Blev kontaktad av en man som driver en PR- och kommunikationsbyrå varifrån jag fått några givande uppdrag. Följande eftermiddag (19/10) sker halvtimmesintervjun med Ebbot på Draken. Den äger rum i samma lokal jag besökte på invigningen av Draken Live tidigare i höst. Då framträdde Jill Johnson och ett åtta personer starkt band, vilket en fulltalig publik hörbart uppskattade. Under tre datum kommer det istället synas arton musiker på scen plus gästartist.
Göteborg Jazz Orchestra vars ordinarie scen sedan starten för cirka fem år sedan varit Wauxhall, belägen i Contrast Public House i Linnéstaden – också arrangerats konserter på Stora Teatern, Valand, Brew House (inomhus och utomhus) – flyttar tre kvällar in på renoverade Draken, vägg i vägg med Stordalens nyss öppnade hotell. GJO lanseras med rätta som ett spänstigt storband i toppklass som ofta har teman med svenska jazzhjältar. Man har genomfört lyckade samarbeten med bland andra Tomas von Brömssen (flera projekt) och fått specialskrivna kompositioner från nestorn Georg Riedel.
22/10 GJO med Amanda Ginsburg och Filip Ekestubbe
19/11 GJO med Ebbot Lundberg
10/12 Big Band Christmas (Arrangör: Draken Live / Krall Entertainment)
Någon is behövde inte alls brytas eftersom Ebbot redan var uppvärmd och på gott humör. Levererade flera sköna stories på mina frågor, yviga utvikningar vilka bara ibland är relevanta för detta nya samarbete. Blir varse att hans cv är omfattande och att han bottnar i sitt hantverk, hyser en tro på sin förmåga. Börjar ändå med att gratulera till succén för återuppståndna The Soundtracks Of Our Lives, vars reunion på WOW jag recenserade utan hans vetskap.. Adderade i samma kontext ett stort grattis till invalet i Swedish Music Hall of Fame härom året.
Självklara frågan ”hur upptäcktes storbandsformatet som en alternativ uttrycksform?” ger upphov till en utförlig utläggning. Till saken hör att jag hört Ebbot live med Håkan Broströms New Places Orchestra (recension har kunnat skådas på Broströms hemsida) och Brew House Big Band under ledning av Lasse Lindgren.
”Hände direkt efter att TSOUL upplösts. Största förtjänsten ska tillskrivas Johan Lindström (producent, bandledare musiker och arrangör som tillsammans med bland andra Dan Berglund och Martin Hederos ingår i Tonbruket). Han skrev storbandsarr för min medverkan hos Norrbotten Big Band, varigenom kontakten med Håkan Broström upprättades. Med hans New Places Orchestra har flera framgångsrika turnéer genomförts. Var j-t kul! Hade tidigare under åren i TSOUL provat på att spela med stråkar och Göteborgs symfoniker, vilket gav blodad tand. Känns som man surfar mentalt, som en slags stagediving. Har också varit vokalist i stora ensembler anförda av Goran Kajfes/ Per ”Ruskträsk” Johansson och gjorde ett gig i Uppsala med Nils Landgren och en tjej med fantastisk röst som tyvärr led av scenskräck. Jag älska testa formatet, får en vibe av Elvis i Honolulu.” Vad beträffar GJO med sin kometkarriär utgör de ett oskrivet blad för Ebbot som fått skiva att lyssna på. Han håller det för sannolikt att scen delats med några av orkesterns duktiga medlemmar.
Största skillnaden på att fronta rockband och gästa storband/ orkester består i att larmande gitarrer inte behöver överröstas. Alla åren spenderade i Union Carbide och TSOUL har gett Ebbot en avsevärd styrka, en enorm träning. Hans stämband fixar allt trots att inga sånglektioner tagits. Självlärde vokalisten som ibland uppvisar likheter med en crooner har däremot tagit lektioner i tramporgel av Staffan Nilsson, vilket skildras som en mustig anekdot. Kan bara erinra sig att han tvingats ställa in en enda gång. Och anmärkningsvärt nog används inte öronproppar.
För att återgå till frågan om skillnader innebär storbandskonceptet att avlösning uppstår med jämna mellanrum. ”Nu kommer trombonerna. Det är mysigt, som att slänga sig i bollhavet på IKEA. Intervjuaren tillägger att detta är ett bevis på genuin livslust, något vi suktar efter i denna dystra tid med hemska upplevelser. Eklund betonar hur fräscha arren skapade för Ebbot och stor ensemble är. Sångaren med stjärnstatus anser ”att det blir ett annat sväng. Nu händer det bara…”
Känns självklart att ställa frågan om förebilder och då specifikt inom genren. En mycket brokig blandning namn droppas. Tror Frank Sinatra kom först. Därefter hann jag anteckna influenser som Doors, Coltrane, Sonya Hedenbratt(!), Gullin, Chet Baker och Nina Simone. En spelning med Sun Ra på Bengans tidigt 90-tal lyfts fram. Universalsnillet Martin Hederos ( jazzkvintetten Hederosgruppen tilldelades tidigare i år hela tre priser) förde in element av yvig jazz i TSOUL. Får veta att till och med punkikoner som The Stooges på sin tid inspirerades av ett otyglat jazzspråk. Johnny Cash och möte med hans musiker och familj i USA ägnas en särskild avdelning. (Ebbot var med på mässan Hurt i Annedalskyrkan som finns utgiven på cd). ”Viktigt att hitta sitt eget uttryck i kombinationen av influenser. Detta fiskar jag upp, hämtar ur verktygslådan.”
Mats Eklund tar upp det eviga spörsmålet om solon i jazzlåtar. Ebbot är lite ambivalent, menar att de behöver utföras med omdöme. Nämner att det blev för mycket av den varan på ett gig där man inte hunnit repa ihop sig. Ämnet adderas med Robert Plants rådvillhet när Jimmy Page for iväg live på egen hand i Led Zeppelin. ”När lämpar det sig att dyka in, här står jag och väntar”.
Repertoaren 19 november kommer huvudsakligen att läggas av Ebbot. Han håller för närvarande på med sitt största projekt hittills som eventuellt kan bli en trippel. Därifrån hämtas troligen ett par alster jämte de arr för storband som Håkan Broström och inte minst Johan Lindström skrivit. En typisk journalistvinkel lanseras. Undrar vad publiken kan förvänta sig. Vad hoppas ni att samarbetet ska resultera i? De båda fyller i när de svarar. ”Vill bryta ner gränser och hitta ny publik, samarbetet passar för olika stilar. Vi har himla kul. ” GJO har motsvarande ambition för utbytet med Amanda Ginsburg och dennes kapellmästare Filip Ekestubbe i deras mer visaktiga formel.
Ebbot ombeds att utvärdera vad han gjort i ett för rockrävar annorlunda format. Han ser en vidare bild, säger att han testat allt med undantag för techno. Fast även denna orörda mylla är på väg att nosas på genom att han producerar trumslagaren Pontus Torstenssons nya projekt, som innehåller inslag av Prodigy och Ennio Morricone.