Ute öser snön ner och ändå är det 1 mars. Men även om det inte ser ut så: våren och sommaren kommer. Och med dessa ljusare och varmare tider kommer också sköna musikfestivaler. En av Kulturbloggens favoritfestivaler är Way Out West som är i Göteborg i augusti. Nu har det kommit fler spännande bokningar dit:
LCD Soundsystem, Local Natives och Marina & The Diamonds kommer till Way Out West.
Ur pressmeddelandet:
I fyra år har vi kämpat, tillsammans. Vi har med små och stora verktyg, böner och hammare byggt en bro mellan bästkusten och New York för att få LCD Soundsystem till Way Out West. Nu kommer de! Men inte nog med det: vi kommer ha den eminenta glädjen att få njuta två riktigt heta nya grymma artister i form av Local Natives och Marina and The Diamonds också. I augusti, kamrater …
LCD SOUNDSYSTEM
Väntan är över. Skivan är färdig… Göteborgsspelningen är bokad. För alla oss som tror på ett liv före döden – nu kommer beviset: LCD Soundsystem på Way Out West!
De enda som gillar Neanderthalare är mammutar och kulstötare. Låt ingen lura dig, smart är sexigt. Klyftiga människor vet när de ska tappa huvudet och nu får ni chansen. LCD Soundsystem är den perfekta mutationen: ett dansdjur med IQ högre än BPM. Homo Sapiens med mervärde – 125% extra tamburiner, trummor, cymbaler och, naturligtvis, koklockor. Hoochie Coochie för hela familjen och längst fram häxdoktorn själv; framtidsfunk-maestron James Murphy .
Direkt från New York kommer en bubblande brygd av debil dansmusik, eskapistisk rock, frustande funk och outspädd boogie. Första skivan, med galjonssingeln ”Losing My Edge” , lyckades som ingen annan sen Gil Scott-Heron säga något vettigt om våra liv medan vi dansade oss svettiga och glömska. LCD Soundsystem är ett av de fåtal band man kan lita blint på. James Murphy och hans besättning gör sömlös och sömnlös musik som berör från första trumslaget . Uppföljarplattan Sound Of Silver hämtade inspiration och rövarbyten från där – House! – där – Rockabilly! – där – McSweeneys! – men LCD Soundsystem är alltid rastlöst absolut här och nu. Kan man blanda mörkt komisk melankoli med bama-lama boogaloo? Några av de definitiva svaren: ”All My Friends” , ”North American Scum”. Juryn behöver inte många ögonblick framför scenen. Svaret är givet. Vi är här för att fira, fira alla våra strålande misslyckanden så som vi aldrig firat något förut. LCD Soundsystem ordnar den festen.
I vår kommer äntligen nya – sista? – skivan. Soundsystemet är otypiskt tydliga, den här är ”tveklöst bättre än de förra två”. Med Coachella startar årets turné – den sista? När den når Göteborg, när det är dags för ”Time To Get Away” eller ”Daft Punk Is Playing At My House” kommer vi att stänka svettiga grå celler på alla våra publikgrannar. På Way Out West förvandlas vi till något mycket vackrare, mycket bättre. Homo Sapiens? Bah! Framför LCD Soundsystem blir vi Homo Dansapiens och världen vår. Som James Murphy själv säger: ”If you don’t see any girls around you, you´re dancing wrong!” Och det gör vi inte, inte på Way Out West. Där dansar ingen fel.
———-
LOCAL NATIVES
Från mitten av 2000-talet fram till 2010 har modernismen inom den amerikanska popmusiken ofta – och förenklat – beskrivits med visuella referenser till skägg och skogshuggarattribut, mer sällan med hur sofistikerat nordamerikaner numera översätter stora, mänskliga känslor till musik.
Local Natives bakar modern indiepop som leker med rytmer och harmonier som en skeppsbruten lekskola, och som rör sig över alla områden som är spännande på den amerikanska popkartan. Lyssna och du hör gitarrplock á la New Yorks välklädda konstskoleindie, sångstämmor och aparta orkestreringar från Seattle och Portland, alltsamman saftat med en egen form av ibland schamaniska rockenrollslagverk.
Local Natives har varken skägg eller flanell, men passar definitivt in i en skola där Grizzly Bear , Yeasayer , Fleet Foxes och Band of Horses studerat. Local Natives affärsidé är samma typ av harmoniska, melodiska språk som sina bänkgrannar, men har ett utförande som bryter isär musikens toppar, plåstras om, ömsom hoppar upp och ömsom lägger sig för att vila, och sedan reser sig som pånyttfödd.
Alla älskar när musik blir något som både skaver i bröstet och kittlar under fötterna. Hjärtesnörp är lika behagligt som ett snett leende och festivaleufori. Local Natives har vett nog att inte göra en distinktion mellan känslouttrycken, utan bakar ihop dem till en enda naturromantisk kärleksberättelse.
Ni som lyckades knipa en av plåtarna till Sverigespelningarna i januari vet att ställena var packade som makrill i tomatsås. Vet du ditt bästa tar du med dig en god bok och vän och parkerar dig framför scenen på Way Out West redan på morgonen innan spelningen. För du vill inte missa en nanosekund av detta.
———-
MARINA AND THE DIAMONDS
Vilken är vår uppgift? Way Out West river ned era väggar så att ni får luft och ljus. Vi gör det varsamt, leende, målmedvetet och vi gör det tillsammans med er. I sommar är det dags igen. Varje år lämnar vi över en juvel till er, den där artisten som stannar kvar länge efter att festivalruset ångat bort. Första året fick ni Regina Spektor . 2008 gav vi er Fleet Foxes , förra året Florence & The Machine . Nu kan vi stolt presentera årets ädelsten: Marina & The Diamonds är klara för Way Out West 2010!
Fenomenet Marina Diamondis och hennes projekt The Diamonds svepte över oss, inte som en blyg bris men som en frisk orkan med några EP:s, våghalsiga remixer och så debuten The Family Jewels (fundera på den titeln, Python-fans) i februari. I kolgruvan av Idolprodukter hittade vi något mycket dyrbarare. Plötsligt stod en självlysande artist färdig mitt ibland oss. Med en blandning av elektropop och själfulla harmonier vore det alltför lätt att kalla Marina för Kate Bush med färgkritor. Det är så mycket mer. Hon är orädd, nyfiken och just så självsäker som man bara får vara om man är så här bra.
Med en röst som kvicksilver tar Marina till sig glitterdisco och källarballader med samma egensinniga fokus. Vaudeville, Bollywood och cirkus-i-djungeln lurar i bakgrunden. Många, alltför många har försökt att balansera på den slaka linan mellan excentrisk och tillgänglig utan att lyckas. Marina Diamondis tittar aldrig ens ned. Way Out Wests Forum har önskat, vi har lyssnat på forumet – och alla våra andra vänner – får en 24-karats fyrdimensionell artist som höjer sig högt över hustaken i Göteborg. De som säger att underbart är kort vet inte vad de talar om. Marina & The Diamonds kommer att ge dig en stund som skimrar långt in i nästa år.
Läs även andra bloggares åsikter om musikfestivaler, Göteborg, musik, Way Out West