Den 7:e december spelade Regina Spektor den första av totalt fyra utsålda Sverigekonserter.
Egentligen vet jag inte om jag kan bedöma konsertupplevelsen rent objektivt med tanke på att jag beundrar hennes musik såpass mycket att jag tycker allt hon gör är briljant. Jag kan däremot tänka mig att vissa partier av konserten skulle kunna anses vara för flummiga av personer med dålig musiksmak.
Inledningsvis spelades ett antal låtar från senaste skivan Far som är mycket bra, kanske hennes bästa skiva hittills.
Det var en genomgående familjär stämning då hon till och med besvarade publikens rop. Till exempel kallade hon en person som önskade en låt för ”Swedish psychic” för just den låten stod på tur i hennes mentala låtlista. Det tyckte jag var kul…
Även att Jenny Owen Youngs som var förband kunde ses på parketten under Regina Spektors framträdande bidrog till den familjära stämningen.
Jag försökte lyssna när applåderna var som starkast och jag tror det var efter On the Radio och det var nog en av höjdpunkterna.
Även Dance Anthem of the 80’s då hon förflyttade sig från pianot till en synt och Samson som extranummer var starka nummer.
En av anledningarna till att Regina Spektor är en så bra liveakt är nog att hennes röst på skiva är ganska ”rå” och intim och gör sig om möjligt ännu bättre live.
Sammanfattningsvis kan man säga att det var en bra konsert och att morgondagens kommer blir ännu bättre!
Recension i Dagens Nyheter.
Grymt avundsjuk……… *suck* Men nästa gång hon kommer till Sverige ska jag vara där, om jag så ska behöva sälja min själ!
Kram,
Carra
Beundrar verkligen Regina som låtkompositör, för det är ju det hon är.
Hon gör inte ”låtar” utan Regina komponerar.
Innan spelningen hade jag små farhågor om att konserten kanske skulle bli lite som hennes 2 första skivor, dvs mer ”ploj-skoj” än genuint bra som senaste Far
Lite så blev det också.
Inget snack om att tösen är underhållande även i detta fomat, men det skulle kunna bli så mycket större & mäktigare med några små korrigeringar.
Byt till en annan trumslagare som inte ”går på Duracell” (sååå bråttom han hade)
Ta in en basist för att ge en stabil grund & ett mer avspänt sväng.
Utöka stråk-duon/ alt ta in en keyboardspelare för att fläska på mer i det dramatiska partierna
& slutligen en lärdom att dra själv:
Sitt ALDRIG högt upp på läktaren på Cirkus, ldet åter Apa i kvadrat.
…och jag som tycker helt tvärtom, att det är de roliga låtarna som vinner över de fina, tyckte att hon var lite tråkigare i år än förra gången hon var här. Det märktes JÄTTEMYCKET på hennes energi, hon brukar ju prata massor, skoja och skratta. Svenska publiken är pinsam, det är knäpptyst i lokalen och alla står blickstilla. Jag blir avundsjuk när jag ser på Youtube hur hon bjuder in folk till allsång, och foll bara öser kärlek över henne.
Låtar jag saknade:
Genius next door
Ghost of corporate future
Baby Jesus (!!!!)
Music box
Aquarius
Mermaid
The Wallet
UH-merica
Visst, jag grät och snörvlade mig igenom Human of the Year och Samson, men det är UH-merica som får mig att jubla och bubbla av lycka. För det finns inte så många som gör vad hon gör. Skönsångare finns fler av. Det är Regina-essensen jag vill åt 🙂