Europeana
Av Patrik Ouředník
Bearbetning och regi Mattias Andersson
Scenografi och kostym Ulla Kassius
Musik Christian Gabel
Video Johannes Ferm Winkler
Ljus Charlie Åström
Ljud Johan Blixt
Peruk och mask Johan Lundström, Moa Hedberg
Dramaturg Irena Kraus
Översättning Mats Larsson
Medverkande Rakel Benér Gajdusek, David Book, Kicki Bramberg, Electra Hallman, Christoffer Lehmann, Marall Nasiri, Rebecca Plymholt, Carla Sehn, Nemanja Stojanović, Christoffer Svensson, Joel Valois, Pierre Wilkner.
Urpremiär på Stora scenen på Dramaten den 2 september 2023
Att avhandla 1900-talet, ett helt århundrade, på lite drygt två timmar är förstås en omöjlig uppgift. Det blir en snabbspolning där de flesta av oss kommer att ha synpunkter på någon som fattades eller som beskrevs mer subjektivt än objektivt. Europeana bygger på en bok av exiltjecken Patrik Ouředník som bearbetats för scen av Dramatenchefen Mattias Andersson. Jag har några ställen i föreställningen där jag definitivt tycker att det som sägs inte alls är objektivt färgat och rent av felaktigt. Men det stör inte, för föreställningen måste ändå ses som något att fundera vidare kring, något att diskutera om.
Det är en rolig föreställning där mycket händer samtidigt, det är tumultartat av och till. En till största delen ung ensemble (helt fantastiska skådespelare) med endast två äldre skådespelare, Pierre Wilkner och Kikki Bramberg (både så bra och helt rätt val) tar sig runt på scenen, dansar, byter kläder, drar barnvagn, sitter och äter, välter bord, mer mera, med mera. Jag skulle tippa att flera av de unga skådespelare knappt var födda på 1900-talet.
Det rör sig nästan hela tiden, det är aldrig stillhet. En bra symbolisk rörlig bild för livet som ju hela tiden pågår. Det är en föreställning fylld av rytm, bilder, musik och färger. En spännande del av många i denna brokiga föreställning är kläderna. Skådespelarna byter många gånger kläder och de har ofta kläder från olika tidsperioder samtidigt på scen. Det betonar att detta inte är en berättelse i tidsföljd utan en betraktelse lite på avstånd, efter att seklet passerar. Spridda minnen, tankar och åsikter. Som det står på Dramatens hemsida: >em>Ett storhetsvansinnigt försök att i en enda teaterföreställning omfatta hela Europas 1900-tal.
Ouředníks bok har iscensatts på flera teatrar runt om i Europa. Att göra teater av en bok som denna är förmodligen en större utmaning är många andra att bearbeta mer berättande romaner för scen. Ouředník har en tydlig tolkning av 1900-talets politiska historia. Han ser kommunism, fascism och religion som lika farliga för det mänskliga, att alla tre strävar efter en slag renhet som inte är mänsklig. Detta är en del av såväl boken som scenföreställning Europeana som förenklar problem och sopar bort djupet i dessa frågor. Det går mig inget, för dels är det omöjligt att sammanfatta hundra år på drygt två timmar och jag ser föreställningen som något att utgå från och sedan tänka och prata kring det.
Mattias Andersson har valt att låta en del av boken läsas högt. En skådespelare står på en ena sidan av scenen och läser högt ur boken medan andra skådespelare går över scenen eller gör något på olika håll på scenen. Vem som läser högt varierar, de byter av varandra. Det är ett stort collage och långt från traditionell teater. Det rör på sig hela tiden. Århundradet bubblar förbi, med stora och små händelser. Om barbiedockan, folkmord, kvinnors frigörelse, sextiotalets rebeller, kylskåp, världskrigen och etniska rensningar, p-pillret, dadaismen, semesterveckor. Livet och tiden är aldrig stillastående. Ibland projiceras en del meningar i stor skrift på scen för att poängtera något.
Att jag inte alls håller med om vissa åsikter som bubblar under ytan i hur en del saker tas upp är en styrka i föreställningen. Världen är mångfaldig och det är ingen vits att uppleva något på scen som vi bara håller med. Föreställningen lever vidare efteråt, inne i mina tankar, mina samtal med människor jag möter.
Regissören Mattias Andersson säger om boken som ligger till grund för föreställningen:
– Det är en text som verkar vara skriven av en historieprofessor på speed.
En subjektiv snabbspolning genom Europas 1900-tal som skulle kunna byggas på med massor mer. Det som saknas eller skulle fördjupas skulle ta många fler timmar. Och det skulle faktiskt vara väldigt spännande att se en åtta timmars föreställning om 1900-talet och då mer mer än europeisk synvinkel. Men tills dess är detta en bra start för reflektioner kring mänskligheten och varför det är så omöjligt att skapa en värld utan våld och förtryck.