• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Angenämt sound kryddas med enastående solon – Jeff Lorber Fusion på Valand

30 oktober, 2023 by Mats Hallberg

26/10 2023

Valand i Göteborg (Arrangör: Jazzföreningen Nefertiti)

Produktive ”klaviatur-hanteraren” Jeff Lorbers katalog består av cirka 25 album, i eget namn eller angivna som Jeff Lorber Fusion. 2018 tilldelades han högst välförtjänst en Grammy för bästa samtida instrumentalalbum. Vill hävda utan att ha skivorna att 70-åringens erfarenhet och raffinerade samspel med utvalda vänner lämpar sig bäst att tillägna sig live. Jag hörde honom minst en gång under perioden då jag kunde använda mitt publikombudskort på Nef. Han har samarbetat med flera av de största namnen inom fusion och funk. Men också gjort mer tillrättalagd ”smooth” jazz och pop som session-musiker (Kenny G, Herb Alpert, Laura Branigan med flera). På Youtube finns videor med honom tillsammans med exempelvis Chick Corea och George Duke.

I höst är hans virtuosa powertrio ute på Europaturné. Betraktar dem på liknande sätt som med respekterade gitarristen Carl Verheyen när han gästade Kungsbacka under pandemin. Gitarristen i all ära. Att han hade anlitat giganterna Alphonso Jonson och Chad Wackerman förlänade det eventet en extra lyster (fick dessutom träffa musikerna efteråt) Jeff Lorbers partners på scen är inga mindre än Jimmy Haslip på elbas och bakom trumsetet den tio år yngre Sonny Emory. Haslip, en av grundarna av Yellow Jackets har jag också sett på Nef och dessutom på Nalen etc. Emory som också är låtskrivare och sångare har senaste sex åren turnerat med Eric Clapton. Annars bygger hans berömmelse på att ha varit medlem i Earth, Wind & Fire, det beat som präglade dansant dänga av B´52:s, att ha ingått i Bruce Hornsby´s band samt samarbeten med Al Jarreau, Steely Dan, Bette Midler, David Sanborn, Phyllis Hyman, Chic, Lee Ritenour med flera.

Konserten behövde flyttas till ett hörnrum på andra våningen där ett ordenssällskap annars håller till. Folk satt antingen kring två långbord eller intog ståplatser. Ljudet var lyckligtvis alldeles lagom dimensionerat. Lorber presenterade merparten av låtarna, fast försmädligt nog var titlarna svåra att uppfatta. Man överraskar genom att lira utan paus. Blev så entusiastisk att jag glömde ta tiden, fast tippar att konserten pågick i halvannan timme inklusive extranummer. Bandledaren trakterade stundtals ett Nord keyboard med vänsterhanden medan den högra tog ut melodislinga på vad jag tror var fender rhodes.

Redan första låten antar olika skepnader, innehåller fräcka övergångar. Vi informeras om att Water Sign och He Had A Hat framförs. Sprudlande optimistiskt sound slår över till avspänt, flödande groove med ypperligt bas-feature. Oklanderlig inledning fungerar delvis som uppvärmning. Sedan blir det åka av i spännande förlopp.

Emory agerar ibland pådrivare. Och efter tv-tre potenta låtar kreeras uppbruten rytmik på förväntat virtuost maner från trion. Avlöses av snärtig, sprittande melodi med makalös leverans från den taggade Haslip som spelat med Lorber under tio års tid.. Noterar att musikernas vidunderliga teknik och deras samhörighet, som så snyggt ramar in låtarna, resulterar i önskvärd livekänsla. Är övertygad om att publiken är mycket nöjd, fast det är musikerna som attraherar i högre grad än kompositionerna. Tekniken förlöser och förhöjer värdet på låtarna tillgängliga på studioinspelningar. Otroligt smidiga bassolon lägger ett par gånger grunden till vidare instrumentala konversationer. Med infallsrika betoningar styr melodimakaren skeendet på sina tangenter, med avbrott för intron och solon från basist respektive batterist.

