• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

F! sommargala med Frida Hyvönen, Silvana Imam, Julia Frej, Jenny Wilson, Aleksa Lundberg med flera

14 augusti, 2014 by Redaktionen

F! sommargala med Frida Hyvönen, Silvana Imam, Julia Frej, Jenny Wilson, Aleksa Lundberg med fler.
Mossebacke

Fria Hyvönen, Robyn, Silvana Imam och Nina Ramsby med flera. Inget parti har så mycket supporters inom den svenska musikeliten som F! Därför förvånar det föga att F! Sommargala, som inviger partiets valturné, håller så hög klass. Scenen på Mossebacke intas av talangfulla kvinnor som vågar ta plats. Aleksa Lundberg, artist och konstnär och den första transperson att gå ut konstfack, är vår värd för kvällen. Hon är bitsk och rolig, svär, spottar och flashar sina bröst inför ett enormt publikhav. Julia Frej värmer upp publiken med fin, jazzig pop. Familjen tillsammans med Ninsun Poli bjuder på upphottad Peps Persson cover med låten Spår om mammor, djur och fruktan .Jenny Wilson tar på sig manskostymen och intar scenen iklädd kritvit kostym och med kort, backåtslickat hår. Pyramids är en stark feministisk kampsång signerad Jenny Wilson. Hon är en skicklig liveartist som förtjänar mera tid på scen.

Efter en nysläppt hyllad LP och utmärkelsen årets flata på Pridefestivalen är Silvana Imam på alla hipsters och feministers läppar. Ikväll överglänser hon alla andra med sin energiska hip-hop. Silvana kommer inspringande på scen med en bikerjacka i rött och vit skinn. Likt en vandrande manlig kliché bufflar hon sig fram, är högljudd och tar plats. Skriker ut “Era flickvänner vill ha mig” och kaxigheten har nått sin kulm.
Bredvid står tre personer med lösskägg och med heltäckande svarta luvor över ansiktet likt stereotypiska svarta män. Det finns en tydlig politisk – feministisk och antirasistisk – approach både i scenshowen och texterna. Hon avrundar exklusivt med den nya singeln IMAM COBAIN som passande nog , F! kväll till ära, avslutas med textraden ”Vi ska vinna”.

Gnucci håller en minst lika energisk show som närmast kan liknas med ett aerobicspass där Gnucci sträcker på ryggen, hukar sig, springer runt på scen och hoppar vilt omkring. Och publiken hoppar med. Vi är alla pumpade med energi, redo för klubben. Men med Frida Hyvönen sänks tempot. Jag förstår F!:s tanke att avsluta med det största namnet. Men musiken hade passat bättre i början av kvällen som försiktig uppvärmning inför fyrverkeriet som är Gnucci och Silvana. Därmed inte sagt att Frida är bra. Hon sitter fastklistrad vid sitt piano och sjunger med känsla den vackra Djuna.

F! kan känna sig lugna. Trots för kort speltid och för korthuggna individuella artist framträdanden är F! sommargala en lysande invigning på valhösten.

Text: Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Musik

Opeth gör exklusiv konsert i Sverige i höst

12 augusti, 2014 by Redaktionen

opethexklusiv

Det är långt ifrån en överdrift att säga att Opeth blivit ett av Sveriges mest namnkunniga och inflytelserika band ute i världen. I alla kategorier. Med sitt nya album ”Pale Communion” alldeles runt hörnet kan vi nu meddela att bandet också kommer att göra en Sverigekonsert i Stockholm på Münchenbryggeriet lördagen den 15 november, skriver ett pressmeddelande:

Sveriges sanna stoltheter i Opeth har alltid legat stegen före den övriga metalvärlden. De slutar aldrig utmana sig själva genom svåra och experimentella vägar. Utan att någonsin tappa bort sig själva. Opeth står i en klass för sig med sin tunga och progressiva metal med inslag av flera andra genrer. Tidlösa men samtidigt under ständig utveckling. I juni hölls ”Metal Hammer God Awards” i London där Mikael Åkerfeldt – frontman, låtskrivare och sångare – i Opeth fick ta emot det prestigefyllda priset ”The Golden God Award”.

