John Mayall, en av de mest legandariska bluesmusikerna, gästade Stockholm för att spela på Debaser Medis på måndagskvällen 5 juli. Det måste ha varit i stort sett utsålt, för helt fullt med folk och trångt var det. Men lite ovanligt, för en gångs skulle var publiken till stor del erfarna människor med många års livserfarenhet.
Många hade följt John Mayall länge och började lyssna på honom under 1960-talet. Jag gissar att de tycker att de fick valuta för biljetten.
John Mayall kom med sitt nuvarande band:
Jay Davenport på trummor
Greg Rzab på bas
Rocky Athas på gitarr
Mayall kom först ut ensam på scen, en lång smal man med sitt långa gråvita hår uppsatt i en hästsvans. Han utstrålar avslappnad attityd, en riktig bluesman. Han plockade upp sitt munspel och drog igång och spelade framförde första låten ”Another man going down” ensam på scen, mest med sång och munspel och lite keyboard i slutet på låten.
Sedan kom bandet in. Vilket gäng. Tre skickliga musiker på sina instrument – och alla bjöd på sin själva, gick fram på scen, nära publiken och om någon spelade in dem med sin mobiltelefon kunde de stå kvar och spela för de som spelade in. Det syntes att John Mayall och hans band gillar vad de håller på med och den spelglädjen gör att musiken blir ännu bättre.
Publiken gungade med i takt, applåderade i takt. Det var oerhörd stämning.
I låten ”Room to move” fick basisten Greg Rzab visa upp sin imponerande talang i en Jättelång jamsession där hans bas och Mayalls munspel möttes i en slags musikalisk duell som sedan mynnade ut i ett jättelångt bas-solo.
Ibland kan det kännas lite uppstyltat när de olika musikerna ska få göra sina egna solon för att få visa upp sig, men i det här fallet var det bara en njutning. Jo, trummisen, Jay Davenport, gjorde sitt solo strax efter.
Gitarristen Rocky Athas fick visa upp sin skicklighet många gånger under konserten, gitarr är ju ett av de bärande instrumenten i blues som ofta har många solon. John Mayall har alltid skickliga gitarrister i sitt band, Eric Clapton är ett av de mest kända kanske. Rocky Athas är också en driven blues- och rockgitarrist. Det berättar att det irländska rockbandet Thin Lizzy skrev sången ”Cocky Rocky” efter att de hört Rocky spela på en lokal bluesklubb i Dallas.
John Mayall fick publiken att sjunga allsång också, i sången ”Mama talk to your daughter”.
Ett extranummer bjöd John Mayall och bandet på: The song of something.
Jag tror att de flesta hade gärna stannat kvar till fler extranummer, men drygt en och en halvtimmes spelning med svängig äkta blues med massor av känsla, det är inte dåligt. Och John Mayall avslutade konserten med att skaka hand med de fans som stod längst fram vid scenen. En vänlig, avslappnade och naturlig man, men mycket blues.
Lite fakta om John Mayall från arrangören av spelningen:
John Mayall föddes i november 1933 i Macclesfield och är en brittisk bluesmusiker och sångare som var en förgrundsgestalt inom den brittiska bluesen. 1956 började han spela blues med halvprofessionella band såsom The Powerhouse Four och The Blues Syndicate. I början av 1960-talet flyttade han till London och bildade där den grupp han blev känd med, John Mayall’s Bluesbreakers.
Den brittiske blueshjälten har med sin 50 år långa karriär varit en stor inspiration och plantskola för en mängd artister. Eric Clapton var även under en period på 60-talet medlem i John Mayall & The Bluesbreakers. Under gruppens första år var även trummisen Mick Fleetwood och Fleetwood Mac-bassisten John McVie en del av bandet.
1964 gav sig gruppen ut på turné med John Lee Hooker som dennes kompband. Samma år fick Mayall sittt första skivkontrakt med Decca. Framgångarna fortsatte in på 70-talet och bandet blev något av ett kollektiv av medlemmar som kom och gick. Harvey Mandel, Canned Heat-bassisten Larry Taylor och Don ”Sugarcane” Harris vara bara några.
Den som har chansen att ta sig till Uppsala den 7 juli har möjligheten att uppleva en spelning till med John Mayall och hans nya band.
Mer om John Mayall på hans hemsida.
Läs även andra bloggares åsikter om John Mayall, Rocky Athas, blues, Debaser, musik
