Ett liv med paus
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 november 2025
Regi Alexandros Avranas
Ett skrämmande drama som skildrar hur barnen drabbas när Immigrationsverket är stelbent och inte kan förstå hur det är att behöva fly från sitt land för att rädda sitt liv. Sergej var rektor i en skola i Ryssland, han hade bra jobb och bra lön och hans fru var lärare. De hade ett bra liv med sina två döttrar. Men Sergej lät elever på skolan läsa texter om yttrandefrihet och demokrati vilket gjorde att han blev förföljd, hotad och misshandlad av rysk polis och ryska säkerhetstjänsten.
Sergej och har fru Natalia har flytt till Sverige. I början går det mycket bra. De lär sig det svenska språket och deras två döttrar går i skolan och är engagerade i fritidsverksamhet. Den äldre övar simhopp och den yngre är med i en kör.
Det är intressant att filmens händelser utspelas 2018, några år innan Putin attackerade Ukraina. Den fullskaliga invasionen av Ukraina började den 24 februari 2022. Att Putins Ryssland inte tillåter opposition känner nog de flesta till. Det blir därför väldigt absurt när Immigrationsverket ifrågasätter Sergejs skyddsbehov.
Tryggheten rämnas när Immigrationsverket vill skicka tillbaka hela familjen till Ryssland och verkets utredare ifrågasätter Sergejs behov av skydd och tror inte på hans berättelse. Men tanke på att han är välutbildad och hade ett välbetalt arbete i Ryssland är det svårt att förstå Immigrationsverkets beslut.
Pressen på Sergej och hans familj blir outhärdlig. Det är mycket bra berättat i filmen och en många representanter för myndigheter blir absurda okänsliga byråkrater.
Jag hoppas denna film öppnar för många tankar och diskussioner kring flyktingfrågor och framför allt barnens situation.
Från Wikipedia:
Asylsökande med apatiska barn, i medierna kallade apatiska flyktingbarn, började förekomma i svensk samhällsdebatt under 2005. Barn som sökt asyl i Sverige och som blivit apatiska blev föremål för stort medieintresse och omfattande politisk debatt. En statlig utredning tillsattes för att utreda fenomenet.
De i medierna uppvisade barnen led (till synes) av katatoniskt tillstånd, en oförmåga till vilja. Apatin ansågs länge vara en reaktion på depression, uppgivenhet och stress med ursprung i en kombination av asylprocessens osäkerhet och tidigare våld och övergrepp i hemlandet. När fenomenet började uppmärksammas i medierna hävdade vissa att det inte rör sig om ett psykiatriskt tillstånd och att det är imitation, manipulation, undernäring och simulering som ligger bakom apatin.
Detta är en film jag tror ingen kan se utan att reagera. Denna film gör precis det som teatermannen Brecht vill göra med sina draman: Den berättar något och när vi går ut från salongen vill vi vara med och påverka.