Sthlm Fields
Gärdet, 30 maj 2014
Den första upplagan av Sthlm Fields är över och en given succé. 51 863 besökare har tagit sig till Gärdet och det innebär nytt publikrekord för festivaler i Sverige.
Sthlm Fields lockar med en intressant line-up men det råder inget tvivel om vilket av banden minifestivalen egentligen handlar om. Återkommande filmklipp under hela dagen uppmanar gästerna att rösta fram en ”vote of the day” låt och i VIP området går det att få bokstaven M i kännetecknande font intatuerad.
Franska Gojira står på scen redan 13:30 och briljerar med sin tekniska dödsmetal. Aningen malplacerat för ett band som tvivellöst gör sig störst i en intim klubb och med majoriteten av bandets fans fast i timlånga köer i väntan på att få komma in på festivalområdet.
Explosia
Flying Whales
The Heaviest Matter of the Universe
Oroborus
L’Enfant Sauvage
Förutom två svenska band är Sthlm Fields lineup identisk till årets finska upplaga av Sonisphere festival som ägde rum i Helsingfors två dagar före. Det är alltid en uppskattad förmån att få det där lilla extra, framförallt när de heter Cult of Luna. Umeåbandet är hårt arbetande och högst underskattat som efter sex fullängdare verkligen förtjänar ett större genombrott. Det är mörkt, atmosfäriskt, tungt. Inte festivalens snabbaste eller hårdaste bokning men definitivt en av de intressantaste. Precis som Gojira är Cult of Luna tvivellöst bäst i en intimare, mörkare miljö men det finns inte mycket att klaga på under dagens framträdande.
Mastodon tar vara på tillställningen och presenterar stolt sitt nya material i en reklamkanpanj för kommande albumet, smart förklädd till en festivalspelning. Om första singeln, High Road, inte lyckades övertyga, återstår inga tvivel efter dess och Chimes at Midnight liveframträdande att One More ‘Round The Sun kommer att kliva högt på många årsbästalistor.
Det blandas i vanlig ordning friskt i spellistan även om inget från Remission får plats idag och det är alltid lika roligt att se hela uppsättningen dela på sångplikten. Smått otippat avslutas framträdandet med The Sparrow från The Hunter albumet som faktiskt fungerar över förväntan som Blood and Thunders ersättare som avrundning.
Den största besvikelsen, förutom Oblivion som inte alls verkar sitta idag, är att setet knappt är 45 minuter långt och endast består av 8 låtar. Det är över en halvtimme kvar till nästa akt när Atlantabandet kliver av Sthlm South stage och vi vill verkligen höra mer av dagens mest spännande band.
Black Tongue
Divinations
Naked Burn
Oblivion
Blasteroids
Chimes at Midnight
High Road
The Sparrow
Metallica som till nya turnén affischeras stolt med begreppet ”by request” under sin logan är självklart festivalens obestridda höjdpunkt. Det är i förväg en garanterad hitkavalkad och den största spänningen ligger i ifall The Four Horsemen faktiskt kommer att besegra Whiskey in the Jar och bli ”vote of the day”.
Ingen St.Anger och definitivt inget från Death Magnetic får plats i den publikvalda spellistan. Inte heller några spår från Load eller Reload får vara med. Lords of Summer får smita in på något vänster men annars är Metallica rätt duktiga på ge publiken exakt det de önskat.
Giganterna bevisar gång på gång, låt efter låt varför de är där de är idag och förtjänar sin definerande roll inom genren. Precision, aggression och inlevelse i låtar som spelats i över 30 år får nytt liv i ljusshower och ackompanjerande filmklipp och kan hålla igång nästan 52000 i över två timmar.
Till sist vinner givetvis Whiskey in the Jar dagens röstning med lite extra promotion av James Hetfield och får sin givna plats mellan extranummren Creeping Death och Seek & Destroy. Det råder inga tvivel om att det jämna resultatet särar en aning på publiken som bemöter beslutet med blandade jubel och burop.
Metallica bevisar att de redan har ganska bra koll på vad publiken vill höra då den publikvalda spellistan inte avviker allt för mycket från deras vanliga konserter. Några rariteter blir det heller inte plats för så det kunde lika gärna ha varit en ”Best of” spelning. Men ”by request” är trots allt i sin helhet ett ganska intressant koncept som fler band med oändliga repertoar borde prova på någon gång för att för en gångs skull ge publiken exakt det de önskar, speciellt när det gäller ett band som vi inte får se allt för ofta.
Battery
Master of Puppets
Welcome Home (Sanitarium)
Harvester of Sorrow
The Unforgiven
Lords of Summer
Ride the Lightning
Sad but True
Fade to Black
…And Justice for All
One
For Whom the Bell Tolls
Blackened
Nothing Else Matters
Enter Sandman
Encore:
Creeping Death
Whiskey in the Jar
Seek & Destroy