• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Neil Young & Crazy Horse – Americana

31 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: Neil Young & Crazy Horse
Titel: Americana
Betyg 5
Släpps i Sverige digitalt 4 juni och fysiskt 6 juni 2012

Neil Young & Crazy Horse är tillbaka med nytt studioalbum efter nio års tystnad. Efterlängtat. Men vad är det då de släpper? Jo en samling amerikanska folksånger som ”Oh Susannah”, ”Clementine” och ”This Land is Your Land”.

Finns det inte tillräckligt många inspelningar med dessa gamla sånger, är en första reflex, kanske. Men när Neil Young tar itu med dem tillsammans med Crazy Horse blir det rockigt och de sätter  sin egen prägel på sångerna. Rockigt, ösigt och en del spår är mxade så det känns som att jag sitter och lyssar på dem i en liten, rökig lokal och det slamrar.

Sista spåret på albumet är ”God Save the Queen”, brittiska nationalsången, i en rockig folkversion. Neil Young påpekar att sången som skrev under 1700-talet troligen hade rötter ner till 1600-talet och den sjöngs ofta i Nordamerika före självständighetsförklaringen och på albumet.

Neil Young & Crazy Horse presenterar ett rockalbum som kunde varit producerat idag fast med arrangemang som gör att rötterna från countryn och folksångerna också känns. Kanske är det så att när Neil och bandet inte behövde koncentrera sig på att skriva texter kunde de ge allt på rockmusiken, som recensenten i Premier Guitar skriver:

On Americana, Young frees himself from the constraints of original material, focusing instead on the textures and raw, adrenal possibilities of his greatest band, Crazy Horse, and a fistful of American folk standards. Like so much that Young does, the concept borders on the perverse, which is precisely why it’s such a kick in the ass.

Lite sorgligt är det ju att en samling amerikanska folk-sånger, nedärvda i generationer och några skrevs så tidigt som på 1800-talet, inte  känns felplacerade i tid. Samhället har inte hunnit mycket längre, känslorna och historierna bakom sångerna reflekterar skillnader/problem som fortfarande finns kvar över 200 år efter att låtarna skrevs.

”Americana” producerades av Neil och John Hanlon tillsammans med Mark Humphreys. Tekniker var John Hanlon, John Hausmann och Jeff Pinn. Albumet spelades in i Audio Casa Blanca av John Hanlon.

För den som längtar efter nytt material av Neil Young tillsammans med Crazy Horse är det nog en bra nyhet att få höra rykten om att bandet börjat processen med att skapa nytt material. Helt nytt alltså, där de skriver texterna också. Men tills det albumet kommer är ”Americana” ett album med jordnära rocklåtar med äkta krutrök.

Lite extramaterial:

