• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bokrecension: Inte ett ord av Harlan Coben

9 januari, 2020 by Rosemari Södergren

Inte ett ord
Författare: Harlan Coben
Utgivningsdatum 2020-01-07
Förlag Bookmark Förlag
Översättare Svante Skoglund
Originaltitel: Run Away
ISBN 9789189007437

Harland Coben kan konsten att sy ihop en spännande och rafflande thriller. Alla hans senaste romaner har toppat New York Times bästsäljarlista och totalt har Cobens böcker sålts i över 70 miljoner exemplar och publicerats på 43 språk. Han är den enda författaren som tilldelats samtliga av de tre litterära utmärkelserna Edgar Allan Poe Award, Anthony Award och Shamus Award. Han är även verksam som manusförfattare till tv-serier. Harlan Cobens bok The Stranger (Främlingen) blir Netflix-serie under 2020.

I ”Inte ett ord” får vi följa Simon Greene, en oerhört privilegierad överklassman, som bor i New York med sin fru och tre barn. Utåt sett är familjen mycket lyckad och har allt de kan önska. Simon arbetar som ekonomisk rådgivare åt välbärgade och hans fru Ingrid är en duktig barnläkare. Men de har drabbats av en stor tragedi. Paige, deras äldsta dotter har fastnat i drogträsket och lämnat familjen.

Att en familj har det bra ekonomiskt behöver inte vara samma sak som att familjen har det bra känslomässigt. Men familjen Greene är en bra familj där föräldrarna ställer på sina barn. Ändå kunde äldsta dottern hamna i drogträsket. Boken är bra bland annat för att den visar på hur hjälplös omgivningen är när en ung människa blir beroende av droger och romanen skildrar också alla tankar som far runt i Simons huvud. Kunde han gjort något på annat sätt när Paige växte upp för att förhindra att hon blev missbrukare? Varför kunde hon hamna där? Det är frågor som alla som vet mer om missbrukare och har en nära anhörig som fastnat i missbruk känner igen. Det finns många fördomar i samhället om att den som blir missbrukare kommer från trasig bakgrund. Att något måste varit fel med uppväxten. Alla filmer och böcker som visar på att det inte är så enkelt är välkomna.

Nu är denna deckare mer än ett inlägg i debatten kring missbruk. Det är en mycket spännande deckare med oväntade vändningar. Vissa delar kan jag tycka är överdrivna. Några karaktärer känns överdrivna. Men å andra sidan så finns det oändligt många olika typer av människor.

Deckaren startar med att Simon en dag upptäcker sin drogberoende
sjunga i Central Park, för att tigga. Paige är en skugga av sitt forna jag. Simon försöker närma sig henne för att få henne att komma med till behandlingshem men Paiges droghandlande pojkvän Aaron kommer emellan och hindrar Simon från att få kontakt med Paige. Simon blir rasande och försöker slå ner Aaron, vilket människor runt om spelar in med sina mobiler och postar på Youtube. Människor tolkar det som att Simon, en kostymklädd aktiemäklare attackerar en stackars hemlös man.

Några veckor senare dyker en polisman upp på Simons jobb och Aaron är mördad och Paige är försvunnen. Polisen misstänker att antingen har Paige eller Simon mördat Aaron. Simon börjar söka efter sin dotter och det sätter igång många farliga personer.

På bokförlagets hemsida står om boken:
”Inte ett ord’ förvandlar vardagliga samtidsproblem till ingredienser i en fängslande bladvändare. Levande karaktärer, farliga hemligheter och oförutsägbara vändningar bäddar för en klassisk Coben-upplevelse.

Det är en lättläst och spännande thriller som sätter igång en hel del tankar om vad man är redo att göra som förälder, om missbrukare och den kärlek som binder oss samman. En välskriven deckare som jag gillar, trots att huvudpersonen Simon, kommer från en välbärgad miljö som jag inte kan associera till, men ändå kan jag känna igen hans tankar och känslor, som Harlan Coben skildrar trovärdigt.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bok, Bokrecension, Deckare, Droger, Harlan Coben, Kriminalromaner, MIssbruksproblematik, Recension

Filmrecension: Documenting the Witch Path – ger mycket att tänka på och tala om

5 januari, 2020 by Rosemari Södergren

Documenting the Witch Path
Betyg 4
Visas på filmfestivaler runt om i världen och finns på iTunes, TUBI-Tv, Prime, Google Play, Xbox m.fl. Under 2020 kommer även filmen att rulla upp på fler stora streamingtjänster.
Regi Carl Sundström

En dokumentär om några unga filmskapare som bestämmer sig för att närmare undersöka ett område som verkar vara hemsökt av spöken eller något annat skrämmande paranormalt. Det är en fascinerande berättelse som undersöker vad som skapar skräck.

