scenen eller gör något på olika håll på scenen. Vem som läser högt varierar, de byter av varandra. Det är ett stort collage och långt från traditionell teater. Det rör på sig hela tiden. Århundradet bubblar förbi, med stora och små händelser. Om barbiedockan, folkmord, kvinnors frigörelse, sextiotalets rebeller, kylskåp, världskrigen och etniska rensningar, p-pillret, dadaismen, semesterveckor. Livet och tiden är aldrig stillastående. Ibland projiceras en del meningar i stor skrift på scen för att poängtera något.

Att jag inte alls håller med om vissa åsikter som bubblar under ytan i hur en del saker tas upp är en styrka i föreställningen. Världen är mångfaldig och det är ingen vits att uppleva något på scen som vi bara håller med. Föreställningen lever vidare efteråt, inne i mina tankar, mina samtal med människor jag möter.

Regissören Mattias Andersson säger om boken som ligger till grund för föreställningen:
– Det är en text som verkar vara skriven av en historieprofessor på speed.

En subjektiv snabbspolning genom Europas 1900-tal som skulle kunna byggas på med massor mer. Det som saknas eller skulle fördjupas skulle ta många fler timmar. Och det skulle faktiskt vara väldigt spännande att se en åtta timmars föreställning om 1900-talet och då mer mer än europeisk synvinkel. Men tills dess är detta en bra start för reflektioner kring mänskligheten och varför det är så omöjligt att skapa en värld utan våld och förtryck.

Teaterkritik – Den stora skrivboken – stark, rak gestaltning om barns hantering av krig

by

Den stora skrivboken
Av Jon Fosse dramatiserad efter Ágota Kristóf roman Stora Skrivboken, samt en tidigare dramatisering av Marc van der Velden.
Regi Sofia Adrian Jupither, biträdande Julia Hackman
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Maria Geber
Ljus Ellen Ruge
Video Emi Stahl
Musik Michael Breschi
Dramaturg Anneli Dufva
Medverkande Rakel Benér Gajdusek, David Book, Thérèse Brunnander, Magnus Ehrner, Nina Fex, David Fukamachi Regnfors, Otto Harge, Rita Hjelm, Ellen Jelinek, Omid Khansari, Pablo Leiva Wenger, Marcus Vögeli
Premiär på Dramaten 28 maj 2023

Det ”är helt biografiskt” säger Ágota Kristóf i intervjun från år 1999 som finns publicerad på Dramatens hemsida inför premiärkvällen. Men det var inte två pojkar, utan ”vad jag såg med min bror Jeno”, när vi hänvisades att bo på landet, säger hon. Inte heller flyttade de in hos mormor, men hon står för andra ”hårda kvinnor” de mötte där, förklarar hon. Och angående vad som hänt om hon inte flytt Ungern – tror Kristóf sig ha kunnat bli ”mindre ensam”, kanske lyckligare… Kvällens pjäs baseras på hennes verklighet när hon var runt tio år.

Många tankar och intryck blandas då jag – faktiskt själv läst romanen nyöversatt 2019 (den delen som ju är skriven ur pojkarna perspektiv) – och nu även sett Jon Fosses premiär i Sofia Adrian Jupithers regi. Hur iscensätter man ett så starkt original?

Tvillingpojkarna – som ju nedtecknar allt det ohyggliga de tvingas vänja sig vid – i en stor skrivbok – står där på scenen och talar till oss. Växelvis uttalar de orden med varannan mening fördelat. De står rakt upp och ner- till en början civiliserade i var sin vit skjorta – som med tiden blir smutsig på grund av dagar utan tvätt. Vi hör vad som händer dem i denna hårda tid. Vissa scener gestaltas. Till en början blir det kanske ett stelt spel, men upplägget växer under pjäsens gång. Händelser vi knappt orkar höra landar hos oss i publiken.

Vi upplever ett lantligt men fattigt och oroligt Ungern – här gestaltat mot en fondvägg av en dunkel skog vid en övervägande mörk scen. Medan krig rasar, soldater hittas döda sänds dessa barn ensamma till landsbygden. Föräldrarna är antingen vid fronten eller saknar mat o arbete i staden. Pojkarna överlämnas hastigt av sin mor och förväntas sedan klara miljöskiftet från stad till land. Utlämnade till en kärv kämpande mormor de aldrig träffat – som ryter ”horungar” efter dem – skapar de sig sin egen trogna följeslagare – enligt romanen – i form av texten i den stora skrivboken. Den blir ett slags ”vittne” eller någonting som följer med dem genom deras strapatser. Men här läses den upp. Kanske blir boken den förälder de var helt utan? I en slags lek tar de över att härda och uppfostra sig själva. De filar av sina känslospröt så pass att de inte tvekar att offra sin egen far. ”Slå oss” ropar de till mormor ena stunden… andra stunden lär de sig döda hönor eller hänga katter för att komma över sina rädslor.

