20/5 2022
Jazzkrogen Unity i Göteborg
Återvänder till Unity efter att i ett par månader prioriterat Utopia Jazz vid Stigbergstorget. Logistiskt sett blev det bästa lösningen att avsluta kvällen på, efter en händelserik dag i Göteborg. Klaviaturspelaren och kompositören Fabian Kallerdahl tillhör absolut de jag hört live flest gånger senaste åren. Han driver fler projekt än man kan håla koll på, vilket resulterat i en radda uppskattande recensioner. Till denna konstellation har han rekryterat allestädes närvarande basist Arvid Jullander samt trumslagare Edvin Fridolfsson (Ellas Kapell mm.). Två minst sagt duktiga 27-åringar jag lyssnat mycket på, både live och på skiva. I musikaliskt hänseende väldigt mogna för sin ålder.
Finns flera skäl till att bevista konserter ledda av Fabian Kallerdahl. Om vi nöjer oss med de mest uppenbara består de i oförutsägbar låtlista, finurliga arr jämte hur improvisationer initieras samt om den lyckade kommunikation som upprättas på scen. Kvällens andra konsert pågår i cirka sjuttio minuter. Inleds underhållande genom groove i baktakt i en tidig 30-tals standard – It´s Only A Papermoon (H. Arlen). Melodin fylls fräckt i på den synt Kallerdahl placerat ovanpå pianot, troligen samma instrument som förekom när han spelade med Splendor på samma scen ifjol. Originellt nog, spelas ofta med ena handen på akustiska instrumentet, medan den andra trakterar synten.
Till att börja med är Jullanders basgångar framträdande, till skillnad då från Fridolfsson vars lågprofilerade spel sprids effektfullt. Efter hand blir rytmläggarens position avsevärt mer framskjuten. Crescendon och solon levereras. Tredje låten är en fladdrig sak där Edvin Fridolfsson på allvar markerar närvaro. Versionen av Black Market (J. Zawinul) har ett oemotståndligt sug i sig, också utan originalets saxofon. Man roar sig med att lägga in ett ”flummigt” avsteg från temat och att låta denna ikoniska fusiondänga genomgå flera faser. Vill som kuriositet lägga till att jag hörde Weather Report göra Black Market sent 70-tal i Scandinavium. Och i fjol elbasisten Alfonso Johnson i Kungsbacka, samme man som lirar på originalet.
Därefter ger man sig på en något fragmentarisk uttolkning av Chick Coreas megahit Spain, som görs fascinerande nedtonad och avskalad. Noterar bas-feature och flyhänta fingrar över tangenter. Tror mig ha hört den med Chick Corea live. Har i färskt minne att upplyftande melodin utgjorde extranummer i fjol på Sthlm Jazzfestival, när Mats Holmqvists superba storband Stora Stygga låg bakom formidabel tribut till Corea (1941-2021).
Jättefin genuin rockballad i form av Free Fallin´(T. Petty) utsmyckas i vid jazzig utstyrsel. Snyggt arr! Låten jag förstås har på vinyl uppvisar påfallande snarlik struktur med en annan hit, nämligen True Colors av Cindi Lauper. Extranumret Love For Sale (C. Porter) är av lika gammalt datum som öppningslåten. Registrerar i det igenkännbara temat hur raffinerat samspelet utvecklas. Arvid Jullander påstår ändå efteråt, att nästa kväll (21/5) kommer trion ha spelat sig samman ännu mer.
Egentligen förmätet att ha klagomål på yttre faktorer. Förvånades över att det inte var fullsatt, vilket förmodligen beror på rådande överutbud av livejazz i Göteborg. Även om jag använde öronproppar var ljudet tyvärr för hårt och bitvis vasst, vilket möjligen kan ses som smolk i glädjebägaren.