• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Hjärtkniparen med Zirkus Loko-Motiv – teater och collage som talar till alla sinnen och inget är statiskt

5 december, 2011 by Rosemari Södergren

Hjärtkniparen med Zirkus Loko-Motiv
Teater Giljotin i Stockholm
Nypremiär 5 december 2011

Zirkus Loko-Motiv med föreställningen ”Hjärtkniparen” på Teater Giljotin i Stockholm bjuder nog på det mest experimentella på en svensk teaterscen i år.
Åskådaren, publiken, dras in i en slags teaterinstallation med bilder, musik, dans och surrelistiska teaterscener.

Allt är genomarbetat i detalj från skickliga skåsespelare med stark utstrålning, duktiga musiker och en dans långt utöver det vanliga av Joaquin Nabi Olsson (som har ett förflutet på de största dansscenerna i Berlin). Detaljerna i dekor och scenografi är så utförlig att jag häpnar och inser att jag borde se föreställningen en gång till för att ta in ännu mer. Allt är nog omöjligt att ta in, så fyllt av detaljer är hela collaget, installationen, föreställningen.

Ensemblen bjuder in publiken på en vandring mellan scener uppbyggda runt om i huset och vi får vandra runt, klättra på skranglig smal spiraltrappatrappa, tränga oss igenom en trång gång, ta oss igenom ett hål i väggen, sitta på skitigt cementgolv (men låt inte det skrämma bort dig om du har svårt att gå, skådespelarna har koll och är snabba att erbjuda stol om någon behöver och tog också väl hand om en rullstolsburen man i publiken).

Föreställningen är en hyllning till Boris Vians surrealistiska värld och presenteras/förklaras med ett kort textstycke i programmet:

– De har låtit bygga en mur av ingenting för att vi inte ska få lust att lämna trädgården. Därför är allt som inte är trädgården ingenting och vi kan inte gå dit. Men, sa Noël, finns det ingenting annat längre, Finns det bara himlen kvar? Den räcker för oss, sa Citroën. (ur Boris Vians bok ”Hjärtkniparen” från 1953)

Vad får vi se? Vad har dessa symboliska, surrealistiska, absurda och burleska scener att äga oss, dessa scener som talar till alla sinnen? Vad är muren av ingenting? Är det vår värld, vår existens, vårt absurda samhälle?

En scen torde vara politiskt högaktuell: jag tänker på scenen med gamlingarnas marknad som blivit extra träffsäker efter Caremaskandalerna inom åldringsvården. I gamlingarnas marknad bjuds gamlingarna ut på auktion, den som bjuder högst kan få en gamling att använda. De kan vara användbara som något att sitta på eller som en häst för de minsta barnen, exempelvis.

Zirkus Loko-Motiv beskriver själva föreställningen så här:
Hjärtkniparen är 1 1/2 timmes våldsam Konsturladdning. En surrealistisk och burlesk historia som utspelas i och runt en isolerad by på atlantkusten, där andra regler gäller.
Ett surrealistiskt collage av skådespeleri, stilla/ rörliga bilder och upplevelser som står i ständig förändring.

Är du redo för att uppleva teater på ett annorlunda, där inget är givet och inte ens teaterrummet är statiskt?

Medverkande:
Martin Leonard – Smeden/projektioner/installation
Roland Eriksson – Klockaren/Auktionsutropare/Häst
Lotta Gustavsson – Människoverkstaden/installation/kostym
Helene Berg – Projektioner/installation
Christine Floderer – Clementine/ installation/produktion/administration
Anette Tarstad – Ljud-/projektionstekniker
Anders Shorty Larsson – Ljusmästare
Hanzano Lidbrink – Trilling/gamling
David Österberg – Ljud
Mats Flink – Präst/Gloire/Text
Ylva Törnlund- Jacquemort I/installation/produktion/administration
Katrin Hint – Trilling/gamling/projektion
Emilia Almqvist Jansson – Installation
Anders Karlsmark – kompositör/live gitarr
Puma Berg – Jacquemort II/installation/sång
Eva Ziggy Berglund – Människoverkstaden/installation
Joaquin Nabi Olsson – Dans/ koreografi
Martina Wagner – Producent
Hassan Selim – Trilling/gamling
Torbjörn Berg – Angel/installation/produktion/administration
Anna Wallander – Den blinda sömmerskan
Maya de Vesque – Opera framförande
Lars Liljegren – Ljud-/projektionstekniker
Konstnärlig ledning:
Torbjörn Berg & Ylva Törnlund

