Storbritannien och ett land där de rikaste 10 procenten nu har det 100 gånger bättre ställt än de fattigaste, där konsumtion byggd på privat skuldsättning i åratal har lyfts fram som en lösning för en vacklande ekonomi, och där den sociala rörligheten, enligt OECD, är sämre än i något annat i-land.
Skriver den brittiska journalisten Nina Power i Dagens Nyheter.
Medier har varit snabba med att förmedla dramatiska bilder på brinnande bilar och stadsdelar som ser nästan sönderbombade ut. Det är ett fruktansvärt raseri och en ofattbar frustration som blommat ut i full kraft nu.
Våld borde aldrig vara något vi försvarar. Men vi, den västerländska kulturen med stort stöd och till stod del styrd av amerikansk kultur, har i film efter film berättar historier om det rättfärdiga våldet. Vad då är rättfärdigt, vem bestämmer det? Den grupp som har flest finansiella muskler och mest makt.
Om vi har denna ideologi om att det finns ett rättfärdigt våld som bakgrund är det inte konstigt att frustrerade grupper tar till våld. För sätt in det i sammanhang att en liten grupp norpat åt sig det mesta och lämnat en annan grupp utanför. Som Nina Power skriver:
Som Richard Wilkinson och Kate Pickett pekar på i ”Jämlikhetsanden”. Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen” är företeelser som beskrivs som ”sociala problem” (brottslighet, ohälsa, antal intagna i fängelse, psykisk ohälsa) mycket vanligare i ojämlika samhällen än i samhällen med bättre ekonomisk fördelning och mindre klyftor mellan de rikaste och de fattigaste. Årtionden av individualism, konkurrens och statsstödd egoism – kombinerad med ett systematiskt kuvande av fackförbunden och den alltmer utbredda kriminaliseringen av oliktänkande – har gjort Storbritannien till ett av de mest ojämlika länderna i den rika världen.
Röda Berget tar upp detta också: Kravaller är ett tecken på ett samhälle som rasar samman
Upploppen i London ska stoppas med ännu mer våld och fler poliser. I akuta läget är det absolut självklart att det är viktigt att få stopp på våldet. Men sedan borde makthavare sätta sig ned och fundera på vad som hänt och varför. Världen behöver inte mer våld. Världen behöver fler möjligheter för människor att se hopp om sin framtid. Fler människor måste se att de kan få jobb, att de kan försörja sig, att de kan utvecklas.
Börskrasch och ett London som brinner och samtidigt stor svältkatastrof i Östafrika.
Det är hög tid att börja på allvar fundera på vad det är för värld och samhälle vi vill ha. Ingen människa skulle behöva svälta ihjäl. Det finns mat och resurser nog, frågan är bara hur det förmedlas och varför vissa är värda tusentals mer än andra.
Relaterat: Expressen och Svenska Dagbladet och SVT Nyheter.
Läs även andra bloggares åsikter om London brinner, Jämlikhetsanden, poliitk, våld
En livstid av fattigdom, otrygghet, maktlöshet och marginalisering fyller en krutdurk av rättmätig ilska och frustration. Polisen skjuter ihjäl en person och *BANG* hela stadsdelar exploderar, hundratals människor strålar samman i varje gatuhörn, adrenalinet rusar i blodet, de tänker: Det här är bättre än en fotbollsmatch (och fan så mycket biligare)! De känner att de är i kontroll – kanske för första gången i sina liv, de jagar iväg polisen som trackaserat dem, tar saker de inte har råd att köpa, somliga går längre och bränner ner hela byggnader. I massorna finns kriminella men de flesta är vanliga ungdomar, en del äldre. Men morgonen kommer, berusningen har klingat ur och saker och ting framträder i ett annat ljus, makten var en illusion. Statsapparaten har återhämtat sig från chocken, 16,000 poliser återställer Ordningen, gata för gata, hus för hus – hundratals arresteras och de som inbillade sig att de bestämde kommer att få betala ett högt pris för detta. I opinionsmätningarna kommer högerextremister att gå fram och David Cameron kommer annonsera satsningar på ökad myndighetskontroll snarare än fritidsgårdar och vårdcentraler. Nästa år händer samma sak igen, i ännu större omfattning…