• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Craft Spells – Nausea

4 juni, 2014 by Jonatan Södergren

craftspells

Artist: Craft Spells
Titel: Nausea
Betyg: 3

Ett av de kanske mest förbisedda banden på Brooklyn-skivbolaget Captured Tracks är tillbaka med sitt andra fullängdsalbum. Låtarna på Nausea existerar i ett limbo mellan dröm och verklighet. Det har tagit tre år att följa upp Idle Labor (däremellan har de förvisso släppt en EP), den tiden har frontmannen Justin Vallesteros ägnat åt att läsa, åka skateboard, och att spela in demos hos sina föräldrar. Det första som slår en är att produktionen både är mer putsad och lite mjukare. Det var inte bara omslaget till Idle Labor som hade vissa likheter med New Orders Power, Corruption & Lies. Vallesteros dagdrömska och melodiska gitarrmusik har alltid romantiserat och blickat tillbaka på 80-talet. Men nu är känslan mer tillbakalutad, inte helt olikt Real Estates sound. Komorebi är en av albumets höjdpunkter, och förgylls av orientaliska slingor, medan en annan, Breaking the Angle Against the Tide är en janglig och somrig karamell för alla popälskare. Craft Spells är kanske är för anonyma för att någonsin bli riktigt stora inom indie-kretsar, men de förtjänar mer uppmärksamhet. Ge Nausea en chans, och varför inte också lyssna på några av deras tidigare låtar såsom You Should Close the Door och Burst.

Bästa spår: Komorebi, Breaking the Angle Against the Tide

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Craft Spells, Nausea

Sun Kil Moon, Foxes och Steve Earle m. fl. i Malmöfestivalens senaste släpp

4 juni, 2014 by Jonatan Södergren

sun-kill-moon

Malmöfestivalen, som i år firar 30-årsjubileum, äger rum mellan den 15 och 22 augusti. De imponerade redan i sitt första släpp med akter som Warpaint, Basia Bulat och First Aid Kit. Vi hittar ännu fler guldkorn i deras senaste släpp:

Sun Kil Moon

Folkrock från San Francisco med Mark Kozelek i spetsen. Bandet har blivit den hyllade fortsättningen på Kozeleks karriär efter Red House Painters.

Foxes

Kraftfull pop med ett bultande hjärta, som väckt uppmärksamheten hos både Katy Perry och Lady Gagas samarbetspartner Zedd.

Steve Earle & The Dukes

Utöver femton album i bagaget kan Steve Earle stoltsera med skådespelarprestationer i tv-serierna The Wire och Tremé. Hans låtar har spelats in av Johnny Cash, Emmylou Harris och många fler.

Även American Authors, Boy & Bear, Cleo, Kristin Amparo & Broke ’n Tipsy, Ebbot Lundberg, Edda Magnason, Emil Jensen, Farao, Gaby & The Guns, Graveyard, Heavy Tiger, Herencia De Timbiqui, Imperial State Electric, Jenny Wilson, Linda Pira, Stor & Salazar Brothers, Melissa Horn, Solander, Souad Massi, Sousou & Maher Cissoko, Stockholm Lisboa Project, The Sounds och Tiger Bell kommer spela på Malmöfestivalen i sommar.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Malmöfestivalen, Sun Kil Moon

Twin Shadow framförde ”To the Top” i amerikansk TV

4 juni, 2014 by Jonatan Södergren

VN30_TWIN SHADOW_TEXT.jpg

Popaganda-aktuella Twin Shadow, eller George Lewis Jr som han egentligen heter, framförde sin nya singel To the Top hos Conan O’Brien. Hans senaste album Confess släpptes 2012 och förhoppningsvis får vi höra fler nya låtar på Eriksdalsbadet den sista helgen i augusti.