Opeth bildades redan 1990, men med hyllade albumet ”Ghost Reveries” från 2005 är det tydligt att bandet tog sig till sig till en helt ny nivå och vann nya fans världen över. Tre år senare följdes detta upp med mästerverket ”Watershed”. En skiva som blev en självklar succé i USA, men även i övriga världen där den nådde topp 20-placeringar på listorna i bland annat Japan, Australien och Kanada. Detta följdes upp med bandets tionde album ”Heritage” som kom 2011. Än en gång överträffade de sig själva med sitt mest framgångsrika alster hittills. I USA gick plattan rakt in på Billboardlistans nummer 19. En bedrift som det då var många år sedan en svensk artist kunde mäta sig med.

Nästa år är det 25-årsjubileum för Opeth som band. Det finns dock ingen anledning att vänta med festen eftersom Opeth släpper det högst efterlängtade albumet ”Pale Communion” redan den 25 augusti i år. Detta faktum tillsammans med den glädjande nyheten att vi nu får chansen att se bandet live i Stockholm i höst gör att vi inleder firandet direkt.

www.opeth.com

Datum
15.11 – Stockholm, Münchenbryggeriet

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hårdrock, Münchenbryggeriet, Opeth, Rockmusik

Krönika – Way Out West där Rebecca & Fiona lyckades överrösta Lemmy

12 augusti, 2014 by Redaktionen

rebeccaochfiona2

På VIP-området tipsade jag i vimlet Leif Pagrotsky om bloggens bevakning, x-ministern som i första maj-tal ”skrytit” om WOW.

Jag har ganska stor rutin, främst från jazz- och filmfestivaler. Var kritisk efter första festivalen och har sedan dess bara gjort ett besök för Kraftwerks skull. Premiäråret underpresterade majoriten av de medverkande (utbudet var på förhand spännande, lika attraktivt som Lollipop drygt tio år tidigare) Arrangörerna framstod som ovänliga jämfört med de många gånger jag varit på Skeppsholmen.

Utan att ha prövat på att spela något instrument, grundlades mitt genuina musikintresse då jag blev tonåring. Hade samtidigt förmånen att få fribiljetter till konserter på Scandinavium. Detta var under 70-talets första halva. Under ett antal år var jag skivsamlare, men idag står den inspelade musiken oftast orörd. Föredrar tystnad i hemmet. Har däremot aldrig tappat lusten för att utsätta mig för livemusik, läsa om musik (biografier och dylikt) eller att formulera mig om musikaliska upplevelser.

Med sex långa nätter i bagaget äntrade jag Slotstskogen med ett utifrånperspektiv. Senaste året har jag nämligen främst recenserat för ansedda Orkesterjournalen. Idag vet jag att genialitet och enkelhet kan gå hand i hand. I en presentation av mig som musikälskare måste jag ändå erkänna en periodvis överdosering av virtuoser. Kanske just därför fick den frenetiskt bankande trumslagaren i Queens of the stoneage respektive i Kurt Vile & Violators mig att må fysiskt illa. Ville fly från oväsendet och då snackar vi inte i första hand volym. En annan akt som jag egentligen inte alls lyssnade på, men på väg mot kvällens första skrivobjekt, inte kunde låta bli att fnysa åt var Neutral Milk Hotel. Vad de just då spred från Azaleascenen lät otroligt fantasilöst och taffligt.

Apropå lite skrattretande Motörhead ska ett tack riktas till några jag var ganska njugg mot. Rebecca & Fiona lyckades faktiskt överrösta Lemmy och hans band om man befann sig i tältet.

Av de jag hade förväntningar på blev Neneh Cherry totalt sett en besvikelse, vilket berodde på att hennes sällskap på scen bjöd på en tröttsam överkörning. Av någon anledning uteblev förväntade rysningar när Neko Case lirade.

