Moderna Museet öppnar nu utställningen Bild över bild med konstnären Sturtevant. Sturtevant är en säregen men viktig konstnär. Det hon gör, och har gjort de senaste femtio åren, ter sig förvånansvärt unikt. Hennes konstnärliga debut skedde 1965 på Bianchini Gallery i New York. I utställningen presenterade hon direkta kopior av Warhols screentryck av blommor. Andra konstnärers verk som hon hade gjort exakta kloner av var Stella, Johns och Rauschenberg. Tidens stora popkonstnärer. Uppenbart var att konstvärlden inte visste hur den skulle reagera på detta tilltag. De ledde inte till en kritisk diskussion om yta, produkt och autonomi inom den rådande popkonsten och minimalismen, vilket man i efterhand kan anse vara underligt. Ingen satte henne heller i relation till Duchamp, som satt sin signatur på upphittade föremål och utnämnde dem till sina konstverk. Tiden var helt enkelt inte mogen och 1974 gjorde Sturevant ett medvetet val och lämnade konstscenen för att inte återvända förrän 1986.
Nu var tiden en annan. Postmodernismen hade gjort sitt intåg. Frågor som berörde autencitet, värde, sanning och dekonstruktion var på tapeten.
Under de senaste åren har Sturtevant fått mycket uppmärksamhet, bland annat tilldelades hon sommaren 2011 Guldlejonet i Venedig. Mycket har sagts om hennes konstnärskap men själv har hon konsekvent undvikit att bekräfta några påståenden. Uppenbart även under pressträffen på Moderna Museet är att hon inte vill förklara sig, inte heller bli förklarad. Utställningens curator Fredrik Liew försöker några gånger att få henne att själv tala om sin konst. Om andra saker talar hon gärna, flera gånger uttrycker hon sin tacksamhet mot de som varit delaktiga i utställningsproduktionen. Men hon vill inte tala om sin konst och när hon anser att Daniel Birnbaum talar för mycket tecknar hon åt honom att vi ska gå in och titta på konsten istället. Hon vill frustrera och provocera. Enligt egen utsaga vill hon med sitt konstnärskap motsätta sig sätt att tänka som får oss att sluta tänka. Hon vill ändra på den mentala driften att nå bokslut, att serveras enkla förklaringar som dödar vår nyfikenhet.
Utställningen Bild över Bild gör sig bra på Moderna Museet då de konstnärer som Sturtevant har valt att kopiera till stor del överensstämmer med Moderna Museets samlingar. Genom att ställa ut repliker av verk av konsthistorisk betydelse, exempelvis Duchamp, Tatlin och Oppenheim, har Moderna Museet också en historia av att ifrågasätta betydelsen av äkthet.
Jag anser att det inte finns så mycket intressant att säga om konstverken i sig. Det är popkonst av Warhol, Johns och Harring. Det finns repliker av Duchamp och Beuys. Sedan år 2000 har hon utvidgat sitt verksamhetsfält till massmediala bilder och egenhändigt filmat material. Återkommande i videoverken är evinnerlig repetition av massmediala bilder, våra till vardags visuella omgivningar. Till de senare konstnärerna vars verk hon har kopierat hör McCarthy och Gonzales-Torres. De ter sig ganska platta utan sin autencitet, som om de blivit berövade på sin historiska och sociala kontext. Sturtevants konstnärskap ligger just i hennes tillvägagångssätt, i styrkan i hennes ifrågasättande.
Text: Sigrid Abenius
Sturtevant © Foto: Loren Muzzey.
Sturtevant, Warhol Flowers, 1990 © Galerie Thaddaeus Ropac, Paris
Läs även andra bloggares åsikter om Sturtevant, konst, Moderna Museet
[…] – Arbetarbladet: ”Sturtevant – konstvärldens största gåta!” – Kulturbloggen: ”Sturtevant – Bild över bild” – Feinkultur: ”Sturtevant på Moderna […]