I Västernorrland finns en sju, Häxsjön, där hundratals kvinnor dödades, beskyllda för att ha varit häxor under 1600-talet. Det finns en stig genom skogen som kallas Häxstigen, som är den stig de häxdömda kvinnorna tvingades vandra på väg mot sin avrättning. Många brändes levande på bål, andra fick sina ben och armar fastbundna medan de slängdes för att drunkna i sjön. Om de sjönk och dog var det bevis på att de var häxor, om de flöt friades de från beskyllningarna.

I dokumentären för vi följa hu Carl Sundström som går en filmutbildning på en filmskola i Norrland tillsammans med två klasskamrater bestämmer att de vill undersöka Häxsjön, kanske göra en dokumentärfilm om den. När de ringer en ansvarig på kommunen blir det varnade för att undersöka sjön. De får reda på att kommunen startade ett projekt med guideturer till Häxsjön längs Häxstigen, men projektet stängdes efter att bara varit igång i två månader. När de intervjuar den guide som ansvarade för dessa turer blir de varnade för att undersöka det närmare.

Filmen är mycket spännande uppbyggd, vi får följa de tre unga filmskaparna när de förbereder sig och deras tankar och diskussioner. När tiden närmar sig för dagen då de ska bege sig dit och filma hoppar en av dem av, då han känner sig rädd.

Det är en oerhört spännande och intressant berättelse som säger mycket om hur människor reagerar inför det okända, inför det paranormala. Också den som egentligen inte tror på spöken kan bli riktigt rädd.

Vad du än själv tror och tänker om paranormala fenomen är denna dokumentär talade, stark och ger saker att diskutera.

Fakta från pressmedddelande om filmen:
Inspirerad av verkliga händelserna får du följa med tre dokumentärfilmare, (Nathaniel P. Erlandsson, Robin Franzen och Carl Sundström) som får nys om en gammal stig i skogen som leder till ”Häxornas Sjö”. De som var anklagade för häxkonster under 1600-talet fick vandra denna led för att sedan dränkas i den nu ökända sjön. Fast leden och sjön numera är avstängd för allmänheten bestämmer sig dokumentärfilmarna för att bege sig till platsen för att söka den skrämmande sanningen.

Filmen, som är skriven och regisserad av Carl Sundström och producerad av Simon Tuomisto, har vunnit fem priser varav ”Best Documentary Feature” på Bloody Horror International Film Festival och Independent Horror Movie Awards. John Lepper, Adam Whitton, Chase Whitton och Sundström Executive Produced.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Häxor, Paranormalt, Recension, Scen

Recension av tv-serie: Messiah – en fantastisk tv-serie om politik, religion och världen idag

1 januari, 2020 by Rosemari Södergren

Messiah
Betyg 4
Premiär på Netflix 1 januari 2020
Av Michael Petroni

Vill du se något som verkligen sticker ut och skiljer sig från det mesta som visas i tv-serieformat ska du definitivt se Messiah. Serien sätter verkligen igång tankarna.

En man dyker upp i Mellanöstern och verkar ha mystiska krafter där han får en kraftig sandstorm att stoppa de islamistiska våldsamma IS från att ta över Damaskus. Denna man blir kallad Al-Masih, arabiska för Messias, och får hundratals följare som följer honom ut i öknen då han vandrar till gränsen till Israel. Al-Masih spelas klockrent trovärdigt av Mehdi Dehbi.

I USA blir mannen uppmärksammad av CIA som skickar ut agenten Eva Geller för att undersöka vem han är och vad hans syfte är. Eva Geller spelas av Michelle Monaghan, som i mina ögon är en usel skådespelare. Hon är anledningen till att serien inte får högsta betyg, 5, av mig. Hon spelar alltid samma karaktär. Har du sett henne i en serie eller film, ja då har du sett henne i alla.

Serien är fascinerande och ställer bland annat frågan om vad som skulle hända om Jesus, den man som gav upphov till kristendomen, föddes på nytt. Hur skulle världen agera och ta emot om det kom en man som predikade det som Jesus predikade och gjorde de under som han gjorde? Om det kom en man som kunde gå på vatten, kunde bota sjuka, uppväcka döda, men precis som Jesus inte gjorde det med alla. Jesus uppväckte ju inte alla som dött. Ja huruvida Jesus gjorde det som det står i Nya Testamentet finns det skilda uppfattningar om. Men om vi utgår från vad som står i Nya Testamentet är det ändå glasklart att Jesus inte botade alla, inte uppväckte alla.