Läs även andra bloggares åsikter om Zirkus Loko-Motiv, Teater Giljontin, burleskt, teater, scen, recension, experimentellt, Påklädaren

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: burleskt, experimentellt, Påklädaren, Recension, Scen, Teater, Teater Giljontin, Zirkus Loko-Motiv

Jag är Zlatan Ibrahimovic, berättad för David Lagercrantz med det viktiga budskapet: Det är ok att inte vara som alla andra

4 december, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Jag är Zlatan Ibrahimovic
Författare: David Lagercrantz
ISBN: 9789100126537
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Många från Malmö kanske säger att de såg potentialen i Zlatan redan som pojkspelare. Det är inte sant, säger Zlatan själv i sin biografi som gavs ut i höstas. Många pappor till pojklagets andra spelare var tvärtom irriterade på honom och en gång var det till och med några pappor som gick runt med en namninsamling för att få bort Zlatan ur laget.
Han var för besvärlig, kom från fel område och dribblade alldeles för mycket.
Zlatan Ibrahimovic berrättar öppet och rakt på om sin uppväxt och sin fotbollskarriär i den biografi som skrivits av David Lagercrantz.

Zlatan växte upp i Rosengård och hade det tufft. Utan tvekan. Hans föräldrar skilde sig och två av hans halvsystrar blev drogmissbrukare. Ett tag bodde Zlatan hos sin mamma och sedan flyttade han till sin pappa. Han berättar öppet om att pappan drack mycket alkohol och i kylskåpet var det ofta tomt. Pappan engagerade sig inte i Zlatans fotboll under pojkåren. När de andra pojkarna hade pappor som stod och hejade på dem fick Zlatan sköta sig själ.v

När jag slår upp boken, före första delen med massor av bilder på Zlatan, är några rader formulerade där han tillägnar sin familj och vänner boken, men han tillägnar boken till alla barn som känner sig udda och annorlunda:
Jag vill även ägna alla barn där ute en tanke,
alla barn som känner sig lite udda och annorlunda,
som inte riktigt passar in och som blir sedda av fel anledningar.
Det är ok att inte vara som alla andra.
Fortsätt tro på er själva, det löste sig för mig trots allt.

Zlatan är fortfarande mitt i sin karriär som fotbollsspelare. Det är bra att han ger ut den här biografin nu, medan han har allt aktuellt i sina tankar. Om han låtit biografin skrivas om tjugo år kanske han blivit mer försiktigt och inte hade berättat lika öppet.

För en fotbollsintresserad är flera delar av boken jättekul att läsa. Han berättar både om positivt och negativt. Det är kul att läsa om möten med berömda fotbollsspelare och tränare, om Mourinho, Capelle, Robinho, Ronaldhino, Thierry Henry, Viera, Messi, Xavi och många fler.

Att bli värvad till Barcelona var en dröm som slog in för Zlatan. Trist nog blev det en mardröm. Tränaren Guardiola slog sönder Zlatans självförtroende. Guardiola ville ha spelare som löd honom blint och som uppför sig som söndagsskolegossar.

Zlatans filosofi som han följer är ”att inte lyssna och att lyssna”. Det är klokt. Att både anstränga sig att lyssna och ta vara på råd, men ändå inte låta råden förstöra det som är ens personlighet och den styrka som ens talang bygger på.

Det skrämmer mig att förmodligen är det många, många ungdomar som sorteras bort tidigt, trots att de är stora talanger. Inte bara från fotboll utan i alla möjliga sammanhang.

