Jazzkrogen Unity i Göteborg
26/5 2023
Tidigare hade jag hört Ebb Dankel på Alicia Lindbergs fullängdsdebut. Pianisten från Malmö spelar oftast tillsammans med musiker från just södra Sverige och Danmark vilka hon träffat på Skurup. ( folkhögskola specialiserad på ansedd jazzutbildning). Osäker på om det finns någon musik utgiven i hennes namn. Men vid vår pratstund efteråt framkom att hon i veckan ska in i studio i Köpenhamn. Fick också veta att hon spelat trumpet och sjunger/ sjungit. När detta med vokala färdigheter omnämndes drog jag en parallell till Anna Greta och hennes nya karriär. I min intervju med ägaren till Utopia Jazz i samband med 1-års jubileum, lyftes för övrigt den unga pianisten fram som en av liveverksamhetens höjdpunkter.
Därför var jag nyfiken på att få höra henne live tillsammans med tre flitigt anlitade musiker från Göteborg ur samma generation. Syftar på den anmärkningsvärt snabbt etablerade kontrabasisten Arvid Jullander, tenorsaxofonisten John Nilsson som också gjort sig ett namn nationellt i inte minst storbandskretsar samt duktige trumslagaren Mauritz Gulbransson vars närmsta år kommer spenderas på Musikhögskolan (HSM i Göteborg). Jullander och Nilsson har jag ofta hört och recenserat, live och på skiva.
2021 tilldelades Dankel pris som bästa solist av Laila och Charles Gavatins stiftelse i samarbete med Svensk Jazz och deras tävling ”Unga Jazzkometer”. I arrangörens marknadsföring anges att den stora talangen erhållit stipendium, som gjort att hon nu gått två år på prestigefyllda Berklee College i Boston. Publiken på den andra kvällskonserten fick reda på att affischnamnet var jetlaggad, vilket absolut inte kunde märkas. I en konsert på cirka sjuttiofem vibrerande minuter framförs ett halvdussin fascinerande låtar, vilket indikerar en förtjusning i att sträcka ut, färga melodier på individuell basis.
Med ett undantag hörs alster skrivna av Dankel eller Gullbransson. Drömsk, ljus inriktning leder lyssnaren in i en fängslande värld. Sitter lyckligtvis väldigt nära pianot, vilket innebär bästa tänkbara dynamik. I förgrunden alternerar tenorsaxofon med klangen från pianot. Volymen är så pass stark att tonerna tidvis känns i kroppen och öronproppar är ett måste, åtminstone för mig med tinnitus. Noterar redan i öppningslåten härlig kommunikation mellan broderande pianist och uppbackande rytmsektion. Tar till mig elastisk harmonik som på spännande sätt buktar ut i be bop-konturer. Trots att ingen på scen uppnått 30-strecket slås man av hur bekvämt de behärskar sitt uttryck. oavsett om otyglat tonspråk idkas eller fina ballader framförs finns kemin där, generar extra lyster.
Inte förrän Ebba Dankel introducerar Knäppgöken associerar jag till eventuella förebilder. Publiken invigs i vad jag och flera annars skulle ha identifierat, nämligen låt komponerad i pionjären Monks mästerligt aviga anda. Här excellerar John Nilsson i frustande chorus som får mig att referera till Dexter Gordon, drar med sig övriga, varvid intensivt sväng uppstår. Arvid Jullander står för maffig grundpuls medan den engagerande batteristen levererar uppfriskande fills. En anmärkning i marginalen gentemot den sist nämnde talangen, handlar om dennes förkärlek till att attackera, ett par gånger onödigt hårt. Lustigt nog är en trevlig ballad signerad honom.
Apropå Monk blir det som en logisk följd Evidence i extranummer. Uppfriskande att höra hans snabbt, krängande rytmik tolkas med påtaglig nerv. Tenoristen visar sig ånyo på styva linan varpå vi får avnjuta ett flyhänt inspel från prisad pianist. I hennes Alltså, läcker melodi av lyriskt svepande karaktär, får jag för mig att inspiration hämtats från Bill Evans och Brad Mehldau. Angående betydande inspirationskällor framhöll 23-åringen efteråt, att för henne har Lars Jansson utgjort den viktigaste influensen.