När rytmsektionen anförd av sammanhållande kraften Haslip drar iväg svänger det hejdlöst. Associerar hans prägling lika mycket till legendaren John Entwistle som till genrekollegan Jeff Andrews. Sonny Emorys bedrifter är egentligen ett kapitel för sig. Kännetecknas i egna upptåg av en snabbhet vars blixtrande kaskader kan konkurrera med overkligt snabba trummisar inom speed metal. Vid ett par hisnande utbrott var det som om han vistades på en annan planet, gick loss kopiöst. Kul och smått chockerande uppvisning i denna kontext! Givetvis tillför han i övrigt ett tajt och läckert groove och i ett par sekvenser behagliga kontraster i långsamt, framglidande beat.

bild från Bratislava några dagar tidigare (fotograf okänd) – från Jeff Lorbers facebooksida

Svängigt popfusionbeat i medium tempo genererar glipor att brodera i, vilket Haslip förvaltar strålande. Det stretchas ekvilibristiskt inom ramarna i en av deras favoriter, som sägs fokusera på den svåröversatta musiktermen ”chops”. What´s New presenteras liksom den av flera hip hop stjärnor samplade Rain Dance från 1979. Efter en subtilt luftig låt garnerad med vispspel växlas över till den bekymmerslöst lediga stil man brukar benämna som Västkust-sound. Kan ha varit Tune 88. Kanske en illusion, tycker mig höra att fragment från andras hits vävts in. Ett avspänt gung med aptitligt häng bevisar sannerligen att trion kommunicerar på samma våglängd. Värt att ånyo betona vad man visste på förhand. Nämligen hur oerhört tajt dessa tre kapaciteter interagerar.

På begäran serveras ett extranummer vars titel indikerar att en av orgeljazzens och boppens funkiga ambassadörer hyllas, nämligen Horace Silver. Denne pionjär tillägnas en underbart pulserande melodi. Initiativrika Lorber och Haslips flinka fingrar upprättar en avancerad dialog. Här får vi en groovig anrättning där vad jag brukar kalla självgående sväng uppstår.

Arkiverad under: Musik, Recension

Publikrekord för Stockholm Jazzfestival 2023 – nedslag från andra helgen del I

28 oktober, 2023 by Mats Hallberg

foto Leo Ahmed – Ralph Towner & Norma Winstone

13-22/10 2023

293 konserter på 80 scener

Bestämde mig i år för att åka med MTRX för att vara med på ett hörn av festivalen sista helgen. Att välorganiserade Trollhättan-festival denna gången hoppades över, berodde huvudsakligen på att jag ville få höra hur Ralph Towner kan låta live. Det är ett mödosamt pusslande att göra ett personligt schema. Några av variablerna är logistik (scenerna är väldigt utspridda), preferenser, oundvikliga krockar i programmet och nödvändiga pauser för att kunna äta på krogen utan stress. I lugn och ro besöktes Riche som uppfyllde beteckningen exklusiv matkultur samt vackert belägna Waldemarsudde, vars utställningar fördjupade bilden av Ernst Josephsson jämte att Prins Eugenes egna samling lyftes fram. Rekommenderas!

Den totala publiksiffran hamnade på över 30 000, vilket är en rekordnotering för en festival som arrangerats i drygt tio år under höstfagra årstiden. Har bevistat evenemanget som press sedan 2014 minus första pandemiåret Vädermässigt visade sig inte huvudstaden välkomnande under senare delen av lördagen, något som kompenserades av vänlig atmosfär och fint arrangerade konserter. Trevlig bonus för egen del är möjligheten att uppleva ställen jag inte tidigare satt min fot i, till exempel nya Cirkus. Kommer framgå av svepet (dessutom skickat 2 separata recensioner till JAZZ/ Orkesterjournalen) att jag var nöjd och ibland begeistrad över livemusiken, bortsett från en spektakulär tillställning på Nalen.,

