Arvid Falk är namnet på den journalist som August Strindberg skriver om i Röda rummet, en godhjärtad idealist som ständigt är en nagel i ögat på etablissemanget. Det är ingen dålig förebild, tycker jag.
Det är en av skälen vill varför vi (Erik Laakso, Ander Löwdin och jag) drog igång projektet Arvid Falk, som startade i torsdag vid lunchtid.
Det är en debattportal på vänstersidan, tänkt att samverka med både bloggvärlden och människor runt om i landet, i många fall de som inte har fri entré på de borgerligt ägda debattarenorna som DN Debatt.
Arvid Falk vill vara en del i den gräsrotsrörelse som finns i bloggosfären och samtidigt bjuda in en mängd debattörer.
Idag har vi en debattartikel som jag tycker är viktig. Byggnads har fått mycket stryk i de traditionella medierna och framställts som om de inte vill att människor från andra länder ska få komma hit och jobba. Det är inte sant. Vad de vill är att det ska vara drägliga förhållanden för de människor som kommer hit och jobbar.
Byggnads ordförande skriver om det i debattartikeln:
Hur många ska behöva dö innan jobbtraffickingen får ett stopp?
Den debattartikeln tar upp samma sak om Anna-Lena Lodenius tar upp i krönikan:
Är detta Sverige på 2000-talet? Känns det inte väldigt mycket som ett statarsystem?
Här recenserade jag boken där Anna-Lena Lodenius tillsammans med Mats Wingborg har granskat hur migrantarbetare har det i Sverige ochi Europa.
Andra bloggar om: Arvid Falk, arbetsmarknad, immigration, jobbtrafficking, migrantarbetare, Byggnads
