Monsters of Folk är en sådan där supergrupp. Fyra kända artister (Conor Oberst, Jim James, M Ward och Mike Mogis ) med var sin egen solokarriär slår sig samman för ett projekt som mynnat ut i att släppa ett album och göra en turné. Torsdagen 19 november spelade Monsters of Folk i Stockholm.
De spelade i Filadelfiakyrkan, för konsertarrangören Luger ville testa en ny lokal för konserter, som det kommer fram i en kommentarsdiskussion på Lugers hemsida.
Skrivet av Arg 30 aug 2009 14:11:
varför en pinstkyrka?Skrivet av Luger-Fredrik 30 aug 2009 18:58.
För att vi tycker att det är en bra ny lokal helt enkelt.Skrivet av Arg 31 aug 2009 15:29.
Men varför den och inte Södra teatern, exakt samma design ju.Skrivet av Luger-Fredrik 31 aug 2009 16:58.
För att Filadelfiakyrkan är större, och för att många fler än vad som får plats på södran vill se bandet.
Lokalen fungerade bra och det blev en drygt tre timmar lång konsert.
Ett genialiskt hopplock av professionella musiker. En lång men stundtals klockren framträdande. Alla fyra sjunger, de är fantastiska sångare allihop och kan spela flera intstrument, kompar varandra. Alla fyra har olika stilar som ändå passar ihop. Det låter helt enkelt väldigt bra.
Det var en i stort sett fullsatt lokal med en entusiastisk publik i Filadelfiakyrkan och det var de värda, så jag sätter ett högt betyg på spelningen.
Monsters of Folks hemsida.
Lyssna på Monsters of Folk på MySpace.
Konserten i Filalfiakyrkan fick betyg 4 av Svenska Dagbladets recensent.
Recension av skivan i DN.
Spelningen hyllades av Aftonbladets recensent också.
Monsters of Folk – The Right Place Music Video
Monsters of Folk – Dear God (Sincerely M.o.F.)
Läs även andra bloggares åsikter om country, folkrock, konserter, Monsters of Folk, Filadelfiakyrkan
Var du på samma konsert som jag?
Lokalen var ett dåligt val då 90% av de som var där hellre skulle stå framför en scen och hoppa runt än att sitta på hårda träbänkar i tre timmar.
Alla fyra har inte alls olika stilar, alla fyra sjunger inte. Mike Mogis och Conor Oberst kommer båda från Bright Eyes vilket gör att de har samma stil. Mogis sjunger aldrig. Däremot trummisen (Will Johnsson) fick sjunga en vers av At the bottom of everything.
Publiken sög, många skakade på huvudet och inte många verkade vilja vara där. Men visst, det var en bra spelning.