Min relation till Ghost har varit ljummen. Min intention med årets avslutare på rockfesten utanför Sölvesborg har varit att skaffa mig en relation till bandet. Jag vet inte om jag är övertygad men jag är begeistrad av den föreställning som pumpades ut över det oerhört dammiga fältet i Norje Boke. Vilken show det här bandet bjuder på. Det är effektfullt, roligt och medryckande.
Sångaren Cardinal Copia, Papa Emeritius IV eller helt enkelt Tobias Forge är en effektiv frontman som håller publiken helt och hållet i sin hand. Den här kvällen i Blekinge under den nedgående solen, är vi alla hängivna satanister under ledning av Ghost. Det finns en del knepiga människor som säger att Ghost inte är hårdrock och därför inte ska spela på en hårdrockfestival. Nu heter inte festivalen Sweden Hard rock Festival, eller Sweden Metal Festival utan just Sweden Rock Festival och är det något Ghost gör så är det att de rockar arslet av många andra band.
De namnlösa ghoulerna är effektiva och duktiga musiker som pumpar på med otrolig tyngd, varvat med skira popslingor som bryter av snyggt mot varandra. Visst är det lite trist att inte veta vilka musikerna är, samtidigt som det är rätt skönt att inte behöva bry sig så mycket om vilka musikerna är. En konsert med Ghost är inte en i enbart en musikalisk upplevelse utan det är en helhetsupplevelse där skådespelet är minst lika viktigt som hur det låter. Scenshowen är riktigt mäktig och påkostad. Det är sannerligen valuta för pengarna som besökarna på årets avslutning får.
