23/11 2025
Gatenhielmska huset vid Stigbergstorget i Göteborg
Underrubriken lyder ”en resa mellan klassiskt och jazz” . Tonsättaren som bjöd in träffade jag på jazzkrogen Utopia, ett stenkast från 1700-tals byggnad där programmet genomförs inför de femtio åhörare man har kapacitet för att ta emot. Den är en speciell känsla att träda in i denna kulturminnesmärkta interiör. Haft förmånen att ha varit här på minnesvärda konserter minst tre gånger senaste åren plus att jag genom VR-utrustning i hemmet såg Folkteaterns magiskt flerskiktade produktion av Dödsdansen inspelad i samma rum. Programmet denna söndagseftermiddag pågår halvannan timme, vilket känns alldeles lagom. Resonansen från de fem akustiska instrumenten var ypperlig. Som framgår av mina bilder satt publiken på stolar i ring runt utövarna. När man blir bjuden bör man om evenemanget i fråga exalterade utöver det vanliga, återgälda visad generositet genom att dokumentera upplevelsen, så som den utföll för en skrivande kulturkonsument utan adekvat kunskap.
Musicerade gjorde Klarakvartetten vilka kompletterades av Mikael Godée på sopransax i fyra av dennes egentillverkade kompositioner. Mannen som inviterade mig heter Tormod Tvete Vik och agerar värd. Norrmannen boende i Göteborg fyllde nyligen femtio och fick tydligen ett stipendium för att kunna skriva musik som vi exklusivt får höra under konserten. Stipendiet gjorde konserten möjlig som också innehöll ett smart, klurigt kåseri på temat mellanrum av Patrik Paulsson som gick i pension från P2 för fem år sedan.
Tormod Tvete Vik är synnerligen meriterad och produktiv, fast för mig en doldis då vi inte vistats i samma kretslopp. Han har varit andre violinist i stråkkvartett, gav upp den karriären för att uteslutande skriva musik som framförts i Norden och i USA. Jobbat med de flesta professionella orkestrarna och medverkat på femton filmproduktioner, varav långfilmsdebuten skedde med Pelle svanslös 2020 inspelad av Göteborgs Symfoniker. Han har anlitats som arrangör för flera nordiska artister, medverkat på mer än femtio inspelningar, återkommande ansvarat för barnföreställningar inklusive musiklägret El Sistema samt komponerade beställningsverket till invigningen av World of Volvo. Han att han är så efterfrågad kan bero på att han skiljer från många av sina samtida kollegor, genom att vilja kommunicera och skriva tonala stycken.
Mikael Godée har recenserats live och på skiva flera gånger, bland annat som anförare av Corpo, med Godée – Beuvens Quartet, som medlem i Änglaspel, på festival i Trollhättan spelandes Chopin med jazziga förtecken och ett par gånger med stråkkvartett. Vid sidan om det renodlade jazziga uttrycket skriver han gärna för sitt instrument och stråkkvartett, senaste konkreta resultatet döptes till Nothing To Declare och släpptes i år.
Klarakvartetten bildad 1997 är en av Sveriges mest långlivade stråkkvartetter vars medlemmar till vardags sitter i orkestern hos GöteborgsOperan eller motsvarande. Förste violinisten Dieter Schöning är till och med dess konsertmästare och återfinns också i exempelvis Major Swing. Förutom honom består kvartetten av Lena Bergström på cello, Johanna Fridolfsson (viola) samt på andra violin Viveca Rydén Mårtensson. Både klassiskt och samtida står på repertoaren och cd släpptes 2015. Man har utöver massvis med förväntade sammanhang samarbetet med jazzsaxofonisten Sven Fridolfsson, skådespelaren Henric Holmberg samt Galenskaparna/ After Shave.
. Min vana trogen skrevs ett alldeles för långt faktaspäckat preludium. Hög tid att kika på anteckningarna. Vad hände? Hur bedöma klangerna och vad som berörde mest? Stråkkvatetten inleder med en schvungfull första sats av Haydn. Han återkommer i slutet av det mycket aptitliga programmet. Tormod introducerar sammankomsten och tankarna bakom. Talar om att det kommer bli ett intimt möte i kammarmusikens tecken, nytt och gammalt, klassisk-/ nutida musik och jazzig improvisation.
Mikael Godée sätter sin omisskännliga prägel på de två följande styckena när han träder in i den mitt i övervåningen stora rum som utgör scen. Vi får första höra hans ljust reflekterande fraser i titelspåret på cd:n Nothing To Declare vars tema har en stark dragningskraft . Låter svindlande vackert och melodin har något visuellt över sig invirat i ett elegiskt sound. Följs upp med den taktfasta hit som har en kuriös bakgrund, nämligen låten om ett duschdraperi inköpt i Bryssel och därav fransk exotisk titel. Klarakvartetten som förmodligen spelar Mikaels musik för första gången uppvisar en otrolig auktoritet. Jag har kunnat njuta av låtarna vid ett par tillfällen. Han följer upp sin avspända, självklara solistroll i konsertens sista del. Framför då två smeksamma och kanske en smula uppfordrande stycken. Dels hämtat ur hans Solidaritetssvit, dels ett uruppförande av Be Good. Mannen som varsamt tagit in jazzens estetik i denna korsbefruktning, berättar för oss att han tillåter sig att improvisera i sin noterade musik, skapar ytor av mellanrum.
Värden ger ett lika sympatiskt som uppriktigt intryck i samband med att hans kompositioner får kontur, sätts i en kontext. Lament är en självklar titellåt på ett beställningsverk ursprungligen gjort för stråkorkester där sorgsen stämning antyder bakomliggande oförklarlig ondska. Tonerna kretsar kring massakern på Utöya. Tonsättaren följer upp med ett uruppförande, Variationer över ett tema. Fäster mig vid stillsam minimalism som smeker öronen. Klarakvartetten är i sitt esse. Båda styckena måste betecknas som fullträffar. Även om ystra toner i dur hörs emellanåt, får jag ändå intrycket av att Lament blir till en utgångspunkt för övrig repertoar, präglad av kontemplativ skönhet och vemod med varierande styrka. Vi absorberas, lyssnar andäktigt och hajar till över ett komiskt outro. Tormod Tvete Vik har också gett den fantastiskt synkade kvartetten i uppdrag att framföra ytterligare två av sina kompositioner. Dels Choral Vocalese, dels Flight som är den första fuga han skrivit och inför framförandet upplyses publiken om att första fiolen sjunger på toppen. Fascinerande mångdimensionella stycken och det måste framhållas hur tillgängliga de var i likhet med övriga alster.
I det spänningsfält mellan melankoli och hoppfullhet som musiken rör sig i passar Haydn idealiskt. Cellist Lena Bergström berättar om vad som blivit en slags signaturmelodi, den menuett som är tredje sats i Österrikiske 1700-tals tonsättarens Sol-kvartett. Hade njutit av att lyssna på denna musik med mellanrums-tema också hemmavid för mig själv. Fast kollektiva upplevelsen och att det handlar om hängivet proffsigt livemusicerande förstås är oslagbar. Strålande sammansatt sammankomst!