Hur skulle världen agera om det kom en person som var som Jesus beskrivs i Nya Testamentet? Många skulle troligtvis vara säkra på att det var bluff och som CIA-agenten i serien försöka hitta bevis på bluff.

Serien är fantastisk skildring av politik, religion, filosofi, psykologi och sociala mediers inflytande på människors liv idag – och den ger mycket att tänka på.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt Taggad som: Messiah, Netflix, Recension, Recension av tv-serie, TV-serie

Bokrecension: Sidor tillägnade Solen: måleri och mystik av Ivan Aguéli

1 januari, 2020 by Rosemari Södergren

Sidor tillägnade Solen : måleri och mystik
av Ivan Aguéli, Ibn Arabi, Bo Gustavsson
Utgivningsdatum 2019-06-07
Förlag Aprilvindens Förlag
Översättare Bo Gustavsson
ISBN 9789198475418

En fascinerande samling essäer om skaparprocessen och kreativitet kopplat till mystik. Vad gör att människor kan skapa? Ivan Aguéli är ett världsnamn inom konsthistorien. I denna relativt tunna bok finns ett urval av de essäer och översättningar som Ivan Aguéli publicerade i den franska tidskriften ”La Gnose” 1910–11.

Det är första gången dessa essäer ges ut i bokform.

Jag är oerhört fascinerad av dessa essäer. Jag håller långt ifrån med om allt Ivan Aguéli. Snarare tvärtom. Min första tanke när jag hörde om boken var att jag skulle bli inspirerad av hans tankar, eftersom jag har ett stort intresse för olika former av det som kallas mystik och jag är övertygad om att det finns mycket mer i världen, både på jorden och i universum, än vi kan uppfatta med våra sinnen. Det sägs ju att vetenskapen inte ens kan beskriva fem procent av allt som finns.

Mystik har att göra med att känna eller uppfatta saker vi inte kan ta på, eller se med våra ögon. Det behöver inte betyda att det inte finns. Känslor, finns de? Eller för att ta något högst konkret: de luftmolekyler som gör att hundar kan spåra, de finns uppenbarligen men vi kan inte uppfatta dem med våra sinnen. Det är hundar som har dessa sinnen.

Men då min väg i livet inte är den muslimska vägen märker jag att essäerna är som att höra Aguéli uttrycka sig och jag vill svara och säga emot. Han skriver bland annat negativt om buddhism och ödmjukhet. Jag märker att jag blir rätt arg på honom. Men jag tycker det är intressant och givande. För just genom att möta andras åsikter lär vi känna oss själva.

Nej, jag håller inte alls med Aguéli om hans syn på mystik. Tvärtom tror jag att mystiken och allt i världen är öppet lika mycket för kvinnor som för män. Hans inställning är ju strikt patriarkal. Ja, jag har respekt för religionsfrihet och jag har respekt för att en del, som Aguéli, konverterar till islam. Men som den utövas i länder som Iran och Saudiarabien har jag svårt att kalla den särskilt jämställd och för mig är religion som har med mystik att göra ofta mycket mer jämställd än det som förespråkas i dessa essäer.

Men det är väldigt intressant att läsa och liksom ta en diskussion i tankarna.

Boken innehåller även ”Traktaten om Enheten” av sufimästaren Ibn Arabi, ett verk från 1200-talet som betydde mycket för konstnären.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Islam, Konst, Litteraturkritik, Mystik - religion, Recension, Religion, Sufism

Bokrecension: Ett kallt fall av Peter May

27 december, 2019 by Rosemari Södergren

Ett kallt fall
Författare: Peter May
Serie Enzo Macleod (del 1)
Utgivningsdatum 2019-09-26
Förlag Modernista
Originaltitel Extraordinary People
ISBN 9789178931569

Peter May är en rutinerad, flerfaldigt prisbelönt skotsk romanförfattare, bosatt i Frankrike, vars böcker sålt i över 4 miljoner exemplar. Hans Lewis-trilogi om Edinburgh-polisen Fin Macleod har hyllats av kritikerna både internationellt och i Sverige, och har vunnit en rad priser, bland annat Cezam Prix Littéraire Inter CE i Frankrike och The Barry Award för »Årets bästa kriminalroman« i USA . Ett kallt fall är den första boken i hans nya serie – The Enzo Files – om rättsmedicinaren Enzo Macleod, som utspelar sig i Frankrike.

