• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Titta: Maja Francis – Hello Cowboy

1 april, 2024 by Redaktionen

Maja Francis har släppt video till nya singel ”Hello Cowboy”.

Singeln med titeln ”Hello Cowboy” är ett första smakprovet från hennes kommande album, som hon har skapat tillsammans med producenterna David Wikberg och Johannes Runemark. Med det nya albumet hittar Maja hem till countryns Nashville.

Maja Francis säger:
– Hello Cowboy är som en kontaktannons för alla mina dåliga sidor. Hej här är jag med mina nerbitna naglar och håliga strumpbyxor. Älska mig som jag är och ha aldrig tråkigt, eller välj bort mig och miss out.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Lyssna: Beyoncé – Cowboy Carter

31 mars, 2024 by Redaktionen

Inte många musikintresserade har väl missat att Beyoncé släppt sitt nya album ”COWBOY CARTER”. Det är hennes åttonde studioalbum, som är ett album som varit rejält förhands-diskuterat. Det har sagts att Beyoncé gör ett country-album. Det är väl en sanning med viss modifikation. Hennes RnB-rötter är högst närvarande också i musiken. Eller vad tycker du?

COWBOY CARTER TRACK LIST:

1. AMERIICAN REQUIEM

2. BLACKBIIRD

3. 16 CARRIAGES

4. PROTECTOR

5. MY ROSE

6. SMOKE HOUR ★ WILLIE NELSON

7. TEXAS HOLD ‘EM

8. BODYGUARD

9. DOLLY P

10. JOLENE

11. DAUGHTER

12. SPAGHETTII

13. ALLIIGATOR TEARS

14. SMOKE HOUR II

15. JUST FOR FUN

16. II MOST WANTED

17. LEVII’S JEANS

18. FLAMENCO

19. The LINDA MARTELL SHOW

20. YA YA

21. OH LOUISIANA

22. DESERT EAGLE

23. RIIVER DANCE

24. II HANDS II HEAVEN

25. TYRANT

26. SWEET ★ HONEY ★ BUCKIIN’

27. AMEN

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Beyoncé

Utsökt tribut till Monica Z mixar hits med rariteter – Rigmor Gustafsson & Göteborg Wind Orchestra i Lerum

28 mars, 2024 by Mats Hallberg

foto Leif Wivatt

24/3 2024

Dergårdsteatern i Lerum

Samarrangemang: Musik i Lerum, GWO vänförening och Kammarmusiken i Lerum

Turnén kort och gott kallad Oh Monica blev utsåld på flera orter i Västsverige. Inget undantag när den efter nio konserter gick i mål i Lerum en sen söndagseftermiddag, inför entusiastisk publik nyfikna på att höra legendaren Monica Zetterlund tolkas. ”Lingonriset i ett cocktailglas” (Tage Danielssons omtalade epitet) är förstås alltid aktuell, extra mycket för närvarande i och med albumet med engelska översättningar hämtade från hennes sista skivor. Vidare har sannolikt majoriteten av konsertbesökarna varit på Göteborgs Stadsteater. Där blivit tagna av musikalen Monicas vals, som jag såg två gånger och utnämnde till årets scenkonst.

Jag är ett fan till Rigmor Gustafsson och den exceptionella förmåga hon besitter. Kan nog ha hört henne live ett tvåsiffrigt antal gånger. Att sångerskan bryr sig om mitt beröm när det uttrycks i skrift uppskattas, ska ses mot bakgrund av skörden av utmärkelser och pressrosor. Exempelvis belönades hon i fjol med Jazzkannan, Katalogen består av tio album i eget namn inklusive liveskiva, plus ett par samlingar. Äger några av dessa alster. Vid minst ett tillfälle tidigare har kvinnan uppväxt cirka tio mil ifrån Monicas älskade Hagfors, vågat sig på att hylla en av sina förebilder. Skedde under Stockholm Jazzfestival när hon frontade tillsammans med tre andra kända jazzsångare ackompanjerade av Ekdahl/ Bagge Big Band. Fanns inget att klaga på, men talande nog ivrade publiken inte för extranummer till skillnad mot när turnén Oh Monica avslutades.

foto Leif Wivatt

Göteborg Wind Orchestra är en av landets fem professionella blåsorkestrar. Namnet fick tidigare Göteborgsmusiken 2007. Av deras fjorton skivor har de allra festa sålt guld. Många genrer täcks. Spännande samarbeten och pedagogisk verksamhet för unga är deras signum. Likt katten verkar orkestern med bakgrund i Spårvägens respektive Flygvapnets Musikkår ha nio liv, då man varit akut nedläggningshotade flera gånger. Efter att ha blivit utsparkade från Kronhuset har de fått nytt hem i före detta Smyrnakyrkan, omdöpt till Haga Konserthall. Där började för övrigt turnén.