Det finns nog många vuxna människor som också hindrats från att nå sin fulla potential just för att de varit besvärliga eller haft fel bakgrund.
För att kunna slå igenom med alla odds emot sig måsta man både vara ruggigt envis, som Zlatan, och dessutom ha tur att möta rätt personer vid rätt tillfälle.

Jag tror att många som har stora talanger också kan vara lite besvärliga personer. I dagens samhälle hyllas principen att vara slätstruken, diplomatisk och följa strömmen. Det räcker att läsa jobbannonser – i synnerhet om ansökningarna ska behandlas av rekryteringsföretag: då rensas alla som sticker ut bort.

Därför tycker jag att Zlatans biografi borde läsas av många fler än fotbollsintresserade. Alla som möter ungdomar i jobb eller fritid har en del att lära genom att läsa om Zlatans tankar. Världen behöver fler människor som vågar vara öppna för att människor är olika, att ge människor chansen också när de inte följer mallen.

David Lagercrantz som skrivit biografin har valt att följa Zlatans sätt att tala. Det gör att många meningar inte är korrekta ur grammatisk synvinkel, men det ger en känsla av Zlatans närvaro. Det känns som att höra Zlatan berätta direkt till mig.

Mats Gellerfelt i SVD:

Intriger och maktspel är det gott om i Zlatan Ibrahimovics självbiografi. Läser man med en viss urskillning blir det trots bristerna en intressant bild av förändringarna i det svenska samhället, skriver Mats Gellerfelt.

Läs även andra bloggares åsikter om Zlatan, David Lagercrantz, recension, Rosengård, fotboll, biografi, bokblogg

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Bokblogg, David Lagercrantz, Fotboll, Recension, Rosengård, Zlatan

Efter premiären på Svansjön: om du bara ska se en föreställning: se Svansjön

2 december, 2011 by Rosemari Södergren

Svansjön
Dansens Hus i Stockholm
Premiär 2 december 2011

”Svansjön” i modern tolkning i koreografi av Fredrik ”Benke” Rydman på Dansens Hus i Stockholm var utsåld inför premiären och hade höga förväntningar från publiken. Premiären fick de kraftfullaste stående ovationerna jag hört på någon föreställning i år och då går jag ju som scenskribent på flera föreställningar i veckan.

Att sätta upp en klassiker som baletten Svansjön och blanda den klassiska musiken av Tjajkovskij med en ny musik av pop- och hiphopmusiker är att sticka ut hakan. Dansen var noga genomförd med mycket streetdance och rörelserna var vältajmade med musiken, både den moderna och den klassiska. Att modernisera en klassiker kan lätt bli samma sak som att fördumma, göra mer ytligt, förenkla – Rydman har inte fallit i den fällan. Dramat håller ända in till slutscenen.

Handlingen har förlagts till nutid. Den elake trollkarlen Rothbart har makten över de unga kvinnorna genom heroin och de tvingas bli prostituerade. I originalsagan blir de unga kvinnorna förvandlade till svanar och endast kärleken kan bryta förtrollningen. Föreställningen tar upp frågan om kärleken också kan bryta drogers grepp om människor.

De flesta av de tio dansarna har medverkat i den kända dansgruppen Bounce uppsättningar tidigare. Så imponerande skickliga. Från inledningsscenen med trollkarlen Rothbarths dans till bilder i luften med appsymboler från iphone till de färgsprakande danserna under Sigfrieds fest, allt är så väl sammansatt. De behärskar att framföra balett när de ska förmedla en mörk stämning när de är starkt drogpåverkade och strax därefter dansar samma personer breakdance.

Jennie Widegren (Bounce) dansar rollen som mamman och i rollen som den svarta svanen Odile ser vi Ambra Succi (Bounce). Den vita svanen Odette dansas av Maria Andersson, som Sigfried ser vi Robert Malmborg och Rothbarth dansas av Daniel Koivunen.

Tjajkovskijs originalmusik finns med men är ofta vidareutvecklad och samplad och dessutom tillkommer nyskriven musik av artister som Salem Al Fakir, Moneybrother, Eye N’ I från PH3 och Skizz från Stockholmssyndromet, Adiam Dymott, Linnéa Martinsson och Mario Perez Amigo.