BRITTA VIRVES TRIO 20/10 på Eatery i Barkaby blev första anhalt. Krångligt att ta sig hit där det var premiär för livemusik på kvarterskrogen. Definitivt mödan värd, då den unga pianotrion vars sound jag är förtrogen med, sprider ett tonspråk med avsevärd substans, ofta med anmärkningsvärd skönhet. Deras Grammy-nominerade debut Juniper rönte berättigad uppmärksamhet härom året. Genombrottet beror på bärkraftiga original av svensk-estniska Virves jämte den kemi som alstras inom trion. Låtarna beskrivs som antingen drömska eller utrustade med groove. Bill Evans och Jan Johansson utgör i mina öron gångbara riktmärken, även om pianotrion odlar en egen stil. Medlemmarna i trion tillhör kategorin landets jazzelit.

Vi fick veta att trumslagare Jonas Bäckman engagerats för 18(!) gig under festivalen. I pausen berättade basisten Jon Henriksson för mig att han varit i princip lika strängt sysselsatt. Har senaste åren flitigt hört trions medlemmar var för sig live och på skiva i såväl renommerade storband som lika välklingande små enheter inklusive Jon Henrikssons releasespelning. Merparten av trions låtar hördes på Unity precis innan man skulle in i studion hos Nilento.

Hann njuta av första set tillsammans med närmare ett hundratal personer. Var så gott som fullsatt. Melankolisk melodi med dramatisk påbyggnad inleder, speglar vår osäkra tillvaro. Flera låtar är sinnrikt konstruerade genom att de efterhand ändrar skepnad. Ibland bryts melodiska mönstret när uppflammande sjok tar över. I Downtown och Rush Hour kan en betagande Shai Maestro-vibe skönjas. Sist nämnda låt innehåller pregnant feature på kontrabas av Henriksson. Extravaganta balladen Saaremaa kännetecknas av Virves vackra anslag, kontinuerligt ökande intensitet samt ett angenämt makligt tempo. Följs underhållande upp med aviga rytmer där batterist Bäckman demonstrerar sina färdigheter. Trion sticker plötsligt iväg, virtuost musicerande idkas när kvinnan uppväxt på ö i Estland dekorerar temat. Hör en dovare klang från trummorna när redskap byts och prisade trumkometen tar påpassligt chansen att glänsa i solo. I nya Bravery tas ett attraktivt, rullande groove fram som Virves styr upp. Pulserar subtilt och kraftfullt om vartannat. Låtar och framförande trollbinder i ett ljuvligt första set. Frustrerande att jag behövde lämna för att hinna fram till nästa inplanerade konsert.

foto Leo Ahmed

RALPH TOWNER / NORMA WINSTONE på Skeppsholmen i Eric Ericsonhallen stod näst på tur. Exklusiv spelning av en amerikansk legendar med en otroligt omfattande katalog i ryggen tillsammans med en stilbildande röstkonstnär från London. Båda är 80+ och den klassiskt skolade gitarristen var något skraltig. Hans fingrar fick tydligen kämpa med ackorden före paus, något jag inte märkte. Att mästerlige musikern grymtar till ibland relaterade jag till en exalterad sinnesstämning. Separat recension skickades till JAZZ/ Orkesterjournalen. Inskränker mig därför till några sammanfattande reflektioner.

