Kaja
Origo
4
Inspelad 2017-2018 i Östansjö, Östra Granhammar och Örebro kulturskola.
Mix och samproduktion: Daniel Ögren
Mastering: Claes Persson , CRP Mastering
Producerad av Kaja
Kakafon Records
39:53
Releasedatum: 1/3 2019
Beroende på hur man räknar kan detta sägas vara femte fullängdaren från en grupp, vars egenartade och karismatiska sound tagit dem långt, faktiskt ända bort till Sydkorea. Jag har sett trion live minst tre gånger, senast med gäster i Göteborg en regnig lördag då de framförde merparten av materialet ur Origo. Fram tills för några år sedan hade de också sin bas i Göteborg. Musikaliskt har de sina rötter i klezmer och annan melankolisk folkmusik från Östeuropa. Korsbefruktningen av kammarmusik och instrumentala folkliga tongångar, har lett till att de kunnat uppfinna ett eget vidsträckt revir. På nya albumet har man införlivat gäster , vilket enligt pressutskick resulterat i att deras spektrum blivit än bredare, genom att fragment av pop, afro och electronica plockats in. Ska inte invända mot påståendet, istället kungöra hur otroligt diskret denna utvidgning skett.
Origo har storstilade anspråk som ändå har täckning.. Enligt uppgift är skivan en hyllning till livet och döden, resan och evigheten. Trion avlöser varandra i skrivandet och deras enormt genomarbetade kompositioner suger sig verkligen fast. Kaja som blivit tonåring, består av Livet Nord på Quinton ( =femsträngad violin), Daniel Wejdin på kontrabas samt dragspelaren Camilla Åström (även piano). Dessutom ägnar de sig åt handklapp. Trion assisteras på fyra låtar av gäster. Spelas då bland annat på saxofon, kalimba, synth och percussion. Ansvariga för denna varsamma integration är jazziga Lisen Rylander Löve, Daniel Ögren och Lise-Lotte Norelius.
Av trions medlemmar har jag mest hört Livet Nord (fenomenala New Tide Orquesta, Beches Brew mm). Hon är en driftig entreprenör som tillhör grundarna av Kakafon.Records med säte i Siljansnäs. Wejdin har ingått i Räfven och El Perro, medan Åström ackompanjerar visartister och ingår i världsmusikprojekt. I deras vidsynta mix mellan tradition och förnyelse kan alltifrån tango till fransk vals och stillsam ambient höras. Det är så originellt och betagande att jag närapå beslöt mig för en fullpoängare.
Origo börjar med pizzicatospel jämte utdragna molltoner på dragspel. Omgående skruvas tempot upp för att därpå sjunka in i en småjazzig fas. I denna fascinerande metamorfos hörs i förgrunden kalimba som Lisen Rylander trakterar. Vals till döden är ett mästerverk signerat Wejdin, ett stycke som skulle lämpa sig förträffligt på begravningar. I en kolossalt vacker melodi gnider stråken omsorgsfullt över strängarna. Denna imploderande vals ruskar om lyssnaren. Irrfärden kombinerar rytm och harmonik på ett förbluffande sätt. En magnifik låt som bär på påtaglig melankoli. Steget är inte långt till det berömda soundtracket från Zigenarnas tid. Diskant och bastoner flätas raffinerat samman. Inte det minsta förvånad över att den valts ut som singel.
Stains har ett tema som ständigt upprepas. Återigen uppstår filmiska associationer i ett pågående flöde. Bas-Daniel har fått till en utsökt melodi, vars kännetecken är drypande vemod parat med en känsla av smärtsam förlust. Trion avrundar elegant med en tredelad svit, en svit vars intro har så mycket molltoner i sig som det överhuvudtaget går att uppbringa. Ödesmättat är sammantaget bara förnamnet på denna svängiga kammarmusik. Noterar en aura av vördnad inför livets glädjeämnen och sorger.
Musikälskare som inte till vardags umgås med fiol och dragspel – grundbultarna i melodibygget, kan behöva en inslussningsperiod. När ni har vant er ”riskerar” ni att bli beroende. Det här är nämligen en lika delikat som suggestiv skiva från en ytterst samspelt, gränsöverskridande treenighet. Gästerna kompletterar utan att rubba balansen i kärnan.