Pjäsen låter lagom många händelser stiliserat bli förstådda ur romanens grundtext, på ett avvägt sätt. Skådespelarna agerar naket så händelserna når oss utan pardon.

Mina tankar går till Brechts Mutter Kurage – i talkörerna – i upplägget av barnens röster men också med tanke på de tydliga – lite främmandegjorda – men ändå sammansatta – karaktärerna. Vi upplever den skenheliga men också generösa prästen, kärva men också någon stans varma rytande mormodern, kvinnliga och mjuka lismande förövaren och desperata – ständigt jagade – utnyttjade harmynta byflickan. Tvillingarna noterar, agerar, överlever.

Irakisk Kristus på Galeasen tog ett annat grepp för att gestalta krigsupplevelser. Här visades kaos o förvirring… desperation och snabba val ur de vuxnas perspektiv. I Dramatens Stora Skrivboken följer vi ur psykologiskt perspektiv, sakta hur en traumatisering växer fram hos två barn – när otryggheten blir för stor att bära och enda vägen ut är att självmant sluta reagera och bara agera (för överlevnad).

Är det nu så att vi svenskar är distanserade – fredsskadade – som sades under pandemin – och nu återigen hörs yra genom röster och spekulera kring gröt och fattigas matvanor – så kan inte den här pjäsen komma mer än lägligt.

Ágota Kristófs Den stora skrivboken har premiär på Dramaten i regi av Sofia Adrian Jupither

by

David Fukamachi Regnfors och Marcus Vögeli. Foto: Sören Vilks.

I en dramatisering av Jon Fosse sätts Ágota Kristófs hyllade roman Den stora skrivboken upp på Lilla scenen på Dramaten. Premiär den 17 maj 2023. För regi står Sofia Adrian Jupither och huvudpersonerna spelas av David Fukamachi Regnsfors och Marcus Vögeli. – Tack vare Jon Fosses poetiska dramatisering blir Ágota Kristófs egensinniga berättelse möjlig att sätta upp på scen. Det är ett konstverk i sig, säger Sofia Adrian Jupither.

Ett pressmeddelande berättar:

Handlingen utspelar sig på landet dit de två pojkarna skickats för att undkomma kriget och svälten i storstaden. Deras nya tillvaro hos mormor blir hård, elak, skitig och våldsam. Pojkarna tvingas anpassa sig och övar tillsammans på allt de behöver kunna för att överleva.

Den stora skrivboken är en brutal och poetisk berättelse om exil, överlevnad och om att bli vuxen, baserad på Ágota Kristófs hyllade roman med samma titel. Den gavs ut 1986 och kom i en uppmärksammad nyöversättning 2019. Ágota Kristóf föddes i Ungern, men flydde till Schweiz 1956. Sina böcker skrev hon på franska, ett språk hon aldrig själv upplevde att hon behärskade.

För regi står Sofia Adrian Jupither som på Dramaten senast satte upp Shakespeares Hamlet och Lars Noréns Solitaire. I höst regisserar hon Tolvskillingsoperan med premiär i december.

Medverkar gör: Rakel Benér Gajdusek, David Book, Thérèse Brunnander, Magnus Ehrner, Nina Fex, David Fukamachi Regnfors, Otto Harge, Rita Hjelm, Ellen Jelinek, Omid Khansari, Pablo Leiva Wenger, Marcus Vögeli.

Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

by

Europeana. Foto: Scherl.

Hösten bjuder på Europas historia på 100 minuter, det äldsta bevarade grekiska dramat, dramatisering av en koreansk roman, scenadaption av en Bergmanfilm och berättelsen om den allra första rumpan. Dessutom nyskrivet svenskt om sanningar och lögner och en berättelse om stulna barn, berättar ett pressmeddelande.

På tisdagsmorgonen presenterade Dramatens teaterchef Mattias Andersson tillsammans med skådespelaren Electra Hallman presenterade under tisdagen höstens repertoar på nationalscenen vid en pressträff på Målarsalen. Det är ett program med stor bredd, från nyskrivna draman till tolkningar av klassiska grekiska draman.