Dirigerade av arrangören Mats Hålling lät de bättre än någonsin vid mitt besök när Peter Asplund stilfullt höll sin releasekonsert. På turnén har orkesterns cirka tjugo medlemmar förstärks med Tommy Kotter på digitalpiano och kontrabasisten Thomas Markusson. Mannen stående på bilden ovanför heter Sven Fridolfsson. Förutom att spela altsaxofon och tvärflöjt (flera solon) agerar han dirigent och ansvarar för nästan samtliga arrangemang. Vilken arbetsinsats!

foto Leif Wivatt

Även om det inte råder något tvivel om vem som lyser mest på scen och får mest applåder, ramas tillställningen in instrumentalt på ett sätt som sände sköna vibrationer. Syftar på innerliga temat i traditionella folkmelodin Ack Värmeland du sköna jämte introt där Tommy Kotter imiterar Bill Evans magiska anslag i Monicas vals/ Waltz For Debby i ett avskalat extranummer. Assisteras av elegant vispspel och subtila basgångar. Ryste av vällust vid dessa sekvenser. Den specialrekryterade sångerskan öppnar med frejdiga Att angöra en brygga. Orkestern fylliga och följsamma klang matchar Rigmors klara, ypperligt rytmiserande röst.

Repertoaren utmärks av att vissa självklara låtar valts bort, vilket innebär att också kännare får sitt lystmäte. På sluttampen kommer Bedårande sommarvals i oantastlig tappning. Från den ikoniska skiva från 1964 Rigmor upplyser att hon lyssnat mest på, får vi förutom ovan nämnda titellåt Come Rain Or Shine med (om jag hör rätt) egen tillsats adderad av Fridolfsson och Leonard Bernsteins fullkomligt ljuvliga ballad Some Other Time. Bernsteins melodi sjunger Rigmor helt enastående lysande ackompanjerad av pianotrion – Tommy Kotter, Thomas Markusson och på trummor Per Boqvist (slagverkare i GWO med naturlig ingång i jazz). Oförglömlig tolkning som bara den var värd entrébiljetten.

foto Qlaez Wennberg

Gästande sångsolist tar tillfället i akt att informera om Monica Zetterlunds stressade schema när klassiska inspelningen med Bill Evans trio blev av. Vidare berättas om hur vokal jazz på svenska uppstod som fenomen och tillgången på geniala textförfattare. Annars var det lite tunnsått med anekdoter och fakta om nationalklenoden. Förstås en svår avvägning, men vi kunde fått lite mer kontext.

Av jazziga visor från det framgångsrika Hasse & Tage samarbetet, lyfts snärtiga O vad en liten gumma kan gno (What A Little Moonlight Can Do) med Basie-outro och snirklande bossan Siv Larssons dagbok (musik A C Jobim) fram. Registrerar snygg symbios emellan Rigmor och GWO. Publiken bjuds också på bitterljuvt doftande kluriga Visan om mina vänner , ett utsökt exempel på samarbetet med två andra genier. Povel Ramel och Beppe Wolgers åsyftas. Från denna gyllene era hämtas också Det finns ju faktiskt telefon vars författare till texten är ingen mindre än Cornelis Vreeswijk. Denna latin-betonade melodi har ett uppfriskande drum-battle inlagt. Till kategorin publikfriande visor som inte förbigås hör också Povel Ramels revyskapelse Den sista jäntan vilken Rigmor tacksamt tacklar med sin påstrukna värmländska dialekt.