Berördes i ungefär lika hög grad som jag hade hoppats av utsökt nyanserad kammarjazz. Blev en naken, fängslande och meditativ stund! För mig som identifierar Winstones europeiskt doftande idiom, trots att jag sällan lyssnat helhjärtat på den, överraskades jag positivt av tillgängligheten i hennes intonation. Och det blev varken abstrakt eller esoteriskt som jag befarade. Ljudet i den avkristnade kyrkan med sin exceptionellt höga kupol, ombesörjdes av Faschings berömde ljudtekniker. Förvisso noteras superb akustik, men hade bespetsat mig på mer av klanglig resonans. Tonen från honom var istället tämligen distinkt, aningen torr. Var uppskattningsvis knappt halvbesatt i den stämningsfullt belysta Eric Ericsonhallen. Stående ovationer efter utannonserade sista låt renderade i ett fritt hållet, orepeterat och mycket kreativt extranummer. Lämnade med en varm känsla i kroppen.

foto Jonatan Fast

Under lördagen 21/10 företas resa med gröna linjen till BAS i Bandhagen. Studion som är hemvist för djärva jazzmusiker med experimentell dragning anordnar under festivaldagarna intima konserter. Har besökt den trevliga studion flera gånger. På programmet under två timmar inklusive paus står projektet JOHAN BERKE UPSTAIRS FIVE PLAYS WEATHER REPORT. Fakta och funderingar kring konserten kommer förhoppningsvis publiceras på hemsidan hos Orkesterjournalen, varför jag nöjer mig med en utvärdering plus relevant info.

Själva förutsättningen kittlar, att bitvis experimentellt inriktade jazzmusiker kommer samman för att röra sig inuti och utanför det ramverk, som härstammar från kompositörer verksamma i giganterna WR. Jag äger förstås några av deras främsta suggestiva verk, såg den klassiska sättningen på Scandinavium 1979. I bandledarens team på Bandhagen Art Studio finns uppseendeväckande nog, varken någon som försöker axla Joe Zawinuls roll eller oförliknelige geniet Jaco Pastorius. Repertoaren med omstöpta favoritlåtar och rariteter exekveras infallsrikt och spänstigt under ledning av Johan Berke av ett meriterat gäng. Det består av tre erfarna blåsare i form av trumpetaren Niklas Barnö, Fredrik Nordström på tenor- och barytonsax samt Alberto Pinton på klarinetter, baryton- och sopransaxofon. Rytmsektionen utgörs av kontrabasist Robert Erlandsson och konstellationens ankare Fredrik Rundqvist bakom trummorna. Fäste mig vid åtskilliga inspirerade insatser från blåssektion som utmanar, präglad av självklar auktoritet. Utser ändå formationens drivande batterist till konsertens ”mvp”.

foto Dan Backman

Avlägger i regnoväder premiärbesök på fashionabla Nya Cirkus för att lyssna på konsert döpt till BLOSSOM DEAREST hopsatt av AMANDA GINSBURG & LOVISA JENNERVALL. ackompanjerar skönsjungande paret gör en delikat musicerande pianotrio under ledning av Carl Bagge, vars lika delikata rytmsektion består av kontrabasisten Ilaria Capalboi jämte trumslagaren Edvin Fridolfsson (ingår i Ellas Kapell tillsammans med Jennervall). Har hört den i Stockholm bosatta duktiga italienskan ett par gånger live, medan övriga uppräknade recenserats flera gånger live och på skiva, Har skrivit uppskattande om skivor med Carl Bagge, Amanda Ginsburg, Lovisa Jennervall samt Ellas Kapell som ju frontas av sist nämnda vokalist. Sångerskorna har bland annat vunnit dubbla Grammis (Amanda) och Gyllene Skivans läsaromröstning (Lovisa med EK). Före 70-minuters tributen träffade jag för första gången den kände kollegan Dan Backman och efteråt Carl Bagge, vars insats jag berömde.

