Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Foto

Kulturbloggen från pressträff med Albert Watson som ställer ut på Fotografiska

by

En leopard och Mick Jagger flyter in i varandra i bilden. Det är ett berömt foto, taget av den legendariska fotografen Albert Watson.
Den bilden är tagen analogt och inte skapat efteråt i något bildprogram. Det berättade Albert Watson när han träffade medier på en pressträff inför öppningen av hans utställning på Fotografiska i Stockholm, som har premiär fredag 25 mars.

– Jag tog en filmrulle med ansiktet på leoparden och sedan använde jag samma filmrulle när jag tog porträtt på Mick Jagger. På fyra av rutorna flöt gepardens ansikte och Mick Jagger ihop så bra att de fungerade som en bild, berättade Albert Watson.

Albert Watson startade sin skapande karriär som grafisk designer och filmare. När han sedan fick en kamera i handen kände han starkt att det var hans favoritsätt att uttrycka sig. Det märks så tydligt i hans bilder att han har denna tredelade bakgrund, hans bilder är så mycket: de är desajnade, de utstrålar film, de är fotografiska verk och de har dessutom något att säga. Albert Watson är aldrig neutral, hans bilder har samhällskritik och lämnar aldrig betraktaren oberörd.

Han är fascinerande för att hans värld av bilder sträcker sig över alla genrer och tekniker, han går inte att placera in ett fack. Även om han fotograferat många kända människor har han också fotograferat dokumentärt och skildrar vanliga människor. Som när han varit i Marocko och skildrat människor där, då valde han att därefter bege sig till Las Vegas för att fotografera en värld som står i hur stor kontrast som det går gentemot det strikta livet för slöj- och burkbeklädda kvinnorna i den muslimska världen.

– Inför utställningen i Stockholm vill jag att besökarna ska bli överraskade. Det blir en stökig men spännande presentation av mitt liv som fotograf, helt i avsaknad av någon kronologisk ordning, berättar Albert Watson.

Han har fotograferat det mesta, från glamourösa porträtt av Naomi Campbell, Mick Jagger och Jack Nicholson till dokumentära omvärldsskildringar i böcker om Marocko och Las Vegas. Från färg till svartvitt, från dödsdömda fångar i Louisiana till annonskampanjer för Chanel och Levi´s.

– Inkonsekvensen är min konsekvens, sade han på pressträffen. Och då gäller det både val av projekt som objekt som fotograferas.

Albert Watson är från Skottland, han föddes 1942 och har mer än 200 Vogueomslag och 650 reklamkampanjer bakom sig. Han slog igenom 1973 med ett svartvitt porträtt av regissören Alfred Hitchcock som håller en plockad gås, fotograferad för en utgåva inför jul av modetidningen Harper´s Bazaar.

Mer om Albert Watson på Fotografiska:

För den bredare publiken blev Watson ett namn med boken Cyclops (namnet syftar till att han saknar synen på ena ögat). Den släpptes 1997 och imponerar med sin detaljkänsla och tekniska perfektion. Vid sidan av Hitchcockporträttet är bilden av en ung Kate Moss en av Watsons mest legendariska. Moss plåtades för tyska Vogue, naken på ett hustak, i början av sin karriär, bara 17 år gammal. Bilden togs i naturligt ljus i Marrakech 1993. År 2007 såldes bilden för 100 000 dollar på auktion på Christie’s i London. Utställningen på Fotografiska är ett retrospektiv av Albert Watsons klassiska porträtt, landskapsbilder och hans färgstarka modebilder.

Vid sidan av de kommersiella uppdragen har Watson alltid ägnat mycket tid åt sina privata fotoprojekt. Han har publicerat ett antal fotoböcker: Cyclops (1994), Maroc (1998) och en retrospektiv bok kallad Albert Watson (1997). Under 2010 utkom en bok om Watsons Las Vegas-projekt, Strip Search samt en modebok, UFO: Unified Fashion Objectives.

Fotoindustrins bibel Photo District News har utsett Watson till en av de tjugo mest inflytelserika fotograferna någonsin. Han har vunnit många priser och ut märkelser och har haft soloutställ ningar på några av världens mest framstående museer, exempelvis Galleria d’Arte Moderna i Milano, Kunst Haus Wien och FotoMuseum i Antwerpen.


