Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kultur

De ideella kulturföreningarna går samman i Ideell kulturallians för att påverka kulturpolitiken

by

Ett femtiotal organisationer som under två år verkat tillsammans i ett löst nätverk bildade på onsdagskvällen en ny förening inom kultursektorn, föreningen heter Ideell kulturallians. Helena Salomonson, som också arbetar som stabschef på Riksteatern, valdes till föreningens ordförande.
Det står på hemsidan för Ideell kulturallians.

Hemsidan givetvis byggd i verktyget WordPress. Det är helt rätt. En modern förening bör ha sina webbplatser i verktyg WordPress bloggverktyget som vuxit och blivit ett uppdateringsverktyg med en mängd bra funktioner.
Fast det är obegripligt varför de inte utnyttjat WordPress som det verktyg det är. Nyheten om att kulturalliansen bildats och att Helena Salomonson valts till ordförande har lagts in i en kategori istället för ett eget inlägg.
Då gör det ju inte att länka direkt till inlägget utan när de ändrar i kategorin kommer innehållet att länka fel.

De har ju trots allt en miljon medlemmar, enligt pressmeddelandet som de lagt in i kategorin Nyhet på hemsidan.

– Tillsammans har Ideell kulturallians mer än 1 miljon medlemmar. Vi genomför 550 000 arrangemang om året. Det gör Ideell kulturallians till ett unikt kunskapscentrum när det gäller ideellt arbete inom kultursektorn. Jag hoppas kunna visa att ideellt arbete ger otroligt mycket till samhället och många organisationer. Det är dock inte gratis, det behöver tid, stöd och resurser. Att få vara med och bygga upp en struktur för att kunna påvisa detta känns både nödvändigt och spännande, säger Helena Salomonson, nyvald ordförande, Ideell kulturallians.

Det är bra ju fler röster som gör sig hörda inom kulturpolitiken. Jag ska självklart följa vad den här kulturalliansen gör för utspel.
Men jag undrar lite över det där ordet ”Ideell”. En av medlemmarna är ju Riksteatern, och vad jag vet är rätt många anställda inom Riksteatern.

I dagens samhälle och i högerregeringens kulturpolitik verkar ambitionen att alla ska kunna inte bara ha tillgång till kultur utan möjlighet att själv få skapa vara helt frånvarande. Kanske en ideell kulturallians kan föra fram detta på dagordningen?

En bra kulturpolitik gynnar både kvaliteten och kvantiteten – liksom att den stödjer nyskapande och gränssprängande kultur som bevarande av kulturarv.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Nu börjar utförsäljningen av biblioteken: Nacka är först ut

by


Flattr this

Att det varit gratis att låna på bibliotek lär vara något våra barnbarn kommer att berätta för sina barn. De kommer att kunna berätta hur de som barn gick till biblioteket, satt i en läshörna och läste och sedan lånade de en stor hög med böcker. Och det kostade inte något.
De kommer att kunna läsa berättelser om den tiden i Sverige när också barn till fattiga föräldrar hade råd att läsa. Hur läsandet kunde vara något som gav människor från de mest utsatta områdena ett självförtroende.

Första steget för att rusta ned de allmänna biblioteken tas nu. Nacka är först ut med att sälja ut sina bibliotek genom upphandling.

Kommunledningen är givetvis moderat och Tobias Nässén (M), kulturnämndens ordförande säger till DN:

– Vi gör det här för att göra biblioteken ännu mer välbesökta. Biblioteken har ökat öppettiderna och antalet besök kraftigt de senare åren, men vi vill utveckla arbetet att sätta mål och utvärdera kvalitet ytterligare. Det betyder inte att privata aktörer kan göra det bättre än kommunen. Upphandlingsförfarandet säger inte vilken driftsform biblioteken kommer att ha. Det kan bli enskild såväl som kommunal drift eller en kombination av dessa.

Givetvis är det sådant där nyspråk som politikerna använder sig av i George Orwell roman. Vi gör det här för att göra biblioteken ännu mer välbesökta.

Hur ska de privata företagen få inkomster? Genom kommuninvånarnas skattepengar?

Jag slår vad om att inom fyra år har de privata biblioteken i Nacka börjat ta betalt. Det kan gå snabbt att rasera något.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Filmrecension: Svinalängorna

by


Flattr this

När filmen ”Svinalängorna” visades på filmfestivalen i Venedig fick den pris, fast den då inte ens var helt klar. I en intervju i pappersupplagan i DN berättar Pernilla August att filmens ljus inte var helt satt då.

Filmen bygger på Susanna Alakoskis roman som fick Augustpriset. Det är en stor utmaning att göra film av den romanen. Filmen är Pernilla Augusts debut som långfilmsregissör och i huvudrollen agerar Noomi Rapace.

Pernilla August fick fria händer av författaren och det är bra, för filmen har fått en egen karaktär. Pernilla August valde att låta barndomshändelserna spelar parallellt med nutiden. Flickan Leena växte upp i ett nybyggt område under 1970-talet som fyllts med invandrare och låginkomsttagare. Det får snabbt öknamnet ”Svinalängorna”. För Leena och hennes finska föräldrar och hennes lillebror Sakari var det höjden av lyx att få flytta in dit. Först. Men pappa Kimmo är periodare och när alkoholen tar över livet far barnen illa. Så illa att det nog inte går för många att sitta oberörda i biosalongen.