Repertoaren utgörs av pärlor signerade eller förknippade med Bloosom Dearie (1924-2009), som likt Shirley Horn tillhör kategorin sjungande stjärnor jag borde ha lyssnat på i större utsträckning. Pianisten och låtskrivaren kännetecknas av sin flickaktigt ljusa röst. Att vokalisterna födda samma år gått samman i denna trevliga tribut, beror förstås på att deras stämmor är idealiska för att tolka förlagan. Olika uttryck som snyggt överlappar och samstämmigt fördjupar ett typiskt tonfall. Interpreterna framträder ömsom gemensamt, ömsom uppdelade. Man sätter igång gemensamt genom att elegant ta sig an tidlös hit där John Lennon adresseras, växlas över till svenska översättningen från Hasse & Tage. Kuriöst nog inspelad med Monica Z och Lars Bagge, Carls pappa. Make Some Magic innefattar såväl basfeature som scat. Strålande smakprov på hur det lät på debuten från 1957 ges i välkänd standard om våren.

bild från Lovisa Jennervalls facebook – foto Hans Jacob Nilsen (från konsert 2022)

I glimtar berättas upplysande om artisten varvid hyllningsobjektet beskrivs som busig. Lekfulla inslag vävs sålunda in, överväger istället för stramhet trots att musikerna ägnar sig år notläsning. Sångarparet som stundtals hänger sig åt raffinerade duetter avslöjar att de umgås privat och att projektet växt fram under flera år. Slår mig mitt i programmet att det är ytterst sällan Ginsburg live hörs på engelska, vilket förstås förlöper oklanderligt. Utan ambitionen att blända oss utvinner pianotrion med Carl Bagge i framkant förväntad behaglig och underfundig harmonik. Med viss reservation för lågt mixad bas kunde fördelaktig akustik registreras. Blir förtjust i en omdömesgillt komponerad tribut fri från svackor. Sjungs och spelas ljuvligt, puttrande finstilta tongångar varvas med klös.

Vad bör ytterligare lyftas fram? Jo, anslaget från samtliga i balladen Saving My Feelings For You, sammansvetsade pianotrions broderande i sticket på I´m Hip i arrangemang av Carl Bagge, dynamiske Fridolfssons sprudlande solo, hur galant svårsjungna Now At Last behandlas av Jennervall, hur synkade sångerskorna är i enligt dem själva gulliga A Doodlin´Song, Bagges effektfulla löpningar, passionerade intonation från Ginsburg i hitten I Like You, You´re Nice, gemensamma vokala bedriften i musikalmelodin Put On A Happy Face samt hur härligt man triggar varandra i bluesigt snärtigt extranummer.

Arkiverad under: Musik, Recension

Lyssna: Duran Duran – Danse Macabre

27 oktober, 2023 by Redaktionen

Duran Duran har släppt det nya albumet ”Danse Macabre” – ett soundtrack till deras Halloween-fest. På tretton spår väcker bandet liv i ljusa melodier ur mörkret, väver samman nya låtar, gör tematiska tolkningar och nyskapade versioner av deras klassiker. Skivan innehåller också nyskrivet material och bandets egna tolkningar av låtar från artister som bland andra Billie Eilish, Talking Head, Rolling Stones och Siouxsie And The Banshees. Medverkar gör även Nile Rodgers, Victoria de Angelis (Måneskin), Mr Hudson, Andy Taylor och tidigare nämnda Warren Cuccurullo.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Svenska artisten Waterbaby bland de nominerade vid Music Moves Europe Awards 2024

27 oktober, 2023 by Redaktionen

Svenska artisten Waterbaby bland de nominerade vid Music Moves Europe Awards 2024.