Golden Boy, New York City, 1990 © Albert Watson


The God Sign, Route 15, Las Vegas, 2001 © Albert Watson

Monkey With Gun, New York City, 1992 © Albert Watson

Kate Moss, Marrakech, 1993 © Albert Watson

Albert Watson, foto: Linnea Hedlin

Bildcredits på bild överst: Mick Jagger, Los Angeles, 1992 © Albert Watson
Bildcredits bilder i texten: Halima Ben Taj, Essaouira, Morocco, 1998 © Albert Watson och Alfred Hitchcock, Los Angeles, 1973 © Albert Watson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kulturbloggen ser KIDS på Väsby konsthall

by

Lördag den 12 februari öppnade grupputställningen KIDS med 25 fotografers bilder av barn på ett sätt vi kanske inte är så vana att se dem. Där barnen inte bara presenteras som söta eller roliga, utan som människor, som precis som vuxna vill bli tagna på allvar, få vara ifred, eller bli bekräftade, som curatorn Oscar Poulsen beskriver det. Kulturbloggen var på plats i Väsby Konsthall.

Kända fotografer som Micke Berg, Anna Clarén och förra årets Hasselbladsstipendiat Nelli Palomäki samsas med fotografer som aldrig tidigare ställt ut tidigare i konsthallen som ligger högst upp under taket i en tidigare industribyggnad knappt tio minuters promenad från pendeltåget.

Eline Linds bild ”The Twins Ivory Coast” som också pryder vernissagekortet är en av utställningens starkare bilder och raka motsatsen till ett förgulligande av de två små pojkarna, vars uppåtvända blickar emot betraktaren nästan blir skrämmande. Men här finns också Moa Karlbergs ”Brevik” där några flickor omgivna av klippor på alla håll dansar med varandra i ett regnigt sommarlandskap och några närmast filmiska bilder av Nora Bencivenni ur serien From the Mountain to the sea, som har en mer poetisk ton. Jag tycker också om tonen i Sofia Runarsdotters bild.

Variationen mellan fotografierna är stor. Färg och svartvitt, olika tekniska kvaliteter och sätt att presentera sig. Melaine Magassa presenterar fyra motiv ur serien Siblings. Digitala printar av motiv ur vardagen, spikade direkt på väggen. Hasselbladsstipendiaten Nelli Palomäkis fotografi Viola and Elsa arrangerad in i minsta detalj mäter över en meter, är utskriven på arkivbeständig pigmentprint och sitter bakom glas och ram. I kontrast till en annan finsk fotograf, Sauli Siriviös medvetet ofullkomliga foto tekniskt sett . Somligt tilltalar mig förstås mer än annat, men även om utställningen ibland tar olika riktningar känns den väl sammanhållen tack vare temat. En spännande mix som visar barn som de komplexa människor de är, precis som vi andra.

Utställningen pågår 12 februari – 2 mars

Medverkande fotografer:
Azra Halilovic, Anna Clarén, Eline Cecilia Lind, Erika Svensson, Hannah Goldstein, Ida Borg, Ina Devik, Jasmin Storch, Juliana Harkki, Lina Jelanski, Linda Forsell, Melanie Magassa, Micke Berg, Moa Karlberg, Nadja Hallström, Nelli Pallomäki, Nora Bencivenni, Rikkard Häggbom, Sauli Sirviö, Sofia Runarsdotter, Trinidad Carrillo, Wakaba Noda, Ylva Sundgren, Åke Hedström.

Relaterat: Fotosidan om utställningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kulturbloggen från presslunch med Sarah Moon inför utställningen på Fotografiska

by

Går det att fånga ögonblicket?
Sarah Moon är en fotograf vars bilder genom att leta efter ögonblick fångar de existentiella frågorna. Hon är fotograf som fotograferat mycket mode, men hennes bilder är mycket mycket mer än modefoton.
För första gången ställs bilder från henne ut i Sverige, i en utställning som öppnar 14 januari på Fotografiska.
Dagen före var pressfolk och Kulturbloggen inbjuden till en lunchvisning med Sarah Moon. Fisksoppa av yppersta kvalitet serverades och Sarah Moon berättade om sina tankar kring sina bilder.
Hon berättade att hon såg svartvit fotografering som ett helt annat sätt att berätta med bild än med färgfoton.