Du kan se framförandet här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Popaganda, To the Top, Twin Shadow

Intryck från Primavera Sound 2014

4 juni, 2014 by Jonatan Södergren

warpaint

Med sitt enorma antal besökare är Primavera Sound i Barcelona en festival som både drar stor publik och samlar några av de mest intressanta banden som turnerar i sommar. Festivalområdet, Parc del Forum, ligger idylliskt längs kusten, en bit utanför stadskärnan, och att marken är av asfalt istället för gräs innebär att det förblir städat även om det regnar — vilket det gjorde förvånansvärt mycket i år. Barcelona-dygnen skiljer sig även från svenska festivaltider då de första banden börjar spela på eftermiddagen, och de sista akterna håller på ända in i morgonen.

Det första bandet jag hann se i år var Temples som gjorde en gratisspelning dagen innan festivalen officiellt drog igång. Britternas 70-talsdoftande musik möttes av ett såpass svalt mottagande att frontmannen James Edward Bagshaw innan Keep in the Dark  kommenterade att man gärna fick applodera mellan låtarna. Även Sky Ferreira spelade på samma scen dagen innan festivalen drog igång, och på grund av vädret klev hon på en halvtimme efter utsatt tid. När jag recenserade hennes debutalbum i samband med den amerikanska releasen ifjol beskrev jag henne som ”en Madonna med hipster-cred”, och det är intressant att hon både kan agera förband åt Miley Cyrus samtidigt som hon lyckats behålla sin kredibilitet hos indie-publiken. Hon radar upp flera starka poplåtar — såsom  I Blame Myself, Everything is Embarrasing och avslutande You’re Not the One vars refräng folk fortfarande nynnar med i på vägen hem från festivalonmrådet — men även om hon definitivt har potentialen att bli en världsstjärna känns det som att hon ännu inte riktigt är där sett till framträdandet. När det uppstår tekniska problem avbryter hon till exempel låten abrupt och går snabbt vidare till nästa låt. Det blir på så sätt lite spänt, som att hon har mer att bevisa än vad hon egentligen skulle behöva ha.

Dag 1

Först ut på själva festivalen blev för min del Girl Band; den irländska kvartetten gjorde en ”hemlig” spelning nere i en Heineken-sponsrad klubb inne på festivalområdet. Lokalen, som var upplysd i Heineken-grönt, var ny för i år, och för att få inträde till vissa av spelningarna behövde man hämta ut biljetter på ett visst ställe vid en viss tidpunkt (Ensam hemma-stjärnan Macaulay Culkins Velvet Underground-coverband med pizzatema — The Pizza Underground — skulle för övrigt också spelat i lokalen, men ställde in samma dag). På förhand var jag inte så insatt i Girl Bands musik, men framförandet var röjigt och lämnade mersmak. Men det var den Los Angeles-kvartetten Warpaint som med sitt självbetitlade andragiv i ryggen stod för dagens bästa spelning. Senast jag såg dem var i en intim London-klubb, så jag blev förvånad över att deras hypnotiska låtar gjorde sig ännu bättre på en festivalscen. Dansanta Disco//very var en höjdpunkt, likaså deras cover på David Bowies Ashes to Ashes som framfördes live för blott andra gången någonsin.

