Artist: Bob Hund
Titel: Det överexponerade gömstället
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-03-16
”Lite av varje för ingen” sjunger Thomas Öberg i bob hund på nionde skivan Det överexponerade gömstället. Texten är inte en innehållsförteckning för skivan, utan ett exempel åt vilket håll bob hunds texter gått. Mer åt det finurligt samhällskritiska, eller politiska om man så vill, och bort från spexigt men charmigt nonsens.
Musiken är genomgående mörkare, där vi tidigare kunde höra Tralala lilla molntuss får vi nu mörka Ja, ja, ja, nej, överladdad av beslutsångest och ovilja. Såväl i text som i musik. Men egentligen är det ingen skillnad i deras inställning till musikens mening. bob hund letar efter oväder precis som förut, men gräver djupare för att hitta svaren. ”Ja, nej, kanske, vi får se” sjunger Thomas Öberg.
Osäkerheten och tveksamheten förstärks av skivans genomgående lite postpunkliknande komp. Ibland känns det som nyss Stockholmsgästande Wire, eller ett mer basmättat Young Marble Giants snarare än Sveriges gladaste band. Egentligen inte mig emot, men det mörka måste för att inte falla laddas med trovärdighet och vilja. Oftast lyckas bob hund, men ibland får viljan att leka med språket, bolla med orden, sångtexterna att likt överfyllda ballonger spricka. Det är en tunn linje att balansera på, men den pondus som Sveriges främsta popband har byggt upp gör att det är lätt att acceptera de få snedstegen.
Det mer allvarstyngda och analyserande bob hund är inte på något sätt en besvikelse. Skivan lever inte upp till tidigare klassiker som Omslag: Martin Kann eller Jag rear ut min själ, allt ska bort och den dåliga fantasi omslagsdesignern Martin Kann visar prov på är inget som återspeglas i bandet. Det här är ett steg framåt, åt sidan, 10 år bakåt och 100 år framåt. bob hund är reinkarnerade, precis som förut.
Betyg 3 i Expressen
Betyg 4 i Göteborgsposten
Läs även andra bloggares åsikter om Bob Hund, recension, skivrecension, musik