Mattias Andersson sade:
– Vi fortsätter att akut undersöka och uttolka vår samtid med kreatörer och texter från skiftande geografiska, sociala och historiska positioner. Förhoppningsvis en pluralistisk repertoar som erbjuder teaterkonstens alla möjliga olika tonlägen, svängningstal och formspråk för publiken på 2020-talet.

Bland höstens premiärer märks Göteborgsbaserade konstkollektivet KonstAB som tar över Målarsalen för att sätta upp sin version av Bergmans Såsom i en spegel. KonstABs Ingmar Bergmans Såsom i en spegel får premiär 22 september.

Teaterchefen Mattias Andersson försöker summera hela Europas 1900-tal i en uppsättning på 100 minuter som tar startpunkt i den tjeckiske författarens Patrik Ouředníks bok Europeana från 2001. En hypnotiskt text som kastar sig i maniskt tempo mellan de stora historiska skeendena och de banala mellanmänskliga detaljerna. Premiär på Stora scenen 2 september.

En annan bok som får liv på scen är den koreanska författaren Han Kangs roman Vegetarianen om en kvinnas förvandling. För regi står filmregissören Beata Gårdeler och premiären blir den 23 september.

Två nyskrivna svenska pjäser har urpremiär under hösten. Konspiration av Erik Uddenberg i regi av Suzanne Osten, en pjäs om sanningar och lögner, om Sverige under tre olika epoker. Premiär 8 december. Alejandro Leiva Wengers pjäs Pappas födelsedag i regi av Frida Röhl får urpremiär 26 oktober.

Karl Dunér regisserar två klassiska grekiska dramer, Perserna och Trojanskorna, som ges som en föreställning med premiär på Stora scenen den 19 oktober.

America Vera-Zavala framför en personlig historia om Sverige, Chile och de stulna barnen i pjäsen Sammanflätade med premiär 6 september på Tornrummet.

På Stora scenen avslutas året, den 2 december, med Bertolt Brechts och Kurt Weills Tolvskillingsoperan. För regi står Sofia Adrian Jupither.

Den första rumpan. Foto: Jan-Eric Andersson.

Unga Dramaten bjuder på Den första rumpan, en pjäs för de allra minsta om människans utveckling av Lisen Rosell, Amanda Apetrea, Daniel Åkerström Steen och Chrisander Brun. Därefter Fruktansvärda fantasier, av Tove Sahlin, en interaktiv och musikalisk föreställning som vrider och vänder på våra rädslor. Sista premiären på Unga Dramaten i höst blir Flickor som försvinner, en mörk rysare full av musik och mystik av Malin Axelsson i ett samarbete med Riksteatern.

Bergmanfestivalen, Dramatens internationella teaterfestival, som numera erbjuder publiken gästspel utspritt under spelåret presenterar tre internationella gästspel under hösten. Mer information kommer inom kort.

Av vårens uppsättningar fortsätter Vox Humana, Den stora skrivboken, Körsbärsträdgården och M/S Tiamantti att spela även under hösten.

Nedan följer alla höstens premiärer i datumordning. Med reservation för eventuella ändringar.
#jeanne av Ivana Sajko, Dramatenpremiär 26 augusti, Lilla scenen
Ett storslaget och visuellt drama som gestaltar en värld på gränsen till undergång. Föreställningen turnerar i landet våren 2023 och spelar på Dramaten under hösten. Ett samarbete med Riksteatern.
Regi: Anja Suša. Scenografi och kostym: Helga Bumsch. Ljus: Emanuel Arvanitis. Kompositör och ljud: Adde Huumonen. Peruk och mask: Johanna Rönnbäck. Dramaturg: Eva-Maria Benavente Dahlin. Översättning: Djordje Zarkovic. Koreografi: Damjan Kecojević. Medverkande: Mårten Andersson, Per Burell, Adde Huumonen, Doreen Ndagire, Rebecca Plymholt, Joel Valois.

Europeana av Patrik Ouředník, premiär 2 september, Stora scenen
Ett storhetsvansinnigt försök att i en enda teaterföreställning omfatta hela Europas 1900-tal. Startpunkten är den tjeckiske författaren Patrik Ouredniks bok Europeana från 2001 som på endast 100 sidor försöker sig på just detta. Mattias Andersson låter en grupp unga skådespelare, som knappt var födda på 1900-talet, möta äldre skådespelare i en rytmisk, musikalisk, bilddriven uppsättning.
Bearbetning och regi: Mattias Andersson. Scenografi och kostym: Ulla Kassius. Musik: Christian Gabel. Ljus: Charlie Åström. Video: Johannes Ferm Winkler. Peruk och mask: Johan Lundström, Moa Hedberg. Dramaturg: Irena Kraus. Översättning: Mats Larsson. Medverkande: Rakel Benér Gajdusek, David Book, Kicki Bramberg, Gunnel Fred, Electra Hallman, Christoffer Lehmann, Marall Nasiri, Rebecca Plymholt, Carla Sehn, Nemanja Stojanović, Christoffer Svensson, Joel Valois, Pierre Wilkner.