Ett pressmeddelande berättar:
Nu är det klart vilka artister som är nominerade till Music Moves Europe Awards 2024.
Femton exceptionella talanger från olika länder i Europa har chans att vinna, däribland svenska Waterbaby.
Vid prisceremonin i Groningen den 18 januari väljer en internationell jury ut fem vinnare som tilldelas 10.000 euro vardera .
Dessutom kan en artist ta hem Grand Jury Award som ger ett grönt turnéstöd på 5000 euro.
Music Moves Europe är ett övergripande ramverk för EU-kommissionens initiativ till stöd för den europeiska musiksektorn, som syftar till att hjälpa musiksektorn att frodas.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Intervju med Ebbot Lundberg med anledning av kommande konsert med Göteborg Jazz Orchestra

19 oktober, 2023 by Mats Hallberg

bild Tommy Holl

Blev kontaktad av en man som driver en PR- och kommunikationsbyrå varifrån jag fått några givande uppdrag. Följande eftermiddag (19/10) sker halvtimmesintervjun med Ebbot på Draken. Den äger rum i samma lokal jag besökte på invigningen av Draken Live tidigare i höst. Då framträdde Jill Johnson och ett åtta personer starkt band, vilket en fulltalig publik hörbart uppskattade. Under tre datum kommer det istället synas arton musiker på scen plus gästartist.

Göteborg Jazz Orchestra vars ordinarie scen sedan starten för cirka fem år sedan varit Wauxhall, belägen i Contrast Public House i Linnéstaden – också arrangerats konserter på Stora Teatern, Valand, Brew House (inomhus och utomhus) – flyttar tre kvällar in på renoverade Draken, vägg i vägg med Stordalens nyss öppnade hotell. GJO lanseras med rätta som ett spänstigt storband i toppklass som ofta har teman med svenska jazzhjältar. Man har genomfört lyckade samarbeten med bland andra Tomas von Brömssen (flera projekt) och fått specialskrivna kompositioner från nestorn Georg Riedel.

Ebbot Lundberg – Mats Eklund bild: Tommy Holl

22/10 GJO med Amanda Ginsburg och Filip Ekestubbe

19/11 GJO med Ebbot Lundberg

10/12 Big Band Christmas (Arrangör: Draken Live / Krall Entertainment)

Någon is behövde inte alls brytas eftersom Ebbot redan var uppvärmd och på gott humör. Levererade flera sköna stories på mina frågor, yviga utvikningar vilka bara ibland är relevanta för detta nya samarbete. Blir varse att hans cv är omfattande och att han bottnar i sitt hantverk, hyser en tro på sin förmåga. Börjar ändå med att gratulera till succén för återuppståndna The Soundtracks Of Our Lives, vars reunion på WOW jag recenserade utan hans vetskap.. Adderade i samma kontext ett stort grattis till invalet i Swedish Music Hall of Fame härom året.

Självklara frågan ”hur upptäcktes storbandsformatet som en alternativ uttrycksform?” ger upphov till en utförlig utläggning. Till saken hör att jag hört Ebbot live med Håkan Broströms New Places Orchestra (recension har kunnat skådas på Broströms hemsida) och Brew House Big Band under ledning av Lasse Lindgren.

foto Mats Eklund

”Hände direkt efter att TSOUL upplösts. Största förtjänsten ska tillskrivas Johan Lindström (producent, bandledare musiker och arrangör som tillsammans med bland andra Dan Berglund och Martin Hederos ingår i Tonbruket). Han skrev storbandsarr för min medverkan hos Norrbotten Big Band, varigenom kontakten med Håkan Broström upprättades. Med hans New Places Orchestra har flera framgångsrika turnéer genomförts. Var j-t kul! Hade tidigare under åren i TSOUL provat på att spela med stråkar och Göteborgs symfoniker, vilket gav blodad tand. Känns som man surfar mentalt, som en slags stagediving. Har också varit vokalist i stora ensembler anförda av Goran Kajfes/ Per ”Ruskträsk” Johansson och gjorde ett gig i Uppsala med Nils Landgren och en tjej med fantastisk röst som tyvärr led av scenskräck. Jag älska testa formatet, får en vibe av Elvis i Honolulu.” Vad beträffar GJO med sin kometkarriär utgör de ett oskrivet blad för Ebbot som fått skiva att lyssna på. Han håller det för sannolikt att scen delats med några av orkesterns duktiga medlemmar.