Primavera hade kanske årets mest imponerande line-up, men det innebar också att det blev en del jobbiga krockar. St. Vincent spelade samtidigt som både Neutral Milk Hotel och Future Islands. Innan Annie Clark — som hon egentligen heter — öppnar med Rattlesnakes hörs en robotröst säga ”please refrain from digitally capturing your experience” vilket går i linje med Digital Witness, en annan höjdpunkt från senaste albumet. Efter att ha turnerat med David Byrne har hon överfört några av Talking Heads-mannens moves i sin egna show, och med såväl en futuristisk ny look som några av hennes starkaste låtar hittills har hon med sitt senaste album verkligen vässat sitt artistiska uttryck både musikaliskt och visuellt. Hennes närvaro på scen är i en klass för sig, ändå känns det inte riktigt som att hon är lämpad för festivalens största scen. Annat kan man säga om Arcade Fire; festivalens största band drog festivalens största publik. Folk kunde till och med sjunga  med i de franska delarna av deras låtar. Låtar som Neigborhood #3 (Power Out), Rebellion (Lies) och Wake Up från debuten resulterar i allra mest allsång och känns redan som klassiker. Dock känns det under vissa av de nyare låtarna som att det snarare än bandets leverans är publiken som står för stämningen. Visst ser det snyggt ut, en glittrig ”reflektor” inleder spelningen ute i publikhavet, men även om jag tycker att några av de nyare låtarna gör sig väldigt bra på skiva känns de inbland något utdragna live. Men utöver singlarna Reflektor och Afterlife från nya albumet fungerar framför allt Here Comes the Night Time med sina The Cure-doftande melodislingor och haitiska rytmer. Trots att spelningarna fortsatte ända in på morgonen blev det Lawrence-bröderna i Disclosure som avslutade dag ett för min del, kring tre-snåret, och vad som var mest imponerande var nog deras visuals. Senast jag såg dem var på Debaser för nästan två år sedan, så showen har blivit mer påkostad och publiken mer insatt i deras låtar. Bakgrunden till When a Fire Starts to Burn såg helt galen ut (i väntan på att bättre inspelningar dyker upp kan du spana in det här YouTube-klippet).

Dag 2

Julia Holter öppnade dag två redan klockan fyra på eftermiddagen med en överrumplande spelning i Auditori Rockdelux; en gigantisk inomhusscen precis utanför festivalområdet, och uppbackad av bland annat en saxofonist, en cellist och en violinist målade hon upp dynamiska ljudbilder som både var avantgardiska, drömska och kunde mynna ut i kraftfulla urladdningar. Materialet plockades främst från hennes senaste album Loud City Song, och jämfört med spelningen i Annedalskyrkan under förra årets Way Out West — då albumet ännu inte var släppt — kändes det som att hennes livesättning hade blivit mer samspelt. En äldre låt i form av Try to Make Yourself a Work of Art smög sig in i setlisten, men annars var höjdpunkten för min del hennes surrealistiska cover på Barbara Lewis 60-talshit Hello Stranger. Om Julia Holter drog en större publik än jag hade förväntat mig drog kanadensiska-via-Sao Paolo-men numera New York-bosatta Mas Ysa (Thomas Arsenaults scennamn) en desto mindre publik. Men hans EP är riktigt lovande, så det är nog bara en tidsfråga innan han får ett större genombrott. Bakom en massa trummaskiner, synthar och andra elektroniska instrument tar han efter en instrumental inledning i så mycket att det låter som att hans röst håller på att spricka. Här kan du se ett YouTube-klipp.

Efter Mas Ysa spelade katalanska singer/songwritern Joana Serrat, amerikanska Speedy Ortiz, samt brittiska FKA twigs på samma scen. Den sistnämnda gör atmosfärisk R&B med elektroniska triphop-influenser, att hon ligger på samma skivbolag som The xx säger lite om musiken. Hon berättade att spelningen på Primavera var hennes första officiella festivalspelning, men trots det stod hon för en imponerande, och framför allt väldigt suggestiv spelning. Dansen spelade en viktig roll i hennes framförande. Att hon ännu inte har spelat så mycket live märks inte då både sången och dansen i symbios skapade en fängslande helhet, men att till och med bandmedlemmarna applåderade efter avslutande Papi Pacify tydde kanske på hur nervös hon var innan. Även en låt från hennes kommande debutalbum spelades, och det mesta talar för att hennes bästa verk fortfarande ligger framför henne. I sommar gör hon en klubbspelning på Way Out West, och inne i en mörk klubb kan det om möjligt nog bli ännu bättre, så det vill du inte missa.