Neil Youngs egna kommentarer om sångerna:
OH SUSANNAH
This song written by Stephen Foster was originally performed on September 11, 1847. The Americana version was arranged with a new melody by Tim Rose and was originally perormed by ”The Big Three” in 1963, and updated by ”Tim Rose and the Thorns” in 1964. This band did a lot of arrangements of folk songs that were changed to be rock and roll songs and called folk-rock. Tim Rose was one of the pioneers of folk-rock. Much of the music of Americana is based on this idea.
CLEMENTINE
This American folk ballad is believed to be based on ”Down by the River liv’d a Maiden” by H.S. Thompson 1863. However, it is usually credited to Percy Montrose, 1884, or Barker Bradford from about the same period. The Americana arrangement extends the folk process, using many of the original words and a new melody. The song tells the story of either a bereaved lover recalling his lost sweetheart, or a father missing his lost daughter. In both cases the daughter has drowned in an accident. The song is now famous as an American children’s song. The verse about Clementine’s sister has been emitted from most children’s versions. This verse has different meanings depending on whtether the point of view of the singer is taken as the lover or the father.
TOM DULA
This folk song, writer unknown, is based on the 1866 murder of a woman named Laura Foster, who was stabbed to death with a knife in Wilkes County, North Carolina. Tom Dula, a confederate soldier returned from the war and Laura Foster’s lover, was convicted of her murder and hanged May 1, 1868. Grayson, mentioned in the song, was instrumental in supplying information to the posse that eventually found Dula. Dula had another Lover, prior to his leaving for the war, named Anne Melton. It was her comments that led to the discovery of Foster’s body. She was charged with murder but was acquitted based on Dula’s word. Dula’s last statement on teh gallows was ”Gentlemen, do you see this hand? I didn’t harm a hair on the girl’s head.” Anne Melton died insane a few years later. The Americana arrangement is from ”The Squires” with a new melody and the original lyrics.
GALLOWS POLE
This centuries-old folk song, writer unknown, probably originates in Finland. It is about a woman condemned to die and telling the hangman to wait because someone was coming to rescue her with either money (gold) or information proving her innocence. The folk process enhanced this over the years and it has had many interpretations. The Americana arrangement, which assumes the condemned is a man, is based on Odetta’s interpretation, now an enduring American folk classic.
GET A JOB
A song about a man who has not been able to find work, and is assumed lazy and a liar by his woman. ”Get A Job” is included in Americana because it is a genuine folk song with all of the true characteristics. This song was written by Richard Lewis of the Silhouettes, although credit is shared with the whole group because they did the vocal arrangement. The hit recording performed by ”The Silhouettes” was released in 1957. The Americana version follows the original arrangement.
TRAVEL ON
”Gotta Travel On”, adapted by Paul Clayton and others from a British folk tune, was recorded by Billy Grammer in 1958. his version is an American classic. The song tells of a man who has to keep moving for a variety of reasons, all common with American life. The Americana arrangement is based on Billy Grammer’s version with some lyric changes.
HIGH FLYIN’ BIRD
Written by Billy Edd Wheeler, this is a folk song performed by ”The Company” in 1964. Stephen Stills was the lead singer. The song is about freedom, life and death. The Americana arrangement is based on ”The Squired” 1964 version.
JESUS’ CHARIOT (SHE’LL BE COMIN ’ROUND THE MOUNTAIN)
Written in the 1800s based on an old Negro Spiritual, this song refers to the second coming of Jesus and ”she” is the chariot Jesus is coming on. Some interpret this as the end of the world. Others have said that ”she” refers sto union organizer Mary Harris ”Mother” Jones going to promote formation of labor unions in the Appalachian coal mining camps. The Americana arrangement continues the folk process with a new melody, a new title and a combination of lyric sources.
THIS LAND IS YOUR LAND
This folk song was written by Woody Guthrie in the 1940s to a pre-existing melody as a response to ”God Bless America” which Guthrie was tired of hearing. The lyrics Guthrie sang varied over time, but the lyrics sung in the Americana version were in the original manuscript of the song.
WAYFARIN’ STRANGER
This 19th century folk song is about a soul traveling through life, perhaps envisioning the end approaching. THe Americana arrangement is influenced by the Burl Ives 1944 recording, with the same words and melody.
GOD SAVE THE QUEEN
Written in the 18th century with possible melodic rooths in the 17th century, this anthem has been sung throughout the British Commonwealth and may have been sung in North America before the American Revolution and Declaration of Independence in 1776, which rejected British sovereignty. The Americana arrangement draws from the original melody and changes some melody and lyrics in the folk process, also adding lyrics of the same melody taken from ”My Country ’Tis of Thee”. In recognition of the War of Independence and America’s transition to freedom.

Läs även andra bloggares åsikter om Neil Young, Crazy Horse, recension, skivnytt, rockmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Crazy Horse, Neil Young, Recension, Rockmusik, skivnytt

Sylfiden – en drömsk balett

28 maj, 2012 by Redaktionen

Sylfiden
Koreografi: August Bournonville
Kungliga Operan
Premiär: 26 maj

Efter en dramatisk början där den kvinnliga huvudrollsinnehavaren måste bytas ut på grund av en skada precis innan ridån ska gå upp kan föreställningen komma igång. Nadja Sellrup får rycka in denna premiärkväll och hon gör ett fantastiskt jobb.

Baletten handlar om James som inför sitt stundande bröllop blir besökt av Sylfiden, en luftande, som förklara sin kärlek till honom. James börjar nu ifrågasätta sitt val av fästmö. Heder och moral förhindrar honom till en början men den vackra Sylfiden är svår att motstå.
I år är det 150 år sedan Sylfiden för första gången sattes upp på Kungliga Operan i Stockholm. Baletten har en av världens äldsta koreografier och den håller än idag. Det är en klassisk och lättillgänglig balett som jag tror passar många.