Sammanflätade av America Vera-Zavala, urpremiär 6 september 2023, Tornrummet
Två livsöden flätas samman, 50 år efter militärkuppen i Chile som förändrade allt. Veronica Sveréus och America Vera-Zavala är ungefär lika gamla och har båda bakgrund i Chile – men deras liv har sett väldigt olika ut. Nu står de på scen tillsammans.
Regi och scenografi: America Vera-Zavala. Koreografi: Paloma Madrid. Bild: Daniel Espinosa. Dramaturg: Emma Meyer Dunér. Medverkande: America Vera-Zavala, Veronica Sveréus.

Den första rumpan av Lisen Rosell, Amanda Apetrea, Daniel Åkerström Steen, Chrisander Brun, urpremiär 14 september, Lejonkulan. Unga Dramaten
En spännande och kunskapstörstande odyssé genom tid och rum, i jakten på den allra första rumpan.
Den lilla masken Xentourbella var en av de första levande varelserna på jorden. Den har sett likadan ut de senaste 500 miljoner åren vilket bland annat innebär att den inte har någon rumpa. Den äter och bajsar ur samma hål.
Koreografi och regi: Lisen Rosell, Amanda Apetrea. Scenografi och ljus: Chrisander Brun. Kostym: Daniel Åkerström Steen. Musik: Anna Sóley Tryggvadóttir. Peruk och mask: Linda Hyllengren. Dramaturg: Anna Kölén. Medverkande: Amanda Apetrea, Lisen Rosell. Rekommenderas från 3 år.

KonstABs Ingmar Bergmans Såsom i en spegel, premiär 22 september, Målarsalen
Kungliga Dramatiska Teatern AB har valt att anlita KonstAB för en uppsättning på Målarsalen under tredje kvartalet av 2023. Detta beslutades enligt gällande stadgar under ett av Dramatens ledningsgrupps sammanträden. Av såväl konstnärliga som försäljningsmässiga skäl är uppdraget att göra en pjäs av Ingmar Bergman.
Bearbetning och innehåll: KonstAB – helhetslösningar inom kultursektorn. Scenografi och kostym: Emma Khanafer. Peruk och mask: Anne-Charlotte Reinhold. Ljud: Fabian Grytt-Österman. Medverkande: Filip Aladdin, Adam Axelsson, Danilo Bejarano, Anton Hellström, Johan Holmberg, Elin Klinga, Hilda Krepper, Ossian Mellin, m fl.

Vegetarianen av Han Kang, premiär 23 september 2023, Lilla scenen
I centrum står en ung kvinna som plötsligt, efter en dröm, slutar att äta kött. Handlingen provocerar alla i hennes närhet, de vet inte hur de ska hantera hennes val. Men vägran att äta kött visar sig bara vara början på hennes existentiella sökande. Ett våldsamt, suggestivt och visuellt drama om en kvinnas förvandling.
Dramatisering: Lucas Svensson. Regi: Beata Gårdeler. Scenografi och kostym: Anna Heymowska. Video: Fredrik Wentzel. Ljus: Erik Berglund. Ljud: Robin Auoja. Peruk och mask: Sofia Ranow Boix-Vives, Thea Holmberg Kristensen. Dramaturg: Anneli Dufva. Översättning: Eva Johansson. Medverkande: Mats Blomgren, Karin Franz Körlof, Otto Hargne, Rebecka Hemse, Andreas Rothlin Svensson, Lotta Tejle, m fl.

Perserna Trojanskorna av Aischylos och Euripides, premiär 19 oktober, Stora scenen
Två grekiska dramer om krig, seger och nederlag. Perserna är en skildring av hybris och vanmakt. I Trojanskorna framträder en annan dimension av kriget – segrarens grymhet.
Regi och scenografi: Karl Dunér. Kostym: Helle Carlsson. Ljus: Torben Lendorph. Ljud: Björn Lönnroos. Peruk och mask: Peter Westerberg, Nathalie Pujol. Dramaturg: Joel Nordström. Översättning: Jan Stolpe, Lars-Håkan Svensson (Perserna), Agneta Pleijel, Jan Stolpe (Trojanskorna). Medverkande: Anna Björk, Stina Ekblad, John Erik Eleby, Thomas Hanzon, Rasmus Luthander, Tina Pour-Davoy, Marie Richardson, m fl.

