Bruce Sprngsteen and the E-street Band
Ullevi, Göteborg: 27 julli 2012
Betyg 5
Från Promised land, till den svenska sommarnatten. Bruce Springsteen och hans E Street Band tar oss med på en vandring och genom en berättelse, som handlar om livet och döden och allt däremellan. Med ett varmt leende ur innerlig kärlek omfamnar han vartenda en utav oss nära 70000 törstande själar, i behov av vägledning, frälsning och hopp. Ett nästan fyra timmar långt väckelsemöte är det enda som betyder något i den varma Göteborgsnatten. Så är det för var och en av de 15 musikerna på scenen och så är det för oss som publik, i grupp och individuellt.
Med utgångspunkt i bilden av det förlovade landet står berättelsen i fokus. Berättelsen om USA, människorna som har det tufft och kämpigt och om hoppet, glädjen och drömmen som hålls vid liv. Över sekler och över tid ger det förgångna en vägledning för oss som lever nu. Det konkretiseras i den känslosamma hyllning och åminnelse av den bortgångne Clarence Clemmons. Endast den med ett hjärta av sten, hade kunnat undgå att känna sorgen bland musiker och fans.
Musikaliskt är spelningen en fantastisk upplevelse likaså. Med den extremt kompetente Max Weinberg på trummor, läggs en massivt tung grund för hela ljudbilden. Han svänger helt enkelt sjukt bra och ger hela bandet den stadga och driv som krävs för att genomföra långa, briljanta gig. Uppbackningen med en stor blåssektion och doakör skapar ett sällan skådat tryck. Som ganska rutinerad besökare av konserter inom hårdrockgenren, upplever jag det som synnerligen befriande att kvällen inte torteras sönder av ändlösa soloonanister som gnider sina instrument likt den ensamme sexmissbrukaren. Tack för det. Hör har metalbanden oerhört mycket att lära. För det är verkligen inte så att kompetensen saknas hos kvällens musiker, tvärtom. De har kanske helt enkelt bara förstått det enkla faktumet att masturbation, bäst utövas i ensamhet.
När avslutningen nalkas, ökar exstasen. Vi får oss till livs Born in the USA, Born to run, Dancing in the dark och Twist and Shout (the stadium wrecker) och vi dansar ut i Göteborgsnatten. Befriade, hoppfyllda och väckta. I morgon (läs; lördag) står predikanten åter redo på Nya Ullevi, för att föra förtappade själar till exstasens rand genom sina berättelser om liv och död, himmel och helvete och vikten av att leva rock ’n roll dygnet runt.
Bäst: Ljudet, bandet, låtarna & publiken.
Sämst: Folköl i plastmugg för 50 kronor muggen.
Spellistan:
The Promised Land
Prove It All Night
Cover Me
Something in the Night
My Love Will Not Let You Down
We Take Care of Our Own
Wrecking Ball
Death to My Hometown
My City of Ruins
Spirit in the Night
Girls in Their Summer Clothes
Jack of All Trades
Youngstown
Murder Incorporated
Johnny 99
Working on the Highway
Darlington County
Shackled and Drawn
Waitin’ on a Sunny Day
Drive All Night
Extranummer.
The Rising
Radio Nowhere
Badlands
We Are Alive
Born in the U.S.A.
Born to Run
Rosalita (Come Out Tonight)
Seven Nights to Rock (Moon Mullican cover)
Dancing in the Dark
Tenth Avenue Freeze-Out
Twist and Shout (The Isley Brothers cover)
Relaterat:
Sveriges Radio och Expressen och Aftonbladet och Svenska Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om Bruce Springsteen, Ullevi, Göteborg, recension, musik, konserter
Springsteens kvalitet som underhållare är väl oomstritt, och som affärsman är ännu mera lyckad.
Två spelningar och han åker hem till sin ranch i USA med 60 miljoner på kontot, allt enligt lördagens GP.
Själv tycker jag att han är värd pengarna liksom våra höga direktörer, för båda Bruce och direktörerna har levererat något.
Men det tycker nog inte de flesta på denna röda blogg.
På min blogg får ni också bilder, videos och recension om ni är intresserade
http://emring.blogspot.se/
Lars, jag tror att de flesta är överens om att den som gör något också är värd lön för mödan. Likheter mellan Bruce och direktörerna finns, men också olikheterna. En viktig skillnad torde vara att direktör Springsteen har förnuft att uppskatta sina musiker efter förtjänst genom att tillgodose att de är med och delar på de inspelade pengarna. Detta medan många av de direktörer som tar hem storbonusen inte bemödar sig, att se till att de arbetare som jobbat ihop vinster, får ut mer än minimilöner.