– Färger är ett annat sätt att kommunicera, sade hon.

Många av Sarah Moons bilder kan tyckas vara suddiga, eller oskarpa, ett sätt att förstärka intrycket av ögonblicket som kom och är förbi. Men hon sade att hon inte medvetet gör bilderna oskarpa.
– Eftersom många bilder tas i skuggan blir det så. Det är tekniken som gör att det inte blir stark skärpa, påpekade hon.

Ibland var det lite svårt att förstå vad hon sade. Hon är en smal kvinna med kortklippt mörklockigt hår i pagefrisyr och det var svårt att tro att hon snart fyller 70, hon utstrålar ungdomlighet. Hon talade med tillbakadragen, eftertänksam kanske rentav lite blyg röst.

Sarah Moon är en levande legend, skriver Fotografiska i pressmaterialet. Och det är sant. Hon är en av vår tids mest renommerade samtidsfotografer, filmskapare och konstnärinnor. Hon har under se senaste 35 åren gestaltat kvinnor, djur, byggnader och natur i sitt originella, magiska universum.
Som det står i pressmaterialet:
Hennes modebilder med sin avsaknad av klichéer gjorde henne känd med det är bara en liten del av hennes fotografiska arkiv. Hennes bilder lever på en mystisk plats mellan vakenhet och dröm, konst och mode.

Fotografiska visar nu de mest publika och personliga bilderna ur Sarah Moons rika konstnärskap. Utställningen ”Sarah Moon 12345” är Fotografiskas huvudutställning under vintern/våren 2011 och innehåller över 200 bilder och två filmer och visar mellan den 14 januari och 17 april.

Hon berättade också att varje gång bilderna visas blir det som att bilderna säger något nytt, eftersom de sätts upp på nytt sätt med andra bilder omkring sig.
– När du sätter samman två bilder skapar de tillsammans en tredje bild, sade Sarah Moon.

Bilderna Sarah Moon skapat för de franska modehusen Chanel och Cacharel brukar sägas tala ett egensinnigt poetiskt språk, både vad gäller plats och person. Ofta tar hon bara bilder på kroppen och huvudet kommer inte med alls. Hon berättade att det var för att ansikten kan berätta en egen historia och ibland är det inte det hon vill fånga. När hon fotograferar är det personerna hon vill fånga på bilden, inte kläderna. Hon lägger ned mycket tid på att hitta personligheten, karaktären. Eller som det står i pressmaterialet:

Allt som oftast representerar Moons bilder ett sökande efter det svårfångade, oväntade ögonblicket, ibland både melankoliskt och makabert men alltid i rörelse. Hon planerar och iscensätter sina bilder minutiöst för att sedan vänta in det oväntade, ofta oskarpa ögonblicket i en förtrollande ljussättning.
– För en tiondels sekund ser jag en gnista av skönhet passera. Den lilla händelse som jag nästan missade och aldrig kommer att få uppleva igen, berättar Sarah Moon.

Bilden ovan är ett självporträtt taget av Sarah Moon.
Här är fler bilder från utställningen:





Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Facebook förenklar fototaggning med automatisk ansiktsingenkänning

by

Nästa vecka rullas ny teknik ut på Facebook. Applikationen ”Facebook Photos” (en av facebooks populäraste) har fått en uppgradering som gör det möjligt för programvaran att automatiskt känna igen och föreslå taggar till dina foto och heter Tag Suggestion. Tekniken har utvecklats av Facebook själv och tillsammans med partners. Facebook avslöjar dock inte vilken partner men Mashable gissar. Till att börja med kommer funktionen först i USA och när vi får den har inte meddelats ännu.

Det här är förmodligen den största uppgraderingen av fotofunktionen i Facebook och vittsen är förstås att fler skall tagga bilder och skapa kontakter som genererar ännu mer intresse för Facebook.