Pappas födelsedag av Alejandro Leiva Wenger, urpremiär 26 oktober, Lilla scenen
En varm och mörk nyskriven komedi. Pappa fyller år och familjen är samlad. Men huvudpersonen själv beter sig märkligt och pratar i gåtor. Inte minst om sin fru, barnens mamma, som försvann under diktaturen i Chile för länge sen. Nutid och dåtid verkar plötsligt flyta samman.
Regi: Frida Röhl. Scenografi och kostym: Charlotta Nylund. Ljus: Carina Persson. Ljud: Robin Auoja. Peruk och mask: Mimmi Lindell. Musik: Joel Hammad Magnusson. Dramaturg: Irena Kraus. Medverkande: David Fukamachi Regnfors, Omid Khansari, Pablo Leiva Wenger, Ana Gil de Melo Nascimento, César Sarachu, Sanna Sundqvist och Kristina Törnqvist.

Fruktansvärda fantasier av Tove Sahlin, urpremiär 28 oktober, Tornrummet. Unga Dramaten
En nyfiken, taktil, interaktiv och musikalisk föreställning som vrider och vänder på våra rädslor – och låter oss utmana dem. För mellanstadiet. Rekommenderas från 10 år.
Regi och koreografi: Tove Sahlin. Musik: Leo Svensson Sander. Scenografi: Emma Fallde, Tina Paulsson. Kostym: Eva Strengbohm. Ljus: Maria Roos. Ljud: Björn Lönnroos. Peruk och mask: Linda Hyllengren. Dramaturg: Anna Kölén. Medverkande: Emelie Garbers, Hannes Meidal, Tobias Ulfvebrand.

Tolvskillingsoperan, premiär 2 december 2023, Stora scenen
En musikalisk galaföreställning till kapitalismens ära. En skitig och svängig satir om människans förmåga att anpassa sig i en cynisk och orättvis värld.
Efter John Gays Tiggarens Opera. Text: Bertolt Brecht i samarbete med Elisabeth Hauptmann. Musik: Kurt Weill. Regi: Sofia Adrian Jupither. Scenografi: Erlend Birkeland. Kostym: Maria Geber. Ljus: Ellen Ruge. Kapellmästare: Sebastian Ring. Ljud: Gustav Terneborg. Peruk och mask: Johan Lundström, Frida Ottosson, Melanie Åberg. Dramaturg: Anneli Dufva. Översättning: Magnus Lindman. Medverkande meddelas inom kort.

Konspiration av Erik Uddenberg, urpremiär 8 december, Lilla scenen
En berättelse om Sverige under tre olika epoker. Om sanningarna vi tagit för givna. Om Vietnam-demonstrationer, Palme-mord och LSD-experiment. Och om människorna som inte längre vet vad eller vem man kan lita på.
Regi: Suzanne Osten. Scenografi: Annika Tosti. Kostym: Anna Heymowska. Ljus: Torben Lendorph. Musik: Maria Johansson Josephsson. Ljud: Jacob Wilhelmsson. Peruk och mask: Moa Hedberg, Anne-Charlotte Reinhold. Medverkande: Filip Alexanderson, Thérèse Brunnander, Siri Hamari, Maria Johansson Josephsson, Melinda Kinnaman, Andreas T Olsson, m fl.

Flickor som försvinner av Malin Axelsson, Dramatenpremiär 15 december, Målarsalen. Unga Dramaten
En mörk rysare med mycket musik och mystik. I den lilla bortglömda orten Vanstorp lever den femtonåriga Isa instängd bakom galler och taggtråd med sin överbeskyddande mamma. Det är ett fängelse – tills Ami en dag dyker upp. Hon drar Isa från mamman, ut i staden, in i förbjudna lekar. Det Ami mest av allt vill, är att de ska gå ner i mörkret på nattklubben Grottan. Unga Dramaten i samarbete med Riksteatern.
Regi: Malin Axelsson. Scenografi och kostym: Anna Dolata. Ljus: Jesper Larsson. Musik: Jukka Rintamäki. Peruk och mask: Frida Ottosson. Dramaturg: Eva-Maria Benavente Dahlin. Medverkande: Bianca Cruzeiro, Andreas Ferrada-Noli, Sepideh Khodarahmi, Rebecca Riggo.