29/9 2022
Kungsbacka Teater
Ovan Regnbågen – Judy Garland 100 år
Redan i 7-års åldern kom Isabella Lundgren i kontakt med Judy Garland (1922-1969) genom att hennes pappa skaffade en VHS med Trollkarlen från Oz. Sedan kom ikoniska sångerskan och skådespelerskan att bli värmländskans idol. Och med tanke på hennes lidelsefulla artisteri, finns näppeligen någon annan som bättre kan tolka älskade underhållaren och dennes komplicerade tillvaro. Samma dag Judy Garland skulle fyllt seklet jämt stod Lundgren på scen i Stockholms Konserthus med Carl Bagge trio och Kungliga Filharmonikerna (dessutom gästade Stockholm Voices och Bo Sundström).
Inför en publik som borde varit betydligt större besöker djupt respekterade jazzsångerskan Kungsbacka tillsammans med den trio hon nog gjort tresiffrigt antal gig med och flera skivor. Jag har i recensioner lovordat flera av konserterna. Carl Bagge trio består av honom själv vid flygeln, Niklas Fernqvist på kontrabas och bakom trummorna Daniel Fredriksson. Tre excellenta musiker jag hört i skilda sammanhang, varav somliga blivit omskrivna av undertecknad.
Ovan regnbågen är en mycket välplanerad konsert med upplysande nedslag i hyllningsobjektets problematiska liv. Den pågick i drygt 75 minuter i en modern teater där man sitter bekvämt. Ska understrykas att ljus- och ljudansvariga berömdes. Ljudet är ypperligt, i topp vad gäller scener i Västsverige. Således goda förutsättningar vilka givetvis resulterar i minnesvärd upplevelse.
Rock- a- Bye Your Baby (Swanee) inleder. Lundgrens emfatiska engagemang märks omgående. Pianotrion spelar efter noter, lite stramt stringent i första låtarna. De vet exakt vad som ska uttryckas och hur. I filmmelodin You Make Me Love You ingår ett piggt basfeature. Isabella Lundgren ger oss emellan låtarna hållpunkter om Garland, fragment att relatera till inklusive leverans av centrala citat. Sysslan utförs noggrant och med omsorgsfullt vald rytm.
Sången pendlar från att vara smekande len till genomträngande på ett drabbande vis. Lundgren bemästrar perfekt en egen, delvis spetsig stil omöjlig att kopiera. När stämbanden öppnas på vid gavel blir hon en oemotståndlig kraft, precis som Judy Garland.
I I´m Nobody´s Baby glänser pianist Carl Bagge på bluesig botten. En bit in i tribut-konserten registreras att han föga förvånande utgör musikens medelpunkt. Tyngdpunkten förskjuts något i senare delen när formidabla rytmsektionen lägger beslag på mer utrymme. The Trolley Song som är soundtrack från Meet Me In St. Louis (1944) lanseras som en av gulligaste och mest sentimentala kompositioner som gjorts för vita duken. Visar sig vara just en glad och rivig låt där pianotrion får svängrum, vilket artar sig till en rytmisk uppvisning från samtliga.
En av Garlands på repertoaren populäraste melodier hämtades från en Broadway-revy. Oförlikneliga Lundgren har knappast låtit lika mycket musikalstjärna som i Zing! Went The Strings Of My Heart. I stick jazzar trion loss elegant påtagligt inspirerade. Uppsluppna andan närmast en motpol till de inledande strikta tongångarna. I Had´nt Abyone´Till You framförs med perfekt tajming på duo med Carl Bagge. Gripande tolkning! Lundgren berättar att hon konstnärligt ser Judy Garland som en vägvisare, för artister som vill vara uppriktiga och så närvarande det bara går.
Från en film i slutet av en alltför kort karriär hämtas ett statement med titeln I Don´t Care. Blir åka av med Daniel Fredriksson i förarsätet och en suverän stämma i förgrunden. I den tindrande, elastiska megahit Garland förknippas med – Over The Rainbow sjungen av vad som beskrivits som en genomskinlig sextonåring – noteras det enastående samförstånd Lundgren utarbetat med Bagge, varefter batterist och kontrabasist försynt kompletterar. Ljuvligt tas denna signaturmelodi an, även om Freddie Wadlings version framkallar mer gåshud.
Extranumret blev något oväntat I Can´t Get You Anything But Love, vars mest kända interpreter förmodligen är Lena Horne, Louis Armstrong och Ella Fitzgerald. På nätet finns sjungandes live i mogen ålder, avskalat dröjande. Jazzbetonade kvartetten på Kungsbacka Teater bestämde sig för markant annorlunda sound. Denna form av födelsedagshälsning till pianisten Filip Ekestubbe framförs med attraktivt schwung.
Ytterst givande att få ta del av helt nytt utbud från en fulländad artist och den pianotrio som med osviklig auktoritet ackompanjerar, det vill säga utsökta Carl Bagge trio. Deras elegant avspända beteende och samtrimmade musicerande lyfter perfekt fram Judy Garlands storhet.
Foton: Leif Wivatt