12/11 2022
Unity Jazzbar i Göteborg
Pianisten, kompositören och bandledaren John Beasly har i dagarna varit ute på turné i regionen med Bohuslän Big Band. De framförde programmet ”Reimagining Weather Report”,som tyvärr passerade förbi Göteborgs-området. Lyckligtvis kunde man höra den nio gånger Grammy-nominerade musikern som under 2000-talet specialiserat sig på att vara musikalisk ledare för teve-shower och filmproduktioner på några få meters avstånd under lördagen. Han ingick nämligen i den kvintett som lirade två intensiva konserter på Unity lördag kväll.
På scen syns han med fyra tongivande medlemmar ur Bohuslän Big Band, fyra musiker jag ofta haft nöjet att höra i skilda konstellationer. I duktige tenorsaxofonisten Linus Lindbloms grupp spelade Samuel Olsson trumpet och flygelhorn, Olli Rantala kontrabas och Göran Kroon sitter instuvad bakom sitt trumset. Jag hittar en ledig plats i hörnet halvannan meter ifrån den taggade trumslagaren, vilket inte är en idealisk placering. När starkt spelande Kroon och blåsarduon öser når inte klangen från pianot ut. Men visst är det fantastiskt att kunna komma så nära när outslitliga jazzlåtar skrivna på 50- och 60-talet framförs live. Och de låter lika fräscha idag när de uttolkas av spelglada stjärnmusiker. Magnifikt förvaltas en tradition härrörande från exempelvis The Jazz Messengers. Sättningen är densamma.
Energileveransen är maximal vilket märks omgående när man kastar sig ut i rasande snabb låt. Ska ha varit Witch Hunt från Wayne Shorters Speak No Evil. Utförligt växlar intensitet och skiftas fokus i denna utförliga hårdkörning. När de laddade frontmännen pausar sina blixtrande attacker noteras glimrande, avspända löpningar från en amerikan ett par år yngre än recensenten. En höjdpunkt uppstår när intensiteten tonas ned i komposition signerad Jackie McLean, varvid Beasly tonalt konverserar med Kroon (som gör en kul avstickare med solistiskt inpass) och när övriga förenas hört formidabelt ensemblespel.
Fröjdas åt hur Samuel Olsson briljerar på flygelhorn. Hänförs av kvintettens kompromisslösa attityd lysande demonstrerad i Juju (w. Shorter). Från var och en hundraprocentig satsning kring ett otyglat och komplext tonspråk, där samtliga adderar fängslande bidrag utan att melodins kärna överges. En raffinerad nedstigning till ett försynt, sökande förhållningssätt initieras genom basist Olli Rantala. I I Thought About You får nyanser spelrum. En vacker standardballad med Miles-vibe centrerad kring Samuel Olssons ljuvliga fraser på trumpet med sordin.
Den nyss sammansatta gruppen ger ett självklart intryck av att vara samspelt och tillverkar i medium-tempo vad jag brukar kalla självgående sväng i I Mean You (T. Monk). I mina jazzöron tangerar den upphetsande rytmiken swingeran. På slutet i ett glädjepiller till konsert över 65 minuter,, kan entusiastisk publik frossa i såväl angenämt finlir som mer ”burdust” musicerande. Istället för sedvanligt extranummer framförs en underhållande trudelutt sannolikt signerad Thelonius Monk.
Efteråt presenterar jag mig för den meriterade amerikanske musikern. Borde förstås ha bildbevis på att pratstunden ägde rum. Visar sig att jag hade hört John Beasly live tillsammans med Miles Davis i Holland under denne magikers sista år. Berättade att jag i år recenserat bland andra Randy Brecker och Rick Margitza. Nämnde att jag träffat sist nämnde saxofonist som han delat scen med under Miles flagg, men missade att tala om att jag följt BBB i över 25 år. Den vänlige musikern som släppt nio album i eget namn är verksam inom flera genrer. Ser fram emot att höra honom i Ystad under Pianofestivalen nästa månad tillsammans med Magnus Lindgren.