Caecilie Norby
Sixty
4
Inspelad i Köpenhamn
Producenter: Caecilie Norby och Poul Reimann
Loud Lady Music (egen utgivning)
Releasedatum: 6/9 2024
Den danska sångerskan med det imponerande omfånget har recenserats uppskattningsvis ett halvdussin gånger av mig här, dessutom förmodligen i Orkesterjournalen. Mestadels framträder hon i en jazzig kontext och då faller det sig naturligt att ofta musicera tillsammans med maken Lars Danielsson (basist, cellist och kompositör). På föreliggande flirt med beatbaserad r & b förekommer han perifert genom att traktera cello på två spår. I förfjol gjordes en utvikning till snarlika domäner och dessutom finns i katalogen samlingen Portraying, vars utgivning (om jag har rätt info) korrelerade med Caecilie Norbys deltagande i en dansk motsvarighet till Så mycket bättre. Sixty där all text & musik signeras prisade sångerskan är fjortonde soloalbumet vilket inkluderar framgångsrika projektet Sisters In Jazz (sett tre upplagor av dem), nämnda samling samt en duoplatta med Lars Danielsson.
Vilka har då 60-åringen engagerat på nya skivan? Jo, medproducent Poul Reimann på keys och piano, basisten Kristor Brödsgaard och Birk Nevel på trummor och percussion. De spelar på samtliga elva spår. På sju av dem hörs gitarr från Jonas Kragh medan Christian Afel lirar gura på Gold. Slutligen under rubriken vem spelar vad figurerar violinisten Tobias Durholm på titellåten. Ska också framhållas att i Master Mind förekommer citat från författaren Maja Angelou. Låter proffsigt fett om inspelningen på ett alldeles lagom svulstigt sätt. Fäster mig vid ett omedelbart appellerande sound från duktiga musiker och dito producentöron, faktorer vilka ger en sångerska med mäktiga resurser fritt spelrum. Inte att förglömma: Producentduon står för samtliga arrangemang.
Ett par av de låtar som lagts på slutet tappar lite i slagstyrka, varför deras anonyma avtryck reducerar betyget till en otvetydig 4:a med utropstecken. Albumet är värt åtskilliga skivköpare också i Sverige. I Danmark har det rönt översvallande positiva omdömen. Blev kontaktad personligen av artisten och med anledning av att skivbolaget behövde uppgift om telefonnummer blev jag uppringd. Känns på samma gång hedrande och ansvarsfullt att ens formuleringar kan få betydelse. Jag har spelat cd:n ett par gånger, lyssnat antingen i hörlurar eller via högtalare.
Produktionen är flott, arren sofistikerade och merparten låtar skinande juveler. Norbys expansiva stämma fungerar likt ett exceptionellt töjbart och uttrycksfullt instrument. Överlag slås man av hur distinkta eller raffinerade kompositioner ”snärjer” en. Genomgående hörs en uppseendeväckande brygd av cool r & b – ibland förlagd till det 90-tal då genren med bland andra Jill Scott var som mest populär – en portion electronica och emellanåt rockig touch med gitarrsolo. Gemensamt för kompotten av stilar är det moderna soundet, hundraprocentigt vokalt engagemang samt lusten att laborera med groove, beats och någon gång breaks. På plattan skrudad i svart sound mixas snyggt ett par ballader in. Gold kan vara det närmaste artisten kommit soulig schlagerpop. Money Over Music kännetecknas av ett taktfast groove med potential att bli en radiohit.
Norby och hennes rekryterade musiker behärskar till fullo tillverkandet av förföriskt sound, varav somliga låtar tenderar att sätta sig i skallen. I vissa lägen är det frestande att associera till hitleverantörerna i Cheiron Studion, fast då kanske peka på aningen mer sofistikerat handlag. Tänker också att engelska texterna vill säga viktiga ting ibland när de går bortom hjärta och smärta-rim. . Nu fastnar jag ytterst sällan i textanalys, men uppfattar att här finns uppmaningar och stöd riktade till kämpande kvinnor. Överhuvudtaget beundransvärt att kunna förfoga över ett så här kraftfullt komplement till jazzkarriären och med sådan catchig rytm i arren.