Funktionen är enkel, när du laddar upp bilden får du förslag på vem som skall taggas och det är bara att klicka på det föreslagna namnet. Facebook lovar också att det bara är när det är hög tillförlitlighet som ett förslag kommer upp. Hur hög. säkerheten är får vi dock inte veta

Det finns som vanligt anledning att fundera på integriteten. Man kan ju komma med på bild helt ofrivilligt och inte vilja synas i ett visst sammanhang. Om du av någon anledning inte vill taggas automatiskt kommer du att kunna stänga av detta i din profil.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Lady Warhol på Fotografiska plus Andy Warhols Exploding Plastic Inevitable

by


Andy Warhol iklädd olika peruker, sminkad och med läppstift. Warhols vän, fotografen Christopher Makos, fotograferade honom när han lekte med könsroller och identitet. Dessa bilder togs 1981, nästan 30 år före Lady Gaga. Vissa av bilderna, när Andy Warhol har rufsig kvinnoperuk, är som ett förebud av Lady Gaga, nutidens största popstjärna.

Fotoutställningen med bilderna på Andy Warhol har fått namnet ”Lady Warhol” och visas för första gången i Sverige på Fotografiska. Kulturbloggen var på en förhandsvisning av utställningen.

Fotografen, Christopher Makos, var på plats och visade runt bland bilderna och berättade hur han och Andy Warhol länge pratat om att de ville göra ett särskilt projekt tillsammans. Deras utgångspunkt var det kända fotografiet från 1921 där Man Ray porträtterade Duchamp, iklädd kvinnohatt och klänning, ett samarbete kallat ”Rrose Sélavy”.
Warhol och Christopher Makos hade samarbetat sedan 1971 och var goda vänner. De ville inte kopiera Man Rays och Duchamps projekt rakt ut utan mer se det som en inspiration att vidareutveckla.

Bilderna i ”Lady Warhol” är tagna under några dagar 1981, 50 porträtt är kärnan i serien där en blek Andy Warhol är fotograferad mot en vit vägg, på flera bilder iklädd vit skjorta och slips. Men med olika peruker, hårt sminkad och olika poser blir han annorlunda personer.

– ”Lady Warhol” är ingen dragshow utan en serie fotografiska verk som diskuterar könsförvirring, den alternativa och icke konformistiska livsstil, som utvecklades under 1980-talet, säger Michelle Roy, Chief Curator Fotografiska.

Christopher Makos stannade längst framför ett foto där Andy Warhol var iklädd en ljus, mansperuk med bena, lite av David Bowie-frisyr. Men eftersom Warhol än sminkad och har skarpa fylliga läppar på grund av mörkt läppstift blir bilden ändå androgyn.

– Se honom i ögonen. Här ser ni ögonen på en konstnär. Ingen bild i världen visar lika mycket den sanna bilden av en konstnär. Här ser ni en konstnär, sade Christopher Makos.

Makos påpekade flera gånger att han var mycket nöjd och imponerad av hur bilderna satts upp på Fotografiska. En orsak till den lyckade uppsättningen är att inget dagsljus släpps in i lokalen och det gör att bildernas egna ljus framstår starkare.

Utställningen visas tillsammans med ”Andy Warhols Exploding Plastic Inevitable eller EPI” som är en legendarisk multimediashow skapad av Andy Warhol under det sena 1960-talet. EPI inkluderade visningar av Andy Warhols filmer såväl som konserter med Velvet Underground, förutom dans och uppträdanden av konstnärerna som återkommande besökte Warhols Factory.

Kul är att Fotografiska valt att låta dessa två utställningar kompletteras av att Piren, ett svenskt gatukonstprojekt från Malmö, visas samtidigt.
Piren är ett gatukonstprojekt där ett hålrum en bit under en pir förvandlas till ett vardagsrum, allt dokumenterat i film och stillbilder.
Skaparna av Piren är Nils Petter Löfstedt och Erik Vestman.
Piren är en berättelse om att allt är möjligt och att det mest fula och ogästvänliga kan förvandlas till det motsatta.

Jag tycker om att det sätts i samband med utställningarna av och med Andy Warhol. Det är lätt att konst som skapats tidigare får en slags finstämpel på sig, så vi glömmer att konstnärerna ville ruska om och säga något. Risken kanske inte är så stor med ”Lady Warhol”-bilderna, de är nog provocerande i en del sammanhang fortfarande.

Fotografiska har mer information om utställningen.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,