Nicole Sabouné, Lilla scenen
Popaganda 29 augusti 2014
Betyg: 3
Nicole Sabouné har bara ett album i ryggen men hon har redan samlat på sig en imponerade repertoar med låtar som Win This Life och I Surrender. På scenen rör hon sig lika självklart som sina förebilder, och när hon efter en energisk öppning två låtar in i konserten slänger av sig sin huva känns det som att hon är på väg att vrida upp tempot ytterligare ett par steg. Den tjugotreåriga debutanten tar sina relativt enkla postpunkinfluenser och gör något som känns både gammalt och nytt. Du hör ekot från såväl Siouxsie and the Banshees som Joy Division, samtidigt låter hon tveklöst som sig själv. Ljudbilden pendlar mellan olika nyanser av grått, men det finns ständigt en underliggande nerv, något vitalt som manar upp till såväl kamp som dans.
Spelningen tar dock en abrupt vändning när det efter en halvtimme börjar ösregna och majoriteten av publiken springer iväg för att köpa ponchos, känslan är att någon trycker på stoppknappen och det tar ett tag för henne att arbeta sig in i moodet igen, men det tar sig, inte minst när det nedtonade introt till en enastående Conquer or Suffer byggs upp och når studioversionens driv. I avslutande Haters Don’t Dance samplar hon därefter — passande nog — åskljud. Även om regnet stör blir det också en passande kuliss för hennes gotiska musik. Och trots att den antagligen skulle göra sig ännu bättre i en mörkare lokal lyckades hon — uppbackad av trummis, gitarrist, basist och keyboardist — trots den tidiga speltiden ändå få musiken att passa in bra på festivalscenen.
