Karl Berger/ Kirk Knuffke
Heart Is A Melody
4
Inspelad 9/4 2022 i New York (inspelning, mixning och mastring: Jay Andersson)
Producent: Kirk Knuffke
Stunt Records
58:24
Releasedatum: 29/11 2022
Kornettisten Kirk Knuffke bygger musikaliska broar genom att förena förkärleken till tidig jazz, ofta bluesmarinerad sådan, med att ha gått i lära hos en avantgardist som Ornette Coleman. I JAZZ (3/2022) recenserade jag vad han gjorde på trio på albumet ´S Wonderful. Flitige 42-åringen från Kanada medverkade på fler skivor släppta i fjol, varav Heart Is A Melody är ett överlag lyckat exempel. Den lutar starkt åt Knuffkes avantgardistiskt sökande riktning. och har därtill producerats av den i New York boende musikern och låtskrivaren
. 2015 gavs första gemensamma alstret av Knuffke och legendariske vibrafonisten och klaviaturspelaren Berger ut. Nu samarbetar de för första gången med batterist Matt Wilson jämte basisten Jay Andersson. Den sist nämnde har skött inspelningen i studio såväl som efterarbetet. Samarbetet innebar att fruktbart möte över generationer uppstod då Berger föddes i Heidelberg 1935. Han ser ovan nämnde Coleman som sin mentor, var tillsammans med honom en av grundarna till Creative Music Studio i Woodstock.
Instrumentalisterna kan förefalla vara doldisar. Just därför ges perspektiv på respektive imponerande karriär om namn droppas. Matt Wilson vars spel på albumet jag har avsevärd behållning av, har spelat med bland andra Lee Konitz, Dewey Redman, Cecil McBee och Bill Mays och gjort ett helt dussin plattor i eget namn. På nästan tio år äldre Jay Andersons cv finns både professorstitel och tre album i eget namn. Mångsidigheten verkar inte veta av några gränser. I unga år jobbade han med Woody Herman, Carmen McRae och Red Rodney. Har också medverkat hos Toots Thielemans, Michael Brecker, Bob Mintzer, Mike Stern, Joe Sample, Maria Schneider, Paul Bley och anlitats av Frank Zappa, Tom Waits, Dr. John, Chaka Khan och till och med Celine Dion. Kirk Knuffke å sin sida listas för arton album, av vilka flera getts ut på danska skivbolagen SteepleChase Records och på senare år Stunt Records. På festivaler i Europa har han uppträtt med bland andra Melissa Aldana och Jakob Bro (vilka jag hört live vid separata tillfällen). Nestorn Karl Berger som doktorerat i musikvetenskap ingick i ett kollektiv Don Cherry ledde i Paris och katalogen består av cirka 25 album, Av alla samarbeten med berömdheter kan nämnas spännvidden från Carla Bley, Dave Holland, Anthony Braxton, Sam Rivers, John McLaughlin och Pharoah Sanders till Bill Laswell, Jeff Buckley, Nathalie Merchant, Sly & Robbie och Neneh Cherry.
Karl Berger lanseras av Knuffke som en av moderna jazzens viktigaste personer, på skivan en katalysator. Betraktas dels som inflytelserik lärare, dels som en föregångare vad beträffar spel på vibrafon inom frijazz. Inte minst mot den bakgrunden är det olyckligt att det vasst ljudande blåsinstrumentet dominerar Heart Is A Melody., även om inspelningen avsiktligt belyser Bergers kapacitet och inspirationskällor. Lustigt nog är veteranen ursprungligen klassiskt skolad pianist, vars jazzintresse tog fart när amerikaner på 50-talet besökte ny jazzklubb belägen i militärtäta Heidelberg. Cedar Walton var en av de generösa pianisterna som delade med sig av sin kunskap. Berättas att alltför ostämda pianon bidrog till att Berger började förkovra sig på egen hand i konsten att få till sväng på vibrafon.
Starkt öppningsspår lockar in lyssnaren. Under åtta minut jublande framåtskridande utvecklas stegrande extas. Att melodin härstammar från Don Cherry blir uppenbart. Rytmsektionen assisterar föredömligt varligt när kornettens toner suggestivt dekorerar temat, tillsammans med skönt gung framtaget av Berger på rhodes. Ganesh avlöses av pregnanta takter med feature från trumslagare och vibrafonist. Hänförs av vispspelet.
Hälften av låtarna har skrivits av Kirk Knuffke. Två titlar ansvarar hyllade Karl Berger för medan resterande representerar några av duons tongivande förebilder, inflytelserika musiker Karl Berger spelat med. Förutom Don Cherry handlar det om Steve Lacy (som kompositör stor influens för Knuffke) och Pharoah Sanders. Indirekt inkluderas även giganten Ornette Coleman genom att en av Bergers låtar fått heta Ornette.
Fäster mig vid vitalt förhållningssätt. Musiken slingrar sig, tar krängande omvägar, utforskar och annekterar nya miljöer. Man är öppen för att undersöka vart snårig terräng leder. Utan att låta spräckligt krävs koncentrerade mottagare. Kan erkänna att i några passager är det ganska strävt. Could Hear You (K. Knuffke) illustrerar ypperligt det skissartat obändiga. Flera kompositioner bottnar i experimentell grund, utgår troligen från löst hållna improvisationer.
Rytmiska urladdningen döpt till Ornette genomströmmas av fantastiskt eggande trumspel av Matt Wilson, en musiker som verkligen tillför attraktiv dimension. Också Why Not? (K. Berger) har exceptionell lyster. Definieras av intressanta infall där kornetten överraskande får sällskap av spel på melodika från vördade Berger. Återigen glänser Wilson bakom trumsetet. Välbehövligt vacker ballad bryter för en gångs skull mönstret i en genialt enkel melodi.
Knuffke demonstrerar förstklassig teknik när högt svävande fraser exekveras.. Men i mina öron är det ett misstag att han producerar, tillåter sig en alltför dominerande ställning. Det skapar stundtals slagsida! Och måste tillstå att ibland finner jag hans fria tonbildning alltför komplex, för abstrakt. Backlat i betygsättningen. Tilltalas av kvartettens densitet och språng, hur den lysande rytmsektionen backar upp personliga solister fint förbundna med varandra. Ska poängteras att akustiken är bästa tänkbara, cd:n låter toppen i hörlurar.