Dansen får högsta betygen, musik också liksom kläder, scenografi och dekor. Det är tufft, snygtg och starkt. Men det allra viktigaste är dock att berättelsen fungerar så bra, att dramaturgin bär genom hela föreställningen.

Föreställningen är 80 minuter lång och jag tror inte jag har sett någon premiärpublik i år med så hög andel ungdomar. Helt klart finns det ett stort intresse bland unga för dans.

DN har intervjuat Fredrik Rydman inför premiären:

Benke Rydman fick idén för två och ett halvt år sedan när Bounce var i London och uppträdde med sin show ”Gökboet”. Under en tur på stan såg han några vita pälsar i ett skyltfönster och tyckte att de påminde om svanar.

– Samtidigt kom jag att tänka på att pälsar är en slags schablonbild av prostituerade. Det var då hela idén kom till mig och jag började skapa en egen historia kring ”Svansjön”. Jag visste inte så mycket om originalhistorien då, men jag gick hem och läste på. Det visade sig att min version passade in väldigt bra, säger han.

Svansjön
Idé och koreografi: Fredrik Rydman
Scenografi: Fredrik Rydman och Lehna Edwall
Ljusdesign: Linus Fellbom
Kostym: Lehna Edwall
Dekor: Daniel ”Mr Puppet” Blomqvist
Originalmusik: Pjotr Tjajkovskij
Nykomponerad musik: Salem Al Fakir, Moneybrother, Eye N’ I från PH3 och Skizz från Stockholmssyndromet, Adiam Dymott, Lune och Mario Perez Amigo
Dansare: Maria Andersson, Lisa Arnold, Dawid Bienkowski, Daniel Koivunen, Robert Malmborg, Anna Näsström, Mario Perez Amigo, Ambra Succi, Fredrik Wentzel, Jennie Widegren

Fler recensioner: Svenska Dagbladet och Scenbloggen/Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Svansjön, Dansens hus, dans, Fredrik Rydman, recension

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Dans, Dansens Hus, Fredrik Rydman, Recension, Svansjön

Skrattfest med Sherlock Holmes på Uppsala Stadsteater

26 november, 2011 by Rosemari Södergren

Morden på Bäverns gränd
Uppsala stadsteater
Urpremiär: 26 november

Morden på Bäverns gränd är skriven och regisserad av engelsmannen John Fiske. Med den manusförfattaren vet vi att vi har en komedi att vänta. John Fiske är mästare på att vrida till roliga situationer som har samhällskritik med udd mot makthavare.

I Morden på Bäverns gränd bjuder han också på skämt om sig själv och teateryrket.

Föreställningen börjar med en middag, där publiken samlas. Ja det handlar om riktig mat, en vällagad middag, gott och vackert komponerat. Jag hade sagt till i förväg att jag är vegetarian och laktosintolerant, så glöm inte att anmäla i förväg om du har särskild kost. Det är onödigt att sitta där och inte kunna äta ordentligt.

Jag var som recensent där ensam utan något sällskap, vilket inte gjorde ett dugg, jag fick trevligt bordssällskap att samtala med ändå. Det kan vara en fälla för teatern att middagen ingår i föreställningen, om någon ensam person hamnar bredvid ett gäng som inte talar med främlingar. Men i mitt fall blev det bara positivt, eftersom jag hamnade bland öppna personer.

Middagen ingick i pjäsen men det går dock att förstå handlingen utan att ha varit med och ätit, men middagen gav en extra knorr på kvällen, utan tvekan.

Att middagen ingår innebär förmodligen att teatern kan höja biljettpriset något och dessutom får in lite mer intäkter på att publiken beställer mer att dricka. De beställer inte bara i pausen. För min del tycker jag det är bra att teatern är kreativ med att hitta fler sätt att få intäkter.

