Frölunda Kulturhus
24/3 2023
Recenserade i entusiastiska ordalag skivdebuterande PianoBasso 2016, var några år senare med när musik framfördes från skiva nummer två i Kaverös kyrka och blev ånyo inviterad till releasekonsert. Nu kommer således tredje albumet från Thomas Gustavsson och Andreas Gustafson betitlad Tranquilllo III. Meditativ konsert lyder rubriken på tilldragelsen i den mycket stämningsfullt belysta Stora salen. Latinska adjektivet på skivorna indikerar pragmatiskt koncept vars bakgrund Andreas berättar om i sitt inledningsanförande.
Andra halvan i duon har ett förflutet inom Svenska kyrkan som musiker, bland annat på Sahlgrenska. Idén till PianoBasso har sin upprinnelse efter beställning där på läkande tongångar. Vi får veta att det började med Mozart och svårigheten att inkorporera dennes bastoner. På den vägen är det. Genom noggrant utvald klassisk repertoar lämplig för deras rofyllda nisch, samspelar pianist Thomas med basisten Andreas efter arrangemang från mannen vid flygeln. Handlar inte enbart om att transkribera verk, oftast orkester- och körverk, utan också om att lägga in utrymme för improvisation utan att jazza till det.
Musikerna har spelat tillsammans i olika konstellationer i 25 år, träffade varandra första gången när de underligt nog spelade låtar förknippade med Siw Malmkvist. Thomas upptäckte jag i och med att han ingår i lika karismatiska som innovativa New Tide Orquesta medan jag inte hört hans konstnärliga partner i annat sammanhang. Andreas som har civilingenjörsexamen från Chalmers tar emot tillsammans med Thomas. Förser mig i den alkoholfria baren innan jag letar upp en bekväm plats. Publiken som borde varit större får ett litet programblad. Undantaget Schubert inkluderas samtliga tonsättare på aktuella skivan, fast styckena kommer inte i samma ordning.
Nio stycken framförs. För gourméer av klassiskt vacker musik är det välkända stycken, varav flertalet sannolikt förekommit som soundtrack. Man har strippat bort det bombastiska och pråliga tendenser för att i avskalat skick ta fram essensen i harmonierna på piano och kontrabas, vars strängar ofta bearbetas med stråke. Har sett att bedömare gärna jämför med de dröjande låtar i regional spelmanstradition vilka framställdes av Jan Johansson i samarbete med Georg Riedel på ikoniska Jazz på svenska. Relaterar för egen del snarare till Jan Lundgren/ Hans Backenroths duoplatta med samma sättning från i fjol (dessa jazzgiganter tolkar till och med Mozart).
Starka känslor är i omlopp under denna intima kammarkonsert. Registrerar sorg, längtan, frid, stråk av lycka och massvis av melankoli. Musiken blir aldrig smetigt inställsam utan visar sig vara fylld av värdig skönhet. Blir fridfullt begeistrad, jublar över duons lyckade projekt. Meditativt anslag dominerar. Därtill adderas ett par stegringar av intensitet genom aningen dramatiska inslag av arrangerande pianist. I dessa sekvenser byts eftertänksamma grundackordet ut mot mot sofistikerat allegro. Tack vare visuella drag och öppna linjer är musiken av Bach, Chopin, Satie med flera, jämte svenska tonmålarna Alfvén och Peterson-Berger idealiska att använda i filmer och tv-serier. Vilken enorm laddning konsertens nio stycken innehåller representeras allra bäst av ledmotivet ur självbiografiskt brutala storfilmen Tjuren från Bronx. För några år sedan hörde jag just Intermezzo ur Cavalleria Rusticana av Mascagni i stor skala med maffig kör och orkester på GöteborgsOperan. Den svepande melodin i PianoBassos tappning är lika ljuvlig, lika emotionellt drabbande.
Lågmäld öppensinnad inledning hämtad från Debussy avlöses av en av de vackraste pianostycken som någonsin skrivits: Gymnopédie No 1 av särlingen Satie. Undersköna tolkningen i Frölunda Kulturhus gör tonsättaren rättvisa. Chopins Nocturne görs oerhört vackert, framskrider impregnerad i vemod. Duons respektive improvisatoriska inpass under en trekvart ger relief, skänker musiken ett större mått av frihet. Att noterna och mellanrummen till fullo behärskas märks i första hand på subtila interaktionen, mästerlig pausering och sättet varpå instrumenten i omgångar hamnar i fokus. Andreas på ergonomisk ståstödstol kompletterar soundet magnifikt utöver några solopartier,, medan Thomas naturligt nog överlag anför. Blev för oss finsmakare en högtidsstund vars final pianisten presenterade. Då spelades Aftonen av Hugo Alfvén. Oväntat konsekvent av männen att enbart hålla sig till alstren på Tranquillo III och strunta i andra extranummer.
Avsikten att skapa trösterik och minnesvärd musik på detta format infrias till hundra procent. Blev gripen fast jag hade kunskap om hur det troligen skulle låta. Ryste av välbehag av det dynamiska anslaget. Duon tackade evenemangets ljudtekniker plus oss publik. Efteråt fanns skivan till försäljning. Alla ni som i olika utsträckning känner behov av alternativ till samtidens dystra budskap uppmanas LYSSNA PÅ NYA SKIVAN MED PIANOBASSO. Skaffa cd:n eller lyssna på digitala plattformar.!
OBS Kan som kuriosa nämna att i samma hörsal har jag för så där trettio år sedan närvarat när storheter som James Moody, Lee Konitz och Dompan varit huvudakter. Och några år före pandemin kunde jazzelit från regionen avnjutas i vid samma tillfälle – The Grrove, Thomas Jäderlund Amazing Trio samt solopiano med Harald Svensson.