Har förstått att på SOW fanns guldkorn för kännarna. Jag som novis chansade. Första natten kom jag inte in på Liseberg för att jag befann mig vid fel insläpp. Andra natten hörde jag vacker avskalad musik på Operan i form av danska Broken Twin. Dumt nog var jag efteråt nyfiken på ovan nämnda Kurt Vile, trotsade sålunda uppmaningen don´t believe the hype. Visst var det kul att gå före kön och hamna i pressloge, men spelningen sög. Tredje natten mellanlandade jag på Avenyn där min funkvän Emrik dj:ade. Vi ventilerade WOW en stund och sedan kom Håkan Hellström förbi. På Lisebergs dansbana såg jag vad min kollega rubricerade som feminsistiskt väckelsemöte. Tyckte tyvärr att Cleo (som jag intervjuat) och Kristin ur Femtastic saknade de riktiga musiker jag sett dem med tidigare.

Av min betygsättning framgår annars att jag gillade mycket. Bland svenska akter gjordes flera fynd: Mapei, Jenny Wilson, Annika Norlin, slutklämmen på Robyns respektive Neneh Cherry´s gig och Icona Pops sprittande öppning. Förutom de utländska akter jag recenserat i positiva ordalag blev jag förtjust i Darkside, Slowdive samt Blood Orange. Och jag märkte vilken hög kapacitet Janelle Monae och hennes tajta band besitter.
Beträffande sist nämnda yrväder hade jag hoppats på mer groove och mindre av ösig rock. Var stundtals för spretigt och skrikigt i maxläge. Vidare är det anmärkningsvärt att ingen nämnt hur hon lekte erotisk domptör gentemot dansarna, medan åtskilliga reagerade över skönt svängiga Outkast´s backdrop. Vad de visade var onödigt, fast inte i närheten av lika idiotiskt som drogpropagandan från Snoop Dogg på Liseberg (jag var där).

Har i övrigt inga incidenter att rapportera om. Logistiken för de i snitt 27. 000 deltagarna/dag verkar ha fungerat. Lite trist att läktare saknades denna gång och för kortvuxna personer är det endast Flamingo som är en bra placerad scen. Var väl förspänt med faciliteter som mat, dryck och toaletter. Med gott resultat åt jag vegetariskt två gånger. Två stora scener gör att det inte blir några pauser, förseningar inträffade lyckligtvis inte. WOW är inte känt för att lyssnarvänligt ljud. Här finns onekligen förbättringspotential, även om man lyckades ibland. För mig var det också störande med energisk dj på VIP-avdelningen samtidigt som högtalare från två scener skickade ut hög volym.

Vad gäller line up var det skralt med affischnamn i år. Den tillresta hipsterpubliken kommer tydligen ändå. Om en läser reportage från WOW slås en av hur mycket som händer. Känslan av att befinna sig utanför medelpunkten är frustrerande men ofrånkomlig, fast meningen är knappast att någon ska gilla alla artister. Jag missade det mesta av SOW, happenings i den så kallade Dungen, branschkonferensen och alla filmer.

Var sammantaget en utmattande och berikande upplevelse att för första gången vara press på en stor festival som gick av stapeln intill min hemstad.
Text: Mats Hallberg

Arkiverad under: Musik Taggad som: krönika, Way Out West

Stockholm Folk Festival: Tankar efteråt

11 augusti, 2014 by Redaktionen

stockholmfolkfestival2014

Nu är det över. Till de sista tonerna på söndagens tidiga kväll med Simone Merono, en artist som ursprungligen kommer från Salvador i Brasilien avslutades Stockholm Folk Festival. Det blev en avslutning i kulturens mångfald som präglat Stockholm Folkfestival.

Det blev också en contrast mot det tidigare arrangemanget, Taubespelen, med allsång. Skönsång av Sarah Down Finer, Anna-lotta Larsson. Veteranen Sven-Bertil Taube, Mikael Samuelsson och Niklas Andersson. Den senare ledde allsång I bästa på skansenstil.

Satsningen på Taubespelen är bra och kommer att bli en del av Festivalen. Trots krockande arrangemang, Cornelisdagen några tunnelbanestationer bort, satt ett par tusen människor bänkade på eftermiddagen.

