Concrete Matters lyfter fram den betydande period från mitten av 1930-talet till 1970-talet då konstnärer i Latinamerika undersökte konkretismens, och därmed också konstens, gränser. Perioden omfattar även den framväxande brasilianska neokonkreta rörelsen som vid slutet av 1950-talet ifrågasatte idén om konstverket som ett statiskt objekt. I utställningen presenteras ett åttiotal verk från Argentina, Brasilien, Uruguay och Venezuela.
Utställningen pågår på Moderna Museet, Stockholm, 24 februari–13 maj 2018
Curator: Matilda Olof-Ors
Ett pressmeddelande berättar:
”De avbildande berättelsernas tidsålder inom konsten går mot sitt slut. Människan blir alltmer oberörd inför illusoriska bilder. (…) De antika fantasmagorierna tillfredsställer inte längre den nya människans estetiska begär, formad som hon är i en verklighet som har krävt hela hennes oreserverade närvaro.”
Orden inleder det Inventionistiska manifestet (Manifiesto invencionista) som undertecknades av sexton konstnärer i Buenos Aires 1946. Manifestet är ett exempel på hur konstnärer i flera av Latinamerikas storstäder vid tiden sökte sig till ett nytt konkret formspråk, fritt från både föreställande och abstraherande motiv.
Begreppet ”konkret konst” myntades år 1930 av holländske konstnären Theo van Doesburg då han bildade gruppen Art Concret i Paris. Gruppens existens blev relativt kort men dess vision om ett universellt formspråk baserat på geometriska former spreds över Europa, och under de följande decennierna tolkades och vidareutvecklades konkretismen av konstnärer på den sydamerikanska kontinenten. Tiden i de latinamerikanska länderna präglades av såväl framtidstro och enorma sociala förändringar, som av politisk instabilitet och perioder av diktatoriska styren. Åren kännetecknades också av högkonjunktur och intensiv urbanisering med modernistiska byggnader resta som emblem för en ny era.
Trots visuella likheter mellan konstverken i utställningen fanns ibland motstridiga syften och tankemodeller bakom konstnärernas arbeten. Under de drygt fyrtio år som utställningen spänner över, bildades och ombildades åtskilliga konstnärliga fraktioner vilka spred sina ibland utopiska visioner i texter och manifest via flygblad och egenutgivna magasin eller i dagstidningar. I utställningens katalog finns ett urval av manifesten där konstnärerna själva beskriver sina utgångspunkter och skäl till den konkreta konstens nödvändighet. Flera av texterna är översatta till svenska för första gången.
– Konstnärerna i Latinamerika vidareutvecklade och omformulerade både konkretismens former och intentioner. För många av dem var det ett språk med universell potential som gick hand i hand med deras radikala och ibland utopiska idéer om hur ett nytt samhälle skulle formas. Det känns oerhört spännande att kunna presentera denna viktiga del av 1900-talets konsthistoria, säger curator Matilda Olof-Ors.
1954 bildade konstnärer i Rio de Janeiro gruppen Grupo Frente. Bland medlemmarna fanns Ivan Serpa, Lygia Clark, Lygia Pape och Hélio Oiticica. De förenades i en mer experimentell inställning till den konkreta konstens grundelement färg, linje och form. I slutet av decenniet tog några av dem ytterligare ett kliv mot en friare hållning gentemot konkretismen. En gemensam strävan efter att luckra upp gränsen mellan konst och liv resulterade 1959 i grundandet av den brasilianska neokonkreta rörelsen som betonade att alla sinnen, inte bara synen, behövdes för att uppleva konstverket. Betraktaren uppmanades att aktivt samspela med verken och inbjöds att forma och omforma dem. Konstnärerna gav sig ut i stadsrummet där invånarna blev del i själva skapandet av verken. Den brasilianska neokonkreta konsten har därför ofta lyfts fram som slutpunkten för det modernistiska projektet, och början på den postmoderna eran.
I utställningen visas verk av Geraldo de Barros, Max Bill, Aluísio Carvão, Willys de Castro, Lygia Clark, Waldemar Cordeiro, Carlos Cruz-Diez, Gego, Gyula Kosice, Judith Lauand, Raúl Lozza, Tomás Maldonado, Juan Melé, Juan Alberto Molenberg, Hélio Oiticica, Alejandro Otero, Lygia Pape, Rhod Rothfuss, Luíz Sacilotto, Mira Schendel, Ivan Serpa, Jésus Rafael Soto, Joaquín Torres-García, Rubem Valentim, Franz Weissmann och Anatol Władysław.
Concrete Matters organiseras av Moderna Museet i samarbete med samlingen Colección Patricia Phelps de Cisneros, varifrån större delen av verken har lånats in. Efter att de visats på Moderna Museet kommer samlingen CPPC donera flera av verken till MoMA i New York. Utställningen inkluderar även några verk från Moderna Museets egen samling.
Utställningen på Moderna Museet stöds av Blasieholmen Investment Group.
Under utställningens period visas även Lygia Pape: Ttéia 1,C.