Nuförtiden verkar det omöjligt för band att inte återförenas 1) för pengar, och 2) för att spela på större scener än när det ursprungligen begav sig. På Primavera var det gott om dem: Neutral Milk Hotel, Slowdive, Pixies och Television. När återförenade post rock-pionjärerna Slint — som nyligen släppte en deluxeutgåva av 1991 års Spiderland — intog ATP-scenen var det knäpptyst i publiken. Även om spelningen var bra kändes det inte som att Slint var ett optimalt festivalband, låtarna är inte lika transcendentala och upptrappande som exempelvis Mogwais varit de gånger jag sett dem. Höjdpunkten är Breadcrumb Trail som spelas redan som andra låt, men när spelningen är över känns det välbehövligt att gå till den amfiteater-liknande Ray Ban-scenen intill för att avsluta dag två med Nicolas Jaar Dave Harrington, som tillsammans utgör duon Darkside, och deras experimentella blandning av elektroniska produktioner och gitarrsolon.

Dag 3

Den tidigare Yuck-frontmannen Daniel Blumberg albumdebuterade förra året med sitt nya projekt Hebronix. På Primavera spelade han nya låtar som övergick i varandra så snabbt att publiken inte hann applådera emellan. Håret var avrakat och han satt på en stol hela spelningen igenom. Det var introvert, men på något sätt blev det rätt mysigt, det var en spelning perfekt att avnjuta just sittandes på marken. Därefter gjorde australienska talangskottet Courtney Barnett uppbackad av en basist och en trummis en ösigare spelning som avslutades med History Eraser.

Wisconsin-bandet Volcano Choir, med medlemmar från Collections of Colonies of Bees samt All Tiny Creatures och Bon Ivers Justin Vernon i spetsen, skapade sedan magisk stämning när mörkret lagt sig över Parc del Forum. Såväl helt nya som låtar från deras två studioalbum Unmap och Repave framfördes. Vernon, iförd röd hawaii-skjorta med asiatiska tecken på ryggen, sjung från vad som liknade en trädstam, men det var Dev Hynes och hans Blood Orange som för mig stod för dagens höjdpunkt. Tillsammans med sin funkiga banduppsättning öppnade han med Chamakay innan flickvännen (och Friends-sångerskan) Samantha Urbani sprang in och gästade på You’re Not Good Enough. Därefter återvände hon till scenen av och till genom hela spelningen. Efter att Uncle Ace försatt hela publiken i dans mynnade sedan avslutande Time Will Tell ut i ett fantastiskt medley där Hynes bland annat flirtade med Nine Inch Nails, som spelade på den största scenen parallellt, genom att sjunga textraden ”I wanna fuck you like an animal” från Closer. Connan Mockasin kom upp på scenen och spelade gitarr, och Hynes sjung även rader ur hans I’m the Man, That Will Find You, samt Kindness House och Solanges Losing You.

Under Primvara Sound går även spelningar som är öppna för allmänheten av stapeln på Parc de la Ciutadela utanför Barcelonas zoo. I år hann jag inte dit förrän efter själva festivalen hade tagit slut, så jag hann bara med att se Dum Dum Girls, men tidigare år har jag bland annat sett Merchandise, Mac DeMarco och The Walkmen i parken.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Arcade Fire, Blood Orange, FKA twigs, Primavera Sound, Volcano Choir, Warpaint

Lyssna: Alice Boman – EP II & Skisser

4 juni, 2014 by Redaktionen

AliceBoman7_JohannaAttesson

Alice Boman är väl en artist som med rätta kan kallas superhajpad. Alice första singel ”Waiting” var den 2:a mest bloggade låten i världen enligt Hype Machine. Första singeln från albumet ”What” hyllas av såväl internationell som svensk media och spelas på både P3 och studentradio. Alice var den 3e mest bloggade artisten i världen när hennes andra singel ”Over” släpptes förra veckan. Singeln hade premiär på NY Times som även har hyllats av såväl internationell som svensk media.