Om föreställningens komplott från teaterns hemsida:

Året är 1885. På Uppsalas gator härjar en brutal mördare. Offren är alla glädjeflickor på stans ökända bordell ”Sju helvetes gluggar” på Bäverns gränd. Men morden tystas ner. En växande nervositet sprider sig i maktens korridorer. Det ryktas till och med att hovet kan vara inblandat. En hemlig uppdragsgivare ringer ett samtal till dimmigaste Baker Street och snart står självaste Sherlock Holmes i Uppsalas gränder, redo att ta sig an ett av de märkligaste fall han utrett.

Detta är dock bara halva handlingen. Första akten utspelar sig i nutid och handlar om skådespelarnas arbete med att repetera inför premiären. Jag lovar att det är många underhållande lustiga situationer.

Första akten fördjupade vad vi sedan såg i andra akten. Vissa scener kände vi igen från repetitionerna fast de fått en annan betydelse eller satts i ett annat sammanhang. När första akten var spelad kändes det lite konstigt att allt utspelat sig i nutid och ingen deckargåta synts till. Första aktens värde fördubblades genom andra akten. Att experimentera på det här sättet med en föreställning kräver en manusförfattare och regissör som vet vad han gör. Och det gör John Fiske och med skickliga skådespelare fungerade det utmärkt.

Ett extra plus ger jag föreställningen för att jag tycker om denna äldre version av Sherlock Holmes, till skillnad från de karaktärer som förekommit i den brittiska tv-serien som gick på tv för ett tag sedan för att inte tala Robert Downey Jr. som Sherlock Holmes i storfilmerna, han är ju en katastrof.

Den äldre egensinniga gentlemannen i John Fiskes teaterföreställning stämmer mycket mer med den detektiv jag mött i böckerna.

Trots att historien utspelas sig i slutet av 1800-talet är den fylld av hänvisningar till nutida händelser.

En riktig skrattfest med Sherlock Holmes som driver med en hel del i nutiden är vad Uppsala stadsteater bjuder på i Modern på Bäverns gränd.

Av & regi: John Fiske
Scenografi och kostym: John Fiske
Originalmusik: John Fiske
Ljus: Jonas Nyström
Mask och peruk: Johanna Rönnbäck
Medverkande: Bengt Braskered, Gustav Levin, Crister Olsson, Mathias Olsson, Emma Peters
och Helena Thornqvist
Foto: Linus Meyer

Läs även andra bloggares åsikter om Sherlock Holmes, Morden på Bäverns gränd, John Fiske, komedi, Uppsala stadsteater, recension, teaterrecension

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: John Fiske, Komedi, Morden på Bäverns gränd, Recension, Sherlock Holmes, Teaterrecension, Uppsala Stadsteater

Motörhead: The World Is Ours – vol 1 Everywhere Further Than Everyplace Else, recensionen

24 november, 2011 by Rosemari Södergren

Motörhead
The World Is Ours – vol 1 Everywhere Further Than Everyplace Else
Betyg 3
Svensk release: 21 november

”We are Motörhead. And we play Rock’n’roll!”

Motörhead firar sitt 35-årsjubileum med en live-dvd inspelad i Santiago, New York och Manchester och Lemmy inleder förstås med sin rituella varudeklaration.

Redan för 30 år sedan gjorde Motörhead en av historiens bästa liveplattor alla kategorier, och det har kommit ett par till sedan dess där framför allt 25 & Alive – Live at Brixton Academy håller riktigt god klass.

Ljudspåret på The World is Ours (som ges ut parallellt med dvd:n) skulle därmed kunna upplevas som överflödigt, men låturvalet är välbalanserat och dessutom är det rejäl stuns i produktionen. Framför allt hamrar Mikkey Dees baskaggar mot trumhinnorna när volymen skruvas upp mot elva (som den förstås ska).

The World is Ours ger en rättvis bild av Motörhead som liveband anno 2011. Det räcker en bra bit.

Text: Anders Emretsson

Läs även andra bloggares åsikter om Motörhead, hårdrock, rockmusik, skivrecension, recension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hårdrock, Mötorhead, Recension, Rockmusik, skivrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 131
  • Sida 132
  • Sida 133
  • Sida 134
  • Sida 135
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in