Det har varit ett otroligt utbud av musik, artister, spelmän under de fyra dagarna. Jag kan tycka det är synd att svensk dagspress inte inser värdet av Folk Festivalen och dess innehåll. T.ex. skulle självklart uruppförandet av Symphonic Stomp varit givet för tidningar som DN, SVD som gör anspråk på att bevaka seriös musik.
Ale Möller är alltid lika spännande att ha med i de här sammanhangen. Hans förmåga att hitta artister, skapa samarbete och väva ihop den svenska med den internationella musiken är unikt och mästerligt. Sallyswag tjejgruppen som vet vad häftig spelmansmusik är – måste inflika här att i spelmansmusikvärlden just nu, kan vi nu utan att skarva tala om spelkvinnor. Kvinnliga spelmän tar för sig, brer ut sig och de är otroligt duktiga.
Det har setts och hörts inte bara detta år utan också vid de två andra festivalerna.

Loulou Sisters, härlig trio med music som de älskar från swing till fyndiga visor, har skaffat sig namn som levande juke box. Publiken kan önska sig en låt på juke boxen och därmed få höra något ur deras digra samling. Gruppen består av Cecilia Klingspor, Sara Edin och Anna Frantzén, tre tjejer som inte bara är skickliga utan också oerhört roliga.

Filip Jers på munspel är en upplevelse och får Edvard Perssons Jag har bott id landsväg att kännas som dagsfärsk.
Jag skulle kunna räkna upp ytterligare namn o grupper, men Dimitri Keiski får avsluta. Han är finsk rom, musikaliskt utöver det ovanliga. Han sjunger tradionella romska sånger liksom den vildaste blues. Han greppar allt och när han inte sjunger så spelar han i hårdrockband.

Men vad som inte nått ut, är dels att Folk festivalen också är konst och poesi. Konstnärer kan ställa ut, men under lördagen maladies I det fria på borggården. Temat var Festival. Besökarna fick sedan rösta om vilket verk som mest kopplades till festival.
Under söndagen lästes dikter på slottets terass, Sam Carlquist, Kungsträdgårdens fd chef som nu ägnar tiden åt poesi, nyligen släppt sin första diktsamling var en av deltagarna. Temat var Poesin till Folket. Boel Schenlaer som driver Södermalms poesifestival fanns på plats. Jane Moren som nyligen fått Elin Vägners lilla björkastipendet, delar tiden mellan poesi, fotografering och arbete inom äldrevården. Ansvarig för poesidelen var Beng o Björklund som bl.a. gett ut Jag missade Woodstock och nu senast Jag drömde om en circus.
Det finns en bra tanke i festivalledningens tank att föra samman musiken, poesin och konsten. Men det finns också en risk i att det blir så många skålar att välja ur att vi till slut inte förmår välja.
Ska man tala om söta inslag, så var det en hit att ta dit Jojje Wadenius som gjorde en lite minifestival för barn. Det uppskattas och barnen hade verkligen utrymme och möjligheter på Festivalen. Hördes många kommentarer om att festivalen är barnvänlig och det är ett gott betyg.
Fanns det då kritik mot festivalen! Ja många tyckte att festi
valpassen på 850 kr var dyrt för tre dagar. Men redan i julas var det möjligt att köpa passen för halva priset. Kanske något att tänka på inför kommande festival att ta del de priserbjudande som läggs ut.

Arkiverad under: Musik

Leonard Cohen firar 80 år med att släppa ett nytt album

11 augusti, 2014 by Redaktionen

leonyttalbum

Leonard Cohen fyller 80 år i september 2014, den kanadensiskfödde artisten är född 21 september 1934 i Montréal, Québec.

Att han fortfarande har mycket att ge har Leonard Cohen visat med flera konserter och turnéer under senare år. Nu fortsätter han på samma linje och släpper ett nytt album i september. Enligt sajten CONSEQUENCE OF SOUND och Rolling Stone har det kommande albumet titeln Popular Problems.

Popular Problems serves as the follow-up to Cohen’s 2012 LP, Old Ideas. However, whereas Cohen supported the release of Old Ideas with an extensive world tour, he reportedly has no plans to tour behind his new album.

Här är ett videoklipp där Leonard Cohen framför en ny sång “I’ve Got a Little Secret” på ett konsert 9 Dublin 2013.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Leonard Cohen, Musik, Popular Problems

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 685
  • Sida 686
  • Sida 687
  • Sida 688
  • Sida 689
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in