• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Tankar efter Tempo Dokumentärfestival

14 mars, 2013 by Redaktionen

En dokumentärfestival är verkligen inte som en vanlig filmfestival. Det var något som snabbt slog mig under förra veckans Tempofestival. Det är lätt att luras av de färgglada affischerna, de ivrigt runtspringande volontärerna och det minglande branschfolket. Vi recensenter ställer upp oss på rad utanför salongen, och när klartecken ges, slinker vi in och intar de platser som blivit över.

I_AM_BREATHINGDet är svårt att riktigt känna skillnaden förrän filmen börjar spelas, men när det händer, när jag inser att det här, det är på riktigt, då blir jag nästan lite rädd. Hur ska jag, på något värdigt sätt, kunna göra en kritisk värdering av en film som I Am Breathing (av Emma Davie och Morag McKinnon) tillexempel? En film om en döende ung man som på alla sätt han kan komma på försöker dokumentera sin sista tid så att hans ettårige son, när han växer upp, ska kunna förstå vem hans pappa faktiskt var. Det är en så in i själen förkrossande historia att även om själva filmen skulle vara gjord på ett taffligt, trist och torftigt sätt så skulle jag aldrig kunna göra något annat än att snyfta och skriva något om hur sorgligt allt är.
Nu var I Am Breathing, lyckligtvis, både uppbyggd, filmad och klippt på ett mycket vackert, skört och rörande sätt. Men faktum kvarstår, jag kan inte tala om dessa filmer så som jag är van att kunna göra. Jag behöver andra verktyg för att kunna ta i dem. När jag kommer ut ur salongen, rödögd och trasig efter den obeskrivligt tunga slutscenen i I Am Breathing, frågar en man som av någon anledning valt att smita ut efter bara en kvart: ”Hur var den? Var den bra? Dog han?”. Jag vill fräsa: ”Ja, vad tror du? Man blir inte frisk när man fått sin dödsdom och andas med hjälp av en maskin.” Någon nickar att: ”Ja, han dog.” Mannen passar då på att entusiastiskt tipsa om Hanekes Amour, som han tycker har samma tema. Jag vill inte att han ska säga så. Han FÅR inte säga så. Det finns en skarv mellan det som är verkligt och det som är fiktion, och hur stark och välspelad Amour än må vara så finns det absolut inga paralleller mellan den och det jag just sett.

En annan film som jag såg var Polish Illusions (av Jacob Dammas och Helge Renner). Denna sågs även av vår skribent Franz Ung som omnämner den här: https://kulturbloggen.com/?p=67959. Det är fascinerande hur olika man kan uppleva samma film. Han såg den i en salong där folk skrattade åt de scener som fyllde mig med djupt vemod när jag såg den i min ensamhet i festivalens videotek. Jag upplevde inte filmen som komisk över huvudtaget. Snarare gav den mig en gnutta magknip, och en koncentrerad bild av människans och livets litenhet. polish3I stora drag utgörs filmen av två parallella porträtt av män i en liten Polsk kuststad. Den ene är en pensionerad, amerikansk helikopterpilot som samlar på arméfordon, sörjer sin döda fru, har en fäbless för erotiska prydnadssaker och letar efter en ny kvinna att slå sig till ro med. Den andre är en gammal illusionist som saknar den uppskattning som han fick under kommunisttiden, och som nu kämpar för sin plats på scenen. Dessa två har ingen koppling till varandra, de hasar runt i varsin del av staden, till synes omedvetna om att de filmas. Jag förstår givetvis att filmen är ganska kraftigt regisserad, polerad och klippt för att se ut just så som den gör, men som åskådare får man ändå en känsla av att bara stå i ett hörn och kika på liv som levs. Det finns absolut en ambition från filmskaparnas sida att framhäva karaktärernas kufighet, men eftersom jag är ett dedikerat fan av alla världens kufar så gör det att jag känner en slags vördnad och värme inför dem, även om de bär på många osympatiska drag också. För mig är den mänskliga klumpigheten charmig, alla har den ju. Det är fint när skämt inte landar helt rätt, när händer gestikulerar omkull saker, när blickar blir lite trötta och avlägsna och när ord uttalas alldeles fel. Polish Illusions levererar inga tunga budskap, den berättar bara en historia om två små människors universum. En historia som håller sig på avstånd, cirkulerar strax ovanför.
Polish Illusions är lättare att ta i än I Am Breathing. Kanske är det just på grund av det där avlägsna. Polish Illusions är som en ensam farbror som med darrande händer äter mjukglass med chokladtopping på McDonald’s och I Am Breathing är som en vän som gråter mot ens hals. Den ensamma farbrorn är såklart ett sorgsamt synintryck men den ledsna vännen känns i hela kroppen.
Nåväl, till nästa års Tempofestival lovar jag mig själv, här och nu, att jag ska hitta de rätta verktygen för att kunna ta i verkligheten.

Text: Josefina Linde

Arkiverad under: Film

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Franz Ung säger

    14 mars, 2013 kl. 08:33

    Spännande läsning och jättebra text! Som du säger, det är fascinerande att en film kan uppfattas på så olika sätt av olika människor, och det var riktigt kul och givande att få läsa om din upplevelse!

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in