GWO passar givetvis på att erbjuda ett fullsatt Dergårdsteatern vad de inte visste att de skulle få: Ett par instrumentala stycken där de låter oss sjunka in i sina klanger och kvalificerade musicerande. Förutom inledande vackra Värmlandsvisan framförs exempelvis en slags charmig ouvertyr, Valsette av Bengt Hallberg blir till en fullträff genom att få fram stämningen av nordiskt vemod i ljus tappning samt ett exklusivt arr av Mikael Råberg på ytterligare en bossa av Jobim, nämligen Wave som ju annars ofta framförs vokalt med engelsk text. I arret finns feature från trombonsektionen. Apropå solister levererades under konserten ett par prydliga solon på tenorsax av Per Laang.

Sitter bra och konstaterar i likhet med den bejublade sångsolisten att ljudteknikern utomordentligt väl får fram hennes stämma, orden och stavelserna når våra öron. Det var bara i ett par sekvenser i början som orkesterns volymstarka sound trängde undan rösten.

foto Qlaez Wennberg

Att hävda att Rigmor Gustafsson sjunger bra känns futtigt. Till och med att ta det till nästa nivå och skriva att hon är väldigt bra blir en alltför futtig beskrivning. Själva utgångspunkten för hyllningsprojektet kan ses som hur förvaltas hennes enastående talang bäst när den sonora storheten hos Monica Zetterlund ska framhävas? Man undrar hur mycket tid som lagts på att studera vokal teknik. Ibland tycker jag mig märka att hon lagt sig riktigt nära i betoningar, i andra melodier förnimms en självständig hållning. Förmodar att Rigmor omspänner ett större omfång av oktaver. I Come Rain Or Come Shine adderas scat, Osäker på om det var något Monica Z någonsin ägnade sig åt.

Monica Z verkade trivas lika bra i smågrupper som att bli uppbackad av orkestrar. Detta tar projektet fasta på. I några låtar ackompanjeras Rigmor alldeles förträffligt av enbart pianotrion, särskilt när material hämtas från Waltz For Debby. Tommy Kotter briljerar med sitt anslag, extra mycket i ett improviserad stick. Saknar inte Sakta vi gå genom stan, En gång i Stockholm eller Var blev ni av? Skulle jag fått önska hade jag däremot velat höra någon komposition från lyckade samarbetet med Thad Jones/ Mel Lewis Orchestra utgivet på lp 1977. Blev hänryckt och skrev i sedvanlig stil för långt. Avrundar genom att plussa för några av de mindre kända insjungningar som inkluderats, varav ett par närmast obskyra. Exempelvis avses En slump (Bewitched) från Gröna Hund, en svensk version av singeln My Sweet Lord (George Harrison/ svensk text Peter Himmelstrand) )som jag skaffade mig i mellanstadiet, vars underbara gospel-touch i deras tappning har en oemotståndlig refräng och allra sist Fröding i bluesigt stuk, kul dänga där orkestern hamnar i ett självgående sväng som påminner om Gräsänkling blues. Här I valet och kvalet och i åtskilliga andra melodier triumferar Rigmor Gustafsson med sitt arbetsredskap, sin sällsamma röst.

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen, Toppnytt

Finstämda Allan Edwall-visor draperade i originell sättning – Mor dansar i Villa Vulkan

26 mars, 2024 by Mats Hallberg

22/3 2014

Villa Vulkan i Göteborg (Sockerbruket/ Klippan)

Blev inbjuden till en så kallad för-release konsert i en rymlig lokal i ett fridfullt område jag vistats i några gånger tidigare, men är verkligen inte här frekvent. Känns alltid mysigt att ta sig hit där det är frapperande tyst trots att nya bostadslängor kompletterar ateljéer och rum för scenkonst. Förutom festevent används den rymliga lokalen bland annat till konserter, med publiken sittandes i en spatiös cirkelformation. Konserten med Mor dansar över två set var en sådan intim tillställning. Vidare är Villa Vulkan kända för sin påkostade PA-anläggning.

Mor dansar startade som ett examensarbete av basisten Boel Mogensen i akt och mening att tolka Allan Edwalls kluriga och innerliga visor. Nu är de på gång med uppföljaren till debuten från 2020. Brist på vett släpps 19/4 och som en försmak kommer en singel med titeln För ingenting – för kärleks skull. Edwall gjorde text och musik till över fyrtio alster fördelade på sex skivor plus en samlingsbox. Han erhöll en Grammis postumt. I år skulle den folkkäre skådespelaren som också gav ut romaner ha fyllt 100 år.