Upplägget och historien är simpel och underhållande. För någon som aldrig tidigare varit på balett är detta en bra uppsättning att börja med. Denna balett är även barnvänlig. Det är en lättförstålig historia, tilltalade karaktärer med vackra kostymer och en sagolik scenografi. Vår kungliga balett gör även ett bra jobb i att förmedla känslor och berätta denna historia.

Det aktiva mimspråket gör baletten både rolig och intressant. Att få se dansarna uttrycka sig både i dans och i mim är underhållande. Historien blir således lite mer levande och tilltalande för de minsta.
Att Operan väljer att ha nypremiär av Sylfiden i slutet av säsongen är ett smart drag. Det är en bra sommarföreställning som man kan njuta av och sedan dansa ut i sommarkvällen.

Text: Lisa Pousette Blomé

Läs även andra bloggares åsikter om Sylfiden, Kungliga Operan, balett, dans, recension

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Balett, Dans, Kungliga Operan, Recension, Sylfiden

Skivrecension: Regina Spektor – “What We Saw from the Cheap Seats”

28 maj, 2012 by Redaktionen

Artist: Regina Spektor
Titel: “What We Saw from the Cheap Seats”
Betyg: 4
Release 29 maj 2012

Första gången jag stötte på Regina Spektor var 2005, när jag fick en hemmakopierat cd-skiva med ett handskrivet “Soviet Kitsch” och blomtapet som omslag av en klasskamrat, någon “amerikansk sångerska” som hennes bror hade hittat på nätet. Utan att då förstå vilket fenomen jag fick ta del av, blev skivan snabbt en av klenoderna i min skivhylla. Och jag förvänades vid varje skivsläpp om och om hur allt denna kvinna gör, oftast med bara röst och piano, är ap-bra – och ändå aldrig likadant.

Nu är Regina Spektor tillbaka med sin sjätte studioalbum, en kompakt novellsamling på 37 minuter. “What We Saw from the Cheap Seats” är mer “mastered” och inte lika radiovänlig som de senaste två albumen; musiken har berikats med fler instrument och elektroniska effekter, det är inslag av musikal, jazz, barntrall och lite pompa och ståt och lite fler stämningsskiftningar än tidigare album.

Den första halvan har flera vackra, klassiskt jazziga inslag som “Small Town Moon” och “Patron Saint”; “Oh Marcello” är fräck och oförutsägbar, och “Ne me quitte pas”, en låt från 2001 i ny tappning, är nästintill retande barnsligt. Efter “How” (skivans lägstamärke, en förvånansvärd konventionell kärleksballad) vänder stämningen. Det blir allvarligt och nästan mörkt med berättelser om att känna sig maktlös, och mänsklig, och om ömhet och tröst, med “All the rowboats” i spetsen.

Precis som i alla skivor förr gäller det hur som helst att lyssna noga på texten. Titeln ger en fin hint, för även om Regina Spektors låtar alltid är personliga och många skrivna i första person, är de sällan självbiografiska, utan oftast annorlunda synvinkel på vardagliga upplevelser, udda saker som du aldrig tänkt på innan eller påhittade berättelser. Och för mig är dem egentligen också kärnan i hennes skapande.

Skivan är färgstark och Regina håller sig som vanligt inte till popmusikens regelverk, om än lite mer än förr. Hon leker med röst, takt, tonarter, brytning och ljud och läten, och fångar en med nästan varenda låt. För Regina är en storyteller ända ut i fingerspetserna. Förr var hon vännen som satt bredvid dig i soffan och drog upp en hisnande historia efter den andra, nu sitter hon på en scen i en liten teatersal inför en brokig publik och berättar med stora ögon, inlevelse och en dramatikers oemotståndliga känsla för varje sekund om världen utanför. Världen som du inte brukar se den, men ändå för fullt känner igen dig i.

Men: jag saknar min gamla vän (vad som än händer kommer inget någonsin leva upp till “Soviet Kitsch”…), jag saknar farten och den kaxiga attityden som förr omspände hela hennes skivor, men som nu bara dyker upp i omgångar. Och jag saknar djupet lite grann, det som gjorde att jag inte tröttnat på en skiva efter 7 år.