foto Mats Eklund

Största skillnaden på att fronta rockband och gästa storband/ orkester består i att larmande gitarrer inte behöver överröstas. Alla åren spenderade i Union Carbide och TSOUL har gett Ebbot en avsevärd styrka, en enorm träning. Hans stämband fixar allt trots att inga sånglektioner tagits. Självlärde vokalisten som ibland uppvisar likheter med en crooner har däremot tagit lektioner i tramporgel av Staffan Nilsson, vilket skildras som en mustig anekdot. Kan bara erinra sig att han tvingats ställa in en enda gång. Och anmärkningsvärt nog används inte öronproppar.

För att återgå till frågan om skillnader innebär storbandskonceptet att avlösning uppstår med jämna mellanrum. ”Nu kommer trombonerna. Det är mysigt, som att slänga sig i bollhavet på IKEA. Intervjuaren tillägger att detta är ett bevis på genuin livslust, något vi suktar efter i denna dystra tid med hemska upplevelser. Eklund betonar hur fräscha arren skapade för Ebbot och stor ensemble är. Sångaren med stjärnstatus anser ”att det blir ett annat sväng. Nu händer det bara…”

foto Johnny Kääpä

Känns självklart att ställa frågan om förebilder och då specifikt inom genren. En mycket brokig blandning namn droppas. Tror Frank Sinatra kom först. Därefter hann jag anteckna influenser som Doors, Coltrane, Sonya Hedenbratt(!), Gullin, Chet Baker och Nina Simone. En spelning med Sun Ra på Bengans tidigt 90-tal lyfts fram. Universalsnillet Martin Hederos ( jazzkvintetten Hederosgruppen tilldelades tidigare i år hela tre priser) förde in element av yvig jazz i TSOUL. Får veta att till och med punkikoner som The Stooges på sin tid inspirerades av ett otyglat jazzspråk. Johnny Cash och möte med hans musiker och familj i USA ägnas en särskild avdelning. (Ebbot var med på mässan Hurt i Annedalskyrkan som finns utgiven på cd). ”Viktigt att hitta sitt eget uttryck i kombinationen av influenser. Detta fiskar jag upp, hämtar ur verktygslådan.”

Mats Eklund tar upp det eviga spörsmålet om solon i jazzlåtar. Ebbot är lite ambivalent, menar att de behöver utföras med omdöme. Nämner att det blev för mycket av den varan på ett gig där man inte hunnit repa ihop sig. Ämnet adderas med Robert Plants rådvillhet när Jimmy Page for iväg live på egen hand i Led Zeppelin. ”När lämpar det sig att dyka in, här står jag och väntar”.

foto Mats Eklund

Repertoaren 19 november kommer huvudsakligen att läggas av Ebbot. Han håller för närvarande på med sitt största projekt hittills som eventuellt kan bli en trippel. Därifrån hämtas troligen ett par alster jämte de arr för storband som Håkan Broström och inte minst Johan Lindström skrivit. En typisk journalistvinkel lanseras. Undrar vad publiken kan förvänta sig. Vad hoppas ni att samarbetet ska resultera i? De båda fyller i när de svarar. ”Vill bryta ner gränser och hitta ny publik, samarbetet passar för olika stilar. Vi har himla kul. ” GJO har motsvarande ambition för utbytet med Amanda Ginsburg och dennes kapellmästare Filip Ekestubbe i deras mer visaktiga formel.

Ebbot ombeds att utvärdera vad han gjort i ett för rockrävar annorlunda format. Han ser en vidare bild, säger att han testat allt med undantag för techno. Fast även denna orörda mylla är på väg att nosas på genom att han producerar trumslagaren Pontus Torstenssons nya projekt, som innehåller inslag av Prodigy och Ennio Morricone.

Arkiverad under: Intervju, Musik, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 79
  • Sida 80
  • Sida 81
  • Sida 82
  • Sida 83
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in