Karl Olandersson
Hurry Up And Wait
4
Inspelad i Kingside Studios Gnesta juni 2024
Producent: Karl Olandersson (executive prod. Robert Mehmet Ikiz)
Stockholm Jazz Records
Releasedatum: 1/11 2024
Nu kommer enastående trumpetaren och låtskrivaren Karl Olandersson fjärde skiva med sin drömkvartett. Har recenserat de föregående här så jag är väl förtrogen med soundet, till och med vad beträffar delar av materialet på aktuella cd:n eftersom låtar framförts live på konserter jag skrivit om. Två av mina skivrecensioner finns för övrigt listade i källförteckningen på artistens Wikipedia. Känns ärofullt och samtidigt förpliktigande att ens formuleringar möjligen haft en viss betydelse. Har skrivit tämligen utförligt tidigare varvid jag också passat på att presentera Olandersson, vars ungdomligt coola image ovan kan förleda lyssnare att tro att fyrabarnspappan är yngre än sina fyrtiosex år. Olandersson har som det heter många järn i elden i storband, Stockholm Swing All Stars, Trinity, Beat Funktion med mera. Som om det inte vore mer än nog hörs han (ofta utan att synas) för sin försörjnings skull i diverse tv-orkestrar.
Drömkvartetten bildad 2017 består av Magnus Hjorth vid flygeln, Martin Sjöstedt på bas samt Daniel Fredriksson bakom trummorna. Hjorth bosatt i Köpenhamn hör jag inte lika ofta live som de andra förnämliga musikerna vilka är med lite överallt i jazzigt vitala sammanhang. En omständighet jag vill mena skiljer den gedigna skivan från hur det låter live, har att göra med att albumet lanseras som soloalbum av Olandersson. Vi tar emot hans originallåtar och förtrollas av konster utförda på dennes blåsinstrument. På konserter framstår kvartetten däremot som en jämbördig enhet, vilket jag för att vara uppriktig föredrar. En utomstående producent skulle nog ha rått honom att i ett par sekvenser reducera vad som i teknisk mening gränsar till excesser.
Hypersnabbt inledande titelspår avlöses av tillbakalutat pulserande beat i medium-tempo. Smeksamma balladen For Them All som tillägnas barnaskaran inleds med en tekniskt avancerad knorr på trumpet (albumet innehåller mycket akrobatiska finesser man baxnar inför). När medmusikerna backar upp Karls tonala finesser leder det tanken till typisk valstakt signerad Michel Legrand. I jämförelse med när man lirar live tar det som sagt tid innan Hjorth, Fredriksson och Sjöstedt bereds plats att träda fram ur dominantens skugga. Men det lönar sig att tålmodigt vänta.
För batterist och pianists vidkommande lanseras de i helfigur i härligt smaskiga The Flu. Rytmsektionen är här i sitt esse. Försynt framskridande Sentimental avviker radikalt från huvudfåran genom sin impressionistiska prägel och har ett ljuvligt intro av Hjorth. Sugs in i hypnotiskt laddat stråk. Vid ungefär tredje genomlyssningen framstår det som en truism att två föregående låtar jämte boppigt fräscha WM samtliga är fullpoängare, fulländade i utförande och struktur. I detta förstklassigt raska nummer briljerar samtliga, framför allt hänför trumpetens konversation med trumslagare Fredriksson vars tajming är makalös. Auktoriteten hos Olandersson minner om hjältar som Lee Morgan, Donald Byrd och varför inte lägga till Jon Faddis (som jag sett på Skeppsholmen).
Vi erbjuds också en innerlig bluesig sak framförd delvis med sordin om öronen uppfattar rätt. Buddies kännetecknas därtill av subtilt spel med vispar och pregnant basfeature. Finalen utgörs av soft och melankoliskt tonmåleri. Sett i relation till uppvisningen på låten före speglas Olanderssons två skiftande förhållningssätt vilka båda bevisar vilken gigant han är på sitt instrument. Från flygeln kompletteras med underbara ackord, i ett anslag med anmärkningsvärt avspänd hållning. Stannar vid 4+ på grund av omnämnda marginella invändningar. Fast varje gång Hurry Up And Wait snurrat i cd-spelaren blir man alldeles hänförd och albumet är ett måste för trumpetnördar.