Berättelsen är skickligt sammanvävd. Mycket skickligt. Peter May kan sitt hantverk. Det kan ibland vara lite för tydligt, som när vi får redogjort för vilka viner de har till maten och när i får sexscenerna väl tydligt redogjorda. Det är berättarknep som är välkända. Lockar det verkligen fortfarande läsare? Jag kom ihåg hur Enid Blytons femböcker hade beskrivningar av innehållet i barnens matsäckar och hur det var ett exempel i skrivarkurser.

Men som helhet är den en godkänd deckarhistoria och jag är säker på att den kommer att filmatiseras. Den är som upplagd för det, speciellt slutscenerna.

Enzo Macleod, skotsk rättsmedicinare, har gått med på ett vad han inte har råd att förlora: Han ska lösa sju av Frankrikes mest notoriska mord. Han börjar med det kalla fallet där Jaques Gaillard, en briljant lärare som undervisade några av landets mest begåvade elever på École Nationale d’Administration försvann för tio år sedan.

I stadens katakomber hittar han en väska med ledtrådar i, spår som tycks vara utplacerade med syfte att leda vidare till lösningen av mordet. Det är inte särskilt trovärdigt att mördare skulle göra sig detta besvär, men det får vi köpa för att hänga med i handlingen. Det blir på så sätt en slags puzzeldeckare, både inspirerad av Agatha Christie men egentligen mer i stil med och influerad av Dan Brown och Da Vincikodens upplägg. Ledtrådarna som leder vidare till nästa väska ger också samtidigt en resa i historien.

Den är givetvis lättläst och språket flyter på. Peter May är skicklig i sitt hantverk och för den som gillar Frankrike finns många fina miljöbeskrivningar. En bra deckare för den som vill fördriva en helg med en spännande berättelse men inte något av världshistoriens främsta litterära verk, vilket väl sällan förväntar oss av en kriminalhistoria.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Deckare, Peter May, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 241
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Marsupilami

Marsupilami Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Marsupilami

Filmrecension: The Dog Stars – ett sanslöst skrämmande stycke skräpfilm

The Dog Stars Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Dog Stars – ett sanslöst skrämmande stycke skräpfilm

Recension av tv-serie: Blodsoffer – en nagelbitare det inte går att slita sig ifrån

Peter Andersson as Alfred Berg and Jakob … Läs mer om Recension av tv-serie: Blodsoffer – en nagelbitare det inte går att slita sig ifrån

Filmrecension: Siri Hustvedt – Dance Around the Self – fantastiskt om liv och död och litteratur

Siri Hustvedt – Dance Around the … Läs mer om Filmrecension: Siri Hustvedt – Dance Around the Self – fantastiskt om liv och död och litteratur

Sväng och vemod när kraftfullt folkrockband återvänder till sitt ursprung – Lighthousekeeping med West of Eden

West of … Läs mer om Sväng och vemod när kraftfullt folkrockband återvänder till sitt ursprung – Lighthousekeeping med West of Eden

Filmrecension: One Night Only – håglöst och förvirrar

One Night Only Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One Night Only – håglöst och förvirrar

En jazzig pärla värd att göra vågen för – The Yardhouse Session av per Tornberg

Per Tornberg The Yardhouse … Läs mer om En jazzig pärla värd att göra vågen för – The Yardhouse Session av per Tornberg

Sjung för mig ARJA! Sa Mikis – En helafton med Arja Saijonmaa, film och konsert

Hösten 2026 bjuder Arja Saijonmaa in … Läs mer om Sjung för mig ARJA! Sa Mikis – En helafton med Arja Saijonmaa, film och konsert

Bokförsäljningen fortsätter att öka

Under det andra kvartalet 2026 uppgick … Läs mer om Bokförsäljningen fortsätter att öka

Siw Malmkvist och barnbarnet Dahlia sjunger för framtiden – ”Min jord” får nytt liv efter 50 år

Den 11 september 2026 släpps en … Läs mer om Siw Malmkvist och barnbarnet Dahlia sjunger för framtiden – ”Min jord” får nytt liv efter 50 år

Filmrecension: Primavera – lysande skådespelare

Primavera Betyg 4 Svensk biopremiär 28 … Läs mer om Filmrecension: Primavera – lysande skådespelare

Framstående kreativitet realiserad likt ett dignande smörgåsbord – Last Dance av Hans Loelv

Hans Loelv Last … Läs mer om Framstående kreativitet realiserad likt ett dignande smörgåsbord – Last Dance av Hans Loelv

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in