Nu har den europeiska publiken chansen att höra denna nya stjärna live, då hon åker ut på en stor Europaturné i sommar.

Nu har hon släppt albumet EP II & Skisser.

Ett pressmeddelande berättar om bakgrunden och hur Alice Boman blev upptäckt:
I början av 2013 fick Adrian Recordings en demo av Emil på Studio Möllan i Malmö. Bakom musiken låg Alice Boman. Hennes önskan var att någon gång få spela in i en riktig studio och skickade därför demon till Emil i förhoppning om att det skulle bli verklighet. Men Alice hemmainspelningar var för speciella, för vackra, för bra för att inte släppas ut till allmänheten precis som de var. Det var så det gick till när EPn ”Skisser” smögs ut i maj 2013. En samling låtar, inspelade av Alice hemma i sovrummet, aldrig ämnade för någon att höra.
Sen hände allt av sig själv. Från alla världens hörn strömmade lovorden in. Alla häpnade över Alices lågmälda popvisor och hennes röst, som hade lika mycket skörhet som styrka. Brittiska The Line Of Best Fit utnämnde bl.a. henne till den tredje mest spännande artisten 2013. I juni var hennes låt ”Waiting” den 2a mest bloggade låten i världen enligt Hype Machine. Efter det hakade även större tidningar som Toronto Star, The Guardian och Interview Magazine m.fl. på.

Alice gjorde sin första livespelning då Adrian Recordings hostade Öresundsfestivalen i maj i Malmö. Sedan dess har det gått snabbt. Hon har turnerat med Matthew E. White, varit i England både som support till Sarah Blasko och spelat själv, samt otaliga spelningar runt om i Europa och i Skandinavien.

Alice beskriver det så här: ”Det har varit en intensiv tid. Om jag jämför med hur det var innan släppet av ”Skisser”. Mycket nytt och allt vad det innebär. Det roliga och det läskiga. Vad det väcker i en. Vad man lär sig. Det har handlat om sökande, om rädsla och om drömmar. Om glädjen i att samarbeta med andra. Att möta andra i musiken”
Hur kan man följa upp något som aldrig var ämnat att släppas? Det beslutades att det skulle bli en ny EP – men hur? Alice allierade sig med Tom från This Is Head och efter olika inspelningsförsök fanns det bara en utväg; isolation och tillbaka till grunden.

”I november fyllde vi en bil med instrument och drog till ett gammalt hus på landet i småländska Grönteboda. Grunderna till fyra av dessa låtar spelades in där. Dom andra två låtarna är hemmainspelningar. Det kändes viktigt att inte ta ett alltför stort steg. Att inte jäkta. Låta saker ta tid.”

Resultatet av detta blev 6 låtar som helt enkelt kom att kallas ”EP II”. Dessa låtar släpps nu på CD och vinyl tillsammans med den första EP:n som släpptes förra våren. Detta bildar albumet ”EP II & Skisser”

Vi hör 6 spår som tar avstamp i samma känsla som ”Skisser” vaggade in oss i, men vi hör en tydligare puls, lite mer instrument och givetvis Alice röst i centrum. Vi välkomnas än en gång in i Alice sagolika värld.

“Mina texter är rätt enkla och ger kanske inte så mycket utrymme för tolkningar. Det är vad det är. Jag tycker det är svårt att beskriva och förklara saker. Musiken får gärna tala för sig själv.”

Arkiverad under: Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 734
  • Sida 735
  • Sida 736
  • Sida 737
  • Sida 738
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Forastera – berör mig inte

Forastera Betyg 2 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Forastera – berör mig inte

Morden i Sandhamn tillbaka med tre nya filmer

Kärlek, mord och livsfarliga hemligheter … Läs mer om Morden i Sandhamn tillbaka med tre nya filmer

Teaterkritik: Unrecognized – imponerande samspel

Unrecognized Foto: Studio Akon: Hanife … Läs mer om Teaterkritik: Unrecognized – imponerande samspel

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in