Gatenhielmska huset vid Stigbergstorget i Göteborg
31/3 2022
Amanda Andréas är en initiativrik kvinna i yngre medelåldern. Med en bakgrund i teaterns värld har hon senaste åren etablerat sig som sångerska och låtskrivare, inom den sorts visa vilken live vetter åt det charmigt popösiga eller jazziga. För cirka tre år sedan släpptes skivan Som havet som väckte berättigad uppståndelse. Har skrivit om hennes flera gånger i Kulturbloggen. I år är hon aktuell bland annat med Barbro Hörberg-program och medverkar (även skrivit musik) i lyckad föreställning om Ester Blenda Nordström.
Senast sjösatta projekt kallas Amandas Ateljé. En exklusiv publik bjuds då in till soaré i Gatenhielmska huset, ett 1700-tals hus där interiören antingen är i original eller pietetsfullt restaurerad. Denna kreativa miljö är för närvarande Andréas skrivarsalong. På nedervåningen pågick en grönskande utställning av Ida Gudmundsson att sjunka in i. Och på övervåningen finns ett rum med piano, passande för intima evenemang.
Totta hade Bengan Blomgren som sin undergörare och vapendragare. Pernilla Andersson jobbar i princip alltid med Fredrik Rönnqvist. Motsvarande mirakelman i det här sammanhanget heter Erik Björksten (se foto ovan). Nu såg jag gitarrist Björksten samarbeta på scen med Andréas för ungefär åttonde gången. Efter att de gjort etthundrasjutton gig tillsammans kan ”the woman in charge” kosta på sig lyxen att spontant ändra i låtlistan.
En iakttagelse att notera är att han, trots att avståndet till den exklusiva publiken uppgår till cirka fem meter, bullat upp med massa inkopplade sladdar och pedaler. Björksten är noga med detaljer, månar om att få fram exakt avpassat sound genom sina effektboxar.
Vi serveras omkring ett dussin låtar, varav två från sprillans färsk skiva av Malin Wättring betitlad Songs Of Wounds And Healing. Omslaget har Amanda gjort inklusive fotoarbete plus filmat. Dessutom intervjuas Wättring av sin väninna, föreståndaren för ateljén. Till gitarrspel från Erik Björksten på akustisk gitarr som oftast får stå tillbaka för elförstärkt modell, sjunger Amanda Andréas. Låter sig ledsagas av egenkomponerade melodier från pianist Amanda Andreas.
Duon framför i första avdelningen exempelvis Om jag skulle nöja mig, Snuddande nära samt en dikt av Barbro Hörberg; skänkt av en bror till henne, vars ord Amanda respektfullt klätt i musikalisk skrud. Visorna är som regel schvungfyllda med kluriga texter, ibland eftertänksamma. Björksten målar med välavvägda ackord.
Om vad Amanda & Erik ägnar sig åt känns mysigt välbekant även när nytt material lanseras, kan inte det samma sägas i fallet Malin Wättring. Hon har umgåtts med Amanda sedan högstadiet i Lerum då en saxofonist behövdes för Summertime. Ingår också i mån av tid i Amandas band. Jag har i egenskap av jazzrecensent skrivit om ett par av hennes många bedrifter, i en genre hon rönt stor uppskattning oavsett om det handlat om egen kvartett, oktett, medverkan i andra grupper eller att komponera för Bohuslän Big Band.
Emellertid kommer en ny sida ut i och med nya skivsläppet. Genom att bejaka punkig attityd och en förebild som den tidige P.J Harvey (andra angivna referenser är grungerockarna Soundgarden och Pearl Jam jämte Björk) jämte taggigt, osminkat sound, berättas om sexuella övergrepp med kompromisslös urkraft. Övergrepp hon blev utsatt för i uppväxten utanför familjen. Med patos sjungs två låtar till eget ackompanjemang på distad gitarr. Kändes lika ovant som berörande! I intervjun menar hon att det rockiga formatet med vers-refräng-brygga kändes befriande fyrkantigt. Vidare avslöjas hur intresset för att spela instrument startade i barndomen och hur hon går till väga när låtar blir till. ”Hon gör aldrig något halvdant” hävdade intervjuande väninnan.
I avslutande delen får vi njuta av en premiärmelodi feat. Björksten med extra schwung, vars slutliga utformning inte spikats. Vidare sången Lågan från föreställningen Bansai, skönt sentimentala Hymn La Amore (Piaf) samt hitten Vad är vi nu?
Håll utkik efter fler trevliga sammankomster med Göteborgskonstnärer i Amandas Ateljé. De spännande gäster det hintades om är samtliga kvinnor, vilket synes symtomatiskt. När Amanda Andreas väljer att sjunga andras sånger, är det så gott som alltid egna könet som prioriteras.