Pernilla August har valt att starta filmen i nutiden, Leena har vuxit upp, är vuxen och har egen familj. Hennes man Johan, spelas av Ola Rapace, och den karaktären är ny för filmen. Han är en stark, jordnära och trygg man i sig själv.

Filmen börjar med att deras två flickor lussar dem på Luciamorgonen och ett telefonsamtal kommer från Ystad. Leenas mamma ligger för döden. Leena vill inte prata med sig mamma men Johan övertalar henne att åka till Ystad. De åker dit hela familjen och de besöker också den lägenhet där Leena växte upp i Svinalängorna.

Skådespelarna är jätteduktiga. I en intervju i tv hörde jag hur Pernilla Augusti öste beröm över sina skådespelare, inte bara Noomi och Ola Rapace utan lika mycket över barnen, som Tehilla Blad som spelar Leena som barn.

Svinalängorna är absolut en gripande film, om barns utsatthet och om gå vidare i livet trots det förflutna. Det är fascinerande hur Pernilla August har låtit kameran jobba på ett subjektivt sätt, för att händelserna ska återges ut Leenas synvinkel, både som barn och som vuxen.

Pernilla August lär få många chanser till att regissera film efter den här långfilmsdebuten. Filmen bygger på boken men står ändå för sig själv, har en egen ingång till berättelsen. Berättelsen griper tag och säger oss något om det svenska samhället och miljöer som inte så ofta får stå i fokus. Att lyckas få klippen mellan nutid och dåtid att flyta så smidigt är skickligt.

Hynek Pallas i SVD hyllar filmen:

Att Svinalängorna mest utspelar sig inom hemmet väggar – filmen är mer privat än boken – gör att kopplingen till dåtidssamhället tonas ner. Men det är också i det instängda som smärtpunkterna finns, i de scener där föräldrarna lever i förnedring och barnen är deras fångar. För det är i familjen som isolerad bubbla vi kan se oss själva. Med eller utan alkoholism och våld i uppväxten så kan nog alla som känt sig udda, osedda, främmande eller oälskade känna igen sig i filmens utsatta och ensamma barn.
Det är så vackert genomfört och så oerhört sorgligt – och så väldigt, väldigt svårt att värja sig mot.

MovieZine gav filmen betyg 4.
Betyg 4 i Kommunalarbetaren.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Spännande samtal om kulturens framtid, nytt kapitel varje dag på webben i boken Framtiden är nu

by

Hur ser kulturen ut 2040? Hur har samhällets utvecklats, hur ser upphovsrätten ut, integriteten? Hur fungerar webben? Hur fungerar de lagar som styr kommunikation?

På torsdag, 25 november, släpps boken ”FRAMTIDEN ÄR NU”. I den försöker några av Sveriges främsta forskare och experter reda ut hur Sverige kommer att se ut år 2040. Vad tror vi? Vad vet vi? Vad vill vi? De har identifierat utmaningarna framåt inom drygt trettio områden som rör kulturen, medierna, nätet och samhället.

Det är många intressanta personer som skrivit var sitt kapitel i boken, som Nicklas Lundblad, Emma Stenström, Bo Rothstein, Lars Melin, Anders Rydell, Hynek Pallas, Fredrik Österling, Sverker Sörling, Daneil Sandström, Olle Wästberg och Per Arne Tjäder.

Ämnen som diskuteras i boken är exempelvis tidningar, kulturarv, barnkultur, teater , regionalisering, EU, mångkultur, utbilnding, film, musik, litteratur, bibliotek, språk, jämställdhet, bildkonst och orkestrar.

Det är en sådan där bok där jag inte kommer att läsa från start till sista sidan utan ta olika kapitel efter vad jag för tillfället vill fördjupa mig mer i. Kapitlet av teater kommer jag att läsa först. Det är också en bok som väcker egna funderingar och som kommer att ge upphov till blogginlägg och debattartiklar, förmodligen. Helt enkelt en bok smockfull av inspirerande tankar, där jag ibland kommer att hålla med och ibland tycka annorlunda än skribenten.

Kul är också att bokförlaget den här veckan publicerat ett kapitel i sin helhet per dag. När detta skrivs är det onsdag och tre kapitel finns att läsa på webben:

Måndag: Sven-Eric Liedman om tekniken och människan

Tisdag: Daniel Johansson om internet och impulsekonomin
Onsdag: Nicklas Lundblad om kunskap och Google

Torsdag: Nina Wormbs om public service
Fredag: Daniel Sandström om tidningar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Läs även andra bloggares åsikter om

Göteborgstips: Front ställer ut på Röhsska

by

Den svenska designgruppen Front (Sofia Lagerkvist, Charlottte von der Lancken och Anna Lindgren) har fått Torsten och Wanja Söderbergs pris 2010. Priset delas ut en gång om året och prissumman är på 1 miljon SEK. En bred utställning på Röhsska museet i Göteborg visar nu Fronts olika uttryck och samarbeten. Utställningen innehåller bland annat de klassiska djurmöblerna från kollektionen ”Animal Thing” för Moooi, glas i serien Midas för Skitsch och magiska möbler inspirerade av möten med trollkarlar och magiker.

Utställningen pågår 6 november 2010-27 februari 2011.

Läs mer: SvD, Vårt Göteborg, Torsten Söderbergs stiftelse, DN

Bloggat om Front, ex: Tillbaka i Göteborg, Höganäs keramik