Noterar en hyfsat stor åhörarskara inklusive bekanta musiker och anhöriga till trion. Fast självfallet hade spelningen förtjänat fler lyssnande öron. Hinner gå ner i varv efter att ha skyndat mig från teaterpremiär vid Masthuggsterrassen. Sofia Källman sjunger och står för korta presentationer medan melodin exekveras på ovanliga stråkinstrumentet viola da gamba av Adam Grauman och rytmen av Boel Mogensen på kontrabas. Den sistnämnde har arrangerat musiken för denna speciella sättning. Båda instrumentalisterna körar fint på några ställen.

Har tyvärr inte tillgång till livefoton, en brist jag beklagar. Kikar på mina anteckningar från en innerlig konsert i finurligt kammarmusik-format, som stundtals raffinerat övergår till folkton. Visorna berör fyllda av spetsfundigheter och överlag melankoli. Källman är föga förvånande rent tekniskt styvare, jämfört med hur originalen sjungs. Rytmiserar mer drivet, mer accentuerat. Vi får veta att gruppen befann sig på samma scen 2022. Två hemliga gäster presenteras vilka medverkar i några låtar. Det är Jonas på oud (arabiska luta) och lika duktiga Stephanie på harpa. Stränginstrumenten passar in i soundet. Njuter överhuvudtaget av fantastisk resonans.

Fäster mig vid en duett som skrider fram med tonartshöjning(?), också vid en appell mot svensk vapenexport som en svidande vidräkning med förhatlig dubbelmoral. Bränner till når vi får lyssna på något annat än lyriskt hållna betraktelser och signifikant livsfilosofi, antingen kärv eller trösterik. Låten gruppen tagit sitt namn efter introduceras. Visar sig vara en snirklande vals. Sofia (dotter till två inom sin genre kända yrkesmusiker) och Boel turas om att tacka för applåder och ge info om sitt projekt. En lite upprorisk dänga med hitkvalitet görs på kvintett, vars musicerande broderas ut i ett härligt jambetonat stuk. Mot okänt mål följs av den vackra Kärleksvisa. En rogivande och synnerligen meningsfull tillställning som jag tänker tillbaka på med ömhet! Kanske rent av första gången jag lyssnar live på enbart Allan Edwall-material. Dessutom spännande att höra det sällsynta stråkinstrumentet trakteras med enorm elegans, i ett register emellan cello och violin.

p.s Fortsatte kvällen med andra set på Utopia, beläget på tre-fyra spårvagnshållplatsers avstånd. Där var det full satsning från för mig obekanta Deborah Brown afrikansk-amerikansk sångerska bosatt i Köpenhamn. Spred värme med avsevärda röstresurser tillsammans med Bäck Brothers och ypperlig rytmsektion i form av trumnestorn Anders Kjellberg och Adam Lindblom på kontrabas.

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

Uno Svenningsson intar Blå Portens scen

25 mars, 2024 by Redaktionen

Uno Svenningsson intar Blå Portens scen för första gången, berättar ett pressmeddelande:

Uno Svenningsson fortsätter att sprida musikalisk magi med sitt jubileumsår som artist. För första gången hittills kommer han att inta Blå Portens charmiga innergård med två exklusiva spelningar – den 16 och 17 augusti 2024 på Djurgården i Stockholm.

Med över fyra årtionden av enastående karriär bakom sig, är Uno Svenningsson inte bara en artist utan en ikon inom den svenska musikvärlden. I år firar han sitt musikaliska arv med en jubileumsturné som hade premiär den 7:e mars på Stora Teatern i Göteborg. Turnén fortsätter nu vidare under våren och sommaren att bjuda på en förtrollande kombination av nya musikaliska pärlor och tidlösa favoriter – som redan fått kritiker och publik att jubla.

I augusti landar firandet på historiska Blå Porten i Stockholm – vilket blir den första spelningen hittills på denna ikoniska plats.

Uno Svenningsson säger:
– Det ska bli fantastiskt att få komma till Djurgården och anrika Blå Porten i sommar med mitt band! Extra kul att få inleda en ny era, då det är första gången som det görs en spelning på Blå Porten! Vi ses där.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 70
  • Sida 71
  • Sida 72
  • Sida 73
  • Sida 74
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in