Mitt liv som råtta
Författare Joyce Carol Oates
Utgivningsdatum
2019-10-09
Förlag HarperCollins Nordic
Översättare Nille Lindgren
Originaltitel My Life as a Rat
ISBN 9789150944273
En roman som på ett emellan plågsamt sätt, smärtsamt, får oss att uppleva världen som en utsatt, misshandlad ung kvinna tar sig igenom sin situation genom att förneka det uppenbara, genom att vägra se hur illa hon behandlas. En roman som svarar på en fråga många ställer sig: Hur kan misshandlade barn eller kvinnor (eller män) hålla fast vid och försvara den person som utsätter dem för övergreppen?
Den amerikanska författaren Joyce Carol Oates är en av de mest produktiva författare som ändå håller hygglig kvalitet. Hon är fantastisk på att fånga karaktärer. I Mitt liv som råtta får vi möta Violet Rue Kerrigan som tolv år gammal får veta att hennes två äldre bröder har begått ett rasistiskt mord på en afroamerikansk skolkamrat.
Violet är yngst av sju syskon i en vit arbetarfamilj med irländsk bakgrund, med en råbarkad pappa i centrum som alla i familjen lyder med skräckblandad respekt. En familj ska hålla ihop, det är vad Violet blir intutad från barnsben. Men att hålla ihop handlar inte om att hjälpa varandra. Det handlar om att männen har rätt att bestämma och pappan i synnerhet.
Violet råkar vakna på natten när hennes två äldsta bröder kommer hem en natt efter att de har misshandlat en tonårig svart pojke till döds. Hon hör dem tala om vad som hänt och ser dem gräva ned mordvapnet, ett basebollträ. Pressen blir hård på Violet att hålla tyst om vad hon vet och när hon av misstag råkar avslöja sanningen blir hennes bröder gripna och Violet måste flyttas från sin familj, för att skyddas för dem. Hon är en tjallare, vilket är värre än att som bröderna ha mördat. Familjen vänder sig emot henne, hon får inte bo kvar hemma. Familjen vill inte ha henne, hon är en råtta, en tjallare och dessutom är hon i fara.
Men hur reagerar hon då? Hon längtar och längtar tillbaka till familjen och vägra låta hennes fosterföräldrar komma in i hennes hjärta. Hon försöker komma på något sätt att få komma tillbaka till sin familj, fast hon blev misshandlad där. Hon blir därmed ett lätt offer för en lärare som utnyttjar henne sexuellt.
Det är smärtsamt att läsa hur utsatt hon är och hur hon lurar sig själv. Hennes brist på självrespekt gör ont att känna. Joyce Carol Oates är oerhört skicklig på att få mig som läsare att känna vad Violet känner. Ibland tycker jag hon är för ordrik. Personligen föredrar jag ofta litteratur som lämnar över mer åt mig som läsare att själv fylla i. Men jag kunde ändå inte slita mig. Det är en roman som drar in mig och helt slukar mitt engagemang.