Ett rop på hjälp i ord och ton
Av & med: Lars Göran Persson
Regi: Ulf Eklund
Scenografi & kläder: Gudrun Rösnes
Rekvisita: Elisabet Jansson
Mask: Ulrika Ritter
Ljus & ljud: Mats Eriksson
Musikkonsult: Thomas Stenlund
Urpremiär 5 april på Klara Soppteater, Stockholm
På soppteatern den 5 april fick vi i en musikalisk revy följa med skådespelaren Lars Göran Persson på hans resa genom livet. Med hjälp av många olika musikinstrument, som han trakterade mästerligt, förde han oss från barndom till ålderdom. Melodierna kände jag igen från olika hitlåtar, där fanns Kinks, Beatles, John Lennon (kul försvenskning av Imagine till I magen) och Beach Boys mm. Texterna var hans egna, jag kunde lätt följa med i dem, Lars Göran Persson hade tydligt uttal och stark röst.
Skådespelaren/författaren använde sig av mycket finurlig symbolik och många aforismer. Som barn träffade han sin ledsagare Vergilius. Inte Dantes klassiska, moraliserande, utan en som visade honom hur han tyckte han skulle leva, att utan regler och pekpinnar ta tillvara sin uppfinningsrikedom och kreativitet.
Frågan var om det var så bra för honom i längden. Mot slutet av livet kvarstod undringen, Vad betydde allt? Vem var han? Var han i själva verket Vergilius själv? Han saknade någon som lyssnade och inte bara undervisade.
Gestaltningen var skickligt genomförd. Skådespelaren var iklädd fantasifulla och färggranna kläder, han skalade av lager efter lager under revyns gång, även punkfrisyren åkte av och hamnade som stilig man på barndomens gunghäst.
Föreställningen var rolig, hade både djup och humor, filosofi och poesi i en trovärdigt sammansatt helhet.
Medverkande på scen:
Lars Göran Persson
Foto: Carl Thorborg