Titel: Alice: Madness Returns
Betyg: 4
Format: Windows, Playstation 3 och Xbox 360
Sverigepremiär: 16 juni 2011
När det kom fram att Tim Burton skulle göra en film om Alice i underlandet var det många som blev entusiastiska (inklusive undertecknad) eftersom hans tidigare filmer erbjudit så annorlunda och fina upplevelser där man blivit bjuden på resor till miljöer och personligheter man annars aldrig hade haft chansen att få träda in i eller stöta på. Men trots att projektet verkade som gjort för honom, och att man smörade på med 3D-effekter och allting, blev det mest pannkaka av allting. Det blev liksom aldrig så genuint som man hade drömt om, utan blev istället en ganska medioker film.
Men nu är det här spelet ingen licens på hans film, tack och lov, utan en mer direkt uppföljare på American McGee’s Alice från 2000 (och har man inte spelat det följer en restaurerad HD-version utav det spelet med som nedladdningsbart material). Det handlar alltså om ett mörkt och blodigt äventyrsspel för en mer vuxen publik, och det är ingen slump att spelet rekommenderas från 18 år.
Vägen till sanningen är tillräckligt lång, sex kapitel, för att man ska hinna göra det intressant och berättarmässigt genuint. Det finns nämligen få andra spel som gestaltar karaktärers psyke bättre än såhär. Om något. Att en del inslag skulle passa i andra plattformsspel, eller skräckspel för den delen, gör att vi får en högintressant titel på så många plan. Dock blir en del pusselinslag snabbt överanvända och irriterande repetitiva, men det är också småskavanker i ett annars mycket välgjort spel med få buggar som stör fiktionen. Någonting annat som man skulle kunna påvisa är att det ibland kan bli lite oöverskådligt när flertalet fiender uppenbarar sig, men eftersom man kan byta svårighetsgrad närhelst man önskar och att kaoset är en allegori för Alices undermedvetna känns det ändå för givande för att anmärka på. För utan dessa inslag hade lite utav poängen försvunnit ändå.
Även om man erbjuder spelaren högst varierade miljöer, som alla är förvridna och därför känns att höra hemma i underlandet, och ett välfungerande vapensystem är allt det där egentligen bara kulisser för spelets egentliga mening: en psykologisk djupdykning i Alice undermedvetna, där sökandet efter svar på frågan om vad som hände när hennes hem brann upp som liten och hennes syster gick bort. Vilket man lyckats ovanligt bra med, både gällande uppbyggnad och presentation. Slutresultatet är ett av årets bästa spel!
Läs även andra bloggares åsikter om Alice: Madness Returns, spel, spelrecension