I vilket fall som helst så vill jag aldrig att Regina slutar göra musik – bara “All the rowboats” gör denna skiva värd att köpa, om man nu fortfarande köper skivor. Regina Spektor är en enastående talang som nog helt enkelt vågar ta med en konventionell tråkig ballad då och då, för den kom från hjärtat och ville ut. Så får det då lov att vara.

Bästa spår: All the rowboats, Oh Marcello

Text: Elisabeth Schriefer

Läs även andra bloggares åsikter om Regina Spektor, musik, skivrecension, recension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Recension, Regina Spektor, skivrecension

Kent, live på Cirkus i Stockholm, recensionen

27 maj, 2012 by Redaktionen

Kent, live på Cirkus i Stockholm
Betyg: 2

När Kent utannonserade på sin presskonferens att de skulle göra en intim vårturné som bland annat skulle innefatta Cirkus på Djurgården i Stockholm blev jag eld och lågor. Kom att tänka på den explosiva konserten jag såg i samma lokal våren 2009 då Glasvegas spelade där med starkt låtmaterial på bra volym. Vad jag däremot möttes av den 26:e maj när Kent står på scenen är någonting helt annat. Inledande ”999” är inte bara ett tråkigt val som introduktion till en spelning, den hade ändå kunnat fungera tusenfalt bättre om bara volymen var något justerat uppåt (och att vissa instrument fått mer volym, som trummorna). Samma problem led även efterföljande låt ”Vinternoll2” utav. Visserligen var den berikad med ett annorlunda intro som gjorde att man undrade vad för låt som väntade, men när den väl drog igång saknade den ändå den kraft man är van vid att den avger. Energin var minst sagt låg de tre första låtarna.

Låtvalet var egentligen inte mycket bättre. Att framföra ”Kevlarsjäl” och ”Celsius” istället för till exempel ”Berg&dalvana” eller ”Bianca” från respektive skivor (Hagnesta Hill och Isola) kändes trött och gjort. Att bara återanvända stycken de redan spelat mycket de senaste åren istället för att plocka fram sådant som inte dammats av på ett tag känns inte jätteroligt. Plus att det adderar känslan av ett arenarockband som gått vilse och inte längre kan leverera små intima spelningar utan måste hävda sin storhet i mastiga låtar med hög radiovänlighet. ”Kärleken väntar”, ”Ingenting” och ”Musik non stop”är tre singlar till publikfriare som framaförs i tryggt format. Som pricken under i:et glömdes flera låttexter bort, speciellt under ”Kärleken väntar”, vilket ingav känslan av en högst slentrianmässig konsert man inte lagt ned någon möda på att göra till sin bästa någonsin. För när sångaren Jocke Berg inledningsvis berättar att de tidigare dagar gjort spelningar i Köpenhamn och Oslo, där publiken varit energirika och att vi hade mycket att leva upp till, borde han istället tänka på hur mycket han själv har att leva upp till istället för tvärtom. Vilket också gäller när han säger att vi ger bandet ”mer än de förtjänar”, vilket faktiskt stämde där och då. Publiken gav mer än vad de fick.

Men allting var givetvis inte downsides heller. Speciellt inte ljusshowen som visserligen är nedbantad från senaste årens lasershower, men ändå innehöll en mastighet som i sig själv gav energi till hela föreställningen. Ena stunden badar bandet i blått, nästa badar publiken i epeleptiska blinkningar. Snyggast blir det i motljuset när bandmedlemmarna knappt syns. Och även om man missar energin i låtar som ”Den döda vinkeln”, som tidigare övertygat något så enormt, är låtarna från det nya albumet extremt bra framfört (bortsett från ”999”, då). ”Petroleum” har en fin inledning som översätts otroligt väl i live-version. Andrasingeln ”Jag ser dig” och efterföljande ”Låt dom komma” och ”Isis & Bast” är även de välfungerande på scenen och tillhör höjdpunkten för kvällen.

Om inledande ”999” känns lite fantasilöst och tråkigt bjöds det däremot på en annan unik överraskning som ändå vittnar om att bandet fortfarande kan göra speciella konstellationer och fullkomligt briljera live. För när introt till sommarinledningen 2010 ”Utan dina andetag” drar igång känns det bara tråkigt att de återanvänder den sammansättningen, men istället golvas man av en otroligt unik live-version utav ”Halka” från bandets andra album Verkligen som inte framförts på många många år.

Avslutande ”Mannen i den vita hatten” var, givetvis, bäst. Inte bara för att ljudet äntligen justerats till en bra nivå utan också för att det verkligen är deras bästa låt någonsin. Tyvärr bjöd man bara på gamla matrester till extraverser, och även om jag hade hamnat längst fram vid staketet till höger (vid Martin) blev jag aldrig så golvad jag hade önskat. Återigen är en jämförelse med att stå och krama staketet vid Glasvegas-sångaren James Allan 2009 en besvikelse, eftersom de bjöd på en helt annan kraft och pulserande energi Kent vanligtvis brukar inneha. Förhoppningsvis tar de igen detta till sommaren.

Text: Fredrik Gertz

Läs även andra bloggares åsikter om Kent, Cirkus, konsert, musik, recension

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Cirkus, Kent, konsert, Musik, Recension

Epilog – Fullt ös med Balettakademiens avgångselever

26 maj, 2012 by Redaktionen

Epilog
Balettakademins avgångselever
Koreografi av Jan Åström, Kajsa Sandström, Johan Inger, Charlotta Öfverholm och Zain Odelstål.
Dansens Hus i Stockholm
25 maj 2012

I nästan varje föreställning finns det en del som är lite tråkig. En del som är en slags återhämtning för publiken så att man ska orka se resten av föreställningen. Den delen finns inte och behövs inte i Epilog. Balettakademiens avgångselever bjuder på en föreställning som aldrig blir tråkig. Det är fullt ös rakt igenom. Koreografierna, kostymerna, musiken, känslorna och övergångarna är alla klockrena.

Föreställningen är tillgänglig och underhållande. För mig kan dans vara lite svårt. Att gå och se modern dans kan kännas lite som en chansning då man aldrig riktigt vet vad man kommer att få se. Epilog är uppdelad i sex olika delar. Varje del har ett tydligt koncept och skiljer sig från resten av föreställningen. Som publik hinner man aldrig bli uttråkad utan man matas ständigt med intressant dans, videoinstallationer, kostymbyten och ett högt tempo.

Epilog, det som händer sen, är precis det dansen handlar om. 21 avgångselever som nu ska slå sig ut i världen och förhoppningsvis uppnå alla sina mål. Efter att ha sett denna föreställning hoppas jag verkligen att det kommer att gå bra för dessa unga dansare. De har mycket att erbjuda. Dansen i Epilog var samspelt, uppiggande och intressant. Det erbjuds både lite lugnare partier samt delar med mycket energi. Genomgående för hela föreställningen är närvaron och tillgängligheten.

Som publik finns det utrymme både för egna tolkningar och känslor. Visuellt är föreställningen intressant. Eleverna använder vid olika tillfällen videoinspelningar för att antingen förhöja effekten av dansen eller som en extra medlem. Koreograferna Jan Åström, Kajsa Sandström, Johan Inger, Charlotta Öfverholm och Zain Odelstål har alla gjort ett bra jobb och eleverna ger verkligen koreografierna liv.
Klockan 19.00 imorgon går sista föreställningen av stapeln och jag tycker att ni ska hedra dessa avgångselever genom att gå och se denna föreställning. Jag tror att ni, precis som jag, kommer komma ut med ett leende på läpparna.

Text: Lisa Pousette Blomé

Läs även andra bloggares åsikter om dans, balett, balettakademin, recension, scenkonst

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Balett, balettakademin, Dans, Recension, Scenkonst

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 116
  • Sida 117
  • Sida 118
  • Sida 119
  • Sida 120
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 241
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Teater Galeasen sätter upp Vernon … Läs mer om Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Med melankoliska melodislingor och … Läs mer om Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Jackie Chan gör comeback på bio

Gammal är äldst! Det kan actionlegenden … Läs mer om Jackie Chan gör comeback på bio

Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Musiken från Buena Vista Social Club … Läs mer om Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Ida Löfholm, Lidia Bäck och Malin … Läs mer om Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Statens historiska museer har beslutat … Läs mer om Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in