Foto: Mats Bäcker
COSÌ FAN TUTTE – ossia La scuola degli amanti
I går (29/5) har det alltså varit premiär på Drottningholms Slottsteater. För andra året i rad handlar Operafestivalen om Mozart.Först ut var hans ”Cosi fan tutte” och senare i sommar ger man åter ”Don Giovanni”.
Det är ett samarbete med Operahögskolan och föreställningen sjöngs av både avgångselever och elever som inte har kommit så långt i sin utbildning, men det var en mycket fin blandning på eleverna som gjorde denna kväll till en stor och rent av magnifik föreställning.
Det är dock en relativt sett lång föreställning och det är inte helt enkelt att vänja sig att sitta på dessa smala bänkrader, men efter föreställningen ångrar man sig inte en minut att man trots allt härdade ut.
Första akten tar ungefär en och en halvtimme och det känns ganska mycket, men samtidigt är det naturligtvis viktigt att man följer kompositörens tankar och anvisningar, och det fanns ju flera ljuspunkter.Don Alfonso hörde jag för första gången igår och det är en sångare som jag gärna vill höra mer ifrån. De övriga sångare har jag haft möjlighet att se och lyssna på vid flera olika tillfällen och de kompletterar varandra på ett alldeles utmärkt sätt och det skall verkligen bli roligt att få följa dem även i framtiden.
Den första riktiga ljuspunkten kom när Despina gjorde entré. Hon representerade en verklig fullträff och detta är inte skrivit för att förringa övrigas insatser, men Frida Jansson var särskilt bra vilket hon för övrigt var föreställningen genom.
Andra akten var en fantastisk fin upplevelse med mycket fint presenterad sångkonst i den högre skolan. Det är svårt att betygssätta de enskilda prestationerna, men det är inte heller, enligt min mening, särskilt viktigt.Trots att andra akten var nästan lika lång som första akten så upplevde jag den som mycket kortare. Här fanns flera tillfällen där solisterna fick utmärka sig och det var förmodligen som gjorde upplevelsen så mycket starkare och bättre än första akten. Igenkänningsfaktorn på ariorna är också något högre.De unga älskande gjorde mycket bra ifrån sig och det gäller särskilt i andra akten, men det skall givetvis inte tolkas som att de var sämre i första akten.
Det var ett fint ensemblespel rakt igenom med enskilt mycket goda prestationer.Det var dessutom roligt att de fyra herrarna som tjänstgjorde som soldater, albaner och tjänare. Hela ensemblen gjorde ett mycket bra och väl genomfört gestikprogram i den högre skolan och det var kanske just detta som gjorde att det blev en fin operaupplevelse om än lite lättviktig.
Föreställningen regisserades av den belgiske regissören Sigrid T´Hooft och detta var en hennes första Mozartopera. En uppgift som hon klarade med glans.
Mark Tatlow dirigerade orkestern på ett förtjänstfullt sätt och orkestern skötte sig mycket bra, med något litet missöde, i blåsarsektionen, som naturligtvis var helt oavsiktligt.
Sammanfattningsvis kan jag verkligen rekommendera alla att under de två kommande veckorna vallfärda till Drottningholm.
Dirigent: Mark Tatlow
Regissör: Sigrid T’Hooft
Scenograf: Stephan Dietrich
Fiordiligi: Sara Widén
Dorabella: Katja Zhylevich
Guglielmo: Luthando Qave
Ferrando: Joel Annmo
Despina: Frida Jansson
Don Alfonso: Staffan Liljas
Soldater, albaner och tjänare : Murat Ekici, Kristian Kaspersen, Niklas Löjdmark, Gustav Udd
Drottningholmsteaterns orkester
Vill du veta mer om föreställningen besök Drottningholms Slottsteaters hemsida
Du kan också läsa mer om handlingen på Mogens Operasidor
Här kan du läsa ett tidigare inlägg om Cosi fan tutte
Teatermagasinet om Cosi fan tutte
DN:s recension
SvD:s recension
[…] Recension på Kulturbloggen. […]