Tinitusfestivalen 2009

The sun went down and the ground started sort
of grinding
A blinding light tore across the sky
A cyclone swept the landscape out and left it
completely flattened out
And several twirls of smoke unfolded like gigantic
flowers

Tinitusfestivalen har under ett antal år varit det största EBM/ Elektroniska-festivalen som har funnits i Stockholm. Det verkar som det är sista gången i den här tappningen, men var ett starkt avslut med många bra band.

Tyvärr hade jag inte möjlighet att gå båda dagarna på festivalen så jag kommer att skriva lite om dag 2 av Tinitusfestivalen för Electric Body music (EBM) och elektroniskmusik som hölls i Stockholm under helgen.

Det var lite som att komma på cenobiternas-årskonvent nere i Leviathan, inte många glada miner alltså, men det levererades mycket hård musik som fick danskgolvet att gunga.

Tinitusfestivalen är en festival där dresscode är svart. Det var länge sedan jag såg så många svartklädda människor samlade på samma ställe. Det kom även några Cenobiter förbi som gjorde natten ännu mörkare.

Münchenbryggeriet som under många år har varit konsertlokalen, är som den gamla nedlagda industrilokal som den är lätt att skapar stämning för något av det hårdaste som den elektroniska musiken kan erbjuda. Ikväll var det flera mer dansanta electric bodyband som spelade, band som var med pionjärerna som grupper som Front 242, Ministry och en rad andra.

The way the morning broke was quite unusual
I should have wakened up at once, but this was no
concern of mine, so I kept on dreaming
My eyes roamed over the burning ruins
In less time than it takes to tell

Först ut under lördagen var Portion Control som kan räknas till veteraner med sin videokonst och hårda elektronsiska ljudlandskap. När man lyssnar på dem så förstår man vad mycket av den hårda dans och musikscenen senare blev inspirerade av, band som Prodigy har hämtad mycket inspiration från den alienerade ljudbild som Portion Control skapade under 80-talet.

Delvis norskättade Northborne med Günther estetik som hämtat från tysk hårdporr med beväpnad med mustasch och allt, spelade något mer uppskruvad ambient.

Spectra* Paris från Italien var kvällens mest fotograferade med en lite mer vågad, i dessa sammanhang image, modellestetik med mycket lack och läder.

Bandet som är kvartett består enbart av kvinnor har till skillnad från många av de tidiga banden investerat mer i en sexig image. Det kan bli lite för mycket av hårda killar med bar överkropp som hoppar omkring på scen med videokonst som enbart har ond bråd död, så det kändes befriande med den mangaestetik och gamla vougebilder som Spectra* Paris använder sig av.

Sångerskan Elena Alice Fossi gillade att posera och gjorde sitt det bästa för att få med publiken som de lyckades bra med. Bandet var kvällens mest positiva överraskning.

Kvällen avslutades med veteranerna i dessa sammanhang The Klinik. Här kan vi tala om kompromisslös EBM som inte tar några fångar. Det började bra med en bandageklädd anonym keybordist som kom in och lade upp en ljudvägg med stadiga trummor.

The Klinik med sitt horrortema och sin videokonst med obduktionsbilder, det blev lite för mycket sådant för min smak. Men det band under kvällen som verkligen fick alla att röra på sig var The Klinik. Dansgolvet gungade i takt med rytmen med en av deras mest kända låtar Moving Hands.

Sångtext från Front 242 Quite Unusual

Text: Alexander Sanchez

Spectra Paris Murder Show

The Klinik Moving Hands

Andra bloggar